Swedenborgiansk sanning

”Det goda älskar sanning och sanningen älskar det goda”

Swedenborg är en gigant o motsatsen till alla förtäckta eller ickeförtäckta helgonaspiranter. Han var som han var. Ingen tillgjordhet! Jag tror att han var så sann o uppriktig en människa kan vara. Och han avskydde kyrkliga falsarier o hyckleri. Han vågade lämna ut sig för att delge en sanning. Sådant är större än vad de flesta troende kommer i närheten av.

Är det inte helt uppenbart att en kyrka som ljuger om ex. pedofili, ekonomiska transaktioner o har dolda maktstrukturer o bråk i vatikanska korridorer….är en kyrka som inte insett att ”det goda älskar sanningen o sanningen älskar det goda”.

Vad är det då med rädda katoliker som inte vågar uttrycka sina tankar om nödvändiga reformer? Vad är det då med prelater som stödjer KV s manifest men inte vågat eller vågar säga det? Vad är det som är så förfärande med att inte våga tala öppet? Varför gömma sig bakom påvekappa innan man vågar söka o säga o diskutera sanningen o så bli älskad av Sanningen? Troende människor som ljuger för att klara sitt eget skinn….hur dumma är dom inte med tanke på att även om de klarar sig undan i detta livet så lär det bli pinsamt värre i det nästa. I himmelen.

Är då Katolska kyrkan en kyrka som matat sitt system genom tiderna med”det goda älskar OSANNING ” i den mest förfärande tron att ”Osanning älskar det goda”?

Agneta

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *