Vänner,

Pedofilskandalerna i Kyrkan tycks aldrig ta slut. Nu visar det sig att den av påven Franciskus nyutnämnde prefekten för Troskongregationen, den spanske ärkebiskopen Luis Francisco Ladaria Ferrer, deltagit i mörkläggning av pedofili i kyrkan.

Det är möjligt att påven har dålig koll, som Peter Loewe hävdar i DN, men det hjälper inte. Har man all makt så har man också, ytterst, allt ansvar.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/pavens-nya-domare-tystade-ned-pedofilbrott/

I går såg jag om den irländska filmen Calvary som skildrar mordet på en god präst. En präst som inte bara vill sina församlingsbor väl utan även gör det. Mördaren är en man som när han var barn utsattes för upprepade våldtäkter av en präst. Han har lidit av konsekvenserna i hela sitt liv. Nu tar han hämnd. Inte på en dålig präst. Det skulle inte förvåna någon. I stället väljer han att mörda en god präst. För även en god präst har valt att vara del av den kyrka vars representant förstörde hans liv. Och genom att mörda en god präst angriper han så att säga på roten till det onda.

Det är en förvriden logik, men den pekar på något väsentligt. Bara genom att vara katoliker delar vi ansvar för helheten, det onda såväl som det goda.

Gert Gelotte