En man som frivilligt att tar på sig människornas synder och är beredd att offra sitt liv i tider av nöd är en av huvudpersonerna i Steven Saylors historiska deckare Last seen i Massilia som utspelar sig år 49 f.kr. när staden (nuvarande Marseille) belägras av romarna.
För läsaren framstår denna mänskliga syndabock, där gudinnan Artemis präster bestämmer tidpunkten för offerritualen, som besläktat med det offer som Jesus gör .
Saylor är föredömlig i sina källredovisningar och hänvisar när det gäller berättelsen om den massiliska syndabocken till Servius kommentarer till Aeniden, där denne citerar ett förlorat avsnitt ur Satyricon. Länken går till en av de böcker på googlebooks som behandlar ämnet.
Catherine Connors, Petronius the poet: verse and literary tradition in the Satyricon Se länken HÄR
På Wikipedia finns en beskrivning av Atenarnas syndabock, pharamacos, som i stort liknar den från Massilia och flera litteraturtips för den intresserade:
”In ancient Athens, the ritual of the pharmakos was used to expel and shut out the evil (out of the body and out of the city). To achieve this, the Athenians maintained several outcasts at public expense. In the event of any calamity, they sacrificed one or more than one outcast as a purification and a remedy. The pharmakos, the ’scapegoat’, the ’outsider’ was led to the outside of the city walls and killed in order to purify the city’s interior.”
http://en.wikipedia.org/wiki/Pharmakos
Som förebild till Jesu offer nämns i kristna sammanhang den getabock som fördes ut i öknen och som symboliskt bar på israeliternas synder. Den som följer Wikipedialänken kan se en bild av prerafaeliten William Holman Hunts gripande tolkning av Syndabocken från mitten av 1850-talet.
Där kan man också läsa om de offerriter som genomfördes i det antika Syrien och som ligger nära de judiska:
”A concept superficially similar to the biblical scapegoat is attested in two ritual texts in archives at Ebla of the 24th century BC.[3] They were connected with ritual purification on the occasion of the king’s wedding. In them, a she-goat with a silver bracelet hung from her neck was driven forth into the wasteland of ’Alini’; ”we” in the report of the ritual involves the whole community. Such ’elimination rites’, in which an animal, without confession of sins, is the vehicle of evils (not sins) that are chased from the community are widely attested in the Ancient Near East.[4]
http://en.wikipedia.org/wiki/Scapegoating
Jag uppfattar det som att katolska ledare medvetet väljer att lyfta fram de judiska influenserna i kristendomen, vilket man självklart ska göra. Däremot är det inte hederligt att undanhålla katoliker och övriga den starka påverkan på kristendomen som kommer från resten av närområdet.
Vi är inte Romersk katolska kyrkan inte för inte, valet av namn säger mycket om kyrkans ursprung och då ska våra ledare också berätta hela historien och inte bara valda delar av den. Jag är övertygad om att den utbredda historielösheten bland katoliker är en av orsakerna både till inomkyrkliga konflikter och den, på sina håll, fientliga inställningen till omvärlden.
/Anneli Magnusson
Anneli.
Din artikel visar varför evangeliet fick en sådan omedelbar framgång i antiken och ännu har i de icke sekulariserade delarna av världen.
Vi i den sekulära moderniteten tror oss ha gjort upp med synd och skuld (och jag kan därför tycka att det är poänglöst att predika något annat än Guds villkorslösa kärlek i vår miljö) men de antika arketyperna gömmer sig djupt i det mänskliga psyket, lika gamla som människan själv.
Jesus visar detta på ett övertygande sätt när han i Bergspredikan gör klart att vi alla är skyldiga till dråp i moralisk mening – vem har inte varit vred på sin broder, sin syster, sin moder. Vi bär blodsskuld.
Jesus säger:
”Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld.” Matt.5:21ff.
Jesus uttrycker sig hyperboliskt, men djupt inom oss vet vi att om vi lät känslor, impulser ta över i varje situation skulle det leda till ett otal kriminella handlingar. Vi behöver sona våra synder eller någon som sonar dem för oss för att vi ska kunna gå in i himmelrik. Gud bor i ett ljus dit ingen, ingen syndare, kan komma. 1Tim.6:16.
Paulus förtydligar saken:
”Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.” 2Korint.5:19ff.
Om jag förstått Hans Küng rätt skriver han under på denna försoningslära. Rätta mig om jag har fel.
Samuel.
PS.
Den heliga vrede Jesus drevs av och som exv Katolsk Vision drivs av är av en helt annan art – den är en varm vrede driven av gudomligt inspirerad kärlek till sanning och mänsklighet.
Samuel,
Varför fick kristendomen sådan spridning? Det är en intressant fråga du tar upp, hur framkommer det i vad jag skriver? Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på just det, men det kommer jag att göra nu.
Kanske berodde framgången på att kristendomen innehöll mycket som var bekant för omgivningen och för att de kristna ledarna verkar ha övertagit allt de kunde från romarna, inte minst uppbyggnad och strukturer?
Jag håller med dig om att vi moderna människor tror att vi gjort upp med föreställningar om synd och skuld. Ingen skulle idag komma på tanken att utse en människa till syndabock på det sätt jag beskriver i inlägget.
Men hur många individer blir inte outtalat offrade som syndabockar för att skydda gruppen, det kan vara allt från släkter till regeringar?
/Anneli
Anneli.
Jag syftar på det enkla faktum att evangelium svarar mot ett djupt känt behov, som människan var och är medveten om, dunkelt eller uttalat som i de religioner du beskriver: behovet att som dödlig syndare få frid med Gud, stifta fred med gudarna, pax deorum.
Kom ihåg kejsar Konstantins dop; trots att han var troende sköt han upp sitt dop till dödsbädden för att vara säker på att få förenas med Gud i himlen…inga tycks så medvetna om sina brott och rädda för konsekvenserna som autokraterna. Jag har observerat detta på mycket nära håll – min far var enväldig överhövding för ett stort antal människor. Maktens sötma förbyts lätt av bitter smak.
Samuel.
Samuel,
Jo, det är uppenbart samma djupt existentiella behov som de flesta religioner försöker fylla.
En sak jag kommer att tänka på när det gäller kristendomens genomslag är att Jesus och urkyrkan vände sig till alla människor. Fattiga och slavar var lika välkomna som mer välbärgade personer, det måste ha varit en omvälvande upplevelse för dem som annars knappt räknades. Och att dessa fick plats bidrog förstås till kristendomens spridning, fattiga har det alltid funnits gott om…
/Anneli
Jag håller på att flytta om i mina bokhyllor och gjorde då ett fynd i form av en bok jag totalt glömt bort ”Katolska kyrkans historia” av J. Derek Holmes och Bernard W. Bickers. En snabb genomläsning av kapitel 1 om kyrkans historia fram till år 461 visar att en mer rättvisande titel varit ” En del av katolska kyrkans historia”. I ärlighetens namn ska sägas att den engelska titeln ”A short history of The Catholic Church” stämmer bättre med författarnas ambitionsnivå.
I den mån författarna sätter in kristendomen i ett sammanhang är det som helt avvikande från alla religioner utom judendomen. Vilket faktiskt är direkt felaktigt, som jag visat i ett flertal bloggar här.
På sidan 22 ges en beskrivning hur den kyrkliga strukturen växer fram, i och för sig intressant, men Holmes och Bickers nämner inte hur mycket de tidiga kristna lånade från romarna. Något som om inte annat är ofullständiga uppgifter.
Är det fler än jag som känner att Romersk katolska kyrkans ledning försökt och försöker undanhålla oss stora delar av kristendomens historia?
/Anneli