Vänner,
saxat ur senaste The Tablet. Min översättning.
Gert Gelotte
”På påskaftonen intervjuades ordföranden för den tyska biskopskonferensen, ärkebiskop Robert Zollitsch, i Hessischer Rundfunk om långfredagens betydelse. Han fick då frågan om Gud offrar sin son därför att människorna har syndat så mycket och svarade:
– Nej, Gud lät sin son dö av solidaritet med oss, för att visa oss: Så här mycket betyder du för mig! Jag går med dig och är nära dig i varje ögonblick. Jesus dog inte för människornas synder därför att att Gud behövde ett försoningsoffer eller en syndabock.”
Hela intervjun, som är på tyska, finns på nätet och kan ses via följande länk:
Intervjun handlar om aktuella problem inom katolska kyrkan och Zöllitsch kommenterar långfredagens betydelse alldeles i slutet. Men hela intervjun är väl värd att lyssna till.
Jonas B
Det är utmärkt att du för vanliga bloggläsrare åskådliggör hur duktig man måste vara i att slå knut på sig själv för att så att säga få ihop det katolska tänkandet genom att man måste kunna slingra sig som en orm genom det för vanliga människor snåriga och till synes fullkomligt ogenomträngliga katolska katekestänkandet.
Jag talade tidigare om svenskt mästerskap men ditt senaste svar kvalificerar dig för VM.
Känn dig stolt.
// Irène
som aldrig lyckats bli KRAV märkt katolik men som tröstar sig med att tro att Gud inte kommer att hålla katekesförhör med mig på yttersta dagen där han ber mig redovisa hur innehållet förändrats i olika upplagor under tidens gång.
Jonas B,
och även jag har sagt vad jag anser. I rest my case.
Gert Gelotte
Men säg mig då: Hur kan man få
”Kyrkans traditionella lära utesluter inte att man tillgriper dödsstraff”
till att
”samma katekes tolkar samma läroämbete samma dekalogs förbud mot att döda som att dödsstraff inte är tillåtet.”?
Finns det någon dold text här jag inte ser, men ni ser?
Jonas B
Jag föreslår att du tar med dig din fråga till Teol dr Lars Cavallin. Han är nog den enda som nu kan ”vidga dina vyer. ”
// Irène
Jonas B,
okej ett sista försök. Traditionellt och fram till första upplagan av nu gällande katekes har katolska kyrkan accepterat dödsstraff som en del av rättsskipningen. Den dömde hade förverkat sin rätt att leva.
I dödsstraffet kan man emellertid också finna ett stråk av samma resonemang som gäller för självförsvar eller försvarskrig. Den som blir angripen har rätt till ett proportionerligt självförsvar.
Man kan TEORETISKT tänka sig att samhället låter döda en person i självförsvar. Men det är näst intill omöjligt att PRAKTISKT tänka sig en sådan situation.
Kyrkan har alltså lämnat sin tillåtande syn på dödsstraff men behållit den TEORETISKA möjligheten av självförsvar.
Gert Gelotte
Jaha – det var ju en glidning av rang. Att detta skulle vara från att gå från rätt till fel är ju dock en överdrift.
I själva verket är det en nyansskillnad, som görs i en katekes, såsom gjorts många genom århundraden. Men att detta skulle varar en omtolkning av dekalogens femte bud? Nej, nej, nej.
Att påstå kyrkan ha ändrat sig ifråga om femte budet – det håller således inte. Och det var ju detta som var frågan från början. Ty man vill hon ska ändra sig igen, och igen, och igen, och igen….
Iréne – hånfull ironi brukar vara ett tecken på obotlig osäkerhet parad med brist på självinsikt. Det är att alltså ett stilistiskt trick som knappast drabbar någon annan än upphovsmannen – på ett pinsamt sätt. Kanske bra att vara medveten om…
Jonas B,
snarare handlar det väl om att gå från fel till rätt. Dödsstraff är fel. Att även kyrkans läroämbete till sist insett detta är bra. Men det är sorgligt att det skulle ta så lång tid och att kyrkans ledning långt ifrån varit ledande i kampen mot dödsstraffet.
Jag tror inte du och jag kommer längre än så här i denna fråga. Jag föreslår att vi överlåter åt andra att fundera över om kyrkan ändrat uppfattning om hur femte budet bör tillämpas.
Gert Gelotte