Vänner,

påven Franciskus har utlyst ett barmhärtighetens jubelår – och det är ju inte fel:

http://ncronline.org/news/vatican/francis-announces-new-global-jubilee-holy-year-mercy

Barmhärtighet är medmänsklighetens och humanitetens yttersta skyddsnät. Det är barmhärtighet vi behöver när rättvisa inte räcker. Men det innebär inte att barmhärtighet kan ersätta rättvisa.

När Franciskus försöker kompensera bristen på rättvisa i kyrkan med barmhärtighet uppstår ett allvarligt moraliskt problem. Barmhärtigheten blir ett sätt att hålla den svåra rättvisan på avstånd.

Det är alldeles utmärkt om kyrkans officiella tilltal blir mer barmhärtighet och mindre legalt. Men behovet av att konfrontera bristen på rättvisa blir inte mindre.

Diskrimineringen av kvinnor är brist på rättvisa, inte brist på barmhärtighet.

Förtrycket av homosexuella är brist på rättvisa, inte brist på barmhärtighet.

Marginaliseringen av så många katoliker som inte fogar sig och gör som de blir tillsagda är brist på rättvisa och på respekt, inte brist på barmhärtighet.

Hur underligt det än låter så kan den nödvändiga barmhärtigheten även användas som förtryckande maktmedel.

När barmhärtighetens jubelår är över skulle kyrkan, såväl maktapparaten som Guds folk, behöva ett rättvisans jubelår, helt ägnat åt oförskräckt självrannsakan.

Gert Gelotte