Vänner,

påven har hållit sitt jultal. Det är kort och tydligt. Det ger en unik inblick i Benedikt XVI:s värld. Det är värt att läsa:

http://www.romereports.com/palio/modules.php?name=News&file=print&newlang=english&sid=8574

När jag själv läser talet möter jag en gammal from man som inte förstår sin samtid och därför bekämpar den. För Benedikt var allt bättre förr. Då förmådde människor binda sig för livet. Då visste män och kvinnor att vara män  och kvinnor.

Det är tragiskt att en så viktig institution som katolska kyrkan leds av en man som inte ser att människor i första hand är individer. Vi ingår i gemenskaper, vi formar och formas av gemenskaper men vi är inte  gemenskaper. Vi är individer och så sett var ingenting bättre förr.

Människor binder sig för livet lika mycket i dag som förr. Skillnaden är att förr var bindningen ofta obeveklig vare sig den förblev av godo och blev till ondo. Skilsmässor är tragiska misslyckanden, men ohjälpligt havererade äktenskap är värre. Att skilsmässor blivit socialt och ekonomiskt möjliga har undanröjt mycket meningslöst lidande.

Män och kvinnor är lika mycket män och kvinnor idag som igår. Men vi har lärt oss att även om kön i grunden är biologi, så är kön i huvudsak en social konstruktion. Könsroller är inte det samma som kön. I sitt jultal förefaller påven oförmögen att se skillnaden mellan biologiskt kön och sociala könsroller. Han ser det förflutnas könsroller som den av Gud givna könsidentiteten.

Men insikten att kön i huvudsak är en social konstruktion har haft och har enorm betydelse för kvinnors emancipation och för homosexuellas möjlighet att komma ut ur garderoben utan att bli förföljda och ihjälslagna.

Kyrkan är i desperat behov av reformer  – av agiornamento. Benedikt XVI försöker stänga kyrkans fönster mot samtiden och framtiden. Han håller emot av alla krafter, men Andens vind, som blåser vart den vill, kommer att blåsa upp även Vatikanens fönster och låta dammet virvla i vårsolen.

Gert Gelotte