Vänner,
våra argaste kritiker brukar aldrig försitta ett tillfälle att upplysa omvärlden om hur få och obetydliga vi som står bakom Katolsk Vision är. Dock tycks vi inte vara färre och obetydligare än att en grupp katoliker trampat kyrktorg för att få ihop namn under bifogad artikel, som idag publiceras i Kyrkans Tidning. Av utrymmesbrist publicerar KT bara fyra av namnen. Men för att ingen som deltar i detta ”Guds verk” skall känna sig lurad på uppmärksamhet publicerar KV här hela listan på undertecknare.
Gert Gelotte
Undertecknarna är:
Ulf Samuelsson, Ilse Tarsala, Helena D’Arcy, Bitte Assarmo, Andreas Johansson, Denis Searby, Natasja Hovén, Birgitta Gustafsdotter, Kristoffer Mauritzson, Johan Johansson, Robert Talik, Kristina Talik, Gunilla Zomborcsevics, Hélène-Dominique Lindroth, JanSture Neuman, Elisabeth von Waldstein, Erik Kennet Pålsson, Benedicta Lindberg, Sandra Olivera, Annica Skenberg, Per-Olof Elfstrand, Arlette Chene, Ulrika Erlandsson, Bo Hellman
Och här följer artikeln som vi citerar från Kyrkans Tidning:
Debatt
2009-04-23 06:00
Vi är nöjda med vår katolska kyrka
Gert Gelotte och Irène Nordgren tar alla tillfällen i akt att i olika sammanhang saluföra sin, ofta våldsamma, kritik mot Katolska kyrkan, en kyrka de själva tillhör.
replik
Katolska kyrkan
Problemet är att de gärna ger sken av att många av Sveriges katoliker delar deras åsikter.
Det är alltid svårt att säga vad som är många när det gäller antal. Så mycket kan dock konstateras att på den blogg som drivs av en sammanslutning som kallar sig Katolsk Vision, är det i stort sett bara tre personer som skriver inlägg. De som hyser en annan åsikt och ger uttryck för den möts ofta av en hånfull, ironisk och spydig attityd. Svarar man med samma mynt får man ofta sina inlägg raderade eller stängs av från sidan. Med andra ord agerar Gert och Irène precis så maktfullkomligt som de påstår att vår kyrkas ledning gör.
Den nedlåtande attityd som de, i sin artikel i det senaste numret av Kyrkans Tidning, har mot stiftets pressekreterare Maria Hasselgren talar också sitt tydliga språk och öppnar ju inte direkt för debatt.
Vi är många katoliker som inte delar Gelottes och Nordgrens förtjusning över hur vår kyrka eller dess representanter har framställts av en präst i en annan kyrka. Vi uppskattar inte artiklar där förvrängningar och felaktigheter vida överstiger fakta. Vi gillar inte att man framställer våra ledare som djävulens redskap och oss själva som hjälplösa offer för deras sattyg. Vi är redan innerligt trötta på alla frågor som vi får från ”vanliga svenskar” om hemliga sällskap, korrupta präster och blodtörstiga albinomunkar. Vi behöver inte ännu fler plattityder.
Därför delar vi inte Gelottes och Nordgrens entusiasm över den ”hjälp” som Annika Borg hittills har erbjudit. Vi håller helt enkelt inte med Gelotte, Nordgren eller Borg, utan är i det stora hela nöjda med vår kyrka.
Att Gelotte och Nordgren föredrar sin Kyrka à la carte är bara att beklaga. Man kan undra varför, men i en sådan kyrka har man förstås inget behov av några moraliska auktoriteter och då är det kanske inte så konstigt att Påven framstår som besvärlig. Men att antyda att han godtyckligt styr och ställer med kyrkan stämmer inte med verkligheten.
Låt oss ta en av de många skillnaderna mellan oss och Svenska kyrkan. En biskop där gav i ett tv-program nyligen uttryck för sin syn på abort och menade att livet börjar när läkarvetenskapen kan rädda det och innan dess handlar det inte om en människa. Katolska kyrkan däremot – och många renommerade vetenskapsmän – menar att det mänskliga livet börjar vid konceptionen. Vi tror dessutom att vi är skapade till Guds avbild, vilket betyder att livet är heligt och tillhör Gud. Därför kan vi inte acceptera abort vare sig den sker i 14:e eller i 35:e veckan.
Att Gelotte och Nordgren vill ändra en hel del i Katolska kyrkans lära vet vi alla. Men genom att ropa på hjälp från Svenska kyrkan tror vi att de gör både sig själva och Annika Borg en otjänst. I en luthersk nationalkyrka, där teologiska beslut fattas av ett politiskt sammansatt kyrkomöte och där mer än hälften av ledamöterna representerar politiska partier och biskoparna inte ens har rösträtt, lär Annika Borg redan ha fullt upp.
Vad vi förstås önskar är att Gelotte och Nordgren hjälper sig själva genom att anamma den kyrkas tro som de valt att tillhöra.
Ulf Samuelsson
Ilse Tarsala
Helena D’Arcy
Bitte Assarmo
