Någon nämnde att jag var ”multireligious” o först så kom vanan att dementera (rädsla för att vara fånig?) sedan fick jag tänka efter…jo men visst är jag en 1/100dels (mer eller mindre eftersom jag inte fattar hur de räknar) vandrande judinna med sufism, protestantism, buddism , katolicism o nu judendom i mitt andliga pass. ”But you are a christian” sa min muslimske granne o jag svarade …”no I am not since I have lost faith in the believe that Jesus/Joshua is the son of G-d”. Min unge hos mig inneboende granne som är från en urgammal fin släkt i Mekka o som sysslar med internationell freds o biståndshjälp på LTH i Lund tittade på mig länge o sedan sa han ” you mean you have come back to the spiritual friendship in the familly of Abraham?” Med betoning på ”spiritual”.
Det fick mig igen att fundera på vad det är vi egentligen tror på o sysslar med och om man perspektiviserar o tar hjälp av den faktiska historien så ser jag ett pytteland o ett i det stora hela ett pyttefolk, Israel o israeler, som fortfarande håller fast vid det ursprungliga, kärnan o vaggar sig själva i väntan på Messias vid klagomuren medan de två andra religionerna som anser sig ha samma kärna som dom växer till miljardernas religioner varav den ena har en profet o den andra har G-ds son. Men pyttefolket i pyttelandet håller fortfarande fast vid den kärna som var alla de tre religionernas början. Den som anser sig ha G-ds son har dessutom en påvemakt som mäktigare än den farao som fjättrade judarna i Egypten. Vad har då Kristendomen o Islam vunnit? Har de genom kvantitet vunnit? Ett profetfolk contra en G-ds sonsfolk o ett folk som fortfarande gungande väntar på Messias.
Här debatteras påvemakten …en makt som tycks mig glida som olja på vatten för att fasthålla sin ställning och detta genom sin förmåga att själv dubblera sin natur till just det : svårgripbar olja på vatten! Och jag tänker att jag börjar bli stolt över att vara en vandrande multireligiös 1/100 dels judinna speciellt efter det att jag hörde att mystiker förordar det inom både sufism o judendom. Det gör inte kristendom eftersom de har sonen.
Varför kan vi aldrig nöjda dansa i andlig glädje o tacksamhet tillsammans? Är det en löjlig fråga? I såna fall om du läsare tycker det är det kanske just DET som gör att vi aldrig kan glädjas för livet.
Mose Hess den filosofiske förebådaren av både Marx o Herzl publicerade 1837 när han var 25 år gammal den (sin tolkade) jordiska visionen av Jesajas himmelska paradis.
”Där ska inte längre finnas några motsättningar mellan höga o låga, mellan plebejer o patricier, mellan rika o fattiga – alla dessa orsaker till konflikter , störningar, orättvisor o fasor. Framtidens politik kommer att baseras på altruism, solidaritet o harmoni. I samhället skall råda såväl inre som yttre fred. Skillnaden mellan stad o land upphävs: Byar kommer att prydas av eleganta hus o städer av lustfyllda trädgårdar. Människan kommer inte längre att arbeta i sitt anletes svet utan i glädje o tillfredställelse. Kvinnor kommer att bli jämställda med män. Samhället ska sörja för sina medborgares hälsa o välfärd, med avskaffandet av fattigdom o förnedring försvinner också kriminalitet o våld”.
Och skriver Göran Rosenberg vars bok ”Det förlorade landet” där citatet är hämtat :
Här saknas bara lejonen o lammen.
Agneta
Alla,
Jag vet inte riktigt hur jag ska svara för att undvika missförstånd, jag gör ett försök.
På nätet finns framröstade offentliga rankinglistor över bloggar, där har jag själv upptäckt flera bra amerikanska bloggar. Därifrån lånade jag tanken på betygsättning för att ge er respons som läsare. Jag anar att KV har stött bort en del reformvänner som kunde ha bidragit på bloggen.
Ja, det har då och då dykt upp otrevliga konservativa typer på KV, någon enstaka gång högerextremister. Jag tog det för givet att ni förstod att jag tar avstånd från dem, själv skulle jag radera dem.
Jag tillhör Svenska kyrkan och är en helhjärtad sympatisör till den katolska reformrörelsen. Jag har förstått att ni håller er reformsträvan levande till priset av förlorad gemenskap, att det kostar personligen. Jag har flera gånger uttryckt min beundran för ert modiga och uthålliga arbete.
Jag har inte analyserat Gerts och Irènes kristendomstolkning, det intresserar mig inte, jag gick enbart efter vad de själva skrivit på KV och Bengts blogg. Ni får alla definiera er själva, det spelar ingen roll vilken trostolkning skribenterna har. Jag förespråkade ömsesidig respekt, vilket i praktiken är mycket svårt att leva upp till. Jag säger inte att jag klarar det. Svenska kyrkan har genomfört de reformer ni drömmer om, trots det kan debatterna där stundtals vara oförsonliga.
Jag har inte attackerat någon. Det spelar ingen roll vem som citeras, det jag ville visa med citaten var att tolerans mot olika trostolkningar är lättare sagt än gjort. Min poäng var att den som dömer Samuel, måste samtidigt döma sig själv och andra.
Jag ville ju att KV skulle leva och blomstra med många läsare och många som diskuterar, inte som nu knappt någon enda. Ett gott alternativ är som sagt blogg med avstängd kommentarsfunktion.
Jag började skriva under signatur för att jag är en tillbakadragen person och av privata skäl, därefter har nätet utvecklats till en allt otäckare miljö, så det stämmer att jag inte vill bli antastad. Det är nog lika bra att jag slutar skriva på KV, tack för allt som ni har lärt mig.
Med min varma önskan om framgång med reformerna!
Inez
Inez,
Nu förstår jag dig bättre och ja, skrivna budskap måste vara väldigt tydliga. När man inte har tonfall, mimik, gester etc. som hjälper en att förstå vad en person menar blir det lätt missförstånd. Allt förstärks också skrift, vilket gör att jag för min del försöker spara på känslouttryck, med risk för att framstå som kyligt rationell.
Det troligen största problemet här är att det bara är en av skribenterna, Krister, som har tillgång till alla administratörsfunktioner på bloggen. Det betyder att Iréne hur gärna hon än vill och hur bra det än vore inte på egen hand kan stänga av kommentarsfunktionen till sina kommentarer, utan bara radera ”skräpet” när det redan är ett faktum.
Jag föreslog därför upprepade gånger att vi helt enkelt byter till en ny blogg där alla aktiva skribenter har samma access. Det skulle lösa det flesta bekymmer, inklusive dem du påpekar. Tyvärr fick jag aldrig gehör för idén och nu är det inte aktuellt för min del.
Jag kan förstå att du inte vill skriva här, men jag hoppas att du inte lämnar oss reformvänner helt och hållet. Vi behöver dina faktaspäckade texter, som även mer konservativa katoliker faktiskt måste ta på allvar, vilket de också gör.
Anneli
Iréne kan inte stänga av kommentarerna till sina inlägg ska det förstås vara. Ytterligare en brist hör är att ingen skribent, förutom Krister, kan redigera sina kommentarer, annat än under sina egna inlägg…
Anneli
Inez
Jag vill inte att du lämnar det gör mig mycket ont. Att du tog till orda personligt var hur fint som helst. Jag kände mig träffad och jag anser att du har rätt: jag har jagat bort folk. I frustration. För mig är du ovärderlig. Jag vill ha ”kritik” det ger mig en möjlighet att nå fram till mig själv. Det du ger här på KV är inte ens kritik utan jag kallar det omvårdnad. Du känns som en nära vän. Någonstans i skogen finns det en glänta …du tycks sitta där o titta ut ….vägledande över vandrare som jag. Fy fan om du inte sitter kvar!
Agneta
Agneta,
Jag ber att ordagrant och meningsfyllt få intämma i hela din kommentar
till vår kloka bloggvän Inez: Be still with us.
Anneli,
Hur vår blogg skall vara och skötas har ju varit en återkommande fråga. Får väl rimligen avhandlas av KV-gruppen. Bara en synpunkt nu: jag har svårt att se en blogg som något som skall ”stänga av kommentarer”, annat än undantagsvis. Då är det en anslagstavla (public nånting) enbart för publicering, och det är något annat än en blogg i nutida mening. Mycket undantagsvis har även här kommentarsfunktionen stängts av, t ex när vidare samtal om ett inlägg inte för någonstans. Så gör tex Seglora blogg, men inte Bengt Malmgrens blogg.
Krister
Krister,
Eftersom kritiken mot bloggen från läsare återkommer med jämna mellanrum, ansåg jag efter att ha tänkt över saken att det behövdes en förklaring på bloggen om hur diskussionerna gått. Varför det är svårt att göra förändringar till det bättre.
Tyvärr är det ju så att om du anser att t.ex. kommentarsfunktionen ska vara påslagen, så kan inte den skribent som så önskar stänga av kommentarerna. Det är bra att du så tydligt illustrerar det med ditt svar.
Det ger också läsaren en bättre uppfattning om en del av de svårigheter som finns.
Anneli
Anneli,
Jag tycker du är en antydningars och försåtliga hypotesers mästare;
Du målar upp ett makt-& konflkt scenario som jag inte känner igen,
jag borde förstå(tt) att du skulle fortsätta att ta upp det här, i stället för att söka ta upp frågorna på det KV som du har tillgång till.
Agneta,
Ger du mig tillstånd att stänga av kommentarerna på detta ditt inlägg?
En fortsatt sakdiskussion på ditt inlägg lär kunna komma igen, av dig kanske?
Inez, Samuel och alla som vill kan ju återkomma då.
Krister
Agneta,
Jag hittar nu inte knappen för att stänga av kommentarerna på innevarande inlägg.
Jag föreslår och hoppas att metasamtalet om bloggen nu avslutas här; är du med på det Anneli?
Krister
Nej, jagvill inte stänga av kommentarer.
Det som sker det sker.
Agneta
Krister och alla,
Du brukar vanligtvis tiga i de diskussioner som förts bakom kulisserna, eftersom du inte känner igen konflikten tolkar jag det som att du inte ens läser övrigas synpunkter och förslag.
Du tycker nu att diskussionen börjar bli jobbig för dig, därför föreslår du att kommentarsfunktionen till just det här inlägget stängs av. När Iréne eller jag föreslår att kommentarerna stängs av är du negativ och säger att bloggen då blir en anslagstavla.
Den här typen av inkonsekvenser gör det mycket svårt för övriga och i synnerhet gäster att veta vad som gäller. En del personer kan vara hur oförskämda som helst och du höjer inte ett ögonbryn. Andra kommentarer som är skrivna av ”fel” person eller uttrycker fel åsikt i dina ögon slår du ner på.
Gert och Iréne är konsekventa och toleranta, det ska mycket till för att de ska radera en kommentar. Alltför mycket tycker jag, men alla vet vad som gäller.
Oavsett nivåer måste vi börja med att varje skribent har total kontroll över sina inlägg, dvs full tillgång till alla inställningar.
Anneli