Jamie L Mason berättar på NCR en helt underbar historia om hur man utan större åthävor kan göra motstånd mot orimliga regler i Katolska kyrkan.
År 2008 drabbades sr Louise Akers av det kanske hårdaste straffet i Katolska kyrkan, hon fick inte ta del av några sakrament i ärkestiftet St Louis. Man kan fråga sig vilka förskräckliga handlingar hon gjort sig skyldig till för att drabbas av detta? Jo, hon hade uttalat sitt stöd för kvinnliga präster i Katolska kyrkan.
Första söndagen efter att sr Louise fått sitt straff gick hon i mässan med sin 85-åriga mor. När det var dags att ta emot kommunionen uppmanade modern sr Louise att följa med och de gick fram sida vid sida. Modern tog emot hostian vände sig om och bröt den och gav ena halvan till sin dotter. När församlingen såg det gjorde en efter en likadant och Louise Akers stod till sist med händerna fyllda av bitar av bröd.
Vi har tidigare diskuterat hur man kan handla som man tror och det här är onekligen ett väldigt konstruktivt exempel.
http://ncronline.org/blogs/grace-margins/recognizing-church-we-already-are
Anneli
”In that moment, Louise Lears’ 85 year-old mother revealed more about the love of God, more about living the Gospel of love, more about what makes a true church, than the entire hierarchy seems to have been able to reveal in quite some time.
And she figured out that secret that the hierarchy doesn’t want any of us to know: lay people have extraordinary sacramental power.”
Anneli,
Jag läser inte vare sig Signum, KM, Församlingsblad, Kyrkans tidning eller Dagen.
Det beror på att jag vet att det inte skulle finnas ett citat som ovan i dessa medier.
Jag måste sortera bort det mesta av tillrättalagd kristendom för att bevara Kristus i mig.
Agneta
Agneta,
Med all respekt så tror jag du vet fel på just den punkten; jag skall
spara bokmärke nästa gång jag ser ett liknande citat.
Och självfallet är moderns handling med Kristi kropp en självklar kärleksgärning mot
sin dotter i hennes situation. Jag har gjort liknande för en släkting en gång – mer erkänns att jag dolde det för prästen.
Och skall vi prata om att dela kommuninen med behövande , så borde vi väl lite
till mans erbjuda likadant till behövande och önskande i t ex Kungsträdgården?
Artikeln ovan i NCR innehåller så mycket tänkvärt, redan i rubriken ” Att känna igen den kyrka vi redan är ”.
Krister
Krister,
”När församlingen såg det gjorde en efter en likadant och Louise Akers stod till sist med händerna fyllda av bitar av bröd.”
Är det detta du menar att du tror dig finna som positivt givande citat i ovan nämnda tidskrifter … ja då är du välkommen att förvåna mig. Eftersom jag tror att katolska tidningar i synnerhet är toppstyrda o reglerade så skulle det bli mer en chock än en förvåning.
Käre Krister… en annan sak… känner du att du måste hålla koll på oss eftersom du ska rätta oss hela tiden? Du gör det med Anneli, Irene och mig. Varför då? Är det någon som utanför KV som bett dig om det eller får du en eloge även utanför KV:s blogg när du synar oss? För du minns säkert alla de ggr som du exempelvis velat rätta mig som någon kastar sig på tangenterna o tackar dig.
Det är även det ett tecken på toppstyrning i såna fall.
1) Varför Krister?
2) Att känna igen den kyrka vi redan är , skriver du.
Ja, det går att tolka på olika sätt, eller hur?
Hur tolkar du det?
3) Vilken av dessa tidskrifter tror du kommer att bejaka att man unisont delar bröd med en exkommunicerad? (Bortse Svkyrkan o Dagen)
Tre frågor till dig från Agneta
ps. Krister
Obs Jag spekulerar inte om någon, det är inte intressant, utan det som är viktigt är varför du tycker att du måste kolla oss?
Agneta
Agneta,
Jag tycker också att det är en så kärleksfull handling att jag log och blir varm inombords när jag läste artikeln!
Det är också ett så konstruktivt sätt att göra en god gärning. Meingen med att förbjuda någon att ta emot kommunionen är naturligtvis att den ska känna sig utesluten ur gemenskapen. Mamman och församlingen omintetgjorde dessa Katolska kyrkans planer och visade tvärtom Louise Akers att hon i allra högsta grad hörde till.
Anneli
Kära Agneta,
Det var många frågor till mig, jag tar den andra frågan först.
Nej, jag känner inte att jag ”måste hålla koll på någon”, inte heller att jag rättar någon, utan att jag – av och till – säger när jag tycker annorlunda. Jag skriver – också detta då och då – när jag tycker lika.
Jag antar att du med ”kolla” menar kontrollera, dvs styra eller ha uppsikt över, och liknande?
Även där nej; jag varken vill, kan eller har fått eller tagit på mig något sådant uppdrag. Det vore därtill ett befängt självmordsuppdrag! Sådant fungerar inte i bloggvärlden eller bland KV Manifestets undertecknare. Du ställer frågorna vänligt till mig, därför svarar jag. Också för att vi känner varandra något genom träffar för några år sedan.
Men ändå känner jag det olustigt att du skulle tro mig om att vilja utöva sådan ”toppstyrning”. Och att jag skulle vilja syna andra för att få en eloge någonstans ifrån! Du kan inte gärna göra mig en ansvarig för eller se det som toppstyrning om det under bloggens fleråriga historia förekommit att något tackat mig för något / med anledning av ditt sats ”För du minns säkert alla de ggr som du exempelvis velat rätta mig som någon kastar sig på tangenterna o tackar dig.”/
Jag vill – liksom andra som väljer att skriva på denna blogg – ha rätten att säga vad jag tycker (under ansvariga och vänliga former).
Du har väl säkert märkt att jag ibland/ofta tycker annorlunda, och att jag t ex ofta reagerar på generaliseringar, i detta fall när du om ett antal tidskrifter säger att de inte skulle kunna innehålla så goda ord som Jamie L Mason berättar om nunnan och hennes kärleksfulla mor. Där menade jag också att hela artikeln innehöll så mycket än mer och läsvärt som bar upp rubriken. Artikeln är ju djupt uppmanande, uppmuntrande och rik.
Katolsk Vision har knutit till sig bl a en Blogg, som då är en ”samägd historia” av skribenter och KV, det är inte en blogg som ägs och drivs av en person, vilket annars är det genomgående vanligaste i bloggvärlden. Det finns exempel på en blogg som startades av tre frikyrkliga medlemmar; de upptäckte efter något år att två av dem ville fortsätta utan den tredje; eller om det var tvärtom. Vår djärva konstruktion medför stora möjligheter men också vissa samerbetssvårigheter; detta kan vi göra så länge vi tycker att det är värt det för spridandet av Katolsk Vision. Så länge vinsten är värt priset och vi också slipper arbetet med att några individuella bloggar skulle behöva upprättas.
Ja, svaret är blivet långt. Jag avstår nu från att explicit ta upp dina numrerade frågor, jag hoppas du är acceptabelt nöjd med mitt svar. Skulle du vilja att jag besvarar dem explicit så kan jag göra det i nästa kommentar.
Vänliga hälsningar Krister
Käre Krister,
Ditt svar är acceptabelt. Men jag vill gärna explicit ta upp mina frågor och om du vill implicit svara eller explicit svara är upp till dig.
Vilka svenska katolska tidskrifter skulle bejaka en kyrklig olydnad som denna artikel gör gällande har inträffat i samband med den numera exkommunicerade ordenssystern Louise Akers?
Hur tolkar du ”Att känna igen den kyrka vi redan är”
Jag är nyfiken på ditt svar // Agneta
Agneta,
Lite njuggt av dig att bara säga ”acceptabelt” om ett så långt svar på nästan
en A4-sida, tycker jag. Det blir ju inte mycket dialog av det.
Men OK, jag skall efter dina citerade frågor nedan svara:
-Vilka svenska katolska tidskrifter skulle bejaka en kyrklig olydnad som denna artikel gör gällande har inträffat i samband med den numera exkommunicerade ordenssystern Louise Akers?
+ Jag tänker inte gissa om framtida skiverier i KM eller Signum, för mig är inte huvudpoängen att kyrklig olydnad skall bejakas till varje pris, utan stödjas och bejakas när sådan orätt begås liksom vid exkommuniceringen av sr Akers, eller ”avkragningen”av Bourgois.
Min motfråga:Varför gissar du om tidningar som du inte följer? KM är väl inte världens mest spännande tidning, men den innehåller material på många olika nivåer, tycker jag.
-Hur tolkar du ”Att känna igen den kyrka vi redan är”
+ Vadå tolka? Jag har redan i mitt svar skrivit varför jag tyckte om den rubriken: Hela artikeln
rymmer så mycket mer utöver beskrivningen av nunnan och mamman; Har du själv läst hela den långa artikeln, så kan du nog ana att jag tycker ”rubriken själv talar om artikeln”, som att ”så här stor är den kyrka som vi redan är”.
Hur tolkar du själv rubriken? Som ironi, eller vad? Du skriver att den går att ”tolka på olika sätt”.
-Det är även det ett tecken på toppstyrning i såna fall.
Varför Krister?
+ Då uppfattar jag din tystnad om denna din fråga som att du ser att det inte fanns någon toppstyrning att fråga vidare om.
vänligen Krister
Krister och Agneta,
Nu börjar ni lämna ämnet, vilket jag tycker är synd.
Jag håller dock i huvudsak med Agneta om att Krister ibland har en mästrande ton. Själv brukar jag hantera det genom korta precisa svar om hur jag resonerat.
Anneli
Anneli,
Visst är det strikt sett avsteg från ämnet;
men jag ville anstränga mig mycket att svara i två kommentarer på Agnetas upprepade frågor.
Ditt påstående om min mästrande ton får stå för dig. Agneta har ju inte använt det ordet.
Jag kunde undra hur du ser på din egen ton just nu.
Krister
Krister,
(bara lite till, Anneli)
Jag ger dig rätt i att det är dumt att gissa vad som står i dessa tidningar. Oproffsigt rent av. Jag läste för några år sedan o det är möjligt att tidskrifterna har förändrats. Och kanske det är ännu sneare att förlita sig enbart på citat o artiklar som KV refererar vilket handlar om ämnen från eller ur dessa tidskrifter resp andra bloggar.
Min tid räcker inte till o mitt huvudintresse är inte RKK. Församlingsbladet åker oläst i sopnedkastet. Så illa (eller för mig gott) är det. Å andra sidan vet jag att KV refererar korrekt.
I detta ger jag dig rätt. // Agneta
Agneta,
Tackar varmt för dina rader!
Och i och med detta kan vi ju glädja Anneli med av vi avslutat vår
utflykt från ämnet, övergår t ex till att i kväll lyssna på SR P2’s konsert kl 19.30:
Beethovens violinkonsert och Mahlers 4, men två bara vidunderligt lysande
kvinnliga solister på ”genrepet” i går.
Krister