Gert
Jag undrade ”Vad händer om/ när toleransen tolererar intoleransens medbestämmande ? ”
Du svarar
”Man kan tolerera intoleransen så länge den inte har någon makt över andra som inte vill utsättas för denna makt.”
Tidigare gav du en reflexion utifrån ”renlärighet”
”Vem är renlärig? Vad är den rätta läran? Mer meningslösa frågor finns nog inte.”
Jag konstaterar att samma kategori katoliker som vill betona ”RENLÄRIGHET” är samma sorts katoliker som trycker på ordet ”TRADITION” så fort tillfälle ges i dessa dagar.
Båda begrepp är för mig TÄCKNAMN eller KAMOFLAGE just för INTOLERANS i samtidens brännande frågor.
Dvs katolska lekmän och företrädare som INGET HELLRE VILL än att kräva TOLKNINGSFÖRETRÄDE som ger
”makt över andra som inte vill utsättas för denna makt”
DÖLJER sina MAKTANSPRÅK bakom ord som ”TRADITION, RENLÄRIGHET och KLASSISK KRISTENDOM.”
Katolska lekmän och företrädare som hyllar TOLERANS talar istället i termer av MÅNGFALD och betonar SAMEXISTENS dvs ”ALLA ska med”
istället för mottot som lanseras av ”renlärighetens” förespråkare Manfred B
”Det finns helt enkelt inte plats för både A och -A”
Om jag tekniskt kunde så skulle jag programmera in detta tjutande ljud
http://www.youtube.com/watch?v=8hXQMjjuNe0
på KV blogg som VARNINGSSIREN så fort någon kommentator vill undervisa oss om ”TRADITION, RENLÄRIGHET eller KLASSISK KRISTENDOM.”
// Irène
Irène,
kanske är samexistens i ömsesidig tolerans omöjlig, men jag vill inte vara den som väljer detta. Jag vill tolerera X om han tolererar mig. Och tolererar han inte mig så tolererar jag honom i alla fall. Men av detta följer inte att jag skulle tolerera intoleransen.
Det kommer alltid att finnas människor som för sin egen trygghets skull är beroende av en tro med höga staket. Så länge de inte förväxlar sitt eget ghetto med kyrkan är det okej för mig. Men problemet är förstås att dessa kristna för sin egen trygghets skull inte står ut med att det finns kristna även utanför staketet.
Gert
Gert
”Så länge de inte förväxlar sitt eget ghetto med kyrkan är det okej för mig. Men problemet är förstås att dessa kristna för sin egen trygghets skull inte står ut med att det finns kristna även utanför staketet.”
Gillar detta, som man säger på Facebook.
// Irène
Irène,
så hur kryssar vi mellan skären?
Jag har fått så många uppmaningar att lämna kyrkan, för att ”de renläriga” skall få vara i fred, att jag tappat räkningen. Det är ganska länge sedan jag slutade bli upprörd. Numera blir jag inte ens intresserad.
Det finns så mycket som är viktigare än att gräla med alla dessa självutnämda Guds vaktmästare.
Kyrkan är alla döpta. Hur man än vänder och vrider på teologin landar man där. Det ger oss en enorm frihet.
Visst finns det potentater som anser sig ha makt och rätt att förfoga över oss. Men de har alls ingen makt om vi inte beviljar dem detta.
För länge sedan, det känns som i en annan värld, hade jag ett behov av att bli och vara godkänd. Den åkomman har jag blivit fri från.
Gert
Irène och Gert.
”Katolska lekmän och företrädare som hyllar TOLERANS talar istället i termer av MÅNGFALD och betonar SAMEXISTENS dvs ”ALLA ska med”.
Som ni vet använder jag ”universalism” för den teologi som säger att ”ALLA ska med”, ur vilket följer en gränslös mångfald av spiritualiteter, konfessioner, kulturella identiteter, livsstilar etc., lika diversifierat som biologins fantasirika förgreningar. Och såsom vi har livets hemlighet, dna, gemensamt med alla livsformer är alla troende förenade i trons hemlighet, Kristushändelsen.
Redan från början bryter Jesus mot den judiska samtidens messiasförväntningar när han låter sig presenteras med orden: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd” utan att protestera. Joh.1:29, Jes.53. Det var inte som offerlamm med världsomfattande räckvidd man förväntade sig att Messias skulle framträda, utan som snävt judisk pantokrator, allsmäktig gud.
Jesus praktiserar konsekvent sin offerlammteologi som innebär ett gudagivet uppdrag, en fullmakt att ge gudomlig förlåtelse av all synd och som i Jesuspassionen leder till Guds omedelbara och universella försoning med alla som erkänner sig som syndare. Och vem är utan synd? Inte ens fariséerna ansåg sig syndfria.
Man behöver inte mycket erfarenhet av samliv för att inse att en ömsesidig vilja till förlåtelse och försoning är en essentiell ingrediens för att alls kunna kalla samlivet gott. Med Jesus vidtar Gud den ultimata åtgärden för att vi ska kunna leva ett gott liv tillsammans, Gud och människor. I Jesu person möts vi, i Jesu död förenas vi. För gott.
I Guds ögon är vi godkända tack vare Jesu gärning, renläriga eller inte…
Samuel.
Samuel,
När jag läser din kommentar undrar jag om Jesus alls ägnade sig åt att aktivt stöta ut människor ur gemenskapen? Jag kan inte på rak arm komma på något exempel.
Frågan är varför människor alls har ett behov av att sätta upp ”staket” mot omgivningen? Vad det nu än är verkar det som om Jesus under sin livstid undvek att dela upp människor i vi och de. 2000 år senare har vi på den punkten knappt börjat följa honom.
/Anneli
Gert, Anneli, Samuel
Min bild av Jesus är att han kom till oss på jorden bla för att ge oss MOD att RIVA de STAKET som han såg fanns och vidmakthölls mellan olika grupper som tex judar och greker, slavar och fria, män och kvinnor och som därigenom hindrade GEMENSKAP.
Ett viktigt tecken på GEMENSKAP är MÅLTID som äts tillsammans vid SAMMA bord.
Därför instiftade Jesus en särskild måltid som han ville att ALLA skulle känna sig inbjudna till som VILLE ha gemenskap med HONOM.
Petrus – DEN OMSKURNE – försökte sig dock på att markera lite avstånd åtminstone till OOMSKURNA kristna – till hedningarna som låtit döpa sig och som inte höll de judiska reningsföreskrifterna – genom att han satt vid de särskilda bord som de omskurna RENLÄRIGA satt vid och där reningsföreskrifterna iakttagits.
När Paulus kom till Antiochia och såg detta skällde han ut Petrus efter noter.
Inget ”vi och dom tänkande” eller tävling i RENLÄRIGHET fick förekomma längre om man LÅTIT DÖPA SIG och ville höra till Jesusrörelsen, som där i Antiochia för första gången kom att kallas KRISTNA.
”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus ”
Men kolla Petri efterföljare B16 i Rom ! Han kör fortfarande samma stil som Petrus försökte sig på innan Paulus läste lusen av honom.
Dvs B16 UPPMANAR till att äta vid SKILDA bord.
Det är bara inte klokt.
// Irène
Irène,
det mest hoppingivande är, tycker jag, det österrikiska kyrkoherdeinitiativet. Undertecknarna meddelar att de inte tänker lyda order som skadar både enskilda människor och kyrkan som helhet.
Den möjligheten är öppen för alla. Jag tror det är så reformarbetet kommer att göra framsteg.
Gert
Gert
Jag håller med.
Kyrkoherdeinitiativet har förstått den innersta hemligheten med KYRKA och Eukaristi.
Men att HA rätt betyder ju inte alltid att FÅ rätt…………
// Irène
Vänner i Herren.
”Ett viktigt tecken på GEMENSKAP är MÅLTID som äts tillsammans vid SAMMA bord.”
Min styvmor är inte bara lyckligt omedveten om Vatikanens gränsdragningar och klassindelningar, hon är också en initiativrik kvinna och kristen i praktiken.
Tillsammans med ett gäng andra kvinnor – det är alltid kvinnor som drar tyngsta lasset – har hon helt sonika möblerat om frikyrkan på en liten ort i Norrland och gjort lokalen till ett stort vardagsrum, där hon inbjuder till sopplunch för en ringa peng en gång i veckan.
Detta har pågått en längre tid och den lilla församlingen mer än dubbleras med människor hungriga efter att komma in i värmen av ljus och glad gemenskap och kanske lite nostalgiska efter en avsomnad barnatro. Det informella umgänget i en kyrka är mycket uppskattat.
Min musikaliske far inbjuder ev. musikanter – troende eller ej – att ta med sig sina instrument och så är sången och musiken ordnad. Allt avslutas med en påminnelse om det glada evangeliska budskapet i en andakt som pappa eller någon annan pastor håller i. Dock inte nattvard, inte ännu.
Kära systrar, varför inte ta saken i egna händer och inbjuda till informell eukaristisk gemenskap i hemmen? Om det gick i urkyrkan och nu i Österrike, varför inte här. Varken Jesus eller apostlarna lägger hinder i vägen av vare sig teologisk eller byråkratisk natur.
Brudeskaran och bröllopsgästerna är alla lika välkomna till det himmelska bröllopet tack vare Jesu gärning.
Vem vill inte vara med där?
Samuel.
PS. I min förra text skulle det stå ”judisk pankrator, världens allhärskare”.