”Upprorsmakaren”

Om ”Upprorsmakaren” –  Reza Aslans bok om Jesus på svenska.

I Teologiska Rummet

”Var den historiske Jesus en revolutionär som utmanade den romerska ockupationsmakten, och inte tvekade att använda våld om så behövdes? Det menar den amerikanske religionshistorikern Reza Aslan i sin bok Upprorsmakaren, som väckt starka reaktioner och som nu finns översatt till svenska. Författaren presenterar Mannen från Nasaret som en medveten motståndsman vars utlovade ”Gudsrike” i själva verket syftade på ett befriat Palestina. I veckans program diskuterar vi revolutionären Jesus och hur bilden av honom har formats genom historien.

Medverkande är Elena Namli, professor i teologisk etik, Maria Küchen, författare och Göran Greider, journalist och författare.”

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/456557?programid=3109

”Reza Aslans ”Upprorsmakaren” har gett upphov till häftig ilska bland kristna fundamentalister.”

I DN

”Medryckande om rebellen från Nasaret. Jesus var aldrig kristen. Kristendomen skapades av folk som aldrig träffat honom eller ens besökt det heliga landet. Reza Aslans kontroversiella bok om den historiske Jesus har kommit på svenska.”

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/reza-aslan-upprorsmakaren/

Ola Sigurdsons recension i GP

”Skickligt och rappt berättar Reza Aslan en annan historia än den vanliga om Jesus, tämligen väl inläst på gängse forskning. Samtidigt är hans tes problematisk, eftersom den är förenklad, skriver Ola Sigurdson.”

http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.2409879-reza-aslan-upprorsmakaren-berattelsen-om-hur-jesus-fran-nasaret-blev-jesus-kristus

// Irène

PS

http://en.wikipedia.org/wiki/Zealots_%28Judea%29

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 svar på ”Upprorsmakaren”

  1. Agneta Sofiadotter skriver:

    Irene, alla.

    ”Somliga självklara fakta blir aldrig självklarheter för den fromma troende. ” skriver DN’s JohanThente o det har även förundrat mig så intensivt o länge nu att jag blir alldeles förtydligad i min tro…när jag ska ta del av frågeställningar o böcker som denna.

    Människor vill tro på efterkonstruktioners drömmar o framtidens ”messianska” räddare i form av politiska visionära diktatorer. Vad skiljer en diktator från religiösa fundamentalisters stenhårda G-d?

    Varför har exegeter o teologer länge förstått att Jesus var trogen rabbi o jude men de fromma troende har inte haft kapacitet att härbärgera tanken? Beror det på deras behov att underordna sig
    överhetens styrning av tankar….o vem fick dem att jaga judar o mörda dem genom historien?

    Jo, säger man …det är klart att det var kyrkans anspråk som iscensatte det o fick folket att göra genom hotbilder men – hoppla- detta låter ju som sadomasochism! Överheten o de lydande. Gör ni inte detta får ni stryk via exkommunicering eller bål.

    Sadisten(kyrkomakten) o masochisten(de lydiga fromma) är sålunda i detta läge lika andligt snörpta o lika mycket offer!!!

    Må vi gå mot en ny Tro!

    Kanske med största möjliga hjälp från den nya fysiken o med tiden den största möjliga tystnad från fundamentalister. Ett FN-förbud mot religiös intolerant maktutövning skulle sitta bra.

    Jag tycker precis som Ola Sigurdsson att det skulle vara bra att få en biografi Reza Aslans egen vandring i tro. Han vände som kristen tillbaka till sin familjs tro islam men han kunde likaväl har vandrat in i reformjudendomen eller för den delen reformkatolikernas värld. All typ av reformrörelse som tillåter en ny tolkning av Jesus, Muhammed eller Talmud’s Higgspartikel-g-d.

    Det skulle vara intressant att veta varför Aslan behövde ritualer inom just en religion. Möjligen ligger svaret i att han återvände till sin kulturs religiösa ritual på samma basis som Jesus utgick från sin kulturs religiösa ritual. På så vis blir det mycket svårt att säga det är ett faktum att Jesus var kristen.

    Spännande att läsa boken! Lika spännande som det var att läsa boken ”Jesus med judiska ögon” som jag talade om här en gång. Det handlar för mig inte bara om Fransiskus eventuella reformer inom RKK …det handlar om två massiva händer som börjar gå samman i bön ….den stora ickereligiösa massans längtan efter sin Skapare o världsreligionernas maktmonopol på samme Skapare.

    A new beginning. Messias återkomst?

    Agneta

  2. Agneta Sofiadotter skriver:

    Införskaffade boken igår o läser följande på bokomslaget:

    ”Hur kunde en misslyckad Messias som lidit en neslig död som förbrytare mot staten på några år förvandlas till himlens o jordens skapare: G-d förkroppsligad? Svaret på den frågan vilar på ett enda anmärkningsvärt faktum: praktiskt taget varje ord som skrivits om Jesus från Nasaret, även alla berömmelser i Matteus, Lukas, Markus o Johannes evangelier, skrevs av personer som aldrig träffat Jesus personligen medan han levde. De som verkligen känt Jesus-de som följde honom in i Jerusalem som dess kung o hjälpte honom rena templet i G-ds namn, de som var där när han greps o såg honom dö ensam o övergiven – präglade den rörelse Jesus efterlämnade i förvånansvärt liten grad”

    Detta är sant!

    Hur kan då det finnas manliga efterföljare i spetsklänningar som menar att kvinnor inte får bli präster o att det är Jesu vilja?

    Agneta

  3. Gert Gelotte skriver:

    Agneta,

    jag har inte läst boken och skall därför inte bedöma den. Men en av huvudnycklarna till att förstå varför kristendomen blev som den blev är att den är förrabinsk judendom tolkad och utvecklad med hjälp av klassisk grekisk filosofi.

    Gert

  4. Martin skriver:

    Bilden på den svenska utgåvan säger en del. Jesus Kristus, en antik Che Guevara?

    ”Christianity did not bring a message of social revolution like that of the ill-fated Spartacus, whose struggle led to so much bloodshed. Jesus was not Spartacus, he was not engaged in a fight for political liberation like Barabbas or Bar- Kochba. Jesus, who himself died on the Cross, brought something totally different: an encounter with the Lord of all lords, an encounter with the living God and thus an encounter with a hope stronger than the sufferings of slavery, a hope which therefore transformed life and the world from within.” (Benedictus XVI, Spe Salve, 2007).

    Judarna ville ha en Che Guevara, en militär upprorsledare. De blev därmed mycket besvikna. Judarna fick dock sin militäre Messias ungefär 60 år efter templets förstörelse när Simon bar Kokhba ledde uppror mot romarna år 131. Rabbinerna i Jerusalem erkände bar Kokhba (med några få undantag) som Messias, och de de kristna judarna fördrevs då de inte erkände honom som sådan.

  5. Agneta sofiadotter skriver:

    Martin

    Judarna är ett fok lik ex. katoliker med många riktningar när det gäller tro.
    Benediktus i all ära ….de ”kristna” korsriddarna o de blodtörstiga dominikanerna/inkvisitionen
    i sin jakt på oliktänkande var nog mer lik Che Guevara m följe. Förenkling o glömska
    är aldrig nyttigt.

    Enligt ett berömt talesätt är det så att där det finns två judar finns det tre olika åsikter.

    Agneta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *