Archive for september, 2018

Published by Irène Nordgren on 09 Sep 2018

Katolska kyrkan behöver lära sig mer om homosexualitet

Psykolog dr Thomas Plante vid Santa Clara University skriver en klargörande artikel utifrån pedofilskandalerna inom katolska kyrkan som bla skylls på att homosexuella män tillåts att bli präster. Thomas Plante påpekar att det är avgörande viktigt med kunskap om homosexualitet och att det inte finns någon koppling till sexuella övergrepp typ pedofili. Felaktiga uppfattningar om homosexualitet och sexuella övergrepp riskerar att hindra katolska kyrkan från att vidta rätt åtgärder till att komma till rätta med rådande missförhållanden.
”Although many blame the abuse scandals on homosexuality among the clergy, same-sex attraction does not make priests more likely to sexually abuse children, Plante said.”

http://catholicphilly.com/2018/09/news/local-news/clergy-sex-abuse-not-about-gay-priests-top-psychologist-says/

Thomas Plante hänvisar också till tidigare artikel

https://www.psychologytoday.com/us/blog/do-the-right-thing/201808/separating-facts-about-clergy-abuse-fiction

// Irène

PS

Fr James Martin SJ gör vad han kan för att sprida kunskap om homosexualitet. Bla genom att publicera ovanstående artikel av Thomas Plante på sin Facebook hemsida. Stockholms katolska Stift har mycket att lära av James Martin. Särskilt som Stiftet håller sig med en diakon Göran Fäldt som i egenskap av officiell representant ges tillåtelse att tex skapa opinion för att James Martin inte skulle få tala på Familjesynoden i Dublin nyligen. Biskop Anders sa inte PIP. Biskop Anders har tidigare sagt till mig att han inte vill censurera katoliker………Han menade underförstått katoliker som tycker som han själv….. ty han har inget mot censur när det tex gäller katoliker som har katolska visioner som han inte delar……http://www.katolskvision.se/pages/manifest.htm!

Published by Gert Gelotte on 07 Sep 2018

Vänner,

I Stockholms katolska stifts inåtvändhet är Eugeniaförsamlingen i Stockholm ett undantag. Där hölls den sjätte september ett slags politisk debatt runt frågan om man kan vara både katolik och partipolitiskt engagerad. Frågeställningen kan ses som ett mått på inåtvändheten, men att den togs upp är hoppingivande. Efter debatten annonserades nästa debatt – om kvinnans ställning i kyrkan. Hoppsan! Visserligen i en neutral ickekatolsk lokal, men ändå …

Vi som deltog i debatten fick inleda med var sitt svar på frågan om man kan vara katolik och … Jag svarade såhär:

Givetvis kan man förena katolsk tro och politisk övertygelse. Det går inte att undvika. Vi är politiska vare sig vi vill det eller inte. Det sätt varpå vi förhåller oss till andra människor och till det samhälle vi lever i är politik.

Som katoliker har vi en skyldighet att engagera oss i det samhälle vi lever i för att göra det bättre. I en parlamentarisk demokrati gör vi det genom att rösta och genom att engagera oss i och för politiska partier.

Självklart kan vi därför förena katolsk tro och partipolitisk aktivitet.

Finns det några gränser? Ja, såväl generella som personliga. Jag har svårt att se hur främlingsfientlighet och nej till familjeåterförening i asylpolitiken  skall kunna kombineras med kristen tro. Men visst, det finns tolkningsmöjligheter. Till sist är det en personlig fråga. Vi måste vara hela människor. Vi kan inte vara en person i politiken och en annan framför tabernaklet.

Står vi för kvinnors och mäns lika värde och möjligheter utanför kyrkan måste vi göra det även i kyrkan. Det är samma sanning och rätt i kyrkan som utanför kyrkan.

Relationen mellan katolsk tro och politik är för mig självklar. Politik är tro i praktiken. Politik är den trosbekännelse som betyder något på riktigt allvar. Den trosbekännelse vi läser i kyrkan är ju mest en metafor. Men den tro vi bekänner när vi röstar är på praktiskt allvar i vår egen tid.

Det är när vi röstar som vi bekänner vad vi tror på och vaddet innebär för oss att vi skall behandla andra som vi vill bli behandlade själva.

Tro utan politik är död eftersom tro utan gärningar är död. Och en död tro har sin enda plats på museum.

Gert Gelotte