En manlig kyrkoföreträdare som uppskattade Gunnel Vallquist REDAN MEDAN HON LEVDE var Peter Halldorf som ger sitt eftermäle i DAGEN
”Själv tillhörde Gunnel Vallquist sedan unga år den katolska kyrkan, men var under hela sitt liv en radikal ekumen, en gränsöverskridande gestalt som med profetiskt patos kallade kyrkorna samman till en djupare enhet. ”Ingen skandal är större, ingen sorg djupare än den förblivande splittring som ännu hindrar de kristna från att mötas vid samma nattvardsbord”, framhöll hon ofta och med emfas.
Frågan om kyrkornas enhet blev med åren allt mer brännande för henne, och ämnet upptog också hennes sista bok, Vad väntar vi egentligen på? (2002). Alltid lojal mot den egna kyrkan kunde hon samtidigt vara skarp i sin kritik. ”Hon är Sveriges farligaste kvinna”, yttrade en katolsk prelat vid ett tillfälle. Själv talade hon om vikten av att inte kväva protesten, men att samtidigt ”inte låta själen förgiftas av bitterhet, förakt och dömande.” Ord som säger åtskilligt om den inre hållning hon eftersträvade.”
”Hon förenade tankens klarhet med en djup fromhet”
// Irène
Både Gunnel Vallquist och Birgitta Trotzig satt ju i svenska akademin och båda var de reformvänliga katoliker men de ivrade aldrig. De var sas värdiga och salongsdugliga. Väl medvetna om sin litterära pondus.
Bra, men leder det någonstans, egentligen?
Jag vet att man ska ära o prisa de döda i sina minnesord…t.o.m. den bisexuelle (utövande) David Bowie fick ju rosor av Vatikanen vilket inte …det ska g-darna veta…vanliga homo och bisexuella får av samma Vatikan.
Jag träffade bara Gunnel Vallquist en gång och Birgitta Trotzig lite fler gånger. Som sagt värdiga damer. Men nej, jag tror att något mer behövs. Är nog helt inne på Gerts linje med kyrklig olydnad fast i mitt fall blir det olydnad mot religiös sekterism (apartheid?)… ”min kamp mot religiös sekterism”.
Finrummet och elitismen är i sig tämligen ointressant…
Kanske blev jag nockad av glädje över Horace Engdahl i ”min Sanning” häromkvällen. Han skildrade den mänsklighetens klokhet, vishet och ödmjukhet som lägger grunden för den storartade konst vars motto är ”Be true to yourself” .
Och att i det våga vara t.o.m. löjlig för andra… (who care’s?)
Men visst är det bra att lyfta fram katoliker i svenska akademin som var reformvänliga ..i vilket fall för den katolska akademin för inbördes beundran som kanske glömmer …bort sig.
Agneta
Agneta
Jag håller inte med dig att Gunnel Vallquist var ”värdig och salongsduglig”. Absolut inte i mina ögon.
// Irène
Vi får tycka olika men jag tycker att hennes och Birgitta Trotzigs röst hade behövts mer framförallt inom reformrörelsen i Sverige. Nu var de till åren komna så okey, då.
Det blir på något sätt ett så fåtal röster och grupperingar inom de som önskar reformer.
Det finns KV
Det finns Väks
Sedan finns det en tyst massa och möjligtvis några bakom några draperier som sticker ut finger och viftar ibland. Kanske sitter de på Signum eller på Newman eller vad vet jag. Werner Jeanrond, Birgitta Trotzig och Gunnel Vallquist skrev i de stora dagstidningarna och var öppet radikala men de liksom bara försvann.
Obs det är ingen kritik Irene, det är ett konstaterande. Som jag ser det.
Agneta
Vänner,
jag instämmer med Agneta. Kyrkan har sällan problem med intellektuell opposition som finns i hel- eller halvslutna kretsar. ”Rimbogruppen” som Gunnel Vallquist tillhörde var/är diskret och artig och därmed i stort sett ofarlig för stiftsledningen. De intellektuella och oppositionella får prata av sig och tjänstgöra som kyrkligt alibi mot resten av samhället. Titta så öppna vi är …
Jag är en stor beundrare av Gunnel Vallquist, men det behövs att hennes tankar och ord omsätts i tydlig handling.
Gert
Gert
Men Gunnel gjorde MER än Rimbogruppen, som jag håller med om var en ”diskret” / domesticerad grupp vars deltagare ”tog skydd bakom Gunnel” för att låna ditt tidigare uttryck, men det kan väl inte Gunnel lastas för ?
Vad jag tycker är ett observandum är att ingen av de manliga svenska überkatolikerna idag har kastat sig över tangenterna och skrivit ett eftermäle i media. De brukar ju vara supersnabba i saker som ligger dem varmt om hjärtat…….
Men inte bara Peter Halldorf utan även hans son Joel har skrivit
http://www.expressen.se/kultur/joel-halldorf-vallquist-var-en-hel-manniska/
När jag berömde Joel Halldorf på FB ryckte en av de manliga überkatolikernas kvinnliga lakej ut och tillrättavisade mig genom att påpeka med länk till att Signum och biskop Anders (underförstått minsann ) OCKSÅ skrivit om Gunnel. Det som åsyftades var detta i Signum över Sveriges mest kända katolik……
http://signum.se/gunnel-vallquist-har-avlidit/
Och detta av biskop Anders
http://www.katolskakyrkan.se/aktuellt/stiftsnyheter/2016/uttalande-av-biskop-anders-efter-gunnel-vallquists-bortgang
Tystnaden talande medan de manliga überkatolikerna överlägger vem som ska rycka ut…..
// Irène
Irène,
nej det var inte Gunnel Vallquists fel, verkligen inte. Hon skrev ju ”Vad väntar vi på?” och den är fortfarande modig.
Gert