-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Anna om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: februari 12, 2015
Framtidens pilgrimer?
Att vandra i tro för att fjärma sig från ett jagbundet liv och närma sig en g-domlig kärlek, vad innebär det? Att vandra med fötterna i mänsklighetens mentalt uppsatta gränser men vetskap om en himmelsk gränslöshet ….är inte det ett … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
8 kommentarer
8 svar till ”Framtidens pilgrimer?”
Agneta,
jag tycker inte du är flummig.
Jag instämmer med vad du skriver i så mening att jag ser olika religioner som olika språk. Alla språk är mänskliga så även alla religioner. Ju mer vi lär oss om vad andra tror desto närmare kommer vi varandra.
Vad vi tror har en marginell betydelse. Det är vad vi göra att det vi tror som verkligen betyder något.
Jag är mera tveksam till din uppmaning att börja vandra utanför ”religionernas snäva och förlegade värld”. Jag tror inte vi kan hoppa över vår egen skugga. Vi får leva med vårt modersmål. Utan det kan vi varken tänka eller göra oss förstådda.
Gert
Skuggan är bakom den vandrande som går mot ljus o i öppna vidder.// agneta
Agneta,
så kan man också se det 🙂
Gert
[…] håller helt med Agneta på Katolsk vision. Det är dags att vandra utanför den etablerade religionens […]
Rebella o Gert.
Ja Rebella, du har många poänger i det du skriver. Framförallt i detta som svar på Gerts inlägg:
” Vi som varken är fostrade in i kristendomen eller fått någon tydligt kristen frälsningsupplevelse har i så fall inget skäl alls att bli kristna. Jag blir alltmer övertygad om att det är just”
Gert, jag är mycket glad för dina kommentarer till mig eftersom du framstår verkligen som min broder i tron som delvis förstår mig, delvis sörjer (förmodar jag) att jag förlorat tron på katolska kyrkan o dess prästerskap o att du försöker peppa mig att se en historicitet av betydelse. Du vet att jag fortsätter att vara troende…tack för att du finns där o här för mig! Att du håller mig om ryggen sas. Det finns dock svårighet i ditt tänkande som Rebella uttrycker och som även jag tänkt.
Gert, Hur gör vi med mission? Ska vi undervisa Rebella i detta andra språk. Det ”andra” modersmålet? Och varför. En ny kristendomsundervisning?
Jag riktar mig även till min konstnärsvän som jag kommer att skicka denna länk till o som envist förespråkar ateism o som går igång häftigt på religion o religiösa människor…o drar många över kam. Min vän har en god kunskap i kyrkohistoria men ingen kunskap om trons mystika verklighet. Vi har börjat leverera böcker till varandra …jag för att få honom att förstå ett yttre modersmål (typ teologi eller historia) och han böcker typ ”Illusionen om G-d”. Han är mkt envis i sin uppfattning att G-d inte finns o att jag borde avprogrammeras emedan jag saknar det språk mellan oss som förklarar varför man tror.
Ska jag bedriva mission? Hur gör man för att få bli respekterad i det att man vandrar i tro i ett öppet landskap …att det är en hjärtesak mer än en hjärnans sak. Att hjärtat föddes med kapacitet för att vilja vara på vandring igenom o i G-ds verklighet. Det modersmål som saknas mellan min konstnärsvän o mig är inte nödvändigtvis kristet men det är trons modersmål. Konst kan upplevas metafysiskt o ligger ordlöst o på sätt o vis språklöst i betraktarens öga. Därför blir denna frågeställning än mer laddad mellan konstnärer. Konstnärer älskar sin konst stundtals lika mkt som den troende älskar sin G-d…(vilket gör mig egentligen dubbelt benådad.) Jag talar inte här nödvändigtvis om religiös bildkonst.
Rebella är läsvärd. Vi måste fråga oss detta. Vi måste. Vad är religion värt? Hur farlig är o blir religion? Under helgen dog en jude, en hatisk muslim, kanske en ateist o 12 kristna. Av terror. Av religiösa skäl.
Jag vill bli övertygad igen om religionens vikt …jag är det definitivt inte idag…men jag blir alltmer troende. Man kan inte avprogrammera en troende, käre konstnärsvän…. hur envis man än är. Möjligen från en religion men inte från en tro. Det vore som att skära ut sitt hjärta, man dör.
Agneta
Agneta,
observera vad Jesus säger i ”missionsbefallningen”: ”…gör alla människor till mina lärjungar”. Han säger inte gör dem till kristna eller gör dem till katoliker. Han säger inte ens gör dem till gudfruktiga judar, vilket var det alternativ han hade.
Jesus säger att vi skall bli hans lärjungar, låta oss inspireras av honom. Att missionera genom att leva så tycker jag är viktigt. Men att värva medlemmar till den ena eller andra kyrkan ser jag inget behov av. Snarare tvärt om.
Gert
Härligt att läsa, Gert
Dina ord får mig att tänka på Gandhi
”Although this may or may not be true in my case, I have reasons to believe that it is an erroneous point of view. I believe that such an estimate is incompatible with the message that Jesus Christ gave to the world. For, he was certainly the highest example of one who wished to give everything, asking nothing in return, and not caring what creed might happen to be professed by the recipient. I am sure that if he were living here now among men, he would bless the lives of many who perhaps have never even heard his name, if only their lives embodied the virtues of which he was a living example on earth; the virtues of loving one’s neighbour as oneself and of doing good and charitable works among one’s fellowmen.
What, then, does Jesus mean to me? To me, he was one of the greatest teachers humanity has ever had. To his believers, he was God’s only begotten Son.* Could the fact that I do or do not accept this belief make Jesus have any more or less influence in my life? Is all the grandeur of his teaching and of his doctrine to be forbidden to me? I cannot believe so.
To me, it implies a spiritual birth. My interpretation, in other words, is that in Jesus’ own life is the key of his nearness to God; that he expressed, as no other could, the spirit and will of God. It is in this sense that I see him and recognize him as the Son of God.
Agneta
Agneta,
även jag tänker på Gandhi. Kanske den jämte Franciskus mest Jesuslike.
Gert