Ulf Jonsson SJ skriver i dagens Dagen en slutreplik i debatten om det kristna trosarvet i Sverige.
Som vanligt när det gäller att kritisera Svenska kyrkan så finns ingen hejd på frimodighet och kaxighet hos katolska företrädare i allmänhet och Ulf Jonsson i synnerhet.
Annat är det när det gäller inomkatolska spörsmål. Då sätter Ulf Jonson gärna på sig ögonbindel apropå anklagelser om ”Hemmablint om svenska kyrkan”.
Lojaliten offentligt mot Rom går före allt annat hos svenska jesuiter.
Så dock inte internationellt. Gud ske lov !
Ulf Jonsson talar om lutherska kyrkans ”ingrodda tankereflexer”. Det är väl i så fall en åkomma som inte är artspecifik för svenska kyrkan !
Av Ulf Jonsson, företrädare för världens mest MONOPOLISERANDE KYRKA, som nu fått talrika förebråelser från företrädare i svenska kyrkan om arrogans och översitteri hade jag som katolik uppskattat åtminstone en mikroskopisk gnutta klädsam ödmjukhet.
Men det kan man se sig efter i stjärnorna ……..
// Irène
http://www.dagen.se/debatt/hemmablint-av-svenska-kyrkan-1.272347
Texten återfinns också på Signums hemsida.
http://signum.se/hemmablint-av-svenska-kyrkan-debatt-i-dagen/
Noterar att varken Signum eller Bengts Blogg vill låtsas om min text på Dagens Seglora.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=14314
Irène,
Ulf Jonsson svajar lite fram och tillbaka i sin replik, men jag tycker följande formulering förtjänar uppskattning: ”Det kristna trosarvet i Sverige tillhör inte exklusivt något enda enskilt samfund.” Jag uttryckte en liknande uppfattning lite mera mångordigt i en tidigare replik i detta ämne.
Gert
Oftast är det ju de små hundarna, såsom mopsen, som skäller mest. Ett annat ordstäv som passar bra på mörkermannen är ”tomma tunnor skramlar mest”.
Klockrent igen Irène!
Jagge Nilsson
Var och en har sitt sätt att kritisera kritikerna ……….
Jag är van vid alla sätt!
// Irène
Det glädjer mig Irène!
Vi behöver din röst.
Gert
Du skriver
”……..jag tycker följande formulering förtjänar uppskattning: ”Det kristna trosarvet i Sverige tillhör inte exklusivt något enda enskilt samfund.”
Varför inte i så fall visa delad JUBILEUMSGLÄDJE med alla kristna OAVSETT juridisk / kanonisk tillhörighet ?
Varför i så fall fortsätta att tvångsmässigt – eller för att låna Ulf Jonssons formulering enligt ”ingrodda tankereflexer” – repetativt tjata om vem som var först på plan ?
Vem bryr sig förutom prestigeryttarna på Signum och deras allierade ?
// Irène
Jag tror att Jagge Nilsson har en poäng i små hundar skäller mest. Själv har jag liknat Katolska kyrkan vid ett yngre syskon som blir avundsjuk och arg när hen inte får göra samma saker som storebror/syster Svenska kyrkan.
Som jag skrivit tidigare så hade Stockholms katolska stift kunnat föreslå Svenska kyrkan ett gemensamt firande. Det hade varit bra mycket mognare och trevligare än att som nu gnälla i alla tonarter.
Anneli
Irène,
ja varför inte? Så här skrev jag förra gången vi diskuterade det kristna arvet i Sverige:
De katolska forskarnas kritik mot svenska kyrkans historieskrivning är inte alldeles obefogad.
Visst finns en kontinuitet mellan medeltidens kyrka i Sverige och dagens Svenska kyrka. Kyrkorna revs inte (med några undantag), socknarna upplöstes inte, ej heller stiften. Tron i sin kärna förblev också den samma.
Men det som ändrades var också betydelsefullt. Trons förståelse och uttryckssätt förändrades och makten försköts. Från att ha varit en tämligen självständig kykoprovins, med påven långt borta, blev kyrkan en del av den omedelbara kungliga/statliga maktutövningen.
Så det är både ock, vilket man också kan säga om katolska kyrkan i Sverige. Någon kontinuitet annat än rent formell mellan dagens katolska kyrka och den medeltida kyrkan existerar inte.
Kyrkorna är nya, församlingarna nyorganiserade, stiften (stiftet) nytt. Tron i sin kärna är densamma, men dess förståelse och uttryckssätt har ändrats och makten är förskjuten. Från att ha varit en tämligen självständig kyrkoprovins, med påven lång borta, är katolska kyrkan i Sverige i dag en del av en centraliserad påvlig maktapparat.
Jag menar att en rimlig ståndpunkt i denna rätt barnsliga tvist om vem som varit i Sverige längst är att både Svenska kyrkan och katolska kyrkan i Sverige kan göra anspråk på att ha rötter som tränger ner till den medeltida kyrkan. Ingen förfogar över ett oskiftat arv.
Gert
Gert
Var, hur och när ”arvstvister” tas upp till diskussion har betydelse. Det här med TIMING är avgörande.
Att i samband med just jubileet i Uppsala 11 personer med fina titlar initierar arvstvistsdiskussionen på arrogant översittarmanér samtidigt som både biskop Anders och nuncien har förhinder att komma ……..
…..men 1 vecka efter Uppsalajubileet gick det finfint för både biskop Anders och nuncien att TILLSAMMANS med biskop Åke Bonnier fira 1000 års jubileum i Skara med katolsk mässa i Skara domkyrka. Inte ett PIP, inte någon som mopsar sig ….
http://bengtmalmgren.wordpress.com/2014/09/25/intressant-diskussion-om-svk-och-vad-som-konstituerar-kontinuiteten-med-den-for-reformatoriska-kyrkan/#comment-3705
Det luktar gravad hund lång väg!
// Irène