Efter sin rundtur i USA har han nu skrivit en reflektion, som samtidigt innebär att han förtydligar vad han menar och svarar på kritiken mot honom. Mig syns det att kritikerna inte förstått Robinsons huvudbudskap.

Artikeln är så mångfacettat till både innehåll och form, jag kan inte ge en intresseväckande sammanfattning. Den är publicerad 3 juli på siten Catholica i Australien.

Läs artikeln och kommentera här eller där. En spännande ”sidoreflektion” han gör är att situationen för katolska kyrkan tycks vara mycket annorlunda i USA än i Australien:”It is said that ex-Catholics constitute the second largest religion in the country, and this trend may well continue.”

Krister Janzon

Syster Louise Lears i St Louis, USA har av ärkebiskop Raymond Burke förbjudits att ta emot sakramenten och att delta i någon kyrklig verksamhet. Orsaken tycks vara att syster Louise offentligen har uttalat sitt stöd för kvinnliga präster. Exkommuniceringen var ärkebiskop Burkes sista bedrift innan han befordrades till tjänst i Vatikanen. Här nedan finns en länk till en artikel i den amerikanska katolska tidskriften National Catholic Reporter. Läs särskilt läsarkommentarerna efter artikeln.

http://ncronline3.org/drupal/?q=node/1330

 Gert Gelotte

Nedanstående inlägg från dagens Kyrkans Tidning nr 27/28

// Irène

***********************************************************************************************

Debatt

2008-07-03 06:00

Påven har sista ordet

”Processen är emellertid mer demokratisk än många tror ”lyder katolska biskopsämbetets märkliga påstående i en nyligen publicerad nyhetsartikel i Kyrkans Tidning, också på webben, apropå katolska biskopsutnämningar.

Sådana går dock till så här:
Påvens diplomatiska sändebud, nuntien, samlar i hemlighet i det berörda stiftet in synpunkter på vem som vore lämplig som biskop. En lista med tre namn, fortfarande hemliga, skickas till Rom där påven enväldigt och utan insyn väljer vem han vill från eller utanför listan – som förblir hemlig. Hur någon kan associera detta med demokrati är gåtfullt.
Varför sticka under stol med att biskopsutnämningar i katolska kyrkan är precis så odemokratiska som kyrkans ledning önskar att de ska vara.

Gert Gelotte
Irène Nordgren

Vänner 

Den som inte vill finner lätt skäl för att inte kunna.
I nummer fem av den katolska tidskriften Signum varnar signaturen EÅ (Erik Åkerlund) på ledarplats för att använda kommunionen som ekumeniskt medel, därför att ”likheter på ytan ibland kan dölja djupare skillnader”.
Signum lämnar inget utrymme för debatt. Det är beklagligt. Ledaren väcker flera frågor.
Den som söker tillräckligt djupt finner alltid tillräckliga skillnader. Enhet förutsätter att vi på någon nivå accepterar att det finns djupare skillnader. Accepterar man inte detta är det inte enhet man söker utan enhetlighet.
Ekumenik innebär att ömsesidigt acceptera att enheten aldrig kan bli mer än tillräcklig och att detta är nog. Den som kräver mer sysslar inte med ekumenik utan kräver underförstått att den andre konverterar.
Om det råder enhet om att vi i kommunionen tar emot Kristus i enlighet med evangeliets ”DETTA ÄR”, vilken mer enhet behövs för att enheten skall vara tillräcklig? Och om denna enhet föreligger, vilka skäl kan åberopas för att vi inte skall följa Kristi uppmaning: ”TAG OCH ÄT HÄRAV ALLA”?
Erik Åkerlunds redovisade skäl är att kommunionen enligt katolska kyrkans lära är ”ett tecken på kyrkans enhet samtidigt som den är konstituerande för denna enhet”.
Vad innebär det? Vad kan vara mer konstituerande för kyrkans enhet än Jesu egna ord? Vem kan ställa högre krav? Och med vilken rätt?
Åkerlund tycks också mena att delad kommunion skulle kunna förstöra målet – så att säga ta enheten ur enheten:
”Att ha gemensam kommunion på vägen till enhet skulle innebära att den gemensamma kommunionen skulle förlora sin betydelse som tecknet på de kristnas enhet när enheten väl är uppnådd.”
Följden torde bli att vi i väntan på den enhetlighet vi aldrig kommer att uppnå, och aldrig bör uppnå, måste avstå från den enhet vi redan har. Varför det?
Vill Erik Åkerlund inte därför att han inte kan? Eller kan han inte därför att han inte vill?
Gert Gelotte

Kardinal Martini antyder i den nyss utkomna boken ”Jerusalemer Nachtgespräche ” att de 40 år som gått efter encyklikan Humanae Vitae, för tankarna till de 40 år som Israels barn vandrade i öknen, men som också genom 40 års distans kan erbjuda ett nytt seende.

”Jag är övertygad om att kyrkans ledning kan visa en bättre väg än vad encyklikan Humanae Vitae har lyckats med. Kyrkan skulle återvinna trovärdighet och kompetens. Se på påven Johannes Paulus II som hjälpte kyrkan till nytt liv i relation till såväl judendom som vetenskap genom sin oförglömliga skuldbekännelse. Den fick stor effekt århundraden efter de orätta fördömandena av Galilei och Darwin.

När det gäller ämnen som handlar om liv och kärlek kan vi absolut inte vänta så länge. Det är ett tecken på storhet och självmedvetande när någon kan erkänna sina fel och sitt tidigare inskränkta synsätt.”
*********************************************************************************************************************
Under ”Nattliga samtal i Jerusalem ” utvecklar den till åren gamle men till sinnet så unge kardinal Martini sina tankar om både det ena och det andra.

I motsats till de katolska teologer som sätter en ära i att argumentera för att  kyrkan ska behålla en oförändrad och evigt samma syn på sex och samlevnad oavsett samhällets förändring, förordar kardinal Martini en annan väg.

I motsats till de katolska teologer som framhåller principfasthet och fasthållande vid tradionen som kyrkans största dygd och ser på förändringar enbart som fega eftergifter för det sekulära samhället intar kardinal Martini en annan hållning genom att framhålla det stora och modiga i att att våga en förändring genom att våga tillstå tidigare misstag.

// Irène

Ärkebiskopen av Genua och ordföranden för den italienska biskopskonferensen kardinal Angelo Bagnasco förklarade i veckan orsaken till varför skilda och omgifta personer inte får gå till kommunion.

”Det finns ingen yttre faktor utan anledningen ligger snarare inom själva nattvardens sakrament som är den bestående enheten mellan Kristi kärlek och mänskligheten”

”Läroämbetet säger att katoliker inte får åsidosätta Jesu lära om att rättrogna inte får skilja sig och gifta om sig. Kyrkan säger att de troende som avlägsnat sig från det som Jesus lär, för sina själars bästa inte ska gå till kommunion.”

Läs hela artikeln.

**************************************************************************************************************
Alltmer upplever jag att katolska kyrkan kan delas in i 2 lag / läger.
Ett elitlag – dit bland andra kardinal Bagnasco genom veckans förkunnelse har kvalificerat sig med råge. I detta läger råder Lagen. Utan nåd. Utan barmhärtighet.

Att gå till kommunion ses som en belöning för de ”rättrogna” de ”friska ”.

I det andra lägret finns kardinal Martini SJ och hans medförfattare Georg Sporschill SJ och många andra inom den världsvida katolska kyrkan.

I det laget framhävs barmhärtighet och förlåtelse. Till det laget vill jag gärna höra.

Till det lag som tar Mark 2:17 på orden ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

// Irène

 Läs om 46-åriga Chava Koster  från New York,  som blir Sveriges första kvinnliga rabbin då hon efter nyår tillträder som sådan  vid Stockholms synagoga.

 http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154769

// Irène

Också viktigt att framhålla kardinal Martinis medförfattere till boken ”Jerusalemer Nachtgespräche” (”Nocturnal Talks in Jerusalem”) p.Georg Sporschill SJ.

Framkommer att han är född 1946 och gick in i jesuitorden 1976. Han har bl.a arbetat med gatubarn i Rumänien och nu i Moldavien inom sitt socialprojekt Concordia. Se länk

http://www.concordia.co.at/e-info.htm

Alltså han befinner sig långt från Vatikanens tuktade trädgårdar och gyllene gemak. Mitt i  den krassa verkligheten. En som tagit det kristna kärleksbudskapet på blodigt allvar i praktiken och inte bara på det teologiska teoriplanet.

En sådan person vill jag gärna lyssna till, lära och bli påverkad av. Mycket.

// Irène

Läs ”Carls” inlägg ”Klarsynt kardinal” på Katolsk Visons Forum om den nu 81  årige kardinal Martini SJ, som anbefaller kyrkan ”att ha modet att reformera sig själv”.

”Klarsynt” var ordet.

Den oerhört intressanta artikeln är en översättning till engelska från den spanska dagstidningen El Pais. Med tanke på att denna tidning lär ha 2,1 miljoner läsare och artikeln i princip driver samma frågor som Katolsk Vision så känns kardinalens ord som manna från himmelen.

Kardinalen Martini bekänner också tvivel

”Jag har haft problem med Gud. ” Kardinal Martini hade svårt att förstå varför Gud lät sin son lida på korset. Till och med som biskop hände det att jag hade svårt att betrakta ett kors på grund av att jag plågades av tvivel.”

Ett stort tack ”Carl”

// Irène

Vänner,

 på denna blogg har vi publicerat en del citat från ”Katolsk observatör”. Att redaktörerna för denna publikation föredrar att skriva anonymt förstår vi. Språket och ordvalet hedrar inte upphovsmännen – om man säger så.

Katolsk observatörs redaktionskommitté består emellertid av: Ulf Silfverling, Natasja Hovén, Per Paul Ekström,
Benkt Stolpe, Mikolaj Malinowski, fdr Otto Michael Schneider.

 Att en av stiftets kyrkoherdar ägnar sig åt att smäda på nätet är både intressant och anmärkningsvärt.

 Gert Gelotte