”Med Gud in i tankelättjan” är rubriken på en kolumn skriven av Lena Andersson i DN 19 oktober som avslutas med anspelning på nyvalda ärkebiskopen Antje Jackelén – ” Att ”Gud alltid är större” är en flykt in i tankelättjan.”
Om Antje Jackelén- en kristen biskop- värjer sig inför absurda frågor huruvida Jesus eller Muhammed ger en sannare bild av Gud så känner jag mig manad att protestera om någon väljer att kalla detta ”tankelättja ”.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/med-gud-in-i-tankelattjan/
Jag solidariserar mig snarare med gruppen i Kyrkans Tidning som skriver under rubrik
”Ställ inte den enes tro på sanning mot den andres”
”Att kandidaterna blev obekväma med frågan och att deras svar av många uppfattas som osäkra hedrar dem, menar vi. I dagens Sverige, där muslimska medborgares tro och normer ständigt pekas ut som problematiska, bör vi undvika att bidra till kontrasteringar av det slag som frågan om ”Jesus och Muhammed” gör. Det är lovvärt att kandidaterna uppfattade frågan som provocerande och att de ”inte vågade” beskriva sin egen tro som överlägsen den andres.”
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/stall-inte-den-enes-tro-pa-sanning-mot-den-andres
En Gudstroende människa är en människa som tror på Gud men i den definitionen ingår inte per automatik att tro på Jesus som Guds son. Att Jesus är Guds son – är en specifik kristen tro och därför lite befängt att ställa en kristens tro mot en muslims tro vad beträffar vem som har den sannare bilden av Gud. Det är inte en fråga om ”tankelättja”att som KRISTEN värja sig mot att svara på en dylik fråga utan snarare en fråga om JÄV.
http://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4v
Av vilket värde är ett svar från en jävig person ? Alla bilder om Gud som kristna, muslimer och judar jämför sinsemellan är sinsemellan JÄVIGA bilder.
Vem kan göra anspråk på opartiska bilder om Gud ?
// Irène
PS Jag ser på Bengts Blogg att han om saken i fråga skriver
”Det är sant att ateistiska humanister ofta föredrar att betrakta kristendomen ur fundamentalistiskt perspektiv, för att det är lättare att kritisera en sådan schablonbild än en mer teologiskt och filosofiskt utvecklad sådan, det kan man också kalla tankemässig lättja, men jag tycker inte det är frågan om det här, Lena Anderssons kritik har mera substans än så.”
http://bengtmalmgren.wordpress.com/2013/10/20/biskop-eller-teolog/
Denna gång har ”substansen” i Lena Anderssons kritik tyvärr gått mig spårlöst förbi.
http://dagensseglora.se/2013/10/21/pinsamt-okunnigt-av-lena-andersson/
Irène,
jag tycker det är Lena Andersson som gör sig skyldig till tankelättja. Hon kräver att få diskutera en enklare kristendom. Jag tror hon klarar mer än barnatrovarianten om hon anstränger sig en smula. Men visst, det är ansträngande att bejaka både tro och vetande, att våga säga det vet jag inte men ändå hävda att det jag vet respektive inte vet inte definierar tillvaron.
Gert
Gert
”jag tycker det är Lena Andersson som gör sig skyldig till tankelättja”
Exaktamento !
// Irène
Man kan också se det som att Lena Andersson resonerar taktiskt rätt, utifrån en ateists perspektiv.
Det är så mycket lättare att avfärda kristna med ”barnatro” och en förenklad gudsbild, än kristna med en reflekterande tro där fakta beaktas. Självklart vill Lena Andersson ha mer av det förstnämnda. De flesta människor förstår att man inte kan ge enkla svar på svåra frågor om händelser som ligger tusentals år tillbaka i tiden.
Ju fler tvärsäkra, enkelspåriga kristna, ju lättare är det att övertyga övriga om att tro inte är något att ta på allvar.
Så jag tar av mig hatten för Lena Anderssons strategiska upplägg. Bra tänkt!
När jag ändå skriver så tycker jag att det var synd att frågan om en teologi för teologer och präster och en för lekfolket försvann i en tidigare tråd.
För som jag skrev då det är inget konstigt i det Antje Jackelén sade, det vet alla teologer och någorlunda bildade präster. Men det verkar finnas en slags tyst överenskommelse om att inte tala öppet om det. Jag hoppas att det kan bli ändring på det.
Anneli