Ulf Silfverling

Jag vill sent omsider besvara Ditt genmäle på min artikel i DAGEN- men bättre sent än aldrig – då Du på Katolsk Observatör och i DAGEN 9 maj anser att jag ”har fel”, anklagar mig för ”missvisande” information, ”horribla påståenden” och ”osakliga angrepp” på påve Benedikt XVI. Detta utifrån min debattartikel i samma tidning angående det öppna brev som Benedikt lät publicera 10 april ”The Church and the Scandal of Sexual abuse”

Lfbclid=IwAR0bkG9CR64Pjo4RcKBSTKqmOtcdKP2neJmFryPmdNQ_0xleVuHQ5EC-yBs

Du vill göra en översyn och historiebeskrivning av Benedikts pontifikat i relation till sexskandalerna inom katolska kyrkan.

Hoppas att Du håller med om att historia om ett och samma skede i tiden kan beskrivas på olika sätt. Fakta kan tolkas olika och historieberättaren väljer vilka fakta han /hon vill lyfta fram och vilka fakta han/hon vill förtiga / mörka.

Du skriver ”Redan 2001 övertalade kardinal Ratzinger påven Johannes Paulus II att alla ärenden om sexuella övergrepp skulle flyttas från de enskilda stiften till Troskongregationen, för en mer trovärdig behandling, och för att undvika osunda lojaliteter inom stiften.”

Jag menar att det inte går att förneka att det var under påve Johannes Paulus II pontifikat med Ratzinger som prefekt under nästan ett kvarts sekel för Troskongregationen 1981 – 2005 som praxis av  det världsvida institutionella mörkandet av prästers kriminella sexövergrepp befästes.  I USA hade SNAP (Survivors Network of those 

Abused by Priests ) bildats redan 1989  dvs det var känt sedan länge att  katolska präster våldtog  barn men att enda åtgärden var omplacering. Thomas Doyle OP 

rapporterade till Vatikanen 1995.https://m.youtube.com/watch?v=jW-S9Ddws4w

Ratzingers dokument (De Delictis Gravioribus) skrevs 13 maj 2001 och skickades till kyrkans samtliga biskopar och handlade om att sexuella brott begångna av präster skulle handläggas centralt inomkyrkligt och omfattas av kyrkolagens strängaste ”påvliga sekretess ” Den som bryter sekretessen blir exkommunicerad enligt åberopande av ett tidigare dokument 1962.  Inte ett ljud 2001 om att blanda in civila myndigheter.

http://dagensseglora.se/2013/03/01/som-man-baddar-far-man-ligga/

Men Du Ulf Silfverling tycks på allvar tro att syftet var att få ”en mer trovärdig behandling” om Ratzinger var den person som själv – utan insyn från civilsamhället – globalt administrerade utredningen ?

När vi tolkar stödjer vi oss på olika auktoriteter och jag stödjer mig på olika auktoriteter som menar att centraliseringen och sekretessen var ämnad att skydda prästen / förövaren och att inte skandalisera kyrkan. Jag vidhåller att Ratzinger därigenom prioriterade förövaren på beskostnad av dennes offer.

Boston Globes journalistiska bragd som i jan 2001 ledde till publiceringen av skandalen med ärkebiskop Bernard Law i Boston som mörkat och omplacerat pedofilpräster – bla prästen John Geoghan – och som skakade inte bara USA utan även Vatikanen och dess påve och prefekt för Troskongregationen – blev inledningen på ett paradigmskifte dvs en ny syn på hanterandet av prästers sexövergrepp. John Geoghan visade sig sexuellt ha förgripit sig vid ca 150 tillfällen på minderåriga och hade omplacerats vid 6 tillfällen mellan olika församlingar. Kardinal Law fick avgå – eller rättare sagt också han omplacerades – utan att avkragas – till Rom där han fick nya uppdrag. I min värld prioriterade Ratzinger alias Benedikt XVI förövarens beskyddare på bekostnad av offren.

New York Times från 2006 ”And in 2002, as the American church was in an uproar over abuse, Cardinal Ratzinger said the because of the media attention given to it, ”one comes to the conclusion that it is intentional, manipulated — that there is a desire to discredit the church.But colleagues and other church experts said his view began to change as his office was flooded with allegations of sex abuse. In 2004, his office reopened the case against Father Maciel, interviewing dozens of victims and other witnesses. Then, before he became pope, Cardinal Ratzinger spoke last year of the need to remove ”filth” in the church, widely interpreted to mean priests who abused children.https://www.nytimes.com/2006/05/19/world/europe/19cnd-vatican.html

Helige Johannes Paulus II välsignar nedan samtidens grövste prästpedofil Marcial Maciel Degollado 2004. Observera att det är samme helige påve som råkar ha specialiserat sig på Kroppens Teologi bla genom boken ” Love & Responsibility” som samtidigt blundade för att barns kroppar våldtogs av en präst. För denne påve tog Benedikt initiativet att inleda en saligförklaringsprocess 13 maj 2005 dvs ca 5 VECKOR ! ! ! efter Johannes Paulus II död 2 april 2005. Detta trots att det bör ha gått 5 ÅR efter vederbörandes död och trots att Benedikt visste att offren för förövaren fortfarande var i livet. I min värld prioriterade Benedikt även i detta fall  förövarens beskyddare  på bekostnad av offren.


The Rev. Marcial Maciel, with by Pope John Paul II in 2004, was warmly regarded the pontiff.CreditPlinio Lepri/Associated Press

Du skriver om ovanstående fall ”Ett av dem var ordensgrundaren fader Maciel Delgollado, vars frikostighet gentemot kyrkan hade duperat kretsen kring påve Johannes Paulus II”  

Det är så Du ser på fallet Maciel Delgollado ! Ulf Silfverling jag saknar ord för en kommentar !

Det finns inte något dokument från Ratzinger / Benedikt XVI där texten utgår från ett barnperspektiv och utmynnar i hur kyrkan brustit i sitt ansvar och brustit i att alltid ställa sig på det våldtagna barnets sida MOT dess förövare. Inte heller i Benedikts nu senaste öppna brev ”The Church and the Scandal of Sexual abuse” där Benedikt istället lägger skulden på den ”gudlösa tidsandan”. Med rätta har därför brevet blivit starkt kritiserat överallt i internationella media.  Det är dock den ”gudlösa tidsandan” – och inte katolska kyrkan – som fört  in barnperspektivet / Barnkonvention i världen. 

Det var under galgen som Ratzinger

 /Benedikt XVI  vidtog åtgärder 

vilket hade varit klädsamt om han hade gjort en bekännelse om i sitt senaste brev…… 

Med tanke på vilket ormbo – läs personal – Franciskus ärvde efter Benedikt har han gjort stordåd. Vilken personal högste chefen väljer att omge sig med avslöjar mycket om chefen. Benedikt headhuntade Burke till Vatikanens högsta juridiska befattning som högste domare i Högsta Domstolen Signatura. Och Gerhard Müller som prefekt för Troskongregationen. Det säger mycket om Benedikt och det säger mycket om Franciskus att han vågat avpolletera dessa kyrkomän från deras befattningar. 

Och att Du Ulf Silfverling på Katolsk Observatör lägger krut på att låta översätta långa textmassor om och av dessa förkonciliära kyrkomän – inklusive Din förkonciliäre storfavorit biskop Athanasius Schneider – säger mycket om Dig!

Noterar dock att Du inte (ännu) låtit översätta Burkes senaste alster den sk Sanningsdeklarationen……..

Med vänliga hälsningar

Irène Nordgren