Werner Jeanrond om kärlek och teologi

Veckans nr av Kyrkans Tidning innehåller en ”kärleksbilaga” där bla Werner Jeanrond intervjuas med anledning av sin kommande bok om Kärleksteologi som äntligen väntas komma ut på Verbum lagom till jul. Dessförinnan kan man dock inom kort få ett smakprov i antologin ”Kärlekens förändrade landskap.”

Kyrkans Tidnings Barbro Matzols begav sig till Glasgow där Werner Jeanrond verkar som universitetsprofessor i teologi . ”Kärlekens urkraft. Vart tog lidelsen, lusten och sexualiteten vägen (i den kristna traditionen)?” står som rubrik för samtalet och svaret ges litet senare

”Maktfrågan spelar en betydande roll eftersom all förändring utmanar de bestående maktkoncentrationerna. Därför har det funnits ett behov att få kontroll över denna urkraft.”

Ett huvudsyfte med den kommande boken är att ”befria från allt som ställs i vägen för tankarna om vad kärlek är” menar Werner Jeanrond och verkar ha särskilt Augustinus i åtanke.

”Kärleken är en utmaning att leva och ingen troslära” .

”Kärleken utsätter mig alltid för den andre och som den andre är. På det sättet är kärleken alltid ljuvlig och fruktansvärd. Samtidigt är mötet med den andre också ett möte med mig själv där jag gör mig sårbar och den andre sårbar och blir sårad. I alla de kärleksformer som jag har, blir jag på ett eller annat sätt stigmatiserad.”

”Att älska är att öppna sig för det som man inte ensam kan åstdkomma. Vi får möjligheten att älska i Guds namn och då kan världen förändras. Freden blir möjlig ” säger Werner Jeanrond bland många andra kloka saker i 3 sides reportaget som också har en stor bild på honom kyssandes sin fru Betty. Så GULLIGT och så RÄTT !

Werner Jeanrond figurerar också i Patristica Nordica VII ”Eros och Agape. Barmhärtighet , kärlek och mystik i den tidiga kyrkan ” som helt nyligen utkom på Artos förlag. Där handlar WJ bidrag om ”Augustinus teologi om kärlek”.

”När Augustinus tänkte på kärlek, tänkte han i första hand på Gud; när vi idag tänker på kärlek tänker vi i första hand på sex. När Augustinus talade om mänsklig kärlek gjorde han det utifrån frågan vad Gud gör i och genom mänsklig kärlek; när vi talar om mänsklig kärlek gör vi det utifrån frågan vad vi kan göra i och genom kärleken. När Augustinus tänkte på sex och sexuellt begär ledde det honom att tänka på synd och död, det vill säga syndafallets följder; när vi tänker på sex och sexuellt begär ser vi en potential för ett meningsfullt liv. ”

Läser jag WJ rätt så kan jag också hos Augustinus tolka in hur katolska kyrkans negativa syn på preventivmdel har sina rötter hos kyrkofadern som levde 354 – 430.
”Sexuellt umgänge utöver fortplantningssyftet hör inte till äktenskapets egentliga väsen” skriver WJ att Augustinus hävdade.

// Irène

PS  Synd att det inte går att klona vissa professorer !

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

24 svar på Werner Jeanrond om kärlek och teologi

  1. Anneli Magnusson skriver:

    Det blir spännande att läsa Werner Jeanronds bok! Någon gång i tiden måste ju alla denna kontroll och begränsning av kärleken och sexualiteten haft en praktisk betydelse för människor, annars skulle de inte uppkommit eller funnits kvar.
    Frågan är vad som sker nu när även katoliker alltmer högljutt kräver att detta ändras?

  2. Magnus Holmberg skriver:

    Augustinus skriver rent ut i sina bekännelser att det var sexlusten/njutningen som länge hindrade honom att praktisera evangeliet och bli katolik. Jag tror man ska förstå Augustinus syn på sex utifrån detta samt att rådande ideal, även utanför kristendomen, var celibat.
    Men som brukligt med helgon blir de framgångsrika just i sin svaghet.

    Jag tror dock det finns en liten skillnad mellan Augustinus och Kyrkans syn. För Augustinus begränsas det sexuella samlivet till fortplantning. För Kyrkan finns inte riktigt denna begränsning men i det sexuella samlivet bör det finnas en öppenhet för barn samt att det inte är fel att njuta (för Augustinus var det ju njutningen som gjorde att han inte satte Gud främst).

    Hälsningar Magnus

  3. Irène Nordgren skriver:

    Hej Magnus

    Du beskriver skillnaden mellan Augustinus och kyrkan

    ”För Kyrkan finns inte riktigt denna begränsning men i det sexuella samlivet bör det finnas en öppenhet för barn ”

    Jag utgår ifrån att kyrkans officiella syn är den som uttrycks i KKK och där nöjer sig inte kyrkan med ett så generellt påstående som du gör utan där står ordagrannt

    ”varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare”.

    Jag kan inte få det till annat än att det till 100 % sammanfaller med Augustinus uppfattning.

    Jag läste med intresse Werner Jeanronds artikel om Augustinus i Eros och Agape i Patristica Nordica VII där han mycket citerar Hannah Arendt (som doktorerat på Augustinus kärleksbegrepp) ”Endast när hon (människan) söker sig vidare mot den odödliga källan bakom sin egen dödliga existens som den skapade människan upptäcker vad som är avgörande i hennes liv”.

    WJ citerar också en för mig okänd Beverley Clack : ” Augustinus förföljs av sin önskan att återfå den kontroll över erektionen som var möjlig i paradiset, och detta är avgörande för hur det andliga och det sexuella ställs emot varandra i hans teologi. Den som vill leva ett andligt liv måste undertrycka sin sexualitet”.

    Augustinus lever kvar i kyrkan på ont och gott.

    Hälsningar

    // Irène

  4. Magnus Holmberg skriver:

    Visst sammanfaller Augustinus och Kyrkans lära och du har helt rätt när du citerar katekesen. Men utifrån min kännedom om Augustinus finns det en liten skillnad. Låt mig förtydliga. Enligt katolsk lära bör man i det äktenskapliga samlivet ha öppenhet för barn (vid varje tillfälle). Detta utesluter inte exempelvis att man kan njuta av det äktenskapliga samlivet. Anledningen är att kärleken kännetecknas av öppenhet, villkorlöshet och total hängivelse. Det äktenskapliga samlivet i sig är därmed inget hinder till Gud.

    För Augustinus, påverkad av stoicismen, kan jag finna tendenser till att det äktenskapliga samlivet endast tjänar till att få barn. Njutning kan avleda (högst aktuellt för Augustinus) uppmärksamheten till Gud och när väl barn finns är det bäst med avhållsamhet. För Augustinus är det sexuella samlivet därmed mer ett hinder till Gud.

    Så som jag ser det finns det en liten skillnad mellan Kyrkans syn och Augustinus personliga situation men i det stora hela är det överensstämmande.

    Hälsningar/Magnus

  5. Irène Nordgren skriver:

    Magnus

    Apropå det du skriver

    ”För Augustinus är det sexuella samlivet därmed mer ett hinder till Gud.”

    Werner Jeanrond vidareutvecklar detta och skriver hur Augustinus

    ”konstruerar ett slags rangordning för det sexuella samlivet, som tydligt illustrerar vad han menar med äktenskapets förmånsdimensioner”.

    Så direktciterar WJ Augustinus

    ”Äktenskapligt umgänge för fortplantningens skull medför ingen skuld; umgänge för lustens tillfredsställelse medför, förutsatt att det sker mellan makar, en förlåtlig skuld
    (venialis culpa) för den äktenskapliga trohetens skull; äktenskapsbrott eller otukt medför en dödlig skuld. Att helt avstå från sådant umgänge är således än bättre än det umgänge som sker för fortplantningens skull. ”

    Han hade det inte lätt Augustinus. Men spännade erfarenheter hade han i alla fall med sig i bagaget – den saken är klar – när han blev biskop.

    // Irène

  6. Nina Holm skriver:

    Att bevara sin jungfrudom för himmelrikets skull sätter den heliga kyrkan framför äktenskapet. Se vigningarna inom nunne- och munkordnarna, t.ex. Karmel där nunnan får Jesus till brudgum i andlig mening.

    Det gäller också prästämbetet.

  7. Irène Nordgren skriver:

    Nina Holm

    ”Det gäller också prästämbetet.”

    Förstår jag dig rätt att prästen också tar Jesus till brudgum?

    Ja i så fall måste man ju säga att kyrkan verkligen har legat i framkanten i sin syn på könsneutralitet åtminstone när det gäller ”andligt äktenskap ”.

    // Irène

  8. Anneli Magnusson skriver:

    Om man ser praktiskt och inte teoretiskt på det som diskuteras ovan, så är min fråga hur många som kan njuta av samlivet om de varje gång riskerar en graviditet som konsekvens?

    Kyrkans ledning (läs män) verkar i alla tider ha gjort sexualitet och kärlek till en akademisk fråga, vilket det givetvis är om man lever i celibat.
    För den som lever i en relation är frågan mer konkret, hur uttrycka sin kärlek och lust utan att det blir fler barn än de man kan och vill ta hand?

    Det allt större hotet mot klimat och miljö gör också, så vitt jag läst mig till, att vi måste bli färre inte fler människor för att utrymmet och naturtillgångar ska räcka.
    Hur många konflikter beror inte på just trängsel och kamp om framförallt vatten?!

  9. Anneli Magnusson skriver:

    Jag inser att jag var lite orättvis som kallade katolska kyrkans motiv att vara emot preventivmedel rent akademiska.
    Även kyrkan argumenterar åtminstone delvis utifrån praktiska behov. De stora barnskarorna behövs ur kyrkans synvinkel för att, med nuvarande regler, säkra tillgången på präster.
    ”Normalfamiljens” två barn känner sällan att de kan lämna sitt syskon att ensam se till föräldrarnas behov.
    Hälsar Anneli

  10. Irène Nordgren skriver:

    Anneli

    Vi är helt överens.

    ”hur många som kan njuta av samlivet om de varje gång riskerar en graviditet som konsekvens?”

    En stor del av världens kvinnor lever i så underprivilegierade situationer, i så otroligt fattiga och smutsiga förhållanden så vi människor i väst har svårt att överhuvudtaget föreställa oss.

    En graviditet innebär i sig alltid en livsfara såväl för moder och barn i många områden på vår jord.
    För att tala i klartext. För många kvinnor i tredje världen är sex förknippat mer med livsfara än med njutning.

    Därför är katolska kyrkans motarbetande av ”kvinnors reproduktiva hälsa” i FN SYND och SKAM.

    Därför är vissa formuleringar om sex och preventivmedel i Katolska Kyrkans Katekes SYND och SKAM.

    // Irène

  11. Irène Nordgren skriver:

    Bravo Anneli

    ”Jag inser att jag var lite orättvis som kallade katolska kyrkans motiv att vara emot preventivmedel rent akademiska.”

    Gillar ditt sätt att uttrycka det hela

    hälsar

    // Irène

  12. Magnus Holmberg skriver:

    Visst är det som du skriver att Augustinus inte hade det så lätt. Men han är både djup och ärlig och hans porträtt av sig själv och sin andliga utveckling i ”Bekännelser” mm är väl värt att läsa också för människor som lever idag.

    För mig har han haft stor betydelse.

    Hälsningar/Magnus

  13. Irène Nordgren skriver:

    Magnus

    ”Men han är både djup och ärlig och hans porträtt av sig själv och sin andliga utveckling i “Bekännelser” mm är väl värt att läsa också för människor som lever idag.”

    Vi är helt överens.

    ”Bekännelserna” är storslagen världslitteratur litterärt, psykologiskt, socialt, historiskt mm.

    Det jag är emot är att kyrkan mycket förankrar sitt preventivmedelsförbud år 2009 i en kyrkofaders samtidsupffattning av sex, samliv och äktenskapssyn som härrör från 3-400 talet.

    Hälsningar

    // Irène

  14. Anneli Magnusson skriver:

    Magnus jag har också blivit faschinerad Augustinus tankar och han är förvånansvärt öppen med sina tvivel och tankar. På det sättet upplever jag honom som väldigt nära.
    Det är också fantastiskt att ha den skatt som efterlämnade skrifter från kristna i olika tider lämnat till oss (även om jag som kvinna kunde önska mig fler kvinnor bland författarna). Vi kan lära oss mycket, inte minst att inte göra om gamla misstag och även återfinna sådant som varit bortglömt. Det exempel jag kommer på Ignatius av Loyolas andliga övningar som var ”bortglömda” en period och som vi har stor glädje av nu.

    Samtidigt måste man kunna släppa sådant som inte är bra. Synen på sexualiteten som något som bara är till för att åstadkomma fler barn är ett sådant exempel, tycker jag.
    jag håller där med Iréne att kyrkans syn är kvarlevor från en annan tid och behöver ändras.

    Åsikterna är delade och det får man respektera. Men jag har svårt att förstå sådana argument som att man ska vara öppen för att bli gravid vid varje samlag. Det fungerar inte praktiskt och varför det då skulle vara bättre med naturlig familjeplanering i ställer för kondomer övergår min föreställningsförmåga.

  15. Magnus Holmberg skriver:

    Hej Anneli!
    Jag är mycket väl insatt i problematiken, både i det du avser med det praktiska och det teoretiska (om man kan uttrycka det så) i denna fråga. Det är inte en lätt fråga men jag tycker det är väl investerad tid att noga läsa och reflektera över Humanae vitae, dvs den encyklika som särskilt lyfter denna fråga.

    Kärnan i denna omtalade encyklika, så som jag uppfattar den, är (1) att användandet av preventivmedel jämte flera andra företeelser förtingligar kärleken mellan man och kvinna och objektifierar kvinnan samt, som det står i encyklikan, leder till ”en allmän upplösning på det moraliska området”. (2) Människan gör sig också till ”livets upphovsman”. Numera kan jag tycka det låter självcentrerat att styra en graviditet till att ske när det passar i livet exempelvis till ett lägligt tillfälle karriärsmässigt sett, när man är äldre för då har man fått sin del av ungdomlig frihet, man måste resa och uppleva världen först etc.

    Så här fyrtio år efter encyklikan kan man konstatera att konsekvenserna av artificiella metoder följer de konstateranden som Paulus VI gjorde (se stycke 17 i encyklikan). Efter att ha läst encyklikan för en sisådär fem till sex år sedan är jag särskilt intresserad av sambandet mellan relationer och synen på sexualitet, kroppen och könen. Såhär långt kan jag konstatera att förekomsten av preventivmedel i västerlandet vare sig lett till en förbättring när det gäller äktenskapliga relationers ”hållbarhet” och kärlek eller en uppvärdering av kvinnan.

    Allt gott/Magnus

  16. Anneli Magnusson skriver:

    Hej Magnus,
    Att förtingliga kärleken och sexualiteten är en ständig fara, det håller jag med om. Så vitt jag kan se finns dels risken att man ”konsumerar” sex och på det sättet skiljer den från kärleken. Å andra sidan anser jag att man på samma sätt förtingligar och förringar sexualiteten genom att reducera den till barnalstring.

    Frågan om att planera graviditeter är också sammansatt. Att bara välkomna barn när det passar ekonomiskt osv känns väldigt ytligt och materiellt. Samtidigt måste man kunna ta hand om de barn man får, kunna bestämma ett hur tätt man vill ha mellan barnen osv.
    Man måste också tycker jag kunna ha sex utan att vilja ha barn, för att uttrycka kärlek, ömhet, lust osv.

    Kvinnans ställning verkar vara trögt att förbättra, ett tråkigt faktum du har helt rätt i. Det verkar som om kvinnor antingen är en ”ägodel” för män, som ska vara oskuld när man gifter sig. Eller så ser man kvinnor som en förbrukningsvara som alltid ska vara tillgängliga för sex. Sorgligt eller hur! Som kvinna suckar jag bara.

    Jag uppfattar nog att människor har ett bättre sexliv nuförtiden. Man hör aldrig någon kvinna tala om samlag som en äktenskaplig plikt, vilket förekom fortfarande i början av 1900-talet.

    Visst är det trist med skilsmässor, men faktum är att det nog till stor del är en konsekvens av att kvinnor kan försörja sig själva och inte måste stanna kvar hos en hopplös man. Sedan behöver man förstås öka informationen till unga par om vad ett äktenskap innebär. Vikten av att välja rätt och vara rätt och att arbeta med relationen. Ett förhållande är inget som sköter sig självt. Dessutom är jag övertygad om att det kommer att bli bättre ju mer man hjälps åt med hem och barn och att båda föräldrarna får utvecklas både yrkesmässigt och i sina egna intressen.

    Hälsningar,
    Anneli

  17. Irène Nordgren skriver:

    Anneli

    Det är bara att luta sig bakåt och koppla av.

    Du sköter det här jättebra.

    Hälsningar

    // Irène

  18. Magnus Holmberg skriver:

    Hej Anneli!
    Vi är överens om mycket och det finns väl inte så mycket att säga om det.

    Däremot är det inte min uppfattning att kyrkan lär att sexualiteten endast tjänar till, som du skriver, barnalstring (bara för att en öppenhet för barn finns). Som jag tidigare skrivit så är detta Augustinus syn men inte kyrkans. Om det vore som du skriver skulle kyrkan inte påpeka detta med naturlig familjeplanering. Varför hålla på med naturlig familjeplanering om sexualiteten endast tjänar till barnalstring? Slutsatsen måste vara att sexualiteten tjänar ett större syfte än endast barnalstring även om det bör finnas en öppenhet för barn i sexualiteten.

    Sedan kommer du in på frågor om skillmässa, ”modern sexualitet”, synen på kvinnor samt vårdanden om barnen. Det är ju stora frågor som löper parallellet med den fråga som förs här men har ändå en koppling. Det här med kvinnan som ”ägodel” eller ”förbrukningsvara” är inte uppfattningar och frågeställningar som jag personligen möter i vardagen hos troende eller icke troende. Snarare är det livspusslet och att kunna vara den man är utan att leva upp till sociala och politisk korrekta förväntningar (att man ska göra karriär, ha hus och allting etc) som är stora frågor idag.

    När det gäller skillsmässa finner man helt olika uppfattningar också i vad som är en äktenskaplig relation. Jag tror mycket på den sakramentala dimensionen (att man är ”ett” och att äktenskapet är ett tecken/förbund som pekar mot Gud) i ett äktenskap samt att katoliker behöver fördjupa sig i detta, dvs leva mer sakramentalt.

    Måste sluta nu. Allt gott/Magnus

  19. Anneli Magnusson skriver:

    Hej Magnus och Iréne,
    Tack för uppskattningen men det känns inte direkt som att jag ”sköter detta”. Däremot är det väldigt nyttigt och roligt att skärskåda sina och andras uppfattningar. Och jag är glad att den möjligheten finns här!

    Jag har grunnat vidare under de mellanrum som ändå finns under arbetsdagen. Det finns något motsägelsefullt i kyrkans sätt att kommentera sexualitet och kärlek och det är nog det som skaver och irriterar många. Förutom att det leder till praktiska problem.

    Det är sant som du skriver Magnus, att kyrkan inte ensidigt kan betona barnalstringen i sexualiteten, då skulle det inte vara ”tillåtet” med s.k. naturlig familjeplanering.
    Vad jag inte förstår är att om man nu bejakar det lustfyllda i samlaget, varför går det inte lika bra med vanliga preventivmedel?
    Lusten och spontaniteten i sexlivet, föreställer jag mig, fördärvas om allt blir avhängigt temperaturkurvor och säkerhetsmarginaler.

    Jag uppfattar det som att kyrkan och samhället i övrigt också för den delen har av den manliga sexualiteten, och jag hävdar då att den skiljer sig från den kvinnliga, som norm. Det vill säga om man tar extremerna så finns det dels ett maktperspektiv, kvinnan som en ägodel som ska levereras i ”obruten förpackning” och sedan bevakas så att ingen annan man kommer åt henne.
    Alternativt ett lustperspektiv där det går utmärkt att ha sex med vem som helst, var som helst och när som helst.
    Kyrkans regler kring sexualiteten bygger på detta, med tydliga regler för vem som får ha sex med vem och när.

    Sexualiteten är tror jag, men är väl medveten om att alla inte tycker så, hos de flesta kvinnor starkt sammankopplad med kärlek och ömhet. Det är inte tänkbart att ha sex med någon som man inte är åtminstone förälskad i och känner förtroende för. Kyrkans regler som främst bygger på kontroll och självbehärskning blir inte relevanta för mig som kvinna. Självbehärskning, so what, det är inget problem. Samlag som plikt, aldrig i livet.

    Gud är praktisk och han tycker om att gymnastisera våra hjärtan och hjärnor är min bestämda övertygelse.
    Han har skapat människans sexualitet och fertilitet på ett helt annat sätt en djurens. Alltså måste det finnas en orsak till det. För människan finns betydligt fler perioder att blir gravid på än hos djuren. Det kan inte betyda att vi ska vara gravida jämnt, hoppas jag ska jag tillägga. Utan som jag ser det finns utrymme för val av tillfälle.
    De flesta människor är intresserade av sex även under ickefertila perioder, det måste finnas en orsak till det också. Sex som vi redan nämnt är ett uttryck för ömhet, kärlek och ett kitt i ett förhållande. Vilket också måste vara viktigt.
    Gud brukar också låta oss göra val och lösa uppgifter efter bästa (ofta tyvärr sämsta förmåga). Kan det vara så att det finns många sätt lösa uppgiften?

    Filosoferar Anneli som nu övergår till att laga middag.

  20. Anneli Magnusson skriver:

    Det slog mig att jag inte bemött Magnus synpunkt att människor genom att använda preventivmedel sätter sig i Guds ställe, jag respekterar att man då tycker att preventivmedel är olämpligt.
    Men med det synsättet bör även det faktum att Gud, om jag inte minns fel, fram t.o.m. Johannes Paulus II bara fick utse italienska påvar och att Gud fortfarande bara får kalla ogifta män till präster vara ytterligare tecken på människans benägenhet att leka Gud.

    För min egen del tolkar jag ovanstående, givetvis också motståndet mot preventivmedel, som sedvänjor som kan och bör omvärderas. Vilket givetvis gör det lättare att välkomna förändring.

    En aspekt som jag också tycker är viktig är kyrkans syn på ett förhållande jämfört med äktenskap. I det första fallet anser jag att kyrkan är för oengagerad och släpphänt och i det andra allt för rigid.
    Varje förhållande bör omfattas av kärlek, trohet, engagemang, omsorg etc och tas på stort allvar.Där kan jag inte se att det ska göra någon skillnad på om man är gift, sambo eller särbo eller vad man nu kan tänka sig.

    Det måste vara smärtsamt för våra präster att i den pastorala vardagen behöva acceptera ett äktenskap där en eller båda parterna har långa samboförhållanden och barn bakom sig. För att sedan säga blankt nej till en person med ett kort misslyckat äktenskap utan barn i bagaget.

    Jag gissar att jag inte är ensam om att känna till historier om unga katolska män som haft förhållanden med ickekatoliker, som inte varit allvarligt menade tills det varit dags att gifta sig med den givetvis orörda katolska flickan. Ett sätt att ”dra nytta” av kyrkans syn på äktenskapet som det enda som räknas.

  21. Jonas B. skriver:

    Barn i bagaget?

  22. Anneli Magnusson skriver:

    Absolut, vuxna ska tilläggas. Så det är en generell diskussion jag för.
    /Anneli

  23. Anneli Magnusson skriver:

    Jonas,
    Jag hade lite bråttom och var därför en smula oartig. Här kommer den givna följdfrågan: Har du själv barn? Sorry!

    Sedan var det ju ett ambitiöst inlägg jag gjort nu när jag läser det igen, som snarare handlade om ”inte barn”. Kanske lite långt om jag ska vara självkritisk.
    Frågan om kyrkan är för slapp vad det gäller synen på parförhållandens värde är det jag tycker intressantast eftersom det mig veterligt inte diskuterats så ofta. Allas synpunkter på det är välkomna!
    /Anneli

  24. Jonas B. skriver:

    Det finns en himmelsvid skillnad: Ett sakrament, grundat på bland annat ett avgivet löfte. Vissa sakrament är oupplösliga. Dopet är ett sådant, och prästvigningen. Och äktenskapet. Vad Gud förenar kan inte människan skilja.

    Resten är bara våra egna misslyckanden, som vi får leva med. Att försöka blunda för dem …ja det är väl att leka Gud.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *