Vänner,
Hans Küng skrev i våras en artikel för The Tablet om påven och kyrkans reformbehov. Han slutar så här:
”… what is to be done if our expectations of reform are dashed? The time is past when Pope and bishops could rely on the obedience of the faithful. A certain mysticism of obedience was also introduced by the eleventh-century Gregorian Reform: obeying God means obeying the Church and that means obeying the Pope and vice versa. Since that time, it has been drummed into Catholics that the obedience of all Christians to the Pope is a cardinal virtue; commanding and enforcing obedience – by whatever means – has become the Roman style. But the medieval equation of “obedience to God = to the Church = to the Pope” patently contradicts the word of Peter and the other apostles before the High Council in Jerusalem: “man must obey God rather than any human authority”.
We should then in no way fall into resigned acceptance. Instead, faced with a lack of impulse towards reform from the hierarchy, we must take the offensive, pressing for reform from the bottom up. If Pope Francis tackles reforms, he will find he has the wide approval of people far beyond the Catholic Church. However, if he allows things to continue as they are, without clearing the log-jam of reforms now in progress, such as that of the Leadership Conference of Women Religious, then the call of “Time for outrage! Indignez-vous!” will ring out more and more in the Catholic Church, provoking reforms from the bottom up. These would be implemented without the approval of the hierarchy and frequently even in spite of the hierarchy’s attempts at circumvention. In the worst
case – as I wrote before the recent papal election – the Catholic Church will experience a new Ice Age instead of a spring and will run the risk of dwindling into a barely relevant large sect.”
Läs hela artikeln här:
http://www.thetablet.co.uk/article/164164
Vad anser ni? När är det dags att gå från krav på reformer till reformer grundade på ”civil olydnad”?
Gert Gelotte
Gert
Reformer grundade på ”civil olydnad” pågår ju redan inom olika områden (tex nattvardsgång och prästvigning av kvinnor) på olika håll……….
”Pay, pray and obey ”……..
Tiden bör väl vid det här laget vara inne för FOTFOLKET alias Gudsfolket inom katolska kyrkan att kräva att hierarkin inser att det finns ett samband mellan villighet att betala kyrkoskatt och krav på MEDBESTÄMMANDE dvs reformer…….
By the way har du någon gång stött på att någon kyrkoledare – vår egen biskop Anders inräknad- i konsekvensens namn förbjudit obstinata katoliker som gjort sig förtjänta av en reprimand att inkomma med kyrkoskatt ?
// Irène
Irène,
nej, ingen har hotat mig med indragen skyldighet att betala kyrkoavgift 🙂
Tyvärr är det svårt att i Sverige säga ifrån genom att vägra betala. Det är ju annars det naturliga sättet där det saknas demokratiskt inflytande över hur pengarna hanteras.
Regering och riksdag har märkligt nog accepterat att Skatteverket driver in kyrkoavgiften åt katolska kyrkan på stiftets villkor.
Som grund för skatteuppbörden gäller stiftets stadgar som bestäms enväldigt av biskopen och alltså även de saknar demokratisk förankring.
En rimligare ordning vore att Skatteverket ”hjälper till” med uppbörden om ett av två villkor uppfylls.
1. Inom samfundet fattas ekonomiska beslut på demokratisk grund. Detta gäller exempelvis i Svenska kyrkan.
2. Inom samfund som saknar demokratisk beslutsordning krävs den enskilde medlemmens skriftliga medgivande. Detta skulle exempelvis kunna gälla katolska kyrkan.
Krav på skriftligt medgivande brukar mötas med argumentet att den som är missnöjd kan gå ur kyrkan. Men detta bygger på missuppfattningen att det kan jämföras med ett föreningsmedlemskap att vara katolik. Men så är det inte. Att vara katolik måste snarare jämföras med nationell identitet.
Att svenska politiker inte förstår detta kan vårt stift utnyttja som därtill gör en begäran om undantag från avgiftsförpliktelsen så svår och pinsam som möjligt.
Den som av någon av stiftet godkänd anledning tillfälligt vill slippa betala måste personligen uppsöka församlingsexpeditionen och be om en blankett. På blanketten måste uppgifter fyllas i som inte angår stiftet. Blanketten skall sedan sändas in till stiftet. Denna procedur måste upprepas en gång om året, undantaget fattiga pensionärer som för fattigdoms skull kan få undantag för en längre period.
Att Sveriges riksdag godtar den här hanteringen är ett uttryck för politisk flathet.
Gert
Gert
”Att vara katolik måste snarare jämföras med nationell identitet.”
När det passar så tycker ju BÄ just detta.
Tex när det gäller synen på integrationspolitik i Sverige. Då är att vara katolik eller ortodox UNDERFÖRSTÅTT just en IDENTITET som med ekonomiskt bidrag från den så förskräckliga sekulära svenska staten ska hjälpas att integreras av de som har samma IDENTITET……….
// Irène
Irène,
man kan vara svensk på lika många sätt som det finns svenskar, så även katolik. Stiftets och Roms försök att kontrollera katoliciteten skapar på sin höjd hyckleri.
Gert