I dagens SvD finns en lång och spännande artikel av Carl Johan Malmberg om författarinnan Dorothy L Sayers liv och författarskap. 1915 hörde hon till de första kvinnorna som fick avlägga akademisk examen i Oxford. Hur hade det gått om hon fötts bara något decennium tidigare? Troligen hade inte deckarklassiker som De nio målarna, Kamratfesten och Lord Peters smekmånad skrivits. Hon hade knappast kunnat översätta Rolandssångerna från fornfranska eller Dantes komedin från italienska. http://www.svd.se/kultur/gatfull-deckardam_6218343.svd
I diskussioner om kvinnors rätt till utbildning, arbete m.m. är det sällan någon tar upp vad samhället förlorat/förlorar på att inte ta tillvara på kvinnors begåvning. Hur många stora författarinnor, forskare m.m. av Sayers kaliber har världen gått miste om för att männen bevakat sina privilegier?
Samma resonemang kan förstås tillämpas även på Katolska kyrkan. Det handlar inte bara om Guds självklara rätt att fritt kalla vilka präster han vill, eller kvinnors rätt att få sin kallelse prövad, utan om Katolska kyrkans rätt att få de bästa ledarna och katolikernas rätt att få de bästa prästerna. Så vitt jag kan se är det bara de män som slipper konkurrens som är vinnare med dagens system. Kyrkans som helhet har inget att förlora på att urvalet för ledare breddas, tvärtom.
/Anneli Magnusson
Anneli,
Jag gillar din poäng med att så tydliggöra förlusterna för alla parter av sneda rekryteringar
inom alla områden.
Av att inom religionernas område vår kyrka för närvarande inte tillåter eller än mindre uppmuntrar att alla har rätt att få prövat om de har en kallelse till kyrklig tjänst.
Krister B Janzon
Krister,
Ja, det blir mycket konkret när man som här har ett exempel att utgå från.
De enda vinnarna på att t.ex. inte alla personer får sin prästkallelse prövad är de jämförelsevis få män som inte behöver konkurrera om attraktiva tjänster med dem.
Alla övriga, inklusive Katolska kyrkan som helhet, förlorar givetvis på det.
/Anneli