Jag bodde för några dagar sedan på ett hotell i Wittenberg och där stod jag länge dörröppningen o begrundade ett stor samling festmänniskor i övre medelåldern som firade något. Jag undrade vilka de kunde vara o gissade på bankmänniskor eller lärare. När en av herrarna kom fram o erbjöd mig ett kakfat med mumsmums passade jag på att fråga. Nä, de var inte bankmänniskor men däremot lärare vid det lutherska universitetet o han var rektorn. Jag passade då att fråga hur de på det teologiska universitetet i självaste Wittenberg såg på Wir sind kirche o hur den Lutherska kyrkan såg på det. ”Med glädje o förhoppning” . Under tiden kom en kollega till honom o ställde sig bredvid. På min fråga om de trodde på en framtida förening mellan den lutherska o katolska kyrkorna log de båda herrarna överseende som om min fråga var naiv. Det är den säkert. De ansåg det helt tydligt för helt orealistiskt. Men så frågade de mig om varför jag lämnat lutherska kyrkan, speciellt med tanke på att jag läst till en teol kand i min ungdom. Jag sa då att det berodde på att lutherska kyrkan var som tuggummi i munnen ”chewinggum in the mouth” det tuggas från ena o andra sidan när det kommer till moralfrågor i praktiken. Och att det var idag som en scoutförening för lite vilsna scoutpilgrimer som går ut på organiserade pilgrimsvandringar med kryssfrågor i hand o att de som pris får kaffe o kaka.
Vi pratade på ett tag o så plötsligt sa den ene något som jag tyckte var intressant. ” Vi skiljer på katoliker o katoliker när det gäller de svenska o finska katolikerna. Det finns födda katoliker vars familjer i generationer varit katoliker och det finns konvertiter. Jag tillade då att många konvertiter är ofta präktiga barn från lutherska prästfamiljer vilket de tydligen kände väl till. Så kom deras fråga: ”De flesta är konvertiter och varför konverterar man i ett redan kristet land om det inte är för ” a need to be different than the others”. Och menade de ” om du vill vara annorlunda måste du rättfärdiga det” ?……o tillade han med frågan…. ” hur rättfärdigar du det”.
Ja, egentligen är det en viktig fråga för kyrktrogna o kyrktroende. Vem är moderkyrkan? ”Vi” säger de olika …. Eller är det ett månggifte? G-d har många fruar. Eller fruarna har olika G-dar?
Någon är otrogen.
Agneta
Agneta, vänner,
för några år sedan rådde fotbollskrig i Göteborg. Bakgrunden var/är att Göteborg har en riktig storklubb, IFK Göteborg, och ett antal halvstora klubbar, GAIS, ÖIS och Häcken.
Historiskt sett har Göteborg haft tre storklubbar, IFK, ÖIS och Gais, men den tiden är sedan länge över. Det finns inte ekonomi och publik för tre storklubbar.
Alltså uppstod ett resonemang, på ledarnivå, om att slå samman de tre halvstora klubbarna. GAIS,ÖIS och Häcken till en konkurrenskraftig storklubb.
Mot detta fanns egentligen inga rationella invändningar. Men när planerna blev kända utbröt ett uppror bland de mest engagerade supportrarna. Normalt sett häcklar de varandra, men nu fann de i stället varandra i djup solidaritet mot klubbsammanslagning. Efter en högljudd demonstration på gatan utanför ledarnas sammanträdeslokal lades planerna på sammanslagning i papperskorgen.
Av detta kan vi lära att för fansen är det viktigare att vara annorlunda, även om det innebär nedflyttning, än att vara framgångsrik. Eller som en fotbollskrönikör skrev:Ingenting går upp mot känslan när man går hem i regn sedan det egna laget förlorat en avgörande match och ramlat ur serien.
Jag tror skillnaden mellan fotbollssupportrar och samfundssupportrar är marginell gränsande till obefintlig.
Gert
Då bör målkorgen …eller vad det heter på fotbollspråk …vara himlen o Petrus målvakten.Det enda vi betraktare igenkänner av spelarna är olika siffror o färger på klädseln, inuti klädseln finns människor, en del vanliga pojkar o män och en del som strävar efter att vara i eliten och världsbäst. Den världsbästa är som påven. Vägen till elitspelare innebär att bli uppköpt o som vi läst i media….är det ”maffia” bakom karriären.
Jag är zlatananhängare på avstånd o Fransiskus har drag av Zlatan. Zlatan har känsla för barn o de utsatta o han kommer från de fattigas stadsdel.
G-d betraktar spelet genom oss.
PS här i Italien säger man att Fransiskus har sagts sig beredd att bli mördad.
Agneta
Tillägg
Hur fullständigt vansinnigt det låter egentligen ” i Italien säger man att Fransiskus har sagts sig beredd att bli mördad”. Säger inte det allt om tillståndet i kyrkan? Det är ju egentligen så sjukt att man inte längre orkar kräka. Hur uppköpta eller sinnesjukt trötta är inte människor om de accepterar detta faktum?
Jag är mycket stolt över att tillhöra reformrörelsen, något annat är inte tänkbart. Hur mkt lullilull som än skulle ha erbjudits mig i form av större gemenskap o så kallade finare salonger. Och vad bryr jag mig om en biskops fördömande egentligen. Sånt trams!
Det väntas bättre tider o framförallt friska tider.
Morr o glädje // agneta
Agneta,
”vad bryr jag mig om en biskops fördömande egentligen. Sånt trams!”
Jag instämmer. Tänk att vi en gång i tiden bekymrade oss om dylikt.
Gert
Agneta och Gert
Jag bekymrar mig fortfarande ……..därför att min tro på något mystiskt sätt stärks i direkt- eller indirekt kontakt med människor jag har respekt för….. jag talar inte om min tro på Gud utan på min tro på katolska kyrkan.
Jag är så oerhört besviken på den enda biskop som finns i vårt Stift. Jag kan med bästa vilja i världen inte ha respekt för en katolsk herde som stöter ut får ur sin flock samtidigt som han tex i fallet med Charlie Hebdo lovprisar yttrandefrihet……
Jag skulle önska att jag kunde slå ifrån mig som ni gör……men jag kan inte.
I helgen var jag på Bjärka Säby och deltog i seminariet ETT ENDA BRÖD där biskop Anders var en av talarna. Återigen vilken besvikelse biskopen utgjorde. Han går som katten runt het gröt….jämt, jämt jämt…..
Det känns så tomt och ödsligt att vara reformkatolik i Stockholms katolska Stift. Ni bor så långt ifrån mig ……i Lund och Göteborg.
VÄKS – där jag också är med i – har samma motto som familjen Wallenberg – Esse non videri. Perfekt för biskop Anders att slippa anklagas för att inte tillåta en reformrörelse i sitt stift genom att nu hysa en genomdomesticerad sådan variant på reformrörelse.
Jag citerar mig själv
Sorgsen över att behöva framleva mitt katolska liv i just ett Stift som är en utpräglad eftersläntare till allt vad reformer heter och allt vad spännande möten med spännande katolska förgrundsgestalter beträffar som finns därute i den universella katolska kyrkan men som jag som katolik aldrig kommer att ha en chans att få möta live i mitt eget reformtorftiga Stift.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=16153
// Irène
Väks tenderar att bli som Broderskapsrörelsen inom socialdemokratin. Harmlösa.
Kära Irene…när ska du inse att vi är morrande illrar …bland folk som är bekväma. Vi ställs ständigt framför vår egen spegelbild där vi ser dessa morrande illrar o det är fantastiskt att vi har gjort det nu i tio år. Det är banne mig inte alltid kul att se en morrande iller i den OBS katolskt dekorerade spegeln.
Det enda som är nådefullt i denna situation framför spegeln är att morrande människor är roliga människor.
Kram Agneta
Agneta
”Väks tenderar att bli som Broderskapsrörelsen inom socialdemokratin. Harmlösa.”
Jag tänkte på AA ……..man stödjer varandra i nykterhet utan att det behöver märkas eller synas utåt …..
AR……anonyma reformkatoliker stödjer varandra i reformer utan att det märks eller syns utåt ….
Kram
// Irène
Jo, men även jag är med i Väks men vad har det inneburit….?
Men kanske existensen av Väks har betydelse dvs symbolvärde.
I don’t know.
Agneta