Utifrån debatt i Sveriges Radio Människor och Tro – katolska trosfränder diskuterar Helmut Schüller och det österrikiska Olydnadsuppropet. Inom en och samma kyrka 2 diametralt olika uppfattningar vilket på ett tydligt sätt illustrerar sakernas tillstånd inom dagens kristna kyrkor och samfund.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=416
Det är inte längre den formella tillhörigheten till en viss kyrka eller ett visst samfund som avgör känslan av trosgemenskap. Idag råder TVÄRKYRKLIGA förbindelser ty det som avgör känslan av kristen samhörighet tycks idag snarare vara synen på vissa av vår samtids brännande frågor nämligen synen på kvinnliga präster, på homosexuellas likaberättigande, på preventivmedel och på synen om kvinnor som väljer abort ska ha tillgång till medicinskt säkra aborter. Obs det sistnämnda är inte synonymt med att ”förespråka aborter ” utan enbart ett förespåkande av en lagstiftning som möjliggör en valmöjlighet .
Det var en egendomlig upplevelse att delta i samtalet med katolska trosfränden Helena D’Arcy -ordförande i ”Respekt – katolsk rörelse för livet” – påverkad som jag var av hennes kritik i SvD nyligen av Sveriges jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och hennes danska kollega.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/katolska-kyrkan-framjar-jamstalldhet_7075065.svd
Jag vågar påstå att främja livet och slippa aborter så långt det bara går är en gemensam angelägenhet för kristna människor.
Därför blir jag alltid lika förvånad över just den katolska kyrkans officiella hållning till preventivmedel.
Inom Respekt anordnas studiecirklar utifrån boken ”Den svårlösta konflikten”
http://www.respektlivet.nu/web/Studieplan_for_boken_Den_svarlosta_konflikten_1.aspx
Respekt skriver
”Antologin Den svårlösta konflikten, som kom ut 2009, är ett bidrag i debatten om det ofödda barnets rättigheter. I boken behandlas ämnet av tio författare som skriver om det ofödda barnet ur medicinsk, filosofisk, litterär, juridisk och psykologisk synvinkel. Författarna – som utgörs av bl.a. läkare, sjuksköterskor, psykologer och forskare – har alla strävat efter att föra samtalet om det ofödda barnet på en annan nivå än den så ofta fastlåsta abortdebatten, med ”tydlighet i vår ståndpunkt och samtidigt med respekt för andra uppfattningar”.
2 av författarna är prof em Erwin Bischofberger SJ och prästen och prof em Anders Piltz.
Ingen av dessa 2 professorer nämner i sina bidrag vikten av att använda preventivmedel som skydd mot oönskade graviditeter och underförstått aborter.
En person av 10 prof em Gunilla Lindmark skriver dock kort men kärnfullt i sitt bidrag.
”Detta innebär att man alltid ser ett tydligt samband mellan sämre sociala och ekonomiska förhållanden och högre aborttal .”
”Det är uppenbart att det inte har någon effekt på aborttalen att göra aborter olagliga. Tvärtom har länder med liberal lagstiftning och god tillgänglighet lägre aborttal. Det finns därför stor enighet om att man istället så långt som möjligt bör försöka förhindra att oönskade graviditeter uppstår. Erfarenheten från många länder visar att information om och god tillgång till säkra preventivmetoder är den enskilt effektivaste åtgärden.”
Att inte de 2 katolska prästerna och professorerna i sina bidrag ÖPPET stödjer gynekologen Gunilla Lindmarks påståenden har sin orsak i att de är präster i en kyrka vars högste chef påven i Rom på 2000-talet hävdar att det strider mot Guds vilja att använda artificiella preventivmedel.
Det är denna vanföreställning – som dessutom aldrig uppnått kravet för ”sensus fidelium” dvs det gemensamma trosmedvetandet – som ligger till grund för USA biskopskonferens hårda motstånd mot president Obamas sjukvårdsreform som inkluderar just preventivmedel.
Mot bakgrund av vad Gunilla Lindmark skriver i Respekts studiecirkelbok blir Troskongregationens senaste utfall mot ordenssystrar i USA ett tydligt exempel på vem som är LYDIG resp OLYDIG mot evangeliets anda att ta vara på sin nästa och värna om samhällets svagaste och fattigaste grupper – något som alltid varit en av särskilt katolska ordenssystrars viktigaste uppgift.
President Obamas sjukvårdsreform kan sägas vara i evangeliets anda då den avser att för första gången ge USA fattigaste medborgare möjlighet till att få tillgång till hälsovård som inte ligger inom välgörenhetens ram.
Mot detta opponerar sig USA biskopskonferens med motiveringen att sjukvårdsreformen innehåller delar ( dvs tillgång till bla preventivmedel)som ”strider mot katolsk lära och därigenom strider reformen mot USA religionsfrihet.”
I sin iver att hellre vara lojala mot påven – som belönar solidaritet med PP dvs påvens påfund dvs påvens vanföreställningar om preventivmedel med kardinalsutnämning – väljer USA biskopskonferens att gå emot Obamas omsorg om USA fattigaste befolkning och blottar härmed sin OLYDNAD mot evangeliets påbud att värna om de svagaste.
Men just i LYDNAD med evangeliets anda försvarar då katolska ordenssystrar med syster Simone Campbell i spetsen sjukvårdsreformen mot USA biskopskonferens .
Vad händer ?
Troskongregationen utfärdar en skrivelse vari det framkommer att ordenssystrar har ”doktrinära problem inkompatibla med katolsk lära”.
Troskongregationen sätter en LYDIG ordenssyster ( och hennes medsystrar) under förmyndarskap av en OLYDIG biskop.
http://www.youtube.com/watch?v=ibJo7Fm4F7U&feature=related
Tala om upp-och nedvända världen.
Ytterligare exempel. I jan 2009 hävde påven exkommunikationen av SSPX generalsuperior Bernard Fellay och hans 3 biskopskollegor varav den ene samma vecka sedan visade sig vara en förintelseförnekare.
Påven vädjade att SSPX skulle avstå att viga nya präster under tiden som förhandlingar pågår om SSPX kyrkorättsliga status som eventuellt skulle kunna medföra att SSPX blir en personalprelatur inom katolska kyrka. Bernard Fellay har struntat i denna vädjan trots att också lokal katolsk biskop uttryckt missnöje med att Fellay viger präster inom hans stift men Fellay har dock i godan ro fortsatt med prästvigningar (bla 2 svenska präster).
Inte ett pip från påven om OLYDNAD här inte. Tvärtom har påven lagt på flera kol extra att få in SSPX i kyrkans hägn. Och oavsett hur historien kommer att sluta så visar den att det är skillnad på OLYDNAD och OLYDNAD i påvens sätt att se på saker och ting.
SSPX vänder sig mot evangeliets anda av alla människors lika värde. SSPX utmärks av en främlingsfientlighet som är direkt antikristen.
Kyrkoherdeinitiativet betonar istället mycket av urkristendomens inkluderande anda.
Samtidigt som påven avvisar all kontakt med företrädare för såväl Wir sind Kirche som med Kyrkoherdeinitiativet så krusar påven omåttligt för Bernard Fellay. Ty viss OLYDNAD gör folk till fä medan annan OLYDNAD inte gör någon skillnad alls på folk.
Det jäser ute i den katolska kyrkan men Helena D’Arcy i katolska Sverige är tillsagd att tona ned Kyrkoherdeinitiativet och katolska reformrörelser – underförstått inget att bry sig om här i Sverige.
Utan här fortsätter vi som vanligt .
Samma linje förespråkas också av våra trosfränder på Katolsk Observatör.
http://katolskobservator.blogspot.se/2012/04/osterrike-uppror-och-forvirring.html
// Irène
PS Katolska kyrkans hierarki borde leva efter sin egen sociallära som beskriver hur det goda samhället ska byggas nedifrån och upp. Katolska kyrkans lansering av subsidiaritetsprincipen för ca 120 år sedan har aldrig slagit rot inom de egna leden. Toppstyrning och centralisering medför ständiga intressekonflikter för katolska företrädare inom deras egen kyrka.
Läs även John L Allen igår i NCR
http://ncronline.org/blogs/all-things-catholic/notes-lcwr-overhaul
