Intervju med Ulla Gudmunson, sedan 2008 Sveriges ambassadör vid Heliga Stolen och Douglas Brommesson , statsvetare vid Lunds Universitet.
Samtalet berörde många olika områden men jag väljer här ett exempel som kanske är mest intressant för reformkatoliker i Sverige.
ULLA GUDMUNDSON:
”Ja, det här är ju smärtpunkten i våra relationer, de sexualetiska frågorna. Här har vi inte samma syn och vi drar inte åt samma håll. Katolska kyrkan tar ju avstånd från preventivmedel, från abort,från homosexualitet, när det gäller inomkyrkliga frågor så finns celibatkravet för manliga präster, man accepterar inte kvinnlig prästvigning. De här två sista frågorna lägger sig Sverige inte i, det är frågor som det rör katolikerna själva.
Men de andra sexualetiska frågorna, de får konsekvenser för samhället och världen, utanför kyrkan. Och i och med det så har vi också synpunkter på dem.
De kommer väldigt ofta upp i internationella organisationer och när man ska anta internationella dokument av olika slag.
PERNILLA STÅHL:
I FN, på internationella konferenser. Mönstret är detsamma: vatikanstaten, ofta i allians med islamistiska stater, uttrycker motstånd mot abort och preventivmedel
ULLA GUDMUNDSON
Det som sker då är att vi möter Vatikanen, och indirekt då katolska kyrkan och dess värderingar på principplanet, och där är det väldigt svårt att rubba dem en millimeter. Men i realiteten har ju kyrkan också en pastoral sida, man arbetar liksom på två nivåer, principer och ideal de ska inte vara lätta att uppnå för de ska fungera som vägledning för människan, någonting att orientera sig efter i livet och det finns ju ett väldigt register av verktyg att hjälpa och trösta människan när hon inte orkar leva upp till de här idealen, vilket man ju mycket väl vet att människorna inte klarar: bikten, förlåtelsen, barmhärtigheten osv . men det är inte det som vi ser i internationella sammanhang, det ser man hos kyrkan på fältet.”
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5250507
// Irène
PS Min kommentar till Ulla Gudmundsons kommentar skulle vara att även ”i realiteten, i katolska kyrkans pastorala omsorg” råder olika uppfattningar i sexualetiska frågor vilket får till följd att troende katoliker lever under olika etiska levnadsvillkor beroende på den civila kontext katoliker lever under.
Skillnaden blir särskilt markant i tredje världen där katolska kyrkans IDEAL i frågor som rör preventivmedel, abort och homosexualitet får en helt annan förödande verkan än i västerländska demokratier där civil lagstiftning utgör SKYDD och FÖRUTSÄTTNING för en REELL VALMÖJLIGHET för katoliker att leva eller inte efterleva katolsk hierarkis sexualetiska IDEAL och PRINCIPER.
Irène,
för mig som katolik är det en bedrövelse att behöva säga att jag är glad och tacksam över att Vatikanen inte har något som helst inflytande över det svenska samhället.
Det finns så mycket viktigt som kyrkans ledning borde ägna sig åt. Inte minst allt det som kan härledas till Jesu ord: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, det skall ni göra mot dem”.
Men i stället lägger Vatikanen sitt krut på att få oss att diskriminera kvinnor och homosexuella.
Gert
Gert
Och som född katolsk kvinna upprepar jag vad jag sagt många gånger.
Jag tackar Gud för att jag sluppit leva mitt liv i ett sk katolskt land.
Min tacksamhet visar jag genom att så länge jag lever alltid ställa mig på mina förtryckta medsystrars sida och ge röst åt dem som ingen röst har i alla de länder där kvinnor fortfarande tvingas leva under kyrkligt och patriarkalt förtryck och diskriminering.
// Irène
I väntan på P1-progarmmet som alla väntar på: Vilken makt har vi kulturradikala 68:or – utan att någon någonsin tillfrågats?