Katolsk Vision

Upprop ”Aggiornamento”

Vi, en grupp aktivt troende katoliker som kallar oss ”Aggiornamento”, vill verka för, hålla levande och fördjupa de strävanden som kom till uttryck under Andra Vatikankonciliet.

Detta satte upp som mål för sig:

Att alltmer fördjupa det kristna livet hos de troende, att till vår tids krav bättre anpassa de ordningar som är underkastade förändringar, att främja allt som kan leda till enhet mellan dem som tror på Kristus och att stärka allt som kan bidra till att kalla alla till kyrkans famn. (Liturgikonstitutionens inledning)

Vår grupp vill därför skapa en sammanslutning till vilken intresserade kan ansluta sig. I dialog och med respekt för varandra vill vi upprätta en gemenskap som går i den färdriktning som Konciliet visar oss på. Vi vill knyta an till liknande strävanden i andra länder och vi har också upprättat kontakt med biskopen och stiftsledningen.

En arbetsgrupp, bestående av Elisabet Finné, Ritva Jakobsson, Else-Britt Löfdahl, Hans Reiland och Eva Winiarski, ska sammanställa en målformulering, till vilken alla som anmält intresse får ta ställning inför ett planerat möte lördag den 15 juni.

Är du intresserad av detta kommande nätverk, anmäl dig till Hans Reiland: hans.reiland@telia.com eller telefon 070 287 58 24 (telefonsvarare)

Vår flitiga ambassadör vid Heliga Stolen Ulla Gudmundson åter varit med och arrangerat ett idésamtal om Europas andliga rötter. Denna gång i Jerusalem. Deltagare från Sverige bla professor em Antoon Geels och biskop Antje Jackelen.

”Likheter, inte bara skillnader, betonas i interreligiöst samtal. Ulla Gudmundsson om idesamtalet i Jerusalem.”

” I november 2009 arrangerade ambassadör Ulla Gudmundsson ett idesamtal om Europas Andliga rötter i Rom. I samma anda hölls ett nytt samtal i Jerusalem på måndagen organiserat av Sveriges ambassad vid den Heliga Stolen och Sveriges generalkonsulat i Jerusalem i samarbete med Van Leer Institute. Idésamtalet hade temat ”Our Common Spiritual Roots”, och denna gång utgick man från tre frågor: Vad är de tre abrahamitiska religionernas gemensamma arv? Hur kan anspråk på tillgång till absolut sanning samsas med tolerans och respekt för dem av annan tro? Hur kan de tre abrahamitiska religionernas arv bidra till demokrati och frihet i våra samhällen?”

I en intervju med Vatikanradion berättar Ulla Gudmundsson om mötet. Lyssna här

http://sv.radiovaticana.va/news/2013/05/01/likheter,_inte_bara_skillnader,_betonas_i_interreligiöst_samtal/sv1-687981

// Irène

Vänner,

I den i Tyskland uppblossade debatten om ett kvinnligt diakonat sägs det vara omöjligt att viga kvinnor till diakoner. I stället skulle kvinnor ges tillträde till ett slags diakonat med enbart en välsignelse. Egentligen förtjänar den sortens argumentation ett resignerat skratt. Vad är det gubbarna håller på med?

Men om vi skall ta invändningen på allvar, så kan man konstatera att argumentet att kvinnor inte kan vigas förnekar faktum. Tusentals kvinnor är vigda till både diakoner och präster. Ett fåtal i katolska kyrkan, desto fler i andra kyrkor.

En  konservativ katolik skulle troligen invända att dessa vigningar inte är  i katolsk mening korrekta vigningar – vilket reser frågan vad en vigning är. Man kan se det på två sätt:

1. En vigning är ett förmedlat uppdrag. Kvinnor får inte och kan därför inte.

2. En vigning förser den vigde med särskilda förmågor, ett slags magi för enbart män. Kvinnor kan inte och får därför inte.

Jag skulle tro, jag kan inte bevisa det, att flertalet katoliker anser att vigningar är ett förmedlat uppdrag. Skulle kvinnor inte kunna utföra dessa uppdrag? Än en gång bevisar verkligheten att det går alldeles utmärkt, varken sämre eller bättre än män. Men det räcker ju alldeles tillräckligt med lika bra.

Om kvinnor inte kan vigas i katolska kyrkan innebär det alltså enbart att de män som har makten fått för sig detta i en ovana som förväxlas med tradition. Som bekant innebär tradition i teologisk mening inte att göra som man gjort tidigare utan att förmedla (tradera) tron. Och att könsdiskriminering skulle vara en del av tron, till och med en omistlig del, är väl ändå att ta i?

Ser man i stället vigningen som en överföring av särskilda förmågor blir den intellektuella isen väldigt tunn. Är präster och diakoner trollkarlar? Biter vigningar inte på kvinnor? Varför i så fall? Och hur vet den som skulle påstå något sådant detta?

Gert Gelotte

Här en kommentar om  Signums kommentar av  ärkebiskop Zollitsch uttalande om kvinnliga diakoner under rubrik

 ”Tolkning av uttalanden om kvinnliga diakoner”.

”Det som har lett till förvirring i sammanhanget är att ärkebiskop Zollitsch för dessa ledarroller använt ordet ”diakonat”.” Martin Korden förklarar att de båda biskoparna är eniga om att diakonvigning av kvinnor inte är möjligt. Kyrkan håller fast vid, att Jesu lärjungar alla var män. Eftersom diakonatet har en sakramental karaktär, är en vigning av kvinnor inte tillbörlig.

Korden menar dessutom: ”Om vi ändå antar, att man i Tyskland nu helt enkelt skulle viga kvinnliga diakoner, då skulle det utan tvekan leda till och innebära en splittring och vara främmande för många andra kristna kyrkan, till exempel den ortodoxa kyrkan. Det skulle medföra att denna fundamental fråga inte längre kunde granskas ytterligare.””

http://signum.se/tolkning-av-uttalanden-om-kvinnliga-diakoner/

 För det första.  Låt oss alla komma ihåg att i urkyrkan fanns från allra första början överhuvudtaget inget prästämbete.  Biskop och diakon var de ursprungliga ämbetena. Och att det fanns kvinnliga diakoner är otvetydigt . Och att diakonämbetet också för kvinnor vara sakramentalt är också otvetydigt.

För den som vill förkovra sig i ämnet kvinnliga diakoner rekommenderas

http://www.womenpriests.org/deacons/

Där framkommer

”The sacramentality of the women’s diaconate can be seen from the six features recognised by contemporaries at the time:

1. ordination in front of the altar
2. public election through the Divine Grace formula
3. laying on of hands with the invocation of the Holy Spirit
4. a second ordination prayer with renewed laying on of hands and the calling down of the Spirit
5. receiving the distinctive diaconate stole
6. receiving the power to hold the chalice with the consecrated body and blood.

Moreover, male deacons were ordained with substantially the same rite. If women were not sacramentally ordained as deacons, then neither were the men. ”

Om kvinnliga diakoner i ortodox kontext finns hur mycket som helst på nätet att läsa

Tex

”John Chrysostom counted as one of his closest friends and supporters the wealthy and influential deaconess Olympias. Ecumenical councils set a minimum age for deaconesses, and Justinian’s legislation regarding clergy at the great imperial churches of Hagia Sophia and Blachernae in the mid-sixth century included female deacons, for whom he also promulgated strict laws enforcing chastity.”

http://web.archive.org/web/20060825124107/http://www.antiochian.org.au/content/view/483/21/

Kvinnliga diakoner krävdes bla vid dop av kvinnor.

”Deaconesses were an  order in the primitive Christian Church. Information is sparse as to their activities at the time, though it is clear they were mostly involved with ministering to other women and girls. It being improper for males to be physically handling women, deaconesses were commissioned to assist especially in baptism and chrismation. It is an anachronism to say deaconesses did not perform the same liturgical role as deacons  in the early church. That is imputing back in time to deacons a role which they were given considerably later in Church history. In the early Church it is highly likely that deaconesses performed the same liturgical role as deacons, and quite likely more, because of the taboo on (male) priests touching female neophytes, or touching females requiring the sacrament  of holy orders for the sick.”

 http://orthodoxwiki.org/Deaconess

// Irène

 PS Synd att Signum bara jamsar med och utan vidare bara citerar och översätter  vad en tysk  kommentator råkar säga.

 ”Om vi ändå antar, att man i Tyskland nu helt enkelt skulle viga kvinnliga diakoner, då skulle det utan tvekan leda till och innebära en splittring och vara främmande för många andra kristna kyrkan, till exempel den ortodoxa kyrkan.”

 Vilket dösnack ! Det har snarare varit mindre främmande med kvinnliga diakoner inom ortodox kontext än inom romersk-katolsk kontext. 

 Frågan om kvinnligt diakonat skulle istället kunna vara ett utmärkt gemensamt spörsmål för öst och västkyrkorna .

 Och en gemensam lösning skulle  ”UTAN TVEKAN KUNNA LEDA TILL EN ÖKAD ENHET INOM MÅNGA KRISTNA KYRKOR TEX  MED DEN ORTODOXA KYRKAN.”

Det enda som behövs är GOD VILJA !  Märkligt om inte KYRKLIGA  FÖRETRÄDARE   dvs sådana som säger sig FÖRETRÄDA  kristna kyrkor skulle kunna uppbåda  sådan !

Washington Post uppmärksammat 87-åriga Clelia Luro änka efter Jeronimo Podesta

http://en.wikipedia.org/wiki/Jer%C3%B3nimo_Podest%C3%A1

den argentinske biskop som hon som ensamstående 6-barnsmamma mötte 1967 och gifte sig med.

Jeronimo Podesta – som deltog i Andra Vatikankonciliet – hade varit biskop i 6 år då han avgick för att gifta sig med Clelia Luro.  Bergoglio – vår nuvarande påve -var nära vän och beskyddare av Podesta och Clelia Luro och den ende representanten från katolska kyrkan som brydde sig om Podesta  fram till dennes död år 2000. Därefter hade Bergoglio som kardinal regelbundna telefonsamtal med hans änka varje söndag under 12 års tid fram tills han valdes till påve.

Clelia Luro är övertygad om att Franciskus kommer att medverka till att det obligatoriska celibatet för katolska präster avskaffas och istället görs frivilligt.

”The Rev. Thomas Reese, a Jesuit priest and Vatican analyst at Georgetown University, said a first step might be for Francis to simply signal that it’s OK to debate the issue.

“The Vatican led by John Paul and Benedict said that certain topics were just off the table, and any bishop who discussed them would be in trouble. And theologians who wrote about them would get into trouble. So this is part of a bigger question of how much open discussion Pope Francis is going to allow in the church,” Reese said”

http://articles.washingtonpost.com/2013-04-22/world/38723982_1_celibacy-rule-pope-francis-sergio-rubin

// Irène

PS Vad celibat och katolsk tradition beträffar så har förespråkare för avskaffandet av obligatoriskt celibat 1000 års tradition att falla tillbaka på. Trots att äktenskap inte tycks ha utgjort ett hinder att bli vald till apostel av Jesus själv så har romersk-katolska kyrkan lyckats trassla  in sig i olika omständigheter som medfört att obligatoriskt celibat utgjort förutsättning för prästämbetet sedan tusen år tillbaka.

Och ännu har jag inte hört någon godtagbar förklaring till VARFÖR just specifikt romersk-katolska präster skulle vara de enda prästerna på jorden som skulle ha fått denna fantastiska sk GÅVA att leva i OBLIGATORISKT celibat.

Istället för att diskutera de verkliga hindren (ekonomi mm) till att avskaffa OBLIGATORISKT  celibat så tvingas  katolska präster   att betrakta  ett OBLIGATORIUM som  GÅVA när det i själva verket är precis TVÄRTOM.

Att FRIVILLIGT välja att leva i celibat är en GÅVA.   Otroligt skickligt av katolsk hierarki att under 1000 år lyckas vilseleda katoliker.

Ärkebiskop Robert Zollitsch, ordförande i tyska biskopskonferensen, positiv till kvinnliga diakoner.

”Germany’s top Roman Catholic has called for women to be allowed to become deacons, which would enable them to perform baptisms and marriages outside of mass – a novelty for Catholic women.”

http://www.thelocal.de/society/20130429-49427.html#.UX_aVcoi3Z7

Tidigare har kardinal Walter Kasper och kardinal Karl Lehmann  uttalat sig positivt för ett kvinnligt diakonat.

http://www.katolskvision.se/blog/?p=8680

Christian Weissner  – talesperson  för ”Wir sind Kirche”- lovprisade Zollitsch för ett steg i rätt riktning

 Bland kritiska röster märks biskopen i Regensburg Rudolf Voderholzer och Münchens ärkebiskop kardinal Reinhard Marx.

Ordföranden i ”Nätverket för kvinnligt diakonat ” Irmentraud Kobusch också kritisk till förslaget som går ut på att kvinnliga diakoner i motsats till manliga diakoner inte skulle vara vigda diakoner och därmed inte jämställda med manliga diakoner.

http://www.spiegel.de/panorama/gesellschaft/frauen-diakonat-zollitsch-vorstoss-stoesst-auf-ablehnung-a-897274.html

// Irène

PS  Det gäller att hålla reda på vad förslag till kvinnligt diakonat innebär i praktiken.

Vänner:

”Jag betalar kyrkoskatt med glädje” skriver Maria Schottenius i DN:

http://www.dn.se/kultur-noje/maria-schottenius-forsamlingen-erbjuder-tradgardsskotsel-flytt-lunch-och-fixarse

Jag betalar också kyrkoskatt, eller som det heter i katolska sammanhang kyrkoavgift, men inte med glädje. Snarare på lojalitetens yttersta gräns. Dels därför att vårt stift är så inåtvänt, dels på grund av den totala frånvaron av demokratiskt inflytande över hur och till vad pengarna används. Det är genuint märkligt att svenska staten bredvilligt ställer upp med Skatteverket som indrivare åt en så odemokratisk organisation som Stockholms katolska stift.

En del av våra läsare kommer säkert att invända att det kyrkoliv Maria Schottenius så gärna bidrar till är sekulariserat och helt på omvärldens villkor. Men jag menar att det är i vardagen vi uttrycker vår tro på ett trovärdigt vis. Det är livet, inte ceremonierna och trosformuleringarna som avgör. Vad tycker ni?

Gert Gelotte

I  senaste numret av  Signum skriver KJELL BLÜCKERT  en ledare under den  iögonfallande rubriken KATOLSK  VISION

http://signum.se/katolsk-vision/

// Irène

PS Om medias kunskaper i ”vatikanologi”  skriver Signums vet -bäst- Blückert att   ”valhäntheten i en naiv rapportering både kan vara sorglig och ibland komisk i bristen på elementära kunskaper.”

http://katolsktforum.blogspot.se/

”Med anledning av Trons År  2012-2013 samt andra Vatikankonciliets dryga 50 år arrangerar Katolskt Forum och Studieförbundet Bilda en serie parsamtal. Katolska teologer möts två och två. De intervjuar varandra med fokus på de egna specialområdena och med Andra Vatikankonciliet som utgångspunkt. Varje par möts 2 gånger.”

Detta  mycket lovvärda initiativ kommer från biskop Anders och som han därför ska ha eloge för.

Om det var för att våren äntligen intog  Stockholm en fredagskväll eller om Stockholmskatolikerna lyste med sin frånvaro pga ointresse för  teologiska samtal må vara osagt men den lilla skara lekmän som förutom ordenssystrar deltog i premiärkvällen var tyvärr lätt räknade.

Sr Madeleine var kvällens  frågeställare  till professor Gösta Hallonsten.   Men även publiken fick ställa frågor.

En eloge också   till både Gösta Hallonsten och sr Madeleine för att de ställde upp och bjöd på sig själva.

Kanske måste dock ”parsamtalen ” fortsättningsvis lite mer samtrimmas  och  bli till lite mer kortfattade frågor och svar än – visserligen mycket intressanta men dock – parallella anföranden. Samtalsmodellen ger sig säkert  framöver.

Sr Madeleine inledde kvällen med att ur klassisk teologi förklara begreppen FIDES QUAE dvs trosinnehållet och FIDES QUA dvs tron/ tilliten med vilken den troende tror.

Första frågan till Gösta Hallonsten handlade om kyrkan här håller en balans eller om hon överbetonar den ena aspekten på bekostnad av den andra ?

2 katolska teologer , en man och en kvinna, en ordenssyster och en katolsk professor i systematisk teologi reflekterade tillsammans och gav i sin tur mig följande personliga reflexioner.

Om fides qua också tillåts inbegripa den troendes EGEN syn på sin EGEN samtids kyrkohierarkis praxis att se på relationen mellan fides qua och fides quae så råder helt uppenbart olika uppfattningar mellan teologer.

Sr Madeleine  menade att kyrkan betonar fides quae på beskostnad av fides qua medan Gösta Hallonsten menade att ”vi inte bör överbetona skillnaden .”

Min reflexion blev att den som i likhet med Gösta Hallonsten vill skyla över en eventuell obalans gör detta utifrån att vederbörande därigenom underlättar sin egen angelägenhet om att alltid låta sitt eget fides qua gå hand i hand med fides quae.

Hur mycket måste en katolik  så att säga ”finna sig” ?

Gösta Hallonsten besvarade frågan åt sig själv ”jag måste finna mig i sådant jag inte alltid håller med om ………..”

Ty underförstått om detta lyckas så infinner sig ”ett totalt avspänt förhållande ” i relation till Läroämbetets tolkningsföreträde, något som Gösta Hallonsten  stolt beskrev sig vara i besittning av och som jag tolkade som ett slags belöning och vars konsekvens – som ett slags extrabonus – också blir att slippa all den frustration och anspänning som sr Madeleine och miljontals andra kvinnor visar sig ha  över att Magisteriet bara består av män………

Intressant vore om i detta sammanhang de under kvällen också påbörjade frågorna och svaren om kyrklig lojalitet, tolkning , tolkningsrätt och tolkningsföreträde kunde belysas närmare i kommande samtal.

I frågan om kvinnliga ämbetsbärare nämnde Gösta Hallonsten att det var positivt att jesuiternas tidskrift Stimmen der Zeit tagit upp frågan till debatt och att ärkebiskop Müller av Regensburg – innan han blev prefekt för Troskongregationen- givit  sig in i debatten med en artikel förra året.

Min egen reflexion blev att det hade varit betydligt mer positivt om denna debatt skett under mer demokratiska villkor och betingelser än vad som var  fallet  i Stimmen der Zeit.  Det hela började med att  den välrenommerade katolske professor em i dogmatik Georg Kraus först talade  sig  varm FÖR  kvinnliga ämbetsbärare i en artikel, vilket medförde  att Troskongregationen gick i taket och protesterade till högste jesuitgeneralen och via honom tvingade redaktionen för Stimmen der Zeit att publicera en artikel ”som presenterar kyrkans lära på ett adekvat sätt.”   Underförstått  en MOTARTIKEL.

Det blev Regensburgs ärkebiskop Gerhard Ludwig Müller, tidigare professor i dogmatik, och sedermera prefekt för Troskongregationen som kom att ”presentera kyrkans lära på ett adekvat sätt.”

http://www.katolskvision.se/blog/?p=6497

// Irène

PS Vore spännande om Gösta Hallonsten och sr Madeleine tillsammans skulle vilja reflektera  över olika ståndpunkter för och emot kvinnliga ämbetsbärare ( som bla  framförts i Stimmen der Zeit ) utifrån sr Madeleines text

Tolkningsrätt eller makt ?

http://www.dominikansystrarna.se/viewNavMenu.do?menuID=29

Läroämbetet, tolkningsrätt och sensus fidelium

Vore också intressant att höra hur 2 kompetenta svenska katolska teologer som professor Gösta Hallonsten och sr Madeleine Fredell OP uppfattar och närmare preciserar vad som menas med ” katolskt”  och  ”katolicitet” utifrån att ärkebiskop Müller deklarerat

”Katolskt inte detsamma som tutti frutti ” säger Troskongregationens nye prefekt

Som den naturligaste sak i världen  tycks det alltmer rumsrent att skriva och kanske även  börja diskutera  samkönade relationer (och kvinnliga ämbetsbärare) även inom katolska kyrkan i Sverige vilket illustreras av Signums artikel ”Katolska kardinaler öppna för samkönade partnerskap dock ej äktenskap”

Kanske räknar Signum med att Stiftets ”sköra katoliker” inte läser Signum utan bara Katolskt Magasin som ju tagit på sig den omtänksamma rollen att avgöra vad svenska katoliker tål och inte tål att läsa genom att – som Gert Gelotte så träffande påpekat – filtrera sina nyheter genom ett ”Bullerbyfilter ”.

http://signum.se/katolska-kardinaler-oppna-for-samkonade-partnerskap-dock-ej-aktenskap/

Avlidne kardinal Martini en föregångare i katolsk syn på samkönade relationer.

http://queeringthechurch.com/2012/03/29/cardinal-martini-on-gay-partnerships/

The Tablet och kardinal Schönborn

”A leading cardinal has said that same-sex relationships should be respected and recognised in law amid signs of a sea change in church thinking on the subject.
Cardinal Christoph Schönborn, the Archbishop of Vienna, made the remarks in a lecture to a gathering of leading English Catholics in central London this week.”

http://www.thetablet.co.uk/article/164059

Ärkebiskop Piero Marini

”It is necessary to recognize the union of persons of the same sex, because there are many couples that suffer because their civil rights aren’t recognized. What can’t be recognized is that this union is equivalent to marriage”.

http://www.katolskvision.se/blog/?p=9132

// Irène

PS Dags att ändra Katolsk Katekes ?   Där står  uttryckligen

§ 2357 Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.

Är ett pardigmskifte på gång i katolska kyrkans syn på samkönade relationer? Uppenbarligen råder olika uppfattningar inom Magisteriet .  

Viktigt att samkönade relationer inte reduceras till en pastoral angelägenhet inom katolska kyrkan som fallet varit  hittills  då detta i praktiken medför stora orättvisor för HBTQ katoliker som får olika pastorala råd beroende på i vilken kontext deras liv utspelar sig.

Olika pastorala råd beroende på  land eller stad eller församling eller  församlingspräst är inte något som katolsk hierarki  ska stödja.

Om katekesen ändras  och det tillåts för homosexuella att ha sex uppstår per automatik  följdfrågor.

Om  homosexuella tillåts att ha sex utanför äktenskapet ?  Ska det i så fall göras undantag för BARA homosexuella att ha föräktenskapliga förbindelser ?    Och får sex utövas utan tanke på barn – innebär det fritt fram för heterosexuella att få använda artificiella preventivmedel ?

Kardinal Müller som inte för så länge sedan fjärrstyrde biskopar i England och USA att bojkotta Tina Beattie pga att hon manifesterat att hon var positiv till civilt samkönade äktenskap.

Ser fram emot när ärkebiskop Müller kommer att anses ha icke –katolsk uppfattning om samkönade relationer och kvinnliga ämbetsbärare och därför vänligen ombedes att avträda sin tjänst som prefekt för Troskongregationen.