-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Anna om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Gunnar Eriksson om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: oktober 17, 2016
Staffan Bergström min hjälte
Läs om Staffan Bergström- läkaren som vigt sitt liv till att minska mödradödligheten i världen. ”Att utbilda barnmorskor att utföra akuta kirurgiska ingrepp är en lösning för att minska mödradödligheten. Det menar Staffan Bergström, professor i internationell hälsa och chef … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
26 kommentarer
26 svar till ”Staffan Bergström min hjälte”
Iréne!
I Ditt inlägg ovan om abort, som i allt överensstämmer med den helt fria abortens förespråkare, använder Du – som de nämnda – uttrycket ”sexuell- och reproduktiva hälsa”, en beskrivning som verkligen tål att diskuteras och kritiseras.
Är då inte sexuell hälsa förenlig med ”produktiv hälsa”?. Den frågan blir nödvändig att besvara för dem, som ständigt använder förstnämnda ordval?
Jag tycker också, ehuru ej varande katolik, att Din dom över Vatikanen för att ”bestämma över kvinnors liv” är minst sagt förhastad. Har Du aldrig med Din katolska tro kommit till slutsatsen att Vatikanens ställningstagande kanske är grundat på omsorg om, och skydd för, det liv som spirar i kvinnokroppen?
Abortfrågan, som är djupt etisk, kan enligt min mening aldrig reduceras till att bara handla om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Den handlar om mer än den.
-Är mannens/faderns åsikt oväsentlig?
-Kan det spirande livet i kvinnokroppen alltid negligeras?
Därmed är också satt på pränt, att abortfrågan varken är en jämställdhets- eller feministisk fråga. Eller hur?
Bengt och Irene
Bra och intressanta frågor o jag lyckönskar er till en givande debatt. Som jag ser personligen fram emot.
Lycka till Agneta
Hej Bengt Olof Dike
”som i allt överensstämmer med den helt fria abortens förespråkare”
I alla abortdiskussioner är jag alltid tvungen att inledningsvis dementera att jag är ”den fria abortens förespråkare.”
För mig är det avgörande att göra en distinktion mellan
1. laglig möjlighet för kvinnor att välja säker abort och
2.att diskutera abort som sådan och
3.att diskutera abort i Sverige (som inte har fri abort)
4.att diskutera abort i tredje världen.
Jag är förespråkare för sex under ansvar och anser att det är synd att ha sex utan preventivmedel om man inte är beredd att bli gravid. Alltså raka motsatsen till vad katolsk katekes -som skrivits av celibatära män -lär.
Om jag fick besluta i Sverige om resursfördelning så skulle jag satsa så mycket pengar på förebyggande åtgärder som skulle behövas så att oönskade graviditeter här i världens mest jämställda land inte behövde förekomma i någon större omfattning.
”Har Du aldrig med Din katolska tro kommit till slutsatsen att Vatikanens ställningstagande kanske är grundat på omsorg om, och skydd för, det liv som spirar i kvinnokroppen?”
Om vi håller oss till tredje världen där Staffan Bergström arbetat och där de celibatära männen fortfarande har inflytande. Staffan Bergström har berättat för mig hur unga kvinnor tvingas till osäkra illegala aborter och inte vågar söka hjälp i tid för komplikationer av sådana ingrepp utan kommer till sjukhus alldeles försent och bokstavligen dör i hans händer och lämnar efter sig moderlösa barn. Oönskade graviditeter i tredje världen där fattigdom råder och familjer är stora och inte mäktar med ytterligare barn innebär en katastrof för många kvinnor som med livet som insats känner sig tvingade till illegala aborter.
Staffan Bergström har berättat att han gärna skulle vilja bjuda Vatikanmän med förutfattad mening om abort att prya på en kvinnoavdelning på ett sjukhus i Afrika och känna på blodlukten……
Tyvärr har celibatära män mycket dålig hum om allt som rör kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa. Min dom över Vatikanen är inte förhastad. Den är ytterst noga prövad.
Så länge inte ”mödrars överlevnad är en mänsklig rättighet” enligt de celibatära Vatikanmännen så länge har jag svårt att skönja någon omsorg från deras sida.
Ta ett land som Filippinerna där katolska kyrkan har stort politiskt inflytande och där antalet föräldralösa gatubarn är skrämmande många.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=15504
http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=14043
http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=14254
// Irène
Förlåt om jag kommer in emellan… men jag kan inte låta bli. Innan jag blev katolik tänkte jag inte så mycket på om abort var fel …vilket är en fruktansvärt erkännande från mig…när jag tänker efter. Jag var ett barn och en kvinna av min tid. Livet var kul och livet löpte på.
Jag är glad över katolska kyrkans syn på abort till 90% förutom när det gäller att moderns liv är i fara. Jag kan förstå och respektera din syn, Irene men kanske jag tänker så här.
Att de män som gör kvinnor med barn eller gör dem med alltför många barn resp gör dem med barn när de är minderåriga… de ska straffas hårt ekonomiskt. Mycket hårt ekonomiskt om de inte tar ansvar för både kvinna och barn. Det är kvinnors och barns utsatthet för mäns sexualitet och omoral man ska komma åt. Visst är kvinnor också ibland delaktiga i att ett barn blir till men kvinnan kan dock inte förgripa sig på en man och kvinnor i fattiga länder är ofta så förtryckta att det bör åligga mannen att inte försätta henne i en så svår och omöjlig situation.
Var barn är en gåva och ett budskap från himmelen, det har trots allt katolska kyrkan lärt mig.
Agneta
Agneta
Abortdiskussion blir ofta förvirrad pga att de 4 delfrågor jag sorterar upp diskussionen i blandas ihop.
Hur lagstiftning ska ställa sig till moral och etik är en viktig fråga i många avseenden -inte bara i frågan om abort.
Din hållning till abort låter som det katolskt inspirerade nationalkonservativa Lag och Rättvisa (PIS) i Polen eller Sverigedemokraterna i Sverige.
Min utgångspunkt är att det inte går att lagstifta bort abort.
”Var barn är en gåva och ett budskap från himmelen, det har trots allt katolska kyrkan lärt mig.” En vacker VISION som jag gärna delar samtidigt som jag respekterar att världen ännu inte är så fullkomlig som vi önskar den borde vara och därför förespråkar jag BARMHÄRTIGHET tills dess…….vilket även görs av Catholics for Choice som OCKSÅ är katolska kyrkan.
http://www.catholicsforchoice.org/about-us/
Jag ser Staffan Bergström som en BARMHÄRTIGHETENS APOSTEL i vår tid. Han är min hjälte.
// Irène
Ojdå Irene….smile o kram Agneta
Iréne,
-Du gled tyvärr helt undan de viktiga frågor, som jag satte på pränt, nämligen om sexuell hälsa inte är förenlig med produktiv hälsa, dvs motsatsen till reproduktiv sådan?
Jag frågade Dig också, om mannens åsikt är oväsentlig och om det växande fostret i kvinnokroppen alltid kan negligeras?
Du läste min utgångspunkt: att abortfrågan därmed INTE kan sägas vara bara en fråga om kvinnans rätt att bestämma över sin kropp och att frågan ej heller kan sorteras in på en jämställdhets- och feministisk agenda.
Min fråga är därför, om du delar detta synsätt?
Och alltså önskemålet om ett svar på ovannämnda och upprepade frågor.
Bengt Olof
Jag vet inte vad du menar med ”produktiv hälsa”?
// Irène
Iréne,
-Det skrev jag ju i mitt andra inlägg. Du vet innebörden men frågar ändå. Kan då den formuleringen användas av dem, som är emot eller har (etiska) betänkligheter inför helt fri abort?
Vänligen igen, bästa Iréne, ge oss Dina synpunkter på mina andra frågor, om mannens åsikt och att abortfrågan ej blott är en fråga om att kvinnan skall bestämma över sin kropp!
Bengt Olof
Vänner,
om vi utgår från att det bör finnas legal abort återstår frågan vem som skall besluta om en abort när lagens krav är uppfyllda.
Då kan det finnas många som har synpunkter av större eller mindre vikt, barnafadern, far- och morföräldrar, syskon, vänner och så vidare. Men till sist och ytterst måste någon fatta det avgörande beslutet.
Jag kan inte se annat än att beslutet om abort måste tas av den berörda kvinnan. Då handlar det inte enbart om rätten att få bestämma över sin egen kropp. Det handlar framför allt om att det är kvinnan som får ta konsekvenserna av beslutet – vare sig det är att föda eller genomgå en abort. Många andra är berörda, men ingen annan får så påtagligt bära de fulla konsekvenserna.
Gert
Bengt Olof
Helt ärligt förstår jag inte din distinktion mellan ”produktiv” och ”reproduktiv” hälsa.
Du ber om mina åsikter
”Är mannens/faderns åsikt oväsentlig?
Syftar du på de fall där parterna inte kan komma överens ? Vore intressant vad du har för lösning på de fallen. Jag har ingen lösning på de fall där en kvinna mot mannens vilja väljer abort.
”Kan det spirande livet i kvinnokroppen alltid negligeras?”
Det kan aldrig negligeras.
Jag pläderar för att förebygga oönskade graviditeter samt som sista alternativ en laglig möjlighet för kvinnor att få tillgång till säkra aborter. Det är det jag gör – vilket inte är synonymt med att vara abortförespråkare.
// Irène
Iréne och Gert!
Det är förunderligt hur ni båda – när nu också den sistnämnde har ryckt ut till Irénes assistans – undviker att svara på kärnfrågorna:
-Om ni anser att abortfrågan är djupt etisk eller en jämställdhets- och feministisk fråga? Är det så svårt att klämma fram er verkliga åsikt i saken?
När Iréne (äntligen) dock slår fast att fostret aldrig kan negligeras, är det ju faktiskt i grunden ett erkännande av frågans just etiska komplexitet och vilket inte kan dribblas bort med pläderingen för att förebygga oönskade graviditeter. Hennes ”sista alternativ” är legal abort.
Men inställningen då till upprepade aborter – kvinnor som kommer in för detta både två, tre, fyra och kanske (det finns exempel från sjukhusen) fem gånger?
Slutligen tycks inte Iréne vilja tillstå, att ”sexuell och reproduktiv hälsa” är ett semantiskt anpassat begrepp för att i alla lägen försvara helt fri abort. Som om inte sexuell hälsa skulle kunna höra ihop med barnafödande och en etisk inställning till den!
När hon säger sig stå slätt inför dilemmat, då mannen säger nej till abort men kvinnan vill ha den, läser vi mellan raderna den tysta bekräftelsen på hur svår abortfrågan är.
Frågan är bara, om Iréne och hennes supporter Gert, lättare då förstår deras kyrkas hållning i abortfrågan och även funderar ytterligare ett varv på sin egen.
Bengt Olof
Du kräver svar på dina frågor men undviker att svara på min fråga vilken lösning du själv sitter inne med för en man och en kvinna som oönskat blivit gravid.
Att med alla medel som står till förfogande förebygga oönskade graviditeter – finns någon effektivare metod att förebygga abort?
// Irène
Bengt Olof,
hur då svårt att förstå min inställning. Hur kan jag vara tydligare än så här:
1. Jag är för att det finns tillgång till legal abort inom rimliga tidsgränser. De tidsgränser som tillämpas i Sverige anser jag vara rimliga.
2. Jag anser att det är den gravida kvinnan som har att bestämma om hon vill ha en abort eller ej.
3. Jag anser att abort är en nödlösning som man bör sträva efter att undvika. Sexualupplysning samt tillgång till säkra och billiga preventivmedel är av avgörande betydelse. I sexualupplysniningen bör ingå att abort inte är ett oproblematiskt ingrepp. Dels innebär en abort ett val mellan två skyddsvärda individer, fostret och modern. Dels finns en viss risk för psykiska komplikationer. Det är också viktigt att i sexualupplysningen understryka att det lika mycket är mannens som kvinnans ansvar att undvika oönskade graviditeter.
Gert
Iréne och Gert1,
-Glöm inte, bästa Iréne, att Du inledde diskussionen med en hjältehyllning till en läkare och en negativ markering (”celibatära män”) mot Din egen kyrka för dess inställning i abortfrågan. Du fastslog utan minsta tvekan att kvinnan själv har att avgöra, om hon vill göra abort eller inte.
Samma inställning har Gert.
Först därefter kom jag med mina frågor – faktiskt än obesvarade – om ni anser abortfrågan vara en etisk fråga eller om den är en feministisk- och jämställdhetsfråga. Och därtill spörsmålet om sexuell hälsa inte också kan sammankopplas med ordet ”produktiv”.
Jag kan bara, och drar förstås slutsatser av detta, att ni undviker dessa grundläggande frågor.
Det är tråkigt så det förslår. Att bara, som i varje fall tycks vara Gerts linje, slå fast att det är kvinnan som skall ha hela avgörandet, om mannen säger nej och respekten för det spirande livet skall gälla, är alltför enkelt enligt min mening. Det är ju detsamma som helt fri abort.
Tyvärr, Iréne, Du vill komma undan genom att upprepa ett antal motfrågor. För mig är abortfrågan just en djupt etisk och långtifrån enkel fråga som kan viftas bort med att en part alltid skall ha hela och fulla bestämmanderätten.
Jag hade blivit lugnare av andra svar och er tystnad i de avgörande spörsmålen. Jag tror att också andra läsare hade blivit det.
Bengt Olof,
Nej, det är inte helt fri abort. Tidsgränserna skall gälla.
Mina svar på dina andra frågor är:
1. Abort är både en etisk och en feministisk fråga.
2. Jag vet inte vad du menar med produktiv, men kopplingen brukar vara mellan sexuell och reproduktiv hälsa. Självklart finns denna koppling.
Gert
Bengt Olof
”Du inledde diskussionen med en hjältehyllning till en läkare”
Jag tror inte du förstår vilken hjälteinsats denne läkare gjort för att minska mödradödligheten i världen. Jag tror inte du satt dig in en situation där en kvinna på afrikanska landsbygden upptäcker i samband med att hon ska föda ett barn att det kommer att krävas ett livsnödvändigt kejsarsnitt men ingen kirurg finns att tillgå……..Det är för sådana situationer Staffan Bergström har utbildat sjuksköterskor till att lära sig utföra kejsarsnitt i fattiga länder där det råder skriande brist på kirurger och gynekologer.
”……. och en negativ markering (”celibatära män”) mot Din egen kyrka för dess inställning i abortfrågan.”
Nu är det så att inom katolska kyrkan så finns organisationen Catholics for Choice vars ideologi jag delar.
http://www.catholicsforchoice.org/abortion/
”Du fastslog utan minsta tvekan att kvinnan själv har att avgöra, om hon vill göra abort eller inte.”
Vi talar alltså om de fall där kvinnan och mannen inte är överens och jag har bett dig att berätta din lösníng på det dilemmat.
Vem skulle avgöra menar du om kvinnan vill göra abort och inte mannen ?
Vem skulle avgöra menar du om mannen vill att kvinnan gör abort men kvinnan inte vill?
// Irène
Med kattens bekanta rundgång kring den heta gröten förblir Du tyst, Iréne, om de centrala frågorna – en djupt etisk fråga eller en feministisk och/eller jämställdhetsdito?
Nu hänvisar Du plötsligt också till situationen för afrikanska kvinnor. Men alla aborter i vårt land då? Är de ofrånkomliga?
Hänsynen till den andra partens åsikt och till det spirande livet i kvinnokroppen? Inget svar.
Jag ser att Du gärna upprepar hur aborter bör förebyggas men ogärna skriver om hur man skall göra, när graviditeten är ett faktum. Det är ju detta som diskussionen inte minst handlar om.
Bengt Olof
”Jag ser att Du gärna upprepar hur aborter bör förebyggas men ogärna skriver om hur man skall göra, när graviditeten är ett faktum.”
Grejen är att oönskad graviditet inte behöver bli ett faktum om den förebyggs.
// Irène
Men bästa Iréne,
Men varför vill eller vågar Du inte berätta om Du anser abortfrågan är en etisk fråga eller en feministisk och/eller jämställdhetsdito, liksom Du är helt tyst om hänsynen till mannen och det spirande livet?
Jag är verkligen besviken över Din tystnad, trots att jag har upprepat den tre gånger.
Men bästa Bengt Olof
Du har ju redan godkänt mitt svar en gång
”När Iréne (äntligen) dock slår fast att fostret aldrig kan negligeras, är det ju faktiskt i grunden ett erkännande av frågans just etiska komplexitet”
Vad hänsynen till mannen beträffar kan jag inte svara tydligare än jag gjort. Antingen kommer mannen och kvinnan överens eller så gör de inte det och då förstår jag inte hur du tänker dig scenariot om det inte skulle vara kvinnan som har sista ordet både i de fall hon väljer abort MEN också i de fall hon vägrar abort trots mannens uttryckliga vilja.
Varför svarar du inte på mina frågor ?
// Irène
Än en gång, bästa Iréne,
-Nej, Du har faktiskt inte svarat på frågan, huruvida Du anser att abortfrågan är en feministisk- och/eller jämställdhetsdito. Är den det eller har den inget med feminism eller jämställdhet att göra?
Och, beträffande Dina senaste kommentarer, varför skall svaret vara, att abort ALLTID skall vara tillåten? Du hävdar ju att kvinnan ALLTID skall ha detta men har inte förklarat varför under förutsättning att Du likt mig anser att abortfrågan ingalunda handlar om kvinnans kropp och att kvinnan därför ALLTID skall ha sista ordet.
När Du hävdar, att jag godkänt Ditt svar en gång genom min slutsats av Dina aktuella ord, har Du ju själv INTE öppet erkänt komplexiteten i abortfrågan.
Avslutningsvis frågar jag igen nu rakt ut om Du delar min åsikt, att abortfrågan inte har med feminism och jämställdhet att göra. Kan enkelt besvaras med ja eller nej!
Bengt Olof
”varför skall svaret vara, att abort ALLTID skall vara tillåten?”
Antingen tillåter lagen abort inom en viss tidsgräns eller inte och OM så är fallet – vilket jag pläderar för- kan jag inte se någon annan lösning än att kvinnan är den som har det avgörande beslutet, vilket också utgör ett skydd mot att kvinnan aldrig kan tvingas till abort av någon annan.
Om du har en annan uppfattning hur ”den etiska komplexiteten” juridiskt / praktiskt ska lösas vore det juste att du redovisar den. Det räcker inte med att ”den etiska komplexiteten” blir ett omkväde utan ett samtidigt förslag om hur den ska omsättas i praktiken.
Att kritisera en lösning på en svår intressekonflikt utan att komma med eget motförslag är busenkenkelt men inte seriöst.
// Irène
Tänk att det är så svårt att svara om feminismen, Iréne!
-Har abortfrågan med feminism och jämställdhet att göra? En rak och enkel fråga, lätt att besvara.
Men Du undviker den, Iréne, tiger som muren. Varför är Du rädd för att avslöja Din innersta uppfattning?
Sedan måste jag erinra Dig om att lagen och vad den tillåter är en rent juridisk sak som skiftar från land till land. Alltså kan en kvinna från exempelvis Polen inte själv fatta ett beslut om att göra abort, vilket hon alltså kan i vårt land. Detta konstaterat utan att jag därmed uttrycker en uppfattning om den polska lagens utformning.
Den etiska aspekten på abort har ju inget med lagen att göra. Det är Du förstås väl medveten om.
Och så är det alltså detta med feminism och jämställdhet som Du – äntligen! – inte får ”glömma”!
Bengt Olof
”en kvinna från exempelvis Polen inte själv fatta ett beslut om att göra abort, vilket hon alltså kan i vårt land.”
Varför skriver du ”själv” när abort är i lag förbjuden i Polen med undantag av 3 omständigheter -när kvinnans liv är i fara, vid våldtäkt eller incest, eller om fostret ”med stor sannolikhet” är svårt skadat eller lider av en livshotande sjukdom. Även undantagen vill ju katolska kyrkan förbjuda om den fick bestämma.
I Polen har med andra ord varken mannen eller kvinnan något som helst att bestämma ang abort om inte något av undantagen kan åberopas. Eller i klartext : ”en kvinna från exempelvis Polen” kan själv fatta ett beslut om att göra en säker ILLEGAL abort eller en OSÄKER illegal abort. Det som avgör valet är PENGAR.
Hur ska jag kunna svara på en fråga om ett så mångtydigt begrepp som ”feminism” utan att du först bemödat dig om att ge din definition ?
// Irène
Bengt Olof
Konsekvensen i siffror av Polens abortlagstiftning som du lyfter fram – naturligtvis utan att du därmed ”uttrycker en uppfattning om den polska lagens utformning.”
http://bulletinen.org/wordpress/2011/05/19/150-000-illegala-aborter-om-aret-i-polen/
// Irène