Bengt
Jag baxnar när jag läser din senaste blogg
Katolska Kyrkans Katekes är ingen lagbok
Inte undra på den splittring som ständigt gror inom och mellan kyrkor när det gång på gång kan konstateras hur olika vi människor i allmänhet – och här och nu katoliker i synnerhet – tolkar påvens texter och förkunnelser.
Du citerar kardinal Ratzinger som år 2000 skriver om katekesen.
”…förstår vi att denna bok inte kan vara det slutgiltiga ordet när det gäller hur tron skall förmedlas. Man måste också satsa på andra slags, mera näraliggande, kommunikationsvägar. Om den träder i alltför direkt ”dialog”, till exempel med västvärldens intellektuella, blir den bara desto svårare för alla andra mottagare att ta till sig. Därför måste stilen läggas på en så att säga mera sublim nivå, en nivå som inte sänker sig ner till någon konkret kulturell kontext (sammanhang). Den måste försöka tala direkt till människan i hennes egenskap av människa, men överlåta de rent kulturella meddelandena till respektive lokalkyrka”.”
Därefter kommenterar du
”Detta är intressant. Här talar Ratzinger om subsidiaritet och lokalkyrkans egen rättighet och ansvar att ta till sig och tolka texten. Det är värt att begrunda, då det finns en tendens att bortse från att texten inte är lagisk utan innehåller levande tro som skall omsättas på lokalplanet. Alltförmånga präster, biskopar och ängsliga kateketer hoppar kanske över det egna begrundandet av tron som skall ligga till grund för att ta emot texten på rätt sätt.
Katoliker har nog ibland en alltför stor respekt för bokstaven och lagiskheten i texten, vilket gör att man låster in den i ett statiskt mönster. Man betraktar katekesen på samma fundamentalistiska sätt som vi brukar kritisera evangelikala kristna för att alltför fundamentalistiskt läsa Bibeln. Både Bibeln och Katekesen måste läsas i Kyrkans levande tradition och i den Helige Andes ljus. Annars blir det statiskt och dött. Bokstaven dödar men Anden ger liv.”
Du kan väl inte ha undgått att ta till dig vittnesbörden från alltfler katolska teologer världen runt som styrker iakttagelserna att påven Benedikt är en påve som alltmer åsidosätter den biskopskollegialitet på vars grund urkyrkan vilar.
Enkelt uttryckt – påven lever inte som han lär. Många vittnar om hur påven har gjort biskopar till underlydande vasaller istället för jämbördiga kollegor.
Påven lever inte upp till kardinal Ratzingers tanke om att ”överlåta de de rent kulturella meddelandena till respektive lokalkyrka.”
Din kommentar till detta är magnifik.
”Alltförmånga präster, biskopar och ängsliga kateketer hoppar kanske över det egna begrundandet av tron som skall ligga till grund för att ta emot texten på rätt sätt.”
Bengt ”rätt sätt ” är det sätt som B16 bestämmer är ”rätt sätt”. That’s the big problem !
Du nämner ”ängsliga kateketer ”. Inte undra på att kateketer är ”ängsliga”.
Och inte bara kateketer !
Spåren förskräcker. Massor med katolska företrädare är idag ”ängsliga”.
Det ska till extraordinärt mod att som Roy Bourgeois och Tony Flannigan manifestera för omvärlden vad ”det egna begrundandet av tron ” leder till om man som katolsk företrädare TILLÅTER sig att löpa linan ut.
// Irène
Irène!
Du har inte förstått vad jag skriver. Att påven inte lever som han lär är ju själva poängen.
Jag skrev också:
”Å andra sidan har kyrkan genom sin centralstyrning under senare år där man kraftigt slagit ner på och vidtagit disciplinära åtgärder mot doktrinära avvikelser skickat den helt motstridiga signalen att egen reflektion accepteras inte, bokstaven skall följas till punkt och pricka.”
Men jag tror att problemet är större än Benedikt XVI personligen. Det handlar om ett system som inte förändras över en natt.
Bengt
Dina poänger tar ofta ut varandra ! Det är problemet !
”Alltförmånga präster, biskopar och ängsliga kateketer hoppar kanske över det egna begrundandet av tron som skall ligga till grund för att ta emot texten på rätt sätt.”
Du kan inte skriva så menar jag om du SAMTIDIGT vill vidhålla att
”påven inte lever som han lär.”
Du kan inte peka finger åt ”ängsliga kateketer ” samtidigt som du vet hur illa det kan gå för företrädare som ”begrundar sin tro ” och upptäcker att den i alla stycken inte går hand i hand med påvens tro.
// Irène
Irène!
Jo, jag kan visst skriva som jag gör. Och jag pekar inte finger åt några, bara beskriver attityder jag tycker mig ha observerat.
Skillnaden mellan dig och mig verkar vara följande.
Du: Det viktigaste är att för dig är det viktigaste att skälla på påven och hierarkin, bara de ändrar sig så blir allt bra.
Jag: Påven och hirearkin är bara en del av problemet. De har dessutom bra och dåliga sidor, påven t.ex. en bra teologi i praktiken som man kan ta fasta på. Alla vi andra är också en del av problemet med bra och dåliga sidor, vilket kan förstärka det system vi vill reformera eller konstruktivt bidra till att förändra det.
Bengt
”Och jag pekar inte finger åt några, bara beskriver attityder jag tycker mig ha observerat.”
Just vad jag menar. Du tycker dig ha observerat att kateketer är ”ängsliga ” vilket i min värld är ett nedvärderande omdöme.
Låt mig då ställa en fråga.
Tror du det finns en orsak till att kateketer är ”ängsliga” ?
Om du anser det helt obefogat att kateketer är ängsliga – vilken egenskap borde istället prägla kateketer inom Stockholms katolska Stift ?
// Irène
Irène
Peka finger låter så negativt för att beskriva en attityd jag observerat hos några.
Hur en kateket skall vara?
Det vet väl alla att tron förmedlas effektivare av vittnen än enbart teori.
Att tala utifrån den tro man själv lever och är förankrad i är bättre än teoretisk undervisning, speciellt om den som undervisar själv inte lever som han lär.
(Exempel: Min son, detta är många år sedan, fick lära sig av sin konfirmandlärare, en präst, att rökning är en dödssynd. Samtidigt rökte denne präst själv utan att på minsta sätt problematisera det. Sonen var mkt skeptisk, inte till att han rökte, men till hans undervisning.
Bengt
Nu slingrar du dig.
Tror du ”attityden ängslig” är befogad eller ej?
// Irène
Inte befogat. Men det är en allmän mänsklig benägenhet att följa auktoriteter hellre än att sätta ner foten och stå för något själv (jag är inte heller befriad från den benägenheten) men Kristus kallar oss att i frihet leva vår tro i gemenskap med alla de kristtrogna.
Att sätta ner foten innebär alltid att man får vara beredd att komma i blåsväder.
Bengt
”Att sätta ner foten innebär alltid att man får vara beredd att komma i blåsväder.”
Om det bara vore att ”komma i blåsväder” så är jag övertygad att mängder av katolska kateketer, präster och biskopar inte skulle dra sig för ”att sätta ned foten.”
Men det är ju frågan om något mycket allvarligare inom katolska kyrkan.
Du kan inte bli kateket om du offentligt satt ned foten. Och gör du det i efterhand så riskerar du att bli av med din uppgift som kateket.
Häromveckan hörde jag en fd kommunionutdelare berätta hur hon fråntagits sin uppgift då hon bekänt att hon gått till nattvard i svenska kyrkan vilket mängder av katoliker gör utan att offentligt berätta om det.
Är man angelägen att ha en arbetsfunktion inom katolska kyrkan bör man vara noga med att inte berätta om alla sina innersta tankar kring kvinnliga ämbetsbärare, homosexuella,abortlagstiftning eller interkommunion.
Du kanske inte accepteras som prästkandidat om du offentligt satt ned foten dessförinnan och sätter du ned foten om du redan är prästvigd så riskerar du att bli avkragad alt omplacerad till någon håla där du inte hörs och syns så mycket.
Jag märker att tex du alltid måste gardera dig på olika sätt i vårt offentliga samtal så att ingen ska kunna sätta åt dig.
Å ena sidan …..å andra sidan. Det är inte alltid lätt att utröna vad du som katolik verkligen anser innerst inne men jag uppskattar din ärlighet när du bekänner
”Men det är en allmän mänsklig benägenhet att följa auktoriteter hellre än att sätta ner foten och stå för något själv (jag är inte heller befriad från den benägenheten)”
// Irène
Irène!
Det är inte intressant vad jag ”innerst inne” tänker i olika frågor.
Det intressanta är vad Kyrkan lär och att jag är lojal med den.
Jag väljer att vara lojal med den, jag gör det för jag anser det gott och riktigt.
I kyrkan kommer min insats för Guds rike mycket bättre till sin rätt än som rebell.
Bengt
”Det är inte intressant vad jag ”innerst inne” tänker i olika frågor.
Det intressanta är vad Kyrkan lär och att jag är lojal med den.”
Det blir MVG från påven och biskop Anders !
Du är en praktkatolik. Men problemet för mig är att jag inte tror att Gud är katolik.
Vi kanske inte tror på samma Gud…….
// Irène
Bengt
Betraktar du Roy Bourgeois och Tony Flannery som rebeller ?
// Irène
Irène!
Du tar verkligen ut svängarna. Dra inte in Gud i detta. Vi tillhör samma kyrka som förmedlat tron till oss, tron på en enda Gud som har inkarnerats i Jesus Kristus. Vi går till kommunionen i en och samma kyrka som vigt de präster som förvaltar sakramentet och leder mässfirandet. Tror du på något annat är det din sak.
Men om kyrkan är på det sätt som du säger att människor tror på ett sätt men agerar på ett annat av rädsla, även i sitt vittnesbörd och i katekesundervisningen, så är ju kyrkan mycket illa ute. Agerar människorna så är det är ett hån både mot dem själva och den kyrka i vars namn de undervisar. I den mån det fungerar på detta sätt, och även biskopar och präster fungerar på det sättet, så är det frågan om en trons kris, man tar inte Gud på allvar, inter sig själva, inte kyrkan.
Bourgeois måste man nog betrakta som rebell, han har ju som präst officiellt predikat på en olaglig prästvigning. Därmed inte sagt att han handlat fel moraliskt sett. Han har följt sin kallelse som han har tolkat den.
Flannery är mera tveksamt. Han förespråkar som jag förstår att vissa frågor, som prästcelibatet, kvinnliga präster skall kunna diskuteras i kyrkan eftersom han anser det ordningsfrågor, inte något som går emot kyrkans grundläggande tro. Det finns ju flera som ifrågasätter, på rent kyrkorättsliga och dogmatiska grunder, att det påve Johannes Paulus II sagt verkligen är sista ordet. Att frågorna fritt skall kunna diskuteras anser ju både jag och t.ex. biskop William Kenney. Jag anser varken mig själv eller biskop Kenney som rebeller.
Bengt
Jag anstränger mig oerhört mycket för att försöka förstå hur du tänker.
Förgäves.
”Det är inte intressant vad jag ”innerst inne” tänker i olika frågor.
Det intressanta är vad Kyrkan lär och att jag är lojal med den.”
Detta yttrande är något av det mest skrämmande du som trosfrände skrivit till mig.
Om du som anstränger dig till det yttersta att vara en god katolik tänker så, så säger det mig oerhört mycket om hur andra katoliker kan tänkas tänka.
Du och jag har kommit in i katolska kyrkan på så helt olika sätt.
Jag är ”född” katolik och har gått i katolska skolor hela min uppväxttid. Som tonåring ”uppfostrad” av jesuiter. Under 8 års tid fram till studenten hade jag och ytterligare 5 katolska klasskamrater i Franska Skolan (grundad av katolska Josefssystrar) 1 gång i veckan ”kristendomsundervisning ” med en jesuit från Sankta Eugenia. Vi var ”befriade” från den ”allmänna kristendomsundervisningen”.
Det är många timmar som vi katolska ungdomar fick brottas på djupet med livets stora frågor.
Katolsk troslära lärdes ut samtidigt som vi alltid uppmanades att alltid våga ställa kritiska frågor till det vi hörde.
Jag har tagit min katolska undervisning på orden.
Lika chockad som jag blir av det jag ovan citerar av dig – lika glad och förhoppningsfull blir jag av nedanstående. Att börja våga tala öppet om det du här skriver är ett steg framåt.
”Men om kyrkan är på det sätt som du säger att människor tror på ett sätt men agerar på ett annat av rädsla, även i sitt vittnesbörd och i katekesundervisningen, så är ju kyrkan mycket illa ute. Agerar människorna så är det är ett hån både mot dem själva och den kyrka i vars namn de undervisar. I den mån det fungerar på detta sätt, och även biskopar och präster fungerar på det sättet, så är det frågan om en trons kris, man tar inte Gud på allvar, inter sig själva, inte kyrkan. ”
Som katolik vill många dra sitt strå till stacken och på ett aktivt sätt verka inom sin kyrka utifrån tid, möjlighet och resurser.
Om då ens egna uppfattningar om saker och ting tex inte går hand i hand med församlingsprästens så kan det bli problem.
Om man tex som katolik är för kvinnliga ämbetsbärare och tex den polske kyrkoherden i ens egen församling förbjuder flickor som ministranter så kanske det är bekvämast för en själv att inte utmana kyrkoherden om man tex vill vara aktiv som kateket inom församlingen osv.
”Vad Kyrkan lär” säger du ofta.
Men vad är Kyrkan ? Den frågan har vi diskuterat tidigare och vi kommer alltid till samma punkt när vi inte kommer vidare.
Nämligen att du och jag har olika uppfattning om hur Läroämbetet ska vara uppbyggt för att få den TROVÄRDIGHET och därmed den AUKTORITET som krävs för att katoliker av OLIKA sorter ska känna äkta KOINONIA.
// Irène
Irène!
Varför jag skrev att det inte är så intressant vad jag innerst inne tänker:
Se till sammanhanget:
Att jag deklarerat att jag är lojal med Kyrkan =följer läroämbetet, påven och min biskop.
Att du problematiserar att jag skriver resonerande och inte väljer att bedriva aktiv opositon mot biskoparna och påven. Du t.o.m. hånar mig och säger att jag är en ”praktkatolik” (ironiskt).
Min globala bedömning är att jag bäst bidrar till kyrkans utveckling genom att verka inom ramarna och inte vara i aktiv oppositon. Att jag skriver resonerande beror inte på att jag är rädd att hamna i onåd hos kyrkans ledare, utan på grund av att jag har ingen färdig ”innerst inne” uttänkt lära att gå i oposition mot kyrkoledningen med. Däremot är det klart att jag, liksom varje tänkande katolik funderar en hel del, men dessa inre tankar är just det jag ger uttryck för i mina texter som är offentliga för vem som vill av skriverier. Jag skriver och har dialog med dig och andra för att jag tror det är meningsfullt och bra för kyrkan och människorna.
Men i detta sammanhang var det inte intressant vad jag innerst inne tänker, utan det faktum att jag är lojal med herdarna.
Men det betyder inte att jag tycker att läroämbetet fungerar optimalt idag. Vi är mitt uppe i en viktig diskussion om detta. Såg ditt inlägg i Dagens Seglora. Det behövs ett tryck för att kyrkan skall komma ur sin kräftgång. Bra skrivet av en ”gräsrotskatolik” som du kallar dig. Då kan det vara bra taktik att vara oförstående till alla teoretiska bortförklaringar och uppvisa en otålighet över att inget händer.
Att du är portad i katolska media är märkligt.
Bengt
”Jag skriver och har dialog med dig och andra för att jag tror det är meningsfullt och bra för kyrkan och människorna.”
Jag skriver och har särskilt gärna dialog med dig av samma orsak.
Kan som sagt vara intressant för andra katoliker att se och höra hur svårt det är för 2 trosfränder av olika sort att förstå sig på varandra.
”Bra skrivet av en ”gräsrotskatolik” som du kallar dig. ”
Tack !
Egentligen kanske jag skulle kalla mig ”ogräskatolik” – så är det lätt att känna vid alla upprepade förslag från trosfränder att jag borde ”byta” kyrka.
”Att du är portad i katolska media är märkligt.”
Mitt och Gert Gelottes namn får inte figurera i Katolskt Magasin oavsett vad vi skulle skriva om.
Jag definierar det som negativ särbehandling / diskriminering.
Shalom
// Irène