-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Hbtqi-frågan i olika kyrkor
- Charlotte Åkerlind om Vilka katolska predikanter – läs influencers – anser Stockholms katolska Stift ska stödjas och vilka ska motarbetas?
- Irene Nordgren om Biskop Anders Arborelius ”Får jag frågan att bli påve säger jag ja”
- Irene Nordgren om Svar från biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Svar från biskop Anders
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: juni 7, 2012
Fellay ”Det är den officiella kyrkans inställning som förändrats – inte vi”
Bernard Fellay i olycksbådande intervju idag ”Det är den officiella kyrkans inställning som förändrats – inte vi. ” ”So the attitude of the official Church is what changed; we did not. We were not the ones who asked for an … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
8 kommentarer
Syster Madeleine Fredell OP skriver om USA ordenssystrar
Läs syster Medeleine Fredells helt lysande artikel om USA ordenssystrar på Dominikansystarnas hemsida Troskongregationens lärogenomgång av ordenssystrarnas paraplyorganisation i USA ”Med det förtroende som ordenssystrarna har i USA borde deras korporativa uttalanden tas på allvar av kyrkans hierarki och inte … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
12 kommentarer
12 svar till ”Syster Madeleine Fredell OP skriver om USA ordenssystrar”
Vad jag undrar… det är vad biskopen tänker om syster Fredell. Antingen håller han i allt väsentligt med Troskongregationen. Eller så håller han i allt väsentligt med de progressistiska systrarna. I bägge fallen borde han göra något.
Alla intresserade,
Eftersom flera skribenter har påpekat att svensk media inte har omtalat notifikationen angående Sr. Margaret Farleys bok ”Just Love: A Framework for Christian Sexual Ethics”, förutom Sr. Madeleine Fredells artikel, vill jag gärna återge ytterligare information.
Margaret Farley är sedan länge uppskattad av homosexuella katoliker och hon tilldelades 2002 Bridge Building Award för sin medverkan till att bygga broar av rättvisa och försoning mellan katolska kyrkan och dess homosexuella medlemmar. Francis DeBernardo, Executive Director of New Ways Ministry, berömmer hennes moralteologiska urskiljningsförmåga att hellre betona kärleksförhållandets kvalitet än kön och sexuella handlingar. Hennes etik blir följaktligen mer verklighetsförankrad än Troskongregationens abstrakta begrepp:
“Sister Farley’s vision is one that makes no distinction between heterosexual and homosexual relationships, noting that what is morally good for one group should be applied equally to the other. Moral emphasis in her theology is given not to the nature of any individual sexual act, but the quality of the relationship in which sexual activity is performed. She has corrected a long-standing error in theological approaches which has ignored the quality of relationships when discussing sexual activity. Her approach is not only ethically sound, but it also more accurately reflects the way that human beings experience sexuality, rather than relying on outdated, abstracted notions.”
http://newwaysministryblog.wordpress.com/2012/06/04/vatican-censures-sister-margaret-farleys-theology-of-sexuality/
Michael Peppard, professor i tidig kristendom, tycker att Troskongregationen har överreagerat. Om påven har friheten att tänka utanför boxen som sökande och reflekterande teolog i sina Jesusböcker, då borde MF med 40 års personlig erfarenhet av människors strävan efter att harmonisera tro och liv också få tillåtelse att reflektera. MF analyserar endast de känsliga frågor som kristna redan lever med och efterlyser svar på:
“Just as with the Pope’s books on Jesus, attentive readers of Sr. Farley’s book on ethics know that she clearly states when she is speaking her own opinion about the principles of just relationships. And after over forty years as a professor at a prominent seminary, Sr. Farley knows that she is not giving the faithful questions that they don’t already have. The faithful know what the Catechism says, and if we don’t, it’s easy to find out. But the faithful also have close, personal experiences with faithful Christians who, for example: divorced a spouse because the relationship was unjust and causing grave harm; or lived in a relationship of vastly unequal power and wanted to end it but couldn’t; or were raised from childhood to be men or women of stalwart faith and morality by their faithful parents, who happened to be of the same sex. Sr. Farley’s book results from years of study and witness to the questions raised by men and women who tried to live their Christian lives with faithfulness and righteousness.”
http://www.commonwealmagazine.org/blog/?p=19254
Mary E. Hunt, katolsk teolog, noterar att Troskongregationen ägnade sex år åt att fingranska MF:s bok ”Just Love” och nu förkunnar att den orsakar de troende ”allvarlig skada”. Verkligen?
MEH menar att Troskongregationen avslöjar sin besvärande moralteologiska okunskap genom att inte alls förstå MF:s heltäckande etiska metod; tvärvetenskapliga och interreligiösa diskussioner med betoning på rättvisans krav i varje intim relation:
“Dr. Farley’s scholarly work is characterized by a careful, reasoned, realism about the human condition. She brings a thorough grounding in the Christian tradition with an emphasis on Catholic thought to her books on commitment, embodiment, respect, and, the most recent and controversial one, on love. Rather than embrace her project and explore, as she does, the range of ways that good people try to love—with an emphasis on the demands of justice in every intimate relationship—the CDF theologians boiled down her opus into five cherry-picked nuggets on sex and marriage that reflect their priorities, not hers. They missed the forest for the trees. Their statement is deeply insulting, not to mention morally suspect, in that such a stellar scholar’s reputation is impugned.”
Alltfler kvinnor, homosexuella och jämlika män upptäcker vad sexuell makt innebär, vilket eroderar Vatikanens absoluta maktanspråk. Då kan en trivial fråga som onani framstå som skadlig och högprioriteras av Troskongregationen:
“Her scope is justice writ large—beginning in places where people are oppressed, violated, and demeaned. That the Vatican places masturbation at the top of its list highlights its perverted priorities in a deeply troubled world.”
MEH menar att det i realiteten handlar om Vatikanens maktförlust. Det auktoritära ledarskapet saknar förtroende, förmår inte ge relevanta svar på samtidens problem och det olydiga lekfolket följer hellre moralteologer som MF:
“They fear that such intellectually powerful and theologically persuasive women, who identify with the institutional Roman Catholic Church through their membership in canonical communities, will trump them in the public arena.”
Vatikanen vet om att lekfolkets och vanliga människors positiva erfarenheter av och givande möten med katolska kyrkan ofta har skett genom ordenssystrarna, de är inflytelserika och har folkligt stöd. Oberoende grupper som exempelvis Women’s Ordination Conference och New Ways Ministry har beröringspunkter med ordenssystrarna, men Troskongregationen har inte befogenhet att styra dem. Vatikanen tycks fast besluten att tygla de amerikanska ordenssystrarna för genom att neutralisera dem återtar man indirekt kontrollen över lekfolket. Genom att tygla ordenssystrarna misskrediterar man samtidigt indirekt de oberoende grupperna.
På frukten skall vi lära känna människor, sägs det. Världen runt skapar Vatikanen framgångsrikt allianser med andra konservativa religiösa grupper för att motverka FN:s och folkmajoriteternas konsensus rörande kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa. Frukten blir miljoner fattiga, unga kvinnors sjukdom och död, just de kvinnor som nunnorna självuppoffrande lever för.
MF:s eminenta arbete har gett rik frukt genom hennes vida inflytande över en mängd tacksamma studenter. Exempelvis dr Marie M. Fortune som uppmuntrad av MF valde att specialisera sig inom området kvinnor som utsätts för våld och har publicerat boken ”Love Does No Harm”. Dr Fortune grundade Faith Trust Institute i Seattle, Washington: en nationell och mångkulturell organisation som erbjuder vägledning och utbildning med global räckvidd och som arbetar för målet att få både sexuellt våld och våld i hemmet att upphöra. Dr Kate Ott är en annan student som inspirerad av MF valde att bli en av medarbetarna på Religious Institute vars uppdrag är att förändra själva sättet Amerika uppfattar förhållandet mellan sexualitet och religion. Dr Ott har vidare publicerat studien: “Sex and the Seminary: Preparing Ministers for Sexual Health and Justice”, en skrift som är till god nytta för skolor som vill förbättra sin sexualundervisning.
MEH lyfter fram effekterna av MF:s långsiktiga engagemang för kvinnor som lever med hiv/aids i Afrika. Eftersom flera afrikanska länder är ett starkt fäste för konservativ romersk katolicism är arbetet kontroversiellt och banbrytande. MF mötte 2002 en grupp afrikanska kvinnor och teologer för att diskutera pandemin i Afrika söder om Sahara där kvinnor utgör det stora flertalet av dem som lider. Resultatet blev praktiskt; grundandet av numera blomstrande All-Africa Conference: Sister to Sister. Organisationen samlar religiösa kvinnor så att de kan ta itu med krisen som hiv/aids orsakat genom att lyssna på, lära av och stärka varandra, samarbeta för att finna strategier för prevention och vård. Workshops, retreater, kurser och solidaritet stärker kvinnorna till att våga bryta igenom skammen så att de kan hantera pandemin både medicinskt och andligt. Verksamheten förkroppsligar andan i boken ”Just Love” och dess inverkan är vidsträckt och livgivande.
Boken ”Just Love” är redan en klassiker, ett standardverk och lärobok vid universiteten. Bara några dagar efter att notifikationen meddelats blev den en storsäljare på nätbokhandeln Amazon. Vad som än händer kommer nya generationer att läsa boken och MF kommer alltid att förknippas med den sortens kristna och universella moralteologi som genererar rättvisa.
http://www.religiondispatches.org/archive/sexandgender/6051/notify_this%21_vatican_bungles_response_to_sexual_ethics_book/
Inez
Inez
”Vatikanen vet om att lekfolkets och vanliga människors positiva erfarenheter av och givande möten med katolska kyrkan ofta har skett genom ordenssystrarna, de är inflytelserika och har folkligt stöd. ”
Viktigt att som du gör särskiljer Vatikanen och Kyrkan.
Många människor tror att det är synonyma begrepp.
Den mesta av min kritik riktar sig mot Vatikanen. Jag har inget emot Kyrkan.
Att enbart vigda ämbetsbärare (läs män) får slå fast vad som ska gälla i tros- och moralfrågor är ett patriarkalt påfund som är det stora hindret för att Kyrkan ska kunna leva upp till sitt ursprungskoncept.
Att ordenssystrar som inte varit delaktiga i Vatikanens beslut att stadfästa olika vanföreställningar ska krävas på delaktighet i spridandet av dessa vanföreställningar är bra att det nu kommer upp på ytan.
// Irène
Irène och andra intresserade,
Det är naturligt för mig att skilja på Vatikanen och katolska kyrkan, det är själva motivet till att jag skriver här. Jag sympatiserar med det katolska, inte romerskt katolska, utan det katolska i den apostoliska trosbekännelsens bemärkelse – tron vi återger som allmännelig, världsvid, universell.
När jag ser hur illa Troskongregationen bemöter en briljant, universell teolog som Sr Margaret Farley, ger de intrycket av att vara provinsiella män, egendomligt oförmögna att ta till sig ny kunskap. Trots allt god publicitet för reformkatoliker. För att bryta den svenska stiltjen hoppas jag att ekumenik kan utvecklas mellan svenskkyrkliga och reformkatoliker, genom gästskribenter på KV-blogg, samtalskvällar och på andra sätt. Det kan inleda oväntade processer.
Jag tycker att Sr Joan Chittister är en annan bra representant för den evangeliska universella tron. Nyligen blev hon intervjuad av den berömda CNN journalisten Christiane Amanpour. Några minnesvärda citat:
“The sisters will tell you that their corporate mind comes out of the gospel.
The problem is not radical feminism, it’s radical patriarchy. That’s where exclusion is built right into the DNA. Women are nowhere on any of these commissions, on the writing of any of these documents. So how would they know what a woman’s answer is to these things? It’s a matter of wanting to make the rest of the world part of your world and real.
For the medieval mind, there’s an answer to everything, only one, it’s either right or wrong, and we will tell you what it is. For the modern mind, born in a scientific age, there are many answers to many things and we really have to look at them all to know what is best.
All issues are life issues.”
Lyssna till videointervjun här:
http://amanpour.blogs.cnn.com/category/latest-episode/
Inez
Sr Pat Farrell om samtalet med kard Levada: ” Well, clearly, we all have a great awareness of what’s going on, not just for LCWR, but for the wider church. So there was, I would say, a tenor of sober attentiveness and of a great desire to together continue to listen to the spirit to discern what is our best way forward together in this.”
http://www.ncronline.org/news/women-religious/lcwr-president-not-sure-what-comes-next
Verkar ändå bli en bra utveckling av samtalet. Får se vart dert bär.
Hittade denna intervju som EWTN gjort med Ann Carey som tidigare skrivit om de amerikanska ordenssystrarnas kris:
http://www.youtube.com/watch?v=xv3qvEbOAzc
Sr Chittister: ”or the medieval mind, there’s an answer to everything, only one, it’s either right or wrong, and we will tell you what it is. For the modern mind, born in a scientific age, there are many answers to many things and we really have to look at them all to know what is best.”
Dessvärre visar detta att sr Chittister förstått varken den medeltida andan eller den moderna vetenskapen. Om hon toge sig an något samlingsverk om kristen medeltida filosofi skulle hon mötas av strider och dispyter (jfr ordet disputation, en medeltida uppfinning!) som får våra bloggsamtal att verka som viskningar i Edens lustgård…Den vetenskapliga metoden bygger på att man kommer fram till konsensus kring resultatet av hypotesprövning – då upphöjs hypotesen till teori. Alltså raka motsatsen till ”many answers to many things”.
…”provinsiella män, egendomligt oförmögna att ta till sig ny kunskap.” Pust, pust fördomspuffarna pustar ut den ena efter den andra…Finns nog det… också. Men intrycket av en i gänget, hette Ratzinger förut, är att det är en otroligt orienterad människa i det moderna och framförallt då hur ungdomar är, tänker, funkar och vad de drömmer om.
Men om man med ny kunskap menar, som i detta fall, att masturbation är OK och välgörande, och ävenså andra övningar i samma stil, fast med kompisar så att säga, nja, då undrar jag över vari denna nya fantastiska kunskap skulle bestå. Trots allt, det här har vi haft ganska bra koll på några år, några hundratusen typ. Nog vet vi väl vad det handlar om, eller?
Intressant analys av sr Chittisters uttalande Eric!
Vill gärna göra bloggens läsare uppmärksamma på detta intressanta rundabordssamtal från EWTN som är informativt och delvis förmedlar andra perspektiv än vad som framkommer på denna blogg:
http://www.youtube.com/watch?v=G3QJw5_sbEo
Bengt
Begreppet Rundabordssamtal används i dagligt tal om mötesformer som har med konflikthantering att göra, där människor av OLIKA uppfattning inbjuds att delta på inbördes LIKA villkor.
4 katoliker av SAMMA uppfattning som sitter vid SAMMA bord och garanterat kan tala OEMOTSAGDA med varandra kan inte betecknas som ett rundabordssamtal.
Den sk programledaren Colin Donovan är dessutom den som är mest talför och har alltså en dubbelroll. De andra medverkande är inbjudna utifrån att Donovan på FÖRHAND vet att de alla 3 kommer att bekräfta hans åsikt dvs Vatikanens rättmätiga ingripande mot LCWR.
Dvs Donovan sitter på förhand inne med ”sanningen” om Vatikanens ingripande mot LCWR.
Syftet med hela programmet är att Donovan vill ha sina gästers bekräftelse på att de argument som han själv lägger fram för att underbygga sina åsikter är korrekta och ”sanna.”
Jag är idel öra att få höra vad SPECIFIKT du upplever som så ”intressant” och ”informativt” i allt detta.
// Irène
Bengt
Jag hoppas att du inte smiter från min fråga som är ytterst allvarligt menad.
Var god och förklara vad du menar med ”förmedlar andra perspektiv än vad som framkommer på denna blogg.”
Vilka ”andra perspektiv ? ” Vad är det som är så ”informativt” ?
// Irène
Förfärlig programledare . han älskar sin egen röst, avbryter ju Ann Carey…Hon hade en hel del saker man ville höra mera om. En poäng var ju att om man tror man kan leva ordensliv och bo ensam i en lägenhet och inneha civilt arbete och inte bära dräkt, inte ens ha den dagliga mässan – så går det oftast inte så bra. Kommunitetslivet är en central punkt här alltså. De som lever mest ensamt är väl kartusianerna. men deras liv är strikt indelat, minut, för minut, och bönegemenskapen är mycket stark.
Jag håller också med Iréne. Det blir intressantare om man har lite olika åsikter som bryts mot varandra.
Bengt
Då du vägrar svara på min fråga har jag upprepat den på din blogg där du dock fortsätter att glida undan samtidigt som du slår på stort med EWTN.
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/default.aspx
Jag förstår fortfarande inte vilka ”andra perspektiv” i ETWN programmet Teologi Rundabordssamtal du tycker är så angelägna för just KV bloggs läsare att ”uppmärksamma”.
Vilka perspektiv är det som inte framkommit på KV blogg ?
Colin Donovan bjuder in Ann Carey – gefundenes Fressen för en som ser som sin livsuppgift att i alla lägen backa upp hierarkin i Vatikanen som nu i dess syn på LCWR.
Du säger att du blivit ifrågasatt på en katolsk Face book grupp för att du länkat till sr Madeleine Fredells artikel om LCWR på Dominikanernas hemsida.
Du skriver bla i ett långt försvarstal av dig själv
”Man frågar sig om jag tagit ställning mot Vatikanen, Troskongregationen och USA´s biskopar i deras kamp mot de underförstått heretiska sekulariserade nunnorna.”
Är det för att bli tagen till nåder av katolsk FB grupp som du därefter slår på stort med ”renläriga ”Ann Carey för vilken sr Chittister är som ett rött skynke ?
Ärligare att du säger rent ut vad du anser om sr Chittister istället för diffust mummel ovan.
Ann Carey och sr Chittister har diametralt olika syn på kvinnligt ordensliv och därigenom blir de företrädare för 2 olika synsätt.
Journalisten Ann Carey har gjort sig till språkrör för den ”traditionella” gruppen ordenssystrar.
Det frågan gäller är att Vatikanen kräver att alla ordenssystrar ska vara stöpta i samma form -dvs den gamla form de alltid varit stöpta i och som särskilt utmärks av att ge upp sin talförmåga och arbeta tyst och stilla utan att göra väsen av sig.
Den nya formen med talföra ordenssystrar i civila kläder, som gör väsen av sig och sitt arbete, som doktorerar eller som har egen spalt i NCR eller gör politisk busstur genom USA vill inte Vatikanen acceptera och Ann Carey och Colin Donovan mfl ställer upp på Vatikanens sida genom att se till att stå oemotsagda.
Ditt sätt att presentera Ann Careys bok för dina läsare
”som beskrev hur en del amerikanska ordenskommuniteter alltmer överger traditionella katolska ideal till förmån för modernistiskt tänkande”
visar att du själv inte insett att ”katolska ideal” vad kvinnliga ordnar beträffar inte LÄNGRE är ett entydigt begrepp.
Tiderna förändras och vi med dem. Idag finns bevisligen tusentals ordenssystrar som övergett det ”traditionella” sättet att utforma ett kvinnligt ordensliv.
Varför spela ut olika ”ideal” mot varandra som Ann Carey gör när hon anlitas av gruppen ”traditionella” ordenssystrar som inte ens klarar av att föra sin egen talan som går ut på att inga medsystrar ska få leva på annat sätt än de själva vill göra.
// Irène