Bengt Malmgren behandlar samvetsfriheten i positiva ordalag på sin blogg. Han nämner bl.a. prästen Håkan Sunnliden i Svenska kyrkan som inte vill viga samkönade par, med hänvisning till samvetsfriheten. http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/default.aspx
Nu delar inte jag Bengt Malmgrens åsikt att Sunnliden visar prov på stort mod genom sitt agerande. Svenska kyrkan verkar vara betydligt mer tolerant mot präster som följer sitt samvete än Katolska kyrkan. Sunnliden får fortsätta som präst fast han inte utför alla arbetsuppgifter och öppet kritiserar sin arbetsgivare. Nämn en katolsk präst i motsvarande sits!
I det här fallet bör dock inte samvetsbetänkligheterna orsaka några problem, det finns gott om andra präster som kan tänka sig att viga även homosexuella par. Då är naturligtvis allt frid och fröjd, Sunnliden kan följa sitt samvete och paren blir ändå vigda.
Men om det rent hypotetiskt vore så att det på en ort endast fanns präster som inte vill viga homosexuella par, då skulle samvetsfriheten krocka med eventuella samkönade pars rätt att bli vigda. Den typen av problem måste lösas om inte samvetsfriheten ska få negativa konsekvenser för enskilda och grupper.
/Anneli Magnusson
De exempel jag tagit med ovan är negativa, alltså man avstår från en handling med hänvisning till samvetet.
Än mer svårhanterlig blir samvetsfriheten om man i stället vill göra något som inte är tillåtet enligt majoritetens regler. Hur skulle t.ex. en katolsk präst här i landet vars samvete säger att han bör viga samkönade par agera?
Vi får rent teoretiskt utgå från att han lyckas samla tillräckligt med mod för att diskutera saken med biskop Anders och att denne respekterar samvetsfriheten. Men RKK:s regler tillåter inte samkönade vigslar så vad gör man?
En lösning kunde vara att låta en borgerlig vigsel bli den juridiskt bindande och den katolska vigseln den inför Gud. Det skulle kanske också fungera för frånskilda som vill gifta om sig och känner att det är viktigt med en kyrklig vigsel. Eller finns det bättre sätt att lösa frågan?
/Anneli
Anneli,
man gör det i alla fall och jag vet att det sker. Enligt katolsk uppfattning är det de båda parterna som vid en vigsel ger äktenskapets sakrament till varandra. Den organiserade kyrkans närvaro är en ordningsföreskrift. Prästens uppgift är att vara vittne och att välsigna.
Jag vet att katolska präster välsignar homosexuella par i hemlighet. Det juridiska får ordnas på rådhuset.
Det finns alldeles säkert synpunkter på om dessa äktenskap är riktiga äktenskap, men det behöver ju det homosexuella paret inte bry sig om.
Det är bra att detta sker, men tråkigt att det ännu så länge behöver ske i hemlighet.
Gert
Att det finns mycket ”okatolskt” i hemlighet i den Katolska Kyrkan är ingen hemlighet och att det finns även mycket ”katolskt” i hemlighet utanför den organiserade Katolska Kyrkan är inte heller någon hemlighet.
Gert,
Om det du skriver stämmer och jag ser inget skäl till att tvivla på det, har jag underskattat de katolska prästerna. Det är mer tåga i dem än jag trodde!
Sedan måste jag erkänna att jag i alla fall lite dragits med i den övervärdering av kyrkans och prästens roll vid en vigsel som en del katoliker gör.
Egentligen vet jag ju att det väsentliga sker mellan paret och Gud. Prästen är som du skriver ett vittne tillsammans med församlingen och välsignar paret.
Jag förmodar att en välsignelse i hemlighet räcker för de par som ser den som det väsentligaste, men att det inte är tillräckligt för samkönade par som vill bli behandlade som alla andra.
/Anneli
Jag tycker som Gert ovan, att det är i djupaste mening ”katolskt” att den katolske prästen (som vittne för kyrkan) ger välsignelsen till det förbund som två personer just ingår. Kvarstår de frågor som Gert nämner i sin kommentar.
Däremot blir det för mig annorlunda för prästen Sunnliden, jag har studerat fakta i målet, inkl. hans domkaitels anmälan (eller erinran, jag vet inte termen nu) mot hans samvetsvägran att viga samkönade par, utifrån sin syn på äktenskapet.
Enligt de beslut som Svenska kyrkan tog så skulle
en enskild präst få avstå helt från sin vigselrätt (och då totalt) om det stred mor prästens syn på vad ett äktenskap är. Det liknar Svenska kyrkans likartade beslut för över femtio år sedan, att den enskilde prästen inte behövde antaga sin kyrkas syn på vare sig ordinationen, eller idag äktenskapet. Och som jag fattat det så stämmer det med Luthers syn på prästens roll i kyrkan, i Sverige den Svenska kyrkan. Det är alltså sanning och konsekvens, enligt Svenska kyrkans beslut.
Så därför är Sunnliden faktiskt personligt modig i sitt agerande mot domkapitlets åtgärder mot honom. Han motsätter sig självfallet inte att andra präster genomför vigslar, det är inte det frågan nu gäller. Sunnliden avsäger sig sin vigselrätt och domkapitlet ger honom en erinran mot detta hans tillåtna beslut.
Krister
PS. Jag hade inte läst Annelis kommentar då jag skrev min, men våra kommentarer
går ju i samma riktning, åtminstone i synen på vad den katolske prästen gör.
Jag tycker att Katolska kyrkans magisterium med det snaraste skulle be våra teologer att fixa till en sakramentssyn på det förbund som samkönade par ger varandra. Det är ingen hemlighet att många teologer – och säkert flera biskopar – redan har en sådan syn i skrivbordslådan. Ta upp dom till granskning av gudsfolket och biskoparna, i katolsk anda.
Krister