-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Anna om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: april 24, 2015
Om katolska kyrkans ”oordning”
Jesuiternas nya påläggskalv Thomas Idergard sköter sig exemplariskt enligt väl beprövad svensk-katolsk tradition. Ge järnet när det gäller att kritisera och raljera över det svenska civilsamhället och svenska kyrkan. Riktlinjen är att jämföra det bästa i katolska kyrkan med det … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
3 kommentarer
3 svar till ”Om katolska kyrkans ”oordning””
Irène, vänner,
Thomas Idergards försöker i sin artikel i Signum göra påståenden om att homosexualitet är en sjukdom till en fråga om religionsfrihet. Det motsvarar inte hans intellektuella kapacitet. Religionsfriheten är inte absolut. Förtal blir inte lagligt av att kläs i religiösa termer. Det vet Idergard.
Den som påstår att homosexualitet är en sjukdom gör ett naturvetenskapligt ställningstagande. Detta kan inte ledas i bevis genom hänvisning till religiösa urkunder. Det tror jag Idergard inser.
Dock förtjänar Idergard ett visst översende medan Fogelqvist borde veta bättre. Idergard är ung, som katolik. Han har funnit tillhörighet och identitet i kyrkan och som alla nyblivna katoliker vill han bekräfta detta för sig själv och för hela världen. Då kan det vara svårt att undvika en krampaktig lojalitet till katekesen. Men med åren tror jag att Idergard kommer att mogna. Han är för smart för att förbli primitiv.
Gert Gelotte
Gert och alla,
Jag har tyvärr stött på katoliker som underpresterar rejält både intellektuellt och empatiskt så snart det rör katolska ämnen. Katoliker som för länge sedan borde ha lämnat den nykonverterades ”förälskelsefas”.
Tyvärr tror jag att den första förälskelsen ofta ersätts av en önskan att vara en i gruppen om möjligt i ”elitgruppen” i Katolska kyrkan i Sverige. Den sistnämnda utmärks av att man har väldigt mycket kunskaper och faktiskt en realistisk syn på kyrkan, men som bara diskuteras i den slutna kretsen.
Personligen är jag så trött på att konfrontera olika personer ur den gruppen med t.ex. historiska fakta (med reservationen att det gäller så långt forskningen kommit nu) och få till svar ett ointresserat ja, ja det där känner väl alla till, för att sedan utåt säga/skriva saker som går stick i stäv med vederbörandes kunskaper.
Jag kan ju inte vara rakt igenom negativ. För amatörpsykologen är det trots allt fascinerande med de vattentäta skotten mellan dessa personers normala kritiska tänkande och de katolska skygglapparna de bär.
Anneli
Anneli,
jag tror du har rätt, men det handlar också om känslor – kärlek och lojalitet.
Förälskelse följs av kärlek och i en kärleksrelation där det knakar i fogarna gör man sig blind för sprickorna för att inte förlora kärleken.
Den lojalitet mot bättre vetande du beskriver kan också beskrivas som familjelojalitet. Vi håller problem inom hemmets fyra väggar och vill inte att utomstående skall veta och lägga sig i.
Som svensk och katolik har du många vänner. Men det är en vänskap som lever på ömsesidig bekräftelse. Kritik uppfattas lätt som existentiellt hot och då befinner du dig snart utanför den varma härliga gemenskapen. Detta gäller givetvis alla små och exklusiva grupper, inte enbart Stockholms katolska stift.
Det finns således många och goda skäl för de vatikanska visdomsorden: Tänk mycket, säg lite, skriv ingenting.
Mot den visdomen har vi syndat svårt 🙂
Gert