-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Månadsarkiv: februari 2012
Katolska kyrkans syn på religionsfrihet och religionsdiskriminering
Kath net idag 11 febr Edward Peters föreslår att Nancy Pelosi ska förvägras att få nattvard. Ed Peters är sedan länge USA ledande chefsideolog när det gäller katolsk kyrkorätt. Peters åberopar sig på 1983 års Canon 915 som handlar om … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
Lämna en kommentar
Saken gäller makten om tolkningsföreträdet dvs vem som har starkast lobby
Vad det handlar om i USA är makten om tolkningsföreträdet dvs vem som har den starkaste lobbyverksamheten CHA – Catholic Health Association i USA nöjda med president Obamas lösning enligt ordföranden sr Carol Keehan igår i ett pressmeddelande WASHINGTON, DC … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
Lämna en kommentar
President Obamas lösning av intressekonflikten
Lyssna på president Obama hur han idag löst intressekonflikten mellan religiös frihet och att ”ingen kvinnas hälsa ska vara beroende av vem hon är, var hon arbetar och hur mycket hon tjänar. Varje kvinna ska ha samma tillgång till samhällets … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
Lämna en kommentar
Antal katoliker för och emot födelsekontroll
// Irène PS Jag tycker det ser ut som att de 2 ”opposed ” har biskopsmitror ? Till ovanstående bild vill jag rekommendera artikeln i dagens NCR där teologer efterfrågar en bredare diskussion om samvetet. Fastnade särskilt för en replik … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
Lämna en kommentar
Östanbäcks kloster – Enhetens Kyrka – ett skydd och täckmantel mot kvinnliga kyrkliga ämbetsbärare ?
20 juli 2012 inviger biskop Anders ENHETENS KYRKA I Östanbäck. ”Anders Arborelius OCD, biskop i Stockholms katolska stift och för Östanbäcks kloster.” På Enhetens Kyrkas hemsida läser jag ”Ett tecken på enhet Som sådan utgör Enhetens kyrka ett påtagligt hoppets … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
24 kommentarer
70.000 mot 15.000 – proportionen för och emot reformer inom katolska kyrkan ?
Kath net uppmärksammar idag 1 årsdagen av ”Pro Ecclesia ” men säger inget om teologernas Memorandum som också kom till för 1 år sedan. Pro Ecclesia bildades som en motaktion till teologernas Memorandum som publicerades för 1 år sedan, som … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
Lämna en kommentar
En teologilektion på tåget på väg mot Teologifestivalen
Jag sitter på tåget från Stockholm till Uppsala på väg till Teologifestivalen när en man sätter sig på den lediga platsen mittemot. Han vet inte vem jag är och jag har ingen aning vem han är. Han ska också till … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
Lämna en kommentar
”För att världen ska leva ” Teologifestival 2012
Under helgen 3-5 februari har det åter hållits Teologifestival i Uppsala. Temat denna gång var ”För att världen ska leva.” Många olika seminarier eller ”strömmar” som det heter i Teologifestivalsammanhang fanns att välja på. Se programmet här http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=762242 Jag valde … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
3 kommentarer
Det liberala samhället, dygderna och kyrkan
Jag vill göra reklam för Signums första nummer för 2012. Och väljer ledaren av Charlotta Levay, betitlad som rubriken ovan. Inte alls bara ”nyheter”, tvärtom ofta beprövade ”sanningar”, men på ett mycket läsvärt sätt. Krister
Publicerat i Uncategorized
2 kommentarer
Bernard Fellay Non possumus
Bernard Fellay redogör för varför prästbrödraskapet inte kan skriva under Roms förslag. Knappast klarspråk……… ” Vi är inte en självständig grupp. Även om vi fightas med Rom så är vi så att säga med Rom. Vi fightas med Rom eller … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
22 kommentarer
22 svar till ”Bernard Fellay Non possumus”
Irène,
Du citerar ovan biskop Fellay: ”
” Vi är inte en självständig grupp. Även om vi fightas med Rom så är vi så att säga med Rom. Vi fightas med Rom eller om ni så vill mot Rom och på samma gång med Rom. Och vi fortsätter att hävda att vi är katoliker. Vi vill förbli katoliker.”
”Se hur man öppnar kyrkan för protestanter och se hur man stänger kyrkan för oss.””
De citaten skulle du kunnat skrivit som svar till personer som kritiserar Katolsk Visions
undertecknare. Jag är rätt säker på att du faktiskt skrivit så.
Och jag tycker citaten skildrar en faktisk och respektabel hållning hos både Katolsk Vision,
SSPX och mig.
Tänk om verkligheten är sådan?
Krister
Krister,
Det är en väldigt stor skillnad på Katolsk Vision och SSPX. Jag, som inte skrivit på manifestet, borde inte behöva upplysa dig som gjort det om saken, men så är det.
Katolsk Vision vill till att börja med, om jag förstått din och övriga undertecknares intentioner rätt, att alla katoliker ska bejakas, SSPX vill bara ha med dem som delar just deras tolkning av vad Katolska kyrkan står för.
Katolsk Vision välkomnar diskussioner i alla ämnen, SSPX vill inte ha några alls.
Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen, men nöjer mig så här.
Det är alltså ljusår mellan vad SSPX menar med att vara mot och ändå med Katolska kyrkan, gentemot vad KV menar med det.
Att du inte förstått det är mest av allt förbryllande, jag kommer mig inte ens för med att bli upprörd.
Anneli
Vem vill tjäna Rom?
KV eller SSPX?
Anneli,
Nu gäller det som vanligt att först läsa rätt innantill.
Min kommentar handlar om den ”psykologiska” likheten (paralleliteten)
i reaktionen mellan några ”organisationer” (tre nämnda) när de utsätts för kritik om att
inte vara Katolsk. Eller som du skriver ”Det är alltså ljusår mellan vad SSPX menar med att vara mot och ändå med Katolska kyrkan, gentemot vad KV menar med det.”
Klart att jag känner till detta och andra olikheter mellan KV-manifest och SSPX!
Så du behöver varken bli förbryllad eller upprörd över min kommentar, som om handlade den om sakliga åsiktsskillnader mellan KV, SSPX och mig.
Jack,
Ingen synes mig vilja tjäna Rom, men båda Katolska kyrkan.
Jag tycker att KV (och andra reformgrupper) faktiskt tjänar hela Kyrkan bättre än SSPX, även om de senare skulle ha god vilja att göra det.
Krister
Jack,
Jag skulle säga att vi ska lyfta blicken, det viktiga är inte Rom utan Kristus. Och om jag läst evangelierna rätt uppmanar han oss att följa honom inte tjäna honom.
Anneli
Anneli,
Jag instämmer helt, Följa är mer än att tjäna.
Krister
Alltså, ibland blir jag dödstrött på allt som har med organiserad religion att göra… jag menar se vad ni ser på bilden….
Vad ser ni?
Vad har detta med Kristi lära att göra? Med Johannes Döparens lära?
Dessa krusidull – gökungar- till präster …på en teaterscen. Och en fet guldring o så en pinne som jag förmodar är ett ljus men …jag struntar i om ni blir sårade… det ser ut som en högtidligt skrudad fallos.
”Det är ju candlemass”…kanske en del nu förskräckt ropar genom datorn till mig … ”hur kan du, Agneta…hemska människa?”
Jahaja… men dessa gök-kungar o deras åsikter o deras teater…. o dessa prelater som inte har tillräckligt med självdistans att inse hur allting ser ut för allmänheten… sorry jag finner det sjukt.
Agneta
Ja Agneta, det är hemskt, fruktansvärt att de kristna har utvecklas liturgin, Synagogan är bättre. Inte så mycket färg och krusiduller.
Mindre sånt, mer gulligt. Det som känns bra för dig, mysigt.
Jack,
Gulligt-nej tack.
Mysigt-nej tack.
Synagogan – varför ta du upp specifikt upp judendomen? Att du är ironisk mot mig märker jag men är du ironisk mot judendomen?
Kanske vill du kontrastera Jesu enkelhet gentemot den tidens översteprästers kläder o liturgier, eller? Då förstår jag dig bättre eftersom Jesu liturgiska klädstil definitivt inte liknar dåtida o nutida dylika prelaters preferens av liturgisk stil/mode. Det skulle sett mkt illa ut om Jesus i denna stass omgiven av män som lyfter mantlar skulle ner o låta sig döpas av Johannes Döparen. Vill man åberopa traditioner bör man nog ta av sig stassen om man vill synas trovärdig.
De som så värnar om traditioner bör nog åter läsa sin Bibel och förstå att Kristus var raka motsatsen till guldringar o kråsklänningar av dyrbart tyg. Traditioner som traditioner, eller hur?
Sann tradition o utveckling av liturgin borde gå åt ett motsatt håll. Och om den gått i motsatt håll genom historien skulle kristendomen mött större respekt idag. Kristendomen hade då aldrig lyft fram överflöd.
Däremot en enkel värdighet. Renhet.
Det är nog svårare att utveckla o kvarhålla enkelhetens elegans än att utveckla påbyggnader o ”slå mynt” av ursprungets enkelhet.
Ingen annan religion kan påvisa ett sådant gökeri i guld, lullilull o krusidull när det gäller liturgisk klädstil som just traditionella katolska rörelser o SSPX. Jo, möjligtvis någon galen afrikansk kungareligion o föralldel till viss del: tibetanismen.
Jag söker inte mysigt eller gulligt utan längtar efter den öken där ingenting finns men där Guds fotspår kan tecknas i sanden. En liturgisk estetik som kan ge mig detta är den liturgi som bäst för mig kännetecknar Jesu lära.
Agneta
Kära tre systrar, ni uttrycker och illustrerar era budskap så vältaligt att kritiken tystnar tvärt. Samuel.
Fast jag saknar dig, Samuel.
Du skriver så bra att man går med ett leende på läpparna några timmar efter man har läst ditt inlägg. Du är både skiderolig, intellektuellt stark o känslomässigt bombastisk.
Härligt i det gråa….en gåva för oss uttråkade.
Du behövs, skriv mer// Agneta
När jag läser kommentarer från Jack och
från Krister Janzon om ”SSPX respektabla hållning”
ser jag mig föranledd att friska upp minnet en aning.
Lyssna åter på Richard Williamson
http://svtplay.se/v/1413831
http://www.katolskvision.se/blog/?p=3832
B16 ursäktade upphävandet av SSPX exkommunikation med att förklara att han inte kände till att Williamson var en historierevisionist och antisemit.
OK. Trot den som vill.
Men Marcel Lefbvre som 1988 vigde Williamson VISSTE.
Och Bernard Fellay – Williamsons överordnade – VISSTE.
Fellay har hela tiden vetat vem Williamson är och vad han stor för och vilka ideer han sprider vidare till en ny generation SSPX seminarister på prästseminariet La Reja i Argentina där Williamson var rektor.
Trots detta gör Fellay ett försök att rädda Williamson när denne har den dåliga smaken att jan 2009 gå ut OFFENTLIGT i SVT med sitt förintelseförnekande. Bernard Fellay skriver sitt berömda brev till SVT där han rentvår Williamson och anklagar istället SVT för ojusta arbetsmetoder.
Så B16 känner i alla fall till att Bernard Fellay försvarar och går i god för en antisemit.
Noteras bör att JP2 omedelbart efter exkommunikationen av SSPX 1988 såg till att Ecclesia Dei kommissionen kom till, som hade som syfte att åter få in SSPX kanoniskt i katolska kyrkan.
Samma JP2 har ihop med kardinal Ratzinger förföljt befrielseteologer utan att tillsätta förhandlingskommissioner typ Ecclesia Dei.
Och samma Ratzinger som redan som prefekt för Inkvisitionen 1985 satte munkavle på Leonardo Boff har OCKSÅ som påve alltid månat om SSPX och därför 2009 upphävt exkommunikationen och DÄREFTER sett till att Ecclesia Dei kommissionen INTENSIFIERAR sitt förhandlingsarbete med Williamsonförsvararen Bernard Fellay i syfte att helt kanoniskt NORMALISERA det hela.
Men ännu har jag inte sett till någon kommission som har som syfte att förhandla med alla exkommunicerade katolska kvinnliga präster i syfte att få in dessa i katolska kyrkan.
Och ännu har jag inte läst att Roy Bourgeois exkommunikation har hävts.
Det är skillnad på folk och fä inom katolska kyrkan.
Så påvens tal om tragisk söndring. Det beror på vad saken gäller.
Och påvens tal om kristen ENHET. Det beror på.
Inte ENHET till varje pris. Inte ENHET med kvinnliga präster och därför inte enhet med rörelser som förespråkar kvinnliga präster.
Däremot MYCKET ENHET med rörelser, kyrkor och samfund som förkastar kvinnliga präster.
Ja man kan förtydliga det hela och säga helst BARA ENHET med sådana.
Och SSPX låg här särskilt bra till. SSPX är inte bara är emot kvinnliga präster utan TILL OCH MED emot flickor som ministranter vid sina mässor. Detta ger extra god MARGINAL till hotet att få in kvinnliga präster INOM katolska kyrkan.
Tanken var ju att göra SSPX mässor till regel snarare än undantag och på så vis undan för undan komma ifrån det ödesdigra beslutet att släppa fram flickor som ministranter. Det beslutet har ju visat sig ödesdigert för Rom. Hotet av kvinnliga präster INOM katolska kyrkan ses i Rom som ett större hot än MILJÖFÖRSTÖRING.
Williamsonförsvararen Bernard Fellay har insett sitt värde genom B16 och Roms otroliga ansträngningar och kan därför tillåta att hålla på sig och sin ”biskopliga ” värdighet.
Fellay inser att han är den ende ”biskop” med vilken B16 tvingas tala som med en like.
// Irène
Irene
Jag svarar dig här ang vad du skrev i inlägget om Teologidagarna.
Nu blir jag lite konfunderad för du skriver att vår biskop är som hand i handske med påve o Vatikanen. Men det tycker inte riktigt jag för jag har märkt att vår biskop kan tycka annorlunda.
När jag läser detta så finns det undertoner av kritik: http://www.mariamagdalenas.se/index.php?view=article&catid=107%3Abiskopen-har-ordet&id=312%3Abiskopen-om-sspx&format=pdf&option=com_content&lang=se
Varför bildas det inte en blå linje på webbadressen ?… hoppas ni kan trycka fram det….
Irene o alla… det vore bra att en gång för alla tala klarspråk … varför tycker RKK att den Lutherska kyrkan helt enkelt inte är en Kristi kyrka. Jag har många tankar o håller delvis med RKK men jag ska skapa ett eget inlägg om detta… nu är jag vrålhungrig…måste äta. Återkommer
Agneta
Agneta
Jag talar om biskopars bristande inflytande i Rom mer ÖVERGRIPANDE.
Jag talar om påvens utnämningsprivilegium av biskopar som möjliggör en kåranda bland biskopar som är alldeles för UNDFALLANDE som biskopskollegium som helhet.
Jag talar om mischmaschet mellan påvens kuria och hans biskopskollegium.
Det jag indirekt talar om är att biskop Anders inte i god tid fick reda på att påven hade bestämt att häva exkommunikationen av de 4 biskoparna. Jag talar om att biskop Anders inte fick en chans att yttra sig INNAN beslutet offentliggjordes.
Det är vad biskop Anders borde ha protesterat emot högt och ljudligt. Det är urkränkande att bli tagen på sängen som biskop Anders och andra biskopar blev av B16.
Rena kuppen från B16.
Att biskop Anders som biskop i Sverige inte har en aning om att påven i Rom förbereder
en så stor sak som att häva en exkommunikation utan att noga kolla vad olika biskopar runt om i världen anser är skandal.
Inte ens Walter Kasper – dåvarande ordf för Påvliga enhetsrådet konsulterades av B16.
Tala om envälde. Det är vad biskop Anders och samtliga biskopar borde PROTESTERA mot.
Men det vågar / vill dom inte.
Lokala små uttalanden hit och dit från ibland den ene eller den andre biskopen gör varken till eller ifrån.
// Irène
Irene
”Tala om envälde. Det är vad biskop Anders och samtliga biskopar borde PROTESTERA mot.”
Detta håller jag däremot helt med dig om.
Agneta
Vänner.
Agneta, min syster, du gör mig så glad, bombastiskt glad;-) Jag har varit engagerad på annat håll på sistone, debatter och kommuniteter, men läser så gott som varje ord på KV.
Har just färdigställt en artikel för Dagen (ingen garanti för publicering). Där pågår sedan länge en debatt om ekumenik med RKK. Eftersom jag nämner Katolsk Vision och kallar er för ”stridbara reformvänner” kanske ni vill ha ett ord med i laget…ev. synpunkter är välkomna.
Gert och Irènes Dagen-artikel från 2006 i ämnet ekumenik landar i begreppet ”enhet i mångfald”. Det är just vad som föresvävar mig också när jag skriver om en global union av autonoma församlingar. Annars är det min favoritmetafor livets träd – allt livs genetiska samhörighet – som bäst sammanfattar tanken.
Vi är alla katoliker
Det är dags för oss katoliker – alla kristna – att bilda en global union och göra en oblodig revolution genom att etablera oss som autonoma församlingar, där samtliga medlemmar ges rösträtt i val av ett kollektivt ledarskap av båda könen och så rasera den patriarkala och pyramidala hierarki, som utan legitimitet regerar vår universella Kyrka.
Vi Jesustroende är katoliker i minst tre bemärkelser.
1. Vår tro är grundad på en katolsk skriftsamling som vi kallar Nya Testamentet. Skrifterna samlades av urkyrkans församlingar och redan vid den siste aposteln Johannes död runt år 100 var man i stort sett överens om vilka skrifter som ägde apostolisk auktoritet. 300 år senare fastställdes NT:s omfång i ett formellt beslut, kallad kanonisering, men redan vid texternas tillkomst gav man dem sitt erkännande som apostolisk förkunnelse. Apostlarna var vittnen till Jesu liv och lära och upplysta av Anden kodifierade man den gudomliga uppenbarelsen i skrift. Vi som tror så är alltså andliga arvtagare till urkyrkan, de första kristna, de ortodoxa katolikerna i Romarriket. Vi är därmed katolska kristna, mer eller mindre ortodoxa.
2. Vi sammanfattar vår tro i den apostoliska trosbekännelsen som så gott som alla kristna stämmer in i. Denna samstämmighet gäller även de mer utvecklade versionerna av bekännelsen från de två första koncilierna i Nicaea och Konstantinopel på 300-talet. Resultatet kallas den Nicenska trosbekännelsen. Vår bekännelse är alltså ortodoxt katolsk.
3. Det finns bara en Kristi kropp vars lemmar vi tillsammans utgör. Vi är alla medlemmar i den två miljarder personer stora kroppen och Kristus är vårt huvud. Denna kropp, den universella Kyrkan, är en andlig verklighet, som väntar på att manifesteras synligt i en union av alla troende.
Att vara kristen är att vara katolik.
Emellertid, nytestamentligt medvetna kristna underkänner samtidigt påvedömet som despotisk monarki; vi är antipapister; vi erkänner inte påven som vårt överhuvud på några som helst villkor – endast Kristus erkänner vi som vårt andliga huvud. Med aposteln Tomas böjer vi oss inför den uppståndne Messias och bekänner ”min Herre och min Gud”.
Att böja vårt huvud för en vanlig dödlig är lika otänkbart i vår tid som det var för urkyrkans medlemmar att knäfalla inför den romerske kejsaren. De pliktade hellre med livet. Vi blir hellre exkommunicerade, förvägrade att ta emot den heliga kommunionen, trots att den är det enda gedigna guld som finns kvar i den nu så korrupta och skandaliserade Kyrkan.
All makt korrumperar, ”absolut makt korrumperar absolut” som en viss klarsynt katolik, Lord Acton, noterade efter första Vatikankonciliet då påven krävde att ”ofelbarhet” skulle bli ett dogmatiskt attribut till hans läroämbete. Vilket det också blev. Samme påve, Pius IX, fällde de ryktbara orden ”det är jag som är Kyrkan”. Värre hädisk hybris har knappast uppvisats av en kristen sedan Urban II förklarade krig, korstågskrigen, med orden ”Gud vill det”. Jesus manar oss att älska våra fiender, inte döda dem. Att döda muslimer och kättare är att åter korsfästa Kristus. Att våldta barn finns inte ord för annat än Jesu tunga domsord: ”… för denne vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.”
Påvedömet har gjort moralisk konkurs och förlorat sin forna andliga auktoritet, trots de senaste påvarnas många böner om förlåtelse för historiska synder. De många barnvåldtäkterna med tusentals präster, biskopar, kardinaler och påvar som kollaboratörer har effektivt spikat igen kistan.
Påvedömet har alltid varit mer romerskt än kristet och har nu förlorat så mycket legitimitet i medlemmarnas ögon att en global reformrörelse som kallar sig ”We Are Church” attraherar hundratusentals, troligen miljoner katoliker i ett 50-tal länder i opposition mot påvens despoti och Kyrkans många obibliska dogmer. I Sverige är Romersk-Katolska Kyrkan inte så stor, men även här finns ett antal stridbara reformvänner under namnet Katolsk Vision.
Uppdelningen av Kyrkan i två klasser, den maktägande patriarkala hierarkin, och de maktlösa ”lekmännen” dito ”lekfolket” – dessa infantiliserande beteckningar – är ingen kristen inrättning, utan en hednisk/judisk kvarleva. Jesus utnämnde inga präster enär han själv agerade överstepräst när han gick in i det allra heligaste och en gång för alla gav det fullkomliga offer som renar alla människor från all synd (se Hebr. kap. 7-9) Att därefter agera ”in persona Christi” är främmande för NT. Jesus kallade apostlarna till att vara goda herdar, dvs själavårdande ledare, inte att låtsas kunna upprepa det fullkomliga sakramentet.
Det är dags för oss katoliker – alla kristna – att bilda en global union och göra en oblodig revolution genom att etablera oss som autonoma församlingar, där samtliga medlemmar ges rösträtt i val av ett kollektivt ledarskap av båda könen och så rasera den patriarkala och pyramidala hierarki, som utan legitimitet regerar vår universella Kyrka. Vi kräver att påven abdikerar från alla titlar utom biskop av Rom och utlyser ett koncilium dit demokratiskt valda representanter för gudsfolket – män och kvinnor ur alla kristna samfund – har tillträde och utgör beslutsfattande majoritet.
Bara så kan vi manifestera den enhet Kristus Jesus uttryckligen bad om. Bara så kan vi och Herren återge Kyrkan dess trovärdighet.
Samuel Johansson, evangelisk dissident inom RKK.
Käre Samuel,
Det är lysande men jag tror att du ska ta bort det sista stycket.
Låt mig förklara.
”We are Church” är en oerhört kraftig o kraftfylld mening. Ett anrop.
Lägg då till den mening du ger som jag inte vet om det är menat som rubrik, du skriver: ”Vi är alla katoliker” samt ”att vara kristen är att vara katolik”. Dessa meningar är lika kraftfyllda som ”We are Church”. Ytterligare ett anrop. Ett ekumenikens anrop.
Därefter kommer du med ett mkt bra försvar av dessa ”teser”. Unikt, jag har inte hört det förr. Varför menar jag då att du ska utesluta det sista stycket? Jo, det känns som en programförklaring när det är Gud själv som sitter inne med orginalmanuskriptet o sitt handlingsprogram. Och jag tror det helt enkelt blir kontraproduktivt iom att människor sätter morgonkaffet i fel strupe när de läser detta.
Det som är skrivet innan är så bra att man måste läsa det långsamt o flera gånger. Det väcker 100 frågor skapar 50 aha-upplevelser men detta måste hinna mogna och hinna sökas. Att sökas i en själv innan man tar emot Samuels brandfackla om självständiga församlingar o ner med påven.
”There will be an answer let it be, Mother Mary comes to you”, à la Lennon.
Jag tycker mig ana att många frikyrkor inklusive den Lutherska Kyrkan har på många sätt närmat sig RKK. I liturgisk bemärkelse, bikt, tidegärden, helgon, Mariadyrkan, candlemass. Det är bara det att RKK inte vill kännas vid detta och det är nästan syndigt eftersom det är systrar o bröder som ropar om fred o enhet. Men om det är Guds vilja så är det…att allt ska bida sin tid. Så länge RKK inte kan dela nattvarden med övriga kristna o förbjuder sina medlemmar att dela nattvarden med övriga så kommer deras medlemmar aldrig bejaka autonoma gemensamma församlingar med gemensamt nattvardsbord. För att inte tal om Fader-Påven beroendet.
Men din text belyser någonting innan praxis… det grundläggande… låt det stå för sig själv. Det räcker.
Hoppas att Dagen tar in det. Och härligt att du låter oss tycka till. Det är så det ska vara öppet o friskt.
Skönt oxå med stödet till KV. Det är sällsynt.
Tycker Agneta.
Tack för uppskattningen och omtanken, Agneta!
Jag får nog bara en chans att presentera idén om autonoma församlingar, såvida inte någon går i polemik. I så fall tänkte jag motivera mig lite bättre med hjälp av NT. En debattartikel för papperstidningen får vara högst 5000 tecken.
Låt oss fortsätta ”ropa om fred och enhet” – jag tror nästa påve blir tvungen att lyssna på både en inre reformrörelse som växer sig allt större, och en dito stark ekumenisk push.
Samuel.
Samuel
Som katolik känns det bedrövligt att konstatera att Heliga stolen tillhör en av världens kvarvarande 7 absoluta monarkier.
En KYRKA som vill leva upp till anspråket att definiera sig som KRISTEN måste leva upp till att vara EKUMENISK ”oikoumenikos ”som rör den bebodda världen””.
En demokratisering av katolska kyrkan är prio nr 1.
Ofelbarhetsdogmen måste SKROTAS. Den är kvalificerad HERESI.
Påven är med andra ord heretiker. Det står jag för.
En demokratisering av katolska kyrkan betyder i praktiken att Montesquieus maktdelningslära från 1748 sent omsider också införs i katolska kyrkan.
Detta kommer per automatik att innebära att vi sett slutet på påvens envåldsmakt och per automatik blir ofelbarhetsdogmen OBSOLET.
Per automatik faller påvens utnämningsprivilegium dvs utnämningsmakt, vilket i sig kommer att innebära en stark DECENTRALISERING som i sin tur ger utrymme åt en framväxande mångfald av olika lokalkyrkor som har olika prägling beroende på den kulturella och politiska kontext i vilken de verkar och lever. SUBSIDIARITETSPRINCIPEN kan sent omsider förverkligas också INOM katolska kyrkan.
På sikt skulle EKUMENIK bokstavligen kunna leva upp till att gälla ”den bebodda världen” på så sätt att kristna KYRKOR och SAMFUND av olika slag skulle kunna bilda ett slags FÖRENTA STATER – UNJC.
United Nations of Jesus Christ.
// Irène
Irène.
”en framväxande mångfald av olika lokalkyrkor som har olika prägling beroende på den kulturella och politiska kontext i vilken de verkar och lever.”
My view exactly! En mångfald av spiritualiteter, kanske lika många som antalet församlingar.
Det är naturligtvis i dialogen med dig och andra vänner som tankarna om Kyrkan klarnat. Den överblick, som din introduktion till den internationella reformrörelsen ger oss , har övertygat mig om att en annan Kyrka är möjlig; den Kyrka vi ser konturerna av i Nya Testamentet. Den var ju inte färdig. Kommer aldrig att bli.
Visst är det som Agneta skriver ”Gud själv som sitter inne med originalmanuskriptet o sitt handlingsprogram” men detta manuskript har vi redan i den spontana ordning som växer fram i den tidiga Kyrkan. Och nu i reformrörelsen finns ett givet handlingsprogram. Föreningen av resourcement och aggiornamento är inte bara estetiskt attraktiv; bara så kan livskraften bevaras.
Ju djupare rötter, ju bredare bladverk, desto starkare stam.
Samuel.
Samuel
”den spontana ordning som växer fram i den tidiga Kyrkan.”
Jag skulle snarare beskriva det som den spontana OORDNING som växer fram iden tidiga kyrkan.
Jag tror inte att människor i grunden var olika oss i den tidiga kyrkan.
De tänkte på olika sätt precis som vi gör i vår tids katolska kyrka. De fokuserade på olika aspekter av Jesus precis som vi gör idag.
Har jag förstått saken rätt uppstod snabbt olika typer av grupperingar dvs församlingar redan i den första generationen kristna.
Och det bråkades och det rådde strider om tolkningsföreträdet redan från start. Det är ju dokumenterat i texterna.
// Irène
Irène.
”den spontana OORDNING som växer fram i den tidiga kyrkan” ”det är ju dokumenterat i texterna”
Jag gissar att du syftar på Paulus första brev till korinthierna 1:10ff:
”i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. 11Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. 12Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”.
Jag syftar på det faktum att apostlarna snabbt rättade till missförstånden och att de troende tidigt – redan på 40-talet – blev kända för att tillbe Kristus, se exv Suetonius och Tacitus sätt att tala om ”christianoi” och ”Chrestus” i samband med Claudius och Nero.
Wiki fyller i:
”Christians” (with the variant ”Chrestians”) was by 49 already a familiar term in the Latin-speaking capital of the Roman Empire. As the church spread throughout Greek-speaking Gentile lands, the appellation took prominence and eventually became the standard reference for followers of the faith.”
”the name arose among the general populace as a means of designating the members of the new religious group.” Wikipedia/History of early Christianity.
Jag syftar också på ”det allmänna prästadömet” – det fanns ingen prästklass utan alla kände sig bemyndigade att medverka i gudstjänsten: ”när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning”
Alla är av Anden givna trons gåva, alla bär himmelriket inom sig och har därför en direkttillgång till ”det allra heligaste” till Gud själv i Jesu namn; ingen agerar förmedlare av mysteriet ”in persona Christi”.
Ur detta kristusmedvetande uppstår en spontan gudstjänstordning med passionsberättelsens betydelser i centrum och församlingar som alla upplever sig vara centra för Guds rike eftersom hjärtat och inte Rom är sätet för Guds närvaro på jorden.
Samuel.