Påven upphävde 21 jan i år exkommuniceringen av prästbrödraskapet SSPX.
Upprördheten var stor då det samtidigt uppdagades att en av SSPX biskopar – Richard Williamson -var förintelseförnekare och att prästbrödraskapet inte erkände andra Vatikankonciliet.
Från officiellt katolskt håll var man noga att betona att upphävandet av exkommuniceringen inte betydde att prästbrödraskapets präster hade blivit ”lagliga” inom katolska kyrkan.
10 mars skriver påven i sitt nu så berömda brev till sina ”kära medbröder i ämbetet”
”Att upphäva exkommunikationen har samma syfte som själva straffet: att än en gång inbjuda de fyra biskoparna till att återvända. Denna gest var möjlig sedan de berörda hade uttalat sitt principiella erkännande av påven och hans herdeämbete, fastän med förbehåll vad beträffar lydnaden gentemot hans läroauktoritet och gentemot konciliet. Därmed återkommer jag till skillnaden mellan person och institution. Upphävandet av exkommunikationen var något som rörde kyrklig disciplin: personerna befriades från det svåraste kyrkostraffets samvetsbelastning”
Läs här svensk översättning av brevet
Mot bakgrund av den senaste händelseutvecklingen framstår brevet som en enda stor MANIPULATION av påven.
Det finns vad SSPX beträffar inte bara ”förbehåll vad beträffar lydnaden gentemot hans läroauktoritet och gentemot konciliet” utan också FÖRBEHÅLL vad beträffar LYDNAD mot ”påvens herdeämbete”.
I klartext. SSPX gör som de vill, dvs fortsätter med sina planerade prästvigningar och påven sätter sig inte emot KANONISKT. Dvs påven vill inte belasta de enskilda biskoparna som ”personer” med ”det svåraste kyrkostraffets samvetsbelastning.”
19 juni prästvigningar i Winona i USA
27 juni prästvigningar i Zaitzkofen I Tyskland
Senaste prästvigningen ägde rum 29 juni i Ecône i Schweitz
Läs här
Påven skriver vidare i sitt brev
”Att Pius X’s Brödraskap inte har någon kanonisk ställning i kyrkan beror egentligen inte på disciplinära utan på läromässiga grunder. Så länge Brödraskapet inte har någon kanonisk ställning i kyrkan, så länge utövar dess ämbetsbärare heller inte några rättmätiga ämbeten i kyrkan. ”
”Rättmätiga och rättmätiga”.
Det går lika bra som det går just nu, sett ur SSPX synpunkt.
Bernard Fellay har nu testat påvens gränser och kan lugnt luta sig bakåt och avvakta händelseförloppet i trygg förvissning om att påven i sin ensidiga strävan för ENHET åt höger har gjort Bernard Fellay immun mot ”det svåraste kyrkostraffets samvetsbelastning ” i avvaktan på att påven KANONISKT lyckas trixa till status quo till att kallas ”RÄTTMÄTIGT”.
För vem tror idag att SSPX kommer att ändra sig vad beträffar sk ”läromässiga grunder” ?
Det tror nog inte påven själv heller och förmodligen har han aldrig trott det.
Därför ligger det nära till hands att tro att påvens manipulationer via Ecclesia Dei kommissionen kommer att fortsätta tills han kan göra SSPX till den personalprelatur INOM katolska kyrkan som han redan på ett tidigt stadium bestämt sig för.
Det hela har bara dragit ut på tiden pga olika ”OLYCKSHÄNDELSER” för att använda påvens ord.
Ytterligare citat från påvens brev
”Den som förkunnar Gud som kärleken ända till slutet måste vittna om kärleken: visa de lidande kärlek, avvända hat och fiendskap”
Mot bakgrund av påvens ensidigt ”visade kärlek” endast mot de lidande som tycker som han själv och mot bakgrund av Roms obarmhärtiga kärlekslöshet mot oliktänkande åt andra hållet – befrielseteologer, kvinnoprästförespråkare och interreligiösa uttolkare – klingar påvens ord tomma och falska.
// Irène
PS Manipulera = ”maktutövning genom en påverkan som inte klart uttrycks ”
19 svar till ”Läroämbetet, sanning och det sunda förnuftet”
Det påven inte riktigt ännu förstått är att Gudsfolket har blivit VUXET och lärt sig läsa själva.
Det är lätt att styra och ställa, slå näven i bordet och inge fruktan bland barn och analfabeter.
Barn och analfabeter kan man ostraffat slå på fingrarna.
Det är ingen konst.
Att vinna genuin respekt bland Gudsfokets vuxna män och kvinnor i internettider.
Det är en konst.
// Irène
Irène,
själv funderar jag, som alltid, över följande citat:
“the state has a compelling legal interest in promoting marriage between men and women in order to create stable families and provide for the safety, health and well being of children.”
Och, undrar jag: på vilket sätt skulle detta förhindras eller försvåras av att homosexuella tillåts gifta sig?
Gert Gelotte
Gert
Dessutom.
”stable families” tycks gälla endast för barn till heterosexuella.
Som vanligt med vår senfärdiga kyrka så stoppar man huvet i sanden när det dyker upp nya problem.
När AIDS dök upp låtsades katolska kyrkan som det regnade i nästan 2 årtionden innan man nu har kommit med den sk ABC metoden där C står för kondom.
Nu vet alla att IDAG barn de facto växer upp med homosexuella föräldrar.
Vad gör katolska kyrkan åt det?
Rätt svar : BLUNDAR.
Varför skulle barn till homosexuella inte behöva växa upp i ”stable families”.
Katolska kyrkan menar att äktenskap är det suveränt bästa för barn att växa upp i.
Vad är det för kvalitetsskillnad på barn till hetero-och homosexuella?
Antingen är ett av de viktigaste argumenten för äktenskapets bevarande barnperspektivet och då är det ju kontraproduktivt av kyrkan att förvägra en allt större grupp homosexuella människor (SOM SKAFFAR BARN) att gifta sig.
Jag försöker bara att tänka med det sunda förnuftet som påven nyss propagerat för.
// Irène
Iréne och Gert,
Jag får lov att för fram en avvikande åsikt i den här frågan.
Barn är ingen rättighet, vilket en del människor faktiskt hävdar. Barnen själva har däremot rättigheter, en av de viktigaste tycker jag är att i möjligaste mån få växa upp med båda sina föräldrar.
Jag är väl medveten om att detta inte alltid är möjligt, men man kan inte medvetet planera så att ett barn från början berövas sin ena förälder. Vilket ju är ett krux med barn i homosexuella relationer.
/Anneli
Anneli
Jag har arbetat inom beroendevård och psykiatri i hela mitt yrkesliv. Jag har sett det mesta när det gäller heterosexuella föräldrar och föräldraskap och vårdnadstvister.
Det finns exakt ”samma krux” inom ett heterosexuellt föräldraskap, där den ene MEDVETET gör precis vad som helst för att beröva den andre dennes föräldraskap, ÄVEN om detta medför att barnet berövas sin ena förälder.
Och alla barn som redan från början växer upp med en ensamstående heterosexuell mamma som redan MEDVETET från början planerat att bara skaffa ett barn med en man utan att vilja ha mannen.
Jag tänker också på forna tiders sk ”oäkta barn” som for så illa.
Det är TROTS kyrkan barn till ensamstående mödrar har fått samma status i vår tid i vårt samhälle.
Det är inte pga kyrkans medmänsklighet med barnen och kvinnan.
Kyrkans nitiska syn på sex utanför äktenskapet var så omänsklig så att om barnen drabbades spelade mindre roll.
Detta visar för mig något av kyrkans preferenser när det verkligen gäller.
Principer går före barn av kött och blod. Och helst ska det också gå att hitta fina latinska benämningar från medeltiden på dessa principer.
Kyrkan blundade för inte så länge sedan för att nyfödda barn skickades till änglamakerskor och ”gjordes till änglar.”
Men abort var förbjudet. Kyrkan tyckte uppenbarligen det var ett mindre brott att ta livet av ett barn efter födelsen än före.
Kyrkan blundade hellre för vad som hände ”oäkta” barn än att bejaka sex utanför äktenskapet.
Det var det sekulära samhället som först visade känsla för humanitet och rättvisa.
Så även nu i frågan om homosexuella och deras barn.
// Irène
Anneli,
det är stimulerande med avvikande meningar.
Jag ser det såhär: Homosexuella skaffar sig barn vare sig de får gifta sig eller inte. Jag tror det är bra för barn att växa upp i så stabila förhållanden som möjligt. Äktenskap torde vara den stabilaste formen. Varför förneka barn till homosexuella föräldrar den tryggheten?
Gert Gelotte
”Jag ser det såhär: Homosexuella skaffar sig barn vare sig de får gifta sig eller inte. ” —
Detta tänkesätt kallas för ”ortopraxi” och det fördömdes mycket utförligt av bland andra påven Johannes Paulus II, så sent som under 1980-talet. Det innebär att läran anpassas efter bruket, istället för motsatsen. Principen förkunnar att läran anpassas efter den bistra verkligheten så att säga. Därmed öppnas för en framtid vi aldrig kan veta något om – ty det som gäller idag som högsta ideal kan kan vara föremål för hatpropaganda imorgon. Det finns ingen sanning – bara praxis.
Principen eliminerar ganska omgående behovet av ett läroämbetet och också faktiskt av kyrkan själv. Den sekulära folkvalda regimen sköter saken bättre, helt enkelt. Den är ju skapt för just detta: dagspolitik.
Är det detta som är visionen hos Katolsk Vision: Elimineringen av en kyrka som inte följer ortopraxin?
Jonas B.
Du frågar:
”Är det detta som är visionen hos Katolsk Vision: Elimineringen av en kyrka som inte följer ortopraxin?”
Roligt att kunna svara dig både kort och sant:
Nej, det är det inte. Visionen hos Katolsk Vision framgår av vårt Manifest på vår hemsida, varken mer eller mindre.
Krister
Jonas B
Då är vi tillbaka i resonemang som vi haft tidigare.
Du vet det här med karta och terräng.
Du sitter med kyrkans karta framför dig och ser att den inte längre överensstämmer med terrängen. Menar du att vi ska ändra terrängen så att den överensstämmer med kartan som ritades på medeltiden med förlagor från antiken ?
Vill du i konsekvensens namn propagera för att återinföra särbehandling av ensamstående mödrar (som aldrig varit gifta) då de bevisligen haft sex utanför äktenskapet vilket ju kyrkan inte tillåter ? Och även särbehandling av barnen till dessa ensamstående ”syndfulla” mödrar?
Om du svarar nej på dessa frågor har du ( och kyrkan ) accepterat ”ortopraxi”.
Det jag tycker är jobbigast med dig Jonas B är din inkonsekventa attityd till saker och ting.
Om du inte anstränger dig att bli mer konsekvent i din argumentering så känns fortsatt samtal meningslöst och jag tycker då du ska ta fortsatt semester.
// Irène
Jag vet inte vad du menar med särbehandling. Men det är ju en av kristendomens stora landvinningar att det finns barmhärtighet och syndaförlåtelse för alla som ångrar sig och är beredda till bot. Detta gäller alla, även diktatorer, seriemördare och pedofilpräster. Framförallt är det ju en del av allas vår dagliga omvändelse.
Men att därifrån gå till att anpassa läran och även sakramenten så de passar dagens melodi så att varken förlåtelse eller omvändelse är nödvändig – nej, det är en helt annan sak. Jag vet – det står inget i Bibeln om felparkering och fildelning. Men nu talar vi om mycket grundläggande – ja de MEST grundläggande – mänskliga villkor. Där finns det mycken samlad visdom. Inte minst genom uppenbarelsen i sig.
Så det där med kartan och terrängen avslöjar bara en primitiv syn på hur du tänker att alla lydiga katoliker kan tänkas fungera – inte minst påven själv! Det andas förakt och brist på inlevelse. Kortsynt, småborgerligt modelltänkande. Ortopraxi.
Jonas B,
läran och tillämpningen (bruket) står nog snarare i ett dialektiskt förhållande till varandra. För övrigt följer dina slutsatser inte alls med automatik av vad jag skrivit. Du glömmer bort att det är människor som tillämpar.
Beträffande ditt argument att JP II har fördömt så är det med avseende på kyrkohistorien minst sagt vanskligt. Påvar har födömt i parti och minut under två tusen år och mycket av detta har vi idag som katoliker anledning att skämmas över.
Gert Gelotte
Jonas,
Barn ska inte ångras och bekännas som synd, de är att betrakta som en gåva. Sedan är jag av åsikten att den bästa utvecklingen är att värderingar och traditioner långsamt förändras. Då kan man se vad som är värdefullt och vad som bör ändras eller bytas ut.
Gert,
Visst är det bäst för alla barn att växa upp i stabila förhållanden och jag är väl medveten om att både homosexuella och ensamstående skaffar barn.
Men jag skulle önska att vuxenvärlden mer tog hänsyn till barnets bästa, vilket jag är övertygad om är att växa upp med båda sina biologiska föräldrar, under förutsättning att dessa är någorlunda vettiga.
Iréne,
Dåliga, störda och allmänt olämpliga föräldrar är en tragisk realitet. Men det är en annan fråga. Det syns inte alltid på folk att de fullständigt olämpliga föräldrar. Vet man om det innan barnet föds tycker jag att att det bästa är att adoptera bort det direkt. Inte idealiskt med det bästa i en situation som uppstått.
/Anneli
Anneli
Jag håller med i nästan allt – för en gångs skull. Värderingar och traditioner förändras – men likväl finns det vissa saker som aldrig förändras. Till dessa hör sanningen om människans natur. Vilka vi är, vilken uppgift vi har, vad som är gott sant och rätt. Detta förändras aldrig. Skulle det vara så, att detta bestäms av tiderna och människan allena så då är saken klar:
Lägg ner Kristi kyrka. Den är ju dömd att bli en anakronism redan från början! Då är kyrkor och påve och präster och liturgi bara en operett.
Jag skulle vara den förste att lämna operetten – om jag blev övertygad om sanningshalten i denna uppfattning.
Jonas B
”Jag vet inte vad du menar med särbehandling”
Med särbehandling menar jag att OGIFTA kvinnor som fick barn förr i tiden behandlades annorlunda (socialt och juridiskt) än OGIFTA män som fick barn.
Och att barn till ogifta mödrar särbehandlades (juridiskt och socialt) jämfört med barn födda inom äktenskapet.
”Men nu talar vi om mycket grundläggande – ja de MEST grundläggande – mänskliga villkor.”
Exakt vad jag gör. Vi talar om synen på man och kvinna.
Jag menar allvar när jag säger att katolska kyrkan har en ANTIK syn på kvinnor = Antik karta (ritad av Thomas av Aquino på medeltiden med förlaga från Aristoteles) som inte längre stämmer med
terrängen = verkligheten = synen på dagens kvinna i västvärlden
”Men det är ju en av kristendomens stora landvinningar att det finns barmhärtighet och syndaförlåtelse för alla som ångrar sig och är beredda till bot”
Kruxet är att BARMHÄRTIGHETEN alltid varit S T Ö R R E när det gäller män än kvinnor.
Särskilt när det gäller sexuella synder, sexuella snedsteg / äktenskapsbrott.
Såväl gifta som ogifta män i sk katolska länder kan vara hur sexuellt utsvävande som helst utan att dra ”vanära” över sin hustru eller sin far.
Jag har i alla fall inte hört talas om katolska killar som förnedrar sin far och hotas att förskjutas eller dödas genom att vara sexuellt aktiva under tonåren.
Barmhärtighet (= överseende) gentemot killars sexualitet börjar tidigt och håller i sig hela livet.
”Så dagens melodi ” är nog ändå AGGIORNAMENTO när det gäller en så grundläggande sak som ”läran” om män och kvinnor.
// Irène
Anneli,
vi kan alltid önska, men lagstiftarens uppgift är att hantera verkligheten. Och jag kan inte för mitt liv inse varför staten skulle säga nej till äktenskap för homosexuella när den sagt ja till registrerat partnerskap. Innebörden är ju densamma. Att då ha speciallagstiftning för homosexuella innebär enbart diskriminering – att hålla gruppen homosexuella utanför samhällets normalitet. På vilket sätt skulle det förbättra världen?
Gert Gelotte
Gert,
Nej jag tycker inte att staten ska säga nej till homosexuella vigslar, däremot kan man inte begära att religiösa samfund ska viga homosexuella tycker jag.
Någonstans här ovanför (tror jag) har jag försökt göra en modell för hur man praktiskt ska kunna inlemma alla som nu inte passar in alltså inte bara homosexuella i kyrkan.
Problemet för mig, som jag inte ser någon lösning på, är barnen som jag tycker i möjligaste mån ska ha rätt att växa upp med båda sina föräldrar. Vilket är svårt i homosexuella familjer.
Anneli
Anneli,
det faktum att barn ibland inte får växa upp med båda sina föräldrar förändras inte av om homosexuella inte får gifta sig. Och nu får homosexuella gifta sig. Det återstår för kyrkorna att som så ofta förr försöka komma ikapp det civila samhällets respekt för alla människors lika värde.
Sen tycker jag inte man skall hitta på en metod att inlemma homosexuella i kyrkan. Jag anser att de passar in i befintligt skick.
Gert Gelotte
Gert,
Vi kommer nog inte längre i frågan om vigslar eller inte vigslar av homosexuella i samfunden vi har helt enkelt olika åsikt.
Vad det gäller homosexuella och andra grupper som kyrkan inte tycker passar in så har jag förmodligen inte uttryckt mig tillräckligt klart. Jag menar inte att man ska ”göra om” någon, människor är som de är. Men man kan heller inte göra om religiösa samfund hur som helst och definitivt inte enbart med motiveringen att de ska komma ikapp samhället.
Det viktiga är att var och en som på något sätt faller utanför norme blir väl behandlad i sin församling och inte känner att han eller hon på nåder får vara där. Ingen mobbning, utfrysning eller osynliggörande med andra ord.
/Anneli
Anneli,
då tar vi en paus i denna fråga.
Gert Gelotte