”Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»” Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de: »Hör, han kallar på Elias.» Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka, i det han sade:
»Låt oss se om Elias kommer och tager honom ned.» Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.” ”Också några kvinnor stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. Bland dessa voro jämväl Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses’ moder, så ock Salome vilka hade följt honom och tjänat honom, medan han var i Galileen — därtill många andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem. Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten), och det hade blivit afton.”
Jag har en spontan fråga. Ifall Jesus nu gjorde anspråk på att vara Gud.
Hur kan han då kalla Fadern för den ende Guden?
Mvh Kolika
Kolika,
Din fråga berör två mysterier – treenigheten och Kristi natur. Något uttömmande svar finns inte. Vi kan bara konstatera att Gud uppenbarar sig som fader, son och helig ande och att Jesus på något sätt är både gud och människa.
Alla svar på din fråga, de är samtliga bristfälliga och otillfredställande, är försök att förstå vad som döljer sig i dessa båda mysterier. Vi ser dem, men vi förstår egentligen inte alls.
Ändå kan vi inte avvisa det vi ser men inte förstår bara för att vi inte förstår. Vi får göra som Luther lär ha rekommenderat inför det obegripliga, lyfta på hatten och gå vidare.
Ytterst handlar vår tro inte om att förstå Gud utan om att lita på Jesus.
Allt gott!
Gert
Sedan måste man också komma ihåg att det inte fanns någon treenighetslära på Jesu tid. Är det inte först på 600-talet man lyckas enas om den? Inte heller Kristi natur var klarlagd när han levde. Vi vet inte säkert vem han själv ansåg att han var, eller om han verkligen sagt de ord som senare författare lagt i hans mun.
Anneli
Anneli,
Nicenska trosbekännelsen från år 325 innehåller treenighetsläran. Som alla annan teologi är den ett dokument om sin tillkomsttids filosofiska och vetenskapliga försök att förstå Gud och tolka uppenbarelsen.
Vad jag tycker man bör komma ihåg är att även om vi läser med i trosbekännelsen, så innebär inte det att trosbekännelsen är föremålet för vår tro.
En trosbekännelse i dag skulle formuleras annorlunda – men vara lika bristfällig, vår tids försök att förstå.
Gert