Luthers lilla katekes omläst efter 54 år

Vänner,

I år är det 500 år sedan Martin Luther med 95 teser mot avlaten inledde vad som kom att bli reformationen. I förlängningen föddes ur reformationen såväl den lutherska ortodoxin som pietismen. Två andliga förhållningssätt som i grunden präglat Sverige. I Mark Levengoods utmärkta Lutherserie på TV var det någon som sa att även svenska ateister är lutherska ateister.

Vad är då lämpligare än att hemma i läsfåtöljen återknyta bekantskapen med Luthers lilla katekes. Senast var jag 14 år och ålades att lära mig den utantill. Det var föga framgångsrikt.

Jag minns komministern som drillade mig och de andra blivande konfirmanderna från Sanna och kvarteren kring Älvsborgsgatan i Göteborg. Han var tapper och modig. Vi var inga tacksamma elever, om man säger så. Men han härdade ut. Dock kunde han lika gärna ha försökt lära oss rabbla en text på fornpersiska.

Jag tror inte jag förstod mycket och det jag eventuellt förstod fann jag ointressant. Dock minns jag att jag gjorde en analytisk reflektion. Jag satt där i församlingshemmet, hoppades undgå veckans katekesförhör och tänkte: Först påstår Luther någonting, sedan förklarar han det. Och nu står prästen där framme och försöker förklara förklaringen. Om Luthers förklaringar måste förklaras vad skall vi då med Luthers förklaringar till?

Det är många år sedan. Nyss läste jag alltså om Lilla katekesen i en nyöversättning från 2011. Nu slås jag av hur  lättillgänglig Luthers text är. Han skriver på enklaste sätt för vanliga människor utan att det blir trivialt. Översättarna Carl Axel Aurelius och Margareta Brandby-Cöster är att gratulera.

Skulle katekesen fungera för dagens 14-åringar? Nej, det tror jag inte. Och jag hoppas verkligen de inte utsätts för den sortens litterära överfall. Men för en vuxen publik som inte är alldeles obevandrad i teologi och exegetik är Lilla katekesen intressant som tidsdokument och som vittnesbörd från en man som brottades med de stora frågorna och fann att svaren kanske inte är så komplicerade. Mycket bär in i vår egen tid. Exempelvis skulle förklaringen till åttonde budet kunna handleda alla som skriver på nätet:

”Vi skall frukta och älska Gud så att vi inte bedrar, förråder, baktalar eller sprider rykten om vår nästa, utan har överseende med henne, talar väl om henne och tyder allt till det bästa.”

Skulle jag alltså kunna göra Luthers svar i Lilla katekesen till mina? Nej, katekesen kan som annan äldre (och yngre) teologisk litteratur användas som inspirationskälla, men inte som facit. Jag kan inte förlika mig med från Luthers obevekliga svartsyn på människan. ”För vi är inte värda något av det vi ber om … och förtjänar inget annat än straff.” På ett annat ställe, ” … utan att jag förtjänar det eller är värd det.”

Jag är medveten om det problematiska i att rycka citat ur sitt sammanhang. Men det kan, som här, vara klargörande. Kanske finns fortfarande lutheraner som anser sig värdelösa inför Gud, men flertalet kristna tror jag står mycket främmande för Luthers människosyn.

Den människosyn jag möter i såväl lutherska som katolska sammanhang kan snarare sammanfattas i att varje människa är oändligt värdefull och behöver göras medveten om det. Kryp inte, res på dig, räta på ryggen, du är unik, du kan inte ersättas!

Det är mycket långt från den syndabekännelse vi 14-åringar skulle lära oss utantill. Hur var det nu? Jo: ”Jag fattig, syndig människa, som i synd född och som i alla mina dagar syndat …” Nu minns jag inte mer, men något hade alltså fastnat.

Till sist: Nyutgåvan av Luthers lilla katekes är försedd med ett studiematerial. Det har många förtjänster, men jag väljer att vara grinig. Där står att Luther var den förste som översatte bibeln till tyska. Det stämmer inte.

Före Luthers bibel finns ca 70 dokumenterade översättningar av bibeltexter till tyska. Den tidigaste från 800-talet. På 1300-talet översattes både gamla och nya testamentet och den första tryckta bibeln på tyska gavs ut 1466. Luthers översättning var klar 1534.

Föregångarna förringar på intet vis Luthers bibelöversättning. De tidigare bibelöversättningarna utgick, förmodar jag, från den latinska bibeln (Vulgata) medan Luther översatte från originalspråken, alltså hebreiska och grekiska. Vidare översatte Luther till en vardaglig 1500-talstyska varur dagens tyska utvecklats. Luthers bibelöversättning var epokgörande och fick en unik betydelse som ställer föregångarna helt i skuggan. Men rätt skall vara rätt – särskilt i ett studiematerial.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *