I senaste numret av Signum skriver Gösta Hallonsten en artikel (tvvärr finns den inte på nätet Anm. nu år 2011 så ligger den här på nätet /Krister Janzon) under ovanstående rubrik och visar därmed att den ”katolska feminismen” nu också börjar bli rumsren i det romerska rikets yttersta utpost.
Fortsätter vi ännu längre norrut så är det Barents hav och sedan Svalbard som gäller och där torde ämnet inte vara aktuellt.
Det är intresssant att läsa manliga katolska teologer som succesivt upptäcker den”katolska feminismen ”och skriver ”katolska artiklar” därom som nu tex Gösta Hallonsten.
Alla förändringar ur katolskt – teologiskt perspektiv låter plötsligt hur självklara och naturliga som helst.
Ty inte förrän ”traditionella” manliga katolska teologer tar till sig ”katolsk feminism” blir den vedertagen sanning och tillåts påverka det allmänna trosmedvetandet / sensus fidelium.
Hallonstens artikel bygger främst på feministteologerna Tina Beattie, Sarah Coakley och Janet Martin Soskice och bland annat deras relation till Johannes Paulus II som ofta citeras.
Men det ska framhållas att inte heller alla slutsatser som dessa feminsttteologer (som duger i katolska sammanhang) kommit fram till är accepterade inom katolska kyrkan. Tex deras åsikt att det inte föreligger några teologiska hinder för kvinnliga präster.
Hallonsten skriver i sin sammanfattande slutsats
”Först och främst är det viktigt att notera att den katolska kyrkan idag helt och fullt erkänner mäns och kvinnors jämställdhet i samhälle, kultur och kyrka- med det teologiskt motiverade undantaget att inte ordinera kvinnor till prästämbetet. ”
Ur ett katolskt- teologiskt – feministiskt perspektiv är det dock viktigt att påpeka att påståendet om ”katolska kyrkans erkännande av kvinnors jämställdhet” i praktiken har olika giltighet i olika delar i den katolska världen.
Och att Sarah Coakley, vars teologiska tolkningar Hallonsten för fram i sin artikel, redan är präst inom anglikanska kyrkan nämns inte men borde ha gjorts.
Och så långt som Tina Beattie går när hon är kritisk mot det maskulint – manliga språkbruket i Treenigheten – som jag skrev om häromdagen – vill inte Gösta Hallonsten sträcka sig utan här stödjer han sig hellre på Sarah Coakley som har en mer traditionell approach till språk eller ”maskulina metaforer”.
Men Tina Beattie skriver i en artikel “Femininity within the Trinity” nedanstående som förmodligen Gösta Hallonsten inte skulle gå med på.
”There is some truth in the postmodern claim that we do not speak langauge, lanaguage speaks us”.
“The Father/Son image has functioned in an exclusive rather than an inclusive way. It has been used to keep women out of positions of sacramental significance and authority. If the hierarchy wants to reinforce the message that trinitarian language is about relationality rather than masculinity, then one way to do that would be to surrender any literal association between the physical masculinity of the priest and the eucharistic presence of Christ. This would be an eloquent way of affirming that the trinitarian relationship transcends gender, and that God is neither He nor She. The presence of a woman performing the eucharist or the baptismal rite would be a sacramental sign of the mystery of the incarnation and of the redemption of our humanity which includes the totality of who we are.”
The Tablet i mars 2008
http://tina.beattie.googlepages.com/tablet_baptism.pdf
Jag citerar mig själv.
Alltså om kyrkan hävdar att Gud är könlös, att Gud varken är man eller kvinna så blir det motsägelsefullt att teologiskt och sakramentalt använda sig av ett språkbruk som ensidigt ger associationer åt maskulinitet och manlighet.
Och om TREENIGHETSTANKEN är ett uttryck för något “relationellt” snarare än genus så borde det i grund och botten inte spela någon roll vilken terminologi vi använder för att uttrycka detta med.
Och om Gud skapat människan till sin avbild GENOM att skapa man OCH kvinna så borde det i grund och botten inte spela någon roll om Gud SAKRAMENTALT representeras av en man ELLER kvinna om sakramentstanken är ett uttryck för en slags helig och mystisk relation mellan den i sig “relationella” Guden och hans AVBILD. Dvs mannen OCH kvinnan.
Det vågar nog inte Hallonsten hålla med om ………….än.
// Irène
PS Jag har med egna öron i år hört både Sarah Coakley och Tina Beattie erbjuda sig att åka till Vatikanen och ta en dialog direkt med påven Benediktus XVI om argumenten FÖR kvinnliga präster.
Sarah Coakley är Professor of Divinity i Cambridge och hedersdoktor vid Lunds Universitet
Tina Beattie är Professor of of Catholic Studies, Roehampton University, London:
*****************************************************************************************************************
Letar man i Signums arkiv så har under de senaste 3 årtiondena artiklar om ”katolsk feminism” dykt upp ibland.
Första trevande ansatsen jag hittade i Signums arkiv var redan från 1976
Kyrkan och feminismen
Piltz, Elisabeth
http://www.signum.se/signum/template.php?page=archive&q=feminism&x=9&y=8&cat=free&yy=0&mm=0
En traditionsförnyande ”Kyrkomoder”.
Borresen, Kari Elisabeth 1985
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=2150
Kvinnan, teologin och ämbetet
Lacugna, Catherine Motory1992
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1901
Den månggestaltade Sofia
Beskow, Per 1996
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=116
Edith Stein – feminist och helgon
Hodacs, Anna Maria 1998
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=288
Feministteologins utveckling
Signums redaktion 1999
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1901
Troskongregationen om män och kvinnor
Fredell, Madeleine 2004
Jag är själv kristen likhetsfeminist. Jag anser inte att det finns tillräckligt konkret stöd i bibeln för att hindra kvinnor från prästämbetet. Jag har för övrigt en evangelikal bibelsyn.
//Jesu frid
Så tragiskt att min gamle lärare ska ägna sig åt sådant här trams! Signum sjunker bara djupare och djupare.
Johan J
Du bekräftar fint på ett OFÖRBLOMMERAT sätt min och gängse uppfattning om att det tar någon generation innan vissa nya sanningar HELT kan etableras i det allmänna trosmedvetandet dvs först när gamla sanningar bokstavligen HELT dött ut.
// Irène
Må Gud välsigna dig Irene!
Jag låter Gud råda i detta. Påven har sagt att frågan är avgjord för all framtid. Jag ägnar mig inte åt diskussioner i förbjudna ämnen. Kristi ställföreträdares ord duger gott åt mig.
I svenska kyrkan så har det faktiskt skett en sådan förändring som du beskriver. Jag tror dock att den inte är en sann kyrka, mera en politisk klubb, så samma väg tror jag inte vi kan räkna med i kyrkor som styrs av Guds helige Ande. Men kanske människor som jag först måste dö, som du så finkänsligt säger, innan en verklig förändring kan komma till stånd. Jag är en syndare så någon större förlust lär det inte vara för Jesu heliga kyrka. Jag väntar med bävan på Guds rättvisa och stränga dom när den dagen kommer.
Kyrie eleison!
Johan J
”Men kanske människor som jag först måste dö, som du så finkänsligt säger, innan en verklig förändring kan komma till stånd. ”
Ett enda är säkert i livet. Att vi ALLA ska dö.
Och problemet med viss ”nya sanning ” som alltså behöver generationer för att etableras i det allmänna trosmedvetandet, är att de människor som är först med att anamma och föra den ”nya saninngen” vidare inte brukar få uppleva dess ”förverkligande”.
Sånt är livet. Om det kan vara till någon tröst.
// Irène
PS Du är naturligtvis i Din fulla rätt att att ha vilken uppfattning Du vill kring tex ”katolsk feminism” men vill Du ha respekt för Din uppfattning så underlättas det av att Du väljer Dina ord med lite större medvetenhet och undviker uttryck som ”trams” och ”politisk klubb”.
Johan J! Signum citerar officiella katolska källor. Troskongregationen, JPII mm, jag är helt oförstående till det du säger om Signum. Läs Hallonstens artikel först är du snäll.
Bengt M: Min poäng är varför ägnar sig Signum och Hallonsten sig alltid åt sådana här randfenomen på vänsterkanten? Vad jag förstår på Irene så har ju flera av de citerade avvikande uppfattning från katolsk uppfattning vad gäller kvinnliga präster. Varför inte istället eller åtminstone också en rejäl analys av påvens kontinuitetens hermeutik? Ett ingående liturgistudium?, välvilliga porträtt av flera av den traditionella rörelsens förgrundsgestalter? Religionsfriheten i traditionens ljus och hermeneutik?
Man kan citera massor av dokument, men att förstå den sanna romerska andan är något annat. Signums ensidighet är slående och faktiskt som tidskrift trist förutsägbart. Även en så obetydlig person som jag förmår att citera dokument. Av en tidskrift krävs det mer. Av en katolsk tidskrift krävs en katolsk analys.
På BM låter det nästan som om man vore en heretiker bara för man inte gillar en tidnings utveckling. På din blogg har jag förstått att du älskar Signum och Gösta Hallonstens senaste. Bra för dig! Jag har en annan uppfattning. Något mer än det är det inte, vissa gillar Expressen och vissa gillar Aftonbladet. Själv föredrar jag Katolsk observatör, om du vill veta?
Johan J
”Min poäng är varför ägnar sig Signum och Hallonsten sig alltid åt sådana här randfenomen ”
Hälften av mänskligheten består av ”randfenomenet” kvinnor.
”ägna sig alltid”
Vid hastig genomgång skulle jag tippa att Signum senaste 30 åren i GENOMSNITT ”ägnat sig åt detta randfenomen” (katolsk feminism ) ca 1 gång vart 4 år.
// Irène
Johan J! Jag blir stum. Vilken värld lever du i? Den känns väldigt trång. Måste man älska eller hata, direkt välja sida, vän eller fiende. Signumartikeln var bra för att den gav en kunnig överblick över ett område som är väldigt aktuellt.
Katolsk Observatör har sina förtjänster också i att bevaka vissa andra dimensioner. Jag förbehåller mig rätten att läsa båda utan att tvingas välja sida.
De feministiska frågorna förtjänar att bemötas i ett seriöst tankeutbyte, inte att avfärda själva ansatserna till tankeutbyte som ”trams”. Det är både okristligt och korkat. Dessutom tycker jag du är helt ologisk när du talar om att ”citera massor av (katolska) dokument”, är en sak men ”att förstå den sanna romerska andan är något annat”.
Det är klart att man måste citera och analysera dokument för att sätta in dem i ett förståelse-sammanhang, det är precis vad Hallonsten gör, att du sätter det i motsats till ”att förstå den sanna romerska andan” är en mystifikation. Skall man ha ett tankeutbyte måste man börja i att diskutera konkreta begrepp.
BM och Irene: Jag är säkert en hemsk människa. Ganska ”korkad” och ”okristlig” dessutom. Kvinnor hatar jag.
Ert spott biter inte på mig. Så spara det till verkliga fiender. Jag har varit i helvetet flera gånger i mitt liv och återvänt till livet tack vare Kristus allhärskaren! ”Genom döden övervann han döden”. Gud är min ende domare!
Detta är det evangelium som jag tagit emot och trots alla mina synder och fel sprider jag det till alla som vill lyssna. Utan att vilja skrämma er alltför mycket, eller verka skrytsam, så kan jag faktiskt meddela att jag med Kristi hjälp lyckats vinna en hel del ungdomar för denna traditionella katolska tro. Jag har tagit med dem till den traditionella mässan och lagt fram hela den vackra katolska läran tillsammans med dem, sedan har Gud och hängivna präster gjort resten. Idag är flera av dem vuxna och för den goda kampen för Sveriges omvändelse tillsammans med mig. De är hopp och löfte; ”Detta släkte ska inte dö ut”.
Frid!
Johan J! Ta det inte personligt utan sakligt. Du anser dig vara ute i ett legitimt ärende och kämpa för en god sak. Så kan det vara. Men du måste försöka hitta ett bättre sätt att kommunicera detta till dem som inte förstår dig. Det behöver inte bli totalkrockar så snart andra inte förstår dig eller håller med dig i allt.
Jag tror det vore fördelaktigt med mindre förhastade värdeomdömen och mera saklighet i samtalet. Ge inte upp!
mvh
//Bengt
Johan J
Shalom
// Irène
En sak funderar jag över, varför den inte (vad jag sett) uppmärksammats mer i debatten, och det är skillnaden mellan Gudsrepresentationen, Treenighetsrepresentationen som i Gen 1 ges åt man och kvinna. Och Kristusrepresentationen, att representera Sonen i Mässan, där Sonen frambär offret åt Fadern genom prästen OCH församlingen ”Bed att mitt och ert offer blir välbehagligt inför Gud Fader allsmäktig”, prästen som representant för Kristus, huvuder och församlingen som representant för Kyrkan överallt och i alla tider, Kroppen. Att ta den första representationen och lägga som en mall på den andra strider mot Athanasianums förbud mot sammanblandning.
För mig är det fråga om två skilda representationer där den andra har sitt liturgiska uttryck i Eukaristins liturgi. Hur uttrycker vi den första? Att skapelseteologin är gravt försummad är ju ingen nyhet direkt.
Ännu så länge rätt ostrukturerade tankar, en början. Sprungen ur mitt intress för skapelseteologin och min övertygelse om attt Kyrkans ämbetstradition är riktig. Men att den ofta utnyttjats till förtryck. Av kvinnorna och av lekmännen i allmänhet. Och att skapelsen blivit åsidosatt.
Jörgen Thorhard. Stöllet
Eftersom ingen ännu svarat mg hinner jag lägga till några lösa tankar
Gud skapade människan av stoft från marken och blåste in sin Ande; människans materiella aspekt härrör från Jorden.
Kristus antog kött GENOM den helige Ande, AV jungfrun Maria och blev människa.
Det ligger nära till att associera till det urgamla Moder Jord begreppet.
Från jorden, Moder Jord, kommer människans materiella del. Från Maris kommer Kristi materiella del förutan vilken han inte kunnat vara sann Gud OCH sann människa.
En människa utan kropp är inte en människa. En människa utan kropp är inte Guds avbild utan ett spöke, en oren styggelse.
Om vi öht skall nyttja bergreppstrion kropp, själ och ande får vi inte se den som en värdepyramid utan som en väv där trådana slingrar sig om varandra och bildar ett mönster utan att förlora sin egen färg och struktur
Jörgen