Agneta har under ett annat ämne tagit upp samtalsklimatet eller snarare bristen på diskussion på bloggen. Jag tänker utveckla frågan eftersom jag tror att den inte bara berör KV-bloggen utan gäller Katolska kyrkan som helhet. Det mesta har vi tagit upp tidigare, men det skadar inte att göra det igen.

Det viktigaste tror jag är att alla förstår att kvalitén, engagemanget osv här är allas ansvar. Diskussionen blir det vi som skriver inlägg och kommenterar gör den till, vare sig mer eller mindre. Om alla ställde sig frågan vad tillför det här diskussionen, innan man lägger ut ett inlägg eller en kommentar skulle helhetsintrycket bli bättre.

Du bestämmer själv vem du diskuterar med. Alla är olika, vill du ha en tuff diskussion väljer du en annan skribent än om du vill ha en lågmäld och filosofisk.

Viktigt är också att vara så konkret som möjligt i både kritik och medhåll. Jag tar ett aktuellt exempel från Bengts blogg där en av de signaturer som förekommer också här kommer med svepande insinuanta formuleringar som i princip är omöjliga att bemöta:

“Tron var inte ett läropaket som vi böjde oss under i okritisk lydnad”
Alltså: blev inställningen att stoisk vägra böja knä och idka kritisk olydnad istället. Kanske Sr Fredell har något gemensamt där med en viss Williamson?”

Jag tycker att Bengt Malmgren svarar mycket bra och också sätter de gränser som är nödvändiga för att hålla det sansade tonläge som många efterlyser:

”Eric!
Vad har du emot fritt tänkande och personlig integritet? Kyrkan är beroende av människor som utövar fritt tänkande och tillägnar sig tron med hjärta och hjärna. Ja-sägare är aldrig de som bidragit till att utveckla kyrkan i ande och sanning. Och för att man kritiserar en ytterlighet följer inte automatiskt att man hamnar i andra ytterlighetsdiket.

Var snäll och kom inte med svepande omdömen om dina medkristna bröder och systrar, ta istället upp de teologiska tankar, en i taget, som du vill belysa och diskutera.”

Slutligen vi behöver värna olikheter. Det jag tycker är flummigt kan en annan uppfatta som poetiskt, det en person ser som tomma ord kan en annan tycka är vidgade vyer osv. Katolska kyrkan behöver mer mångfald som motvikt till den rådande enfalden. Vi bör vara förebilder inte ytterligare exempel på hur illa det är ställt i kyrkan.

Anneli

PS Jag vet att jag inte alltid lyckas följa mina ambitioner, men jag gör mitt bästa. DS