Ärkebiskop Müller har ställt upp i en omtalad intervju för Die Welt där han bla talar i termer av ”pogromstämning mot katolska kyrkan.”
Die Welt ställer en fråga om romersk centralism varpå ärkebiskop Müller svarar
”Vi lider av att ha för lite enhet. Kyrkan lider inte av centralism utan snarare av för starka centrifugalkrafter. Rom är inte något byråkratiskt centrum för kyrkan utan garanterar orienteringen mot Petrus efterföljare.”
Die Welt: Är det inte så att de gamla tyska stridsämnena celibat och omgifte för frånskilda osv avspeglar viktiga stridsämnen inom den universella kyrkan ?
Müller : Det är en skrattspegel om man inte just i Tyskland är mest orolig att över 80% av de döpta inte regelbundet på söndagar tar del i eukaristin, alltså förverkligandet av Kristi korsoffer. Frekvensen av deltagande i eukaristins, biktens och äktenskapets sakrament , omsorgen om andliga kallelser och ordenslivets förnyelse är de viktiga ämnena. Gudsfrågan måste stå i centrum , inte vissa sekundära frågor.
Die Welt: Men kravet på lekmännens ökade deltagande är väl inte sekundärt ?
Müller : Lekmännen har viktig del i kyrkan. De har trots allt ett världsuppdrag men prästers och biskopars kyrkliga ämbete är en tjänst för kyrkan i dess helhet för vilken de blivit utsedda av Kristus och alltså inte bemyndigat sig själva till egen ära och fördel.
Samtalet kommer in på reformfrågor och Müller illustrerar då sitt krav på tolkningsföreträde på vilka frågor han anser är centrala och vilka som är sekundära.
Müller menar att man inte tar itu med de centrala frågorna som deltagande i sakramenten och kunskap om tron. ”Ordet reform har dålig klang inom kyrkan” säger Müller och framhåller den Helige Franciskus , Johannes av Korset och Teresa av Avila som förebilder för reformverksamhet. Eller förnyelsen av liturgin och av folkfromheten som slog igenom inom alla livets områden efter Tridentinska kyrkomötet. Det är vad som menas med kyrklig reform enligt Müller.
Frågan om jungfrufödelse kommer upp och Müller får ta del av journalisten Heribert Prantls tolkning av jungfrufödelse som ett ” ”emancipatoriskt begrepp ” som säger att något nytt kommit till världen som inte är resultat av en patriarkal makt.”
Det tycker Müller är skrattretande. ” Här handlar det inte om patriarkat. Här handlar det om det faktum att Gud blir människa och att ett mänskligt föräldrapar inte av sig själva kan förverkliga detta osv.”
// Irène
PS Att ta del av hur prefekten för Vatikanens Troskongregation – som har det yttersta ansvaret för tros- och moralfrågor för 1,2 miljarder katoliker – tänker och resonerar är en skrämmande upplevelse. Inte undra på att splittringstendensen inom kristenheten ökar när en av katolsk hierarkis mäktigaste män tydligt illustrerar att han tappat markkontakt och att han inte kan skilja på orsak och verkan. Müller tar sig friheten att degradera det Gudsfolket upplever som centrala reformfrågor till underordnade / sekundära frågor. Müller saknar insikt att just detta beteende, att ge sig själv tolkningsföreträde i vad det vara må, är en av ORSAKERNA till att katoliker tappar intresse för sin kyrka dvs att gå i kyrkan och delta i sakramenten. Müller personifierar motsatsen till en god ledare genom att inte lyssna, genom att respektlöst negligera, skratta åt och kränka de människor han är satt att leda.
Müller drömmer sig tillbaka till den tid då hans Troskongregation grundades för att bekämpa protestantiskt kätteri, till en tid då böcker och läskunnighet var en sällsynthet, till en tid då ”fel” böcker hamnade på Index, till den tid då kyrkan hade full koll på läget.
Müller klarar inte av att katolska kyrkan 500 år senare befinner sig i Internetvärlden och att katoliker vill bli behandlade och respekterade som myndiga, kompetenta vuxna människor och inte som olydiga skolbarn.
