Ärkebiskop Zollitsch uttalande om sin önskan om en förändrad syn på äktenskap, skilsmässa och omgifte har fått mothugg av bla Jean-Claude Périsset, apostolisk nuntie i Tyskland, som säger att ”kyrkans lära är tydlig och någon förändring är inte att räkna med. ”
http://www.kath.net/detail.php?id=32906
Även kardinal Meisner i Köln försvarar äktenskapets absoluta oupplöslighet och är noga med att påpeka att Zollitsch uttalat sig som ärkebiskop i Freiburg och inte som ordförande i tyska biskopskonferensen . Meisner uttryckte vikten av att media skilde på Zollitsch två olika roller ty som ordförande i biskopskonferensen kan Zollitsch bara uttala sig efter att ha förvissat sig om konsensus bland biskoparna .
(Underförstått Meisner vet att han som tyska biskopskonferensens största bromskloss skulle omöjliggöra konsensus. )
”Äktenskapets oupplöslighet gäller för alla samhällsskick och för samhällets alla representanter .”
”Kyrkan förlorade hela England för att hon höll fast vid äktenskapets oupplöslighet gentemot Henrik VIII” säger Meisner och syftar på att Henrik VIII bannlystes av påven för att han skilde sig från Katarina av Aragonien.
http://www.kath.net/detail.php?id=32907
// Irène
PS Synd att inte Meisner gavs tillfälle att förklara vilket han tyckte var värst. Att ha sex utan att vara gift eller att skilja sig och gifta om sig?
Att gifta om sig eller ha avlagt celibatslöfte och ändå ha sex UTANFÖR äktenskapet?
Jag tänker på att överst i samhällsskiktet sitter påven och håller vi oss till 1533 när Henrik VIII bannlystes av påven Clemens VII för att han ville skilja sig och går bakåt ca 30 år i historien så heter påven Alexander VI. Han valdes till påve trots att han som biskop haft sex utan att alls vara gift och trots att han då bokstavligen redan var il papa till ca 4 barn.
Egentligen kanske kyrkan då borde ha förlorat hela påvedömet ? Men så onödigt konsekvent tvivlar jag på att ens kardinal Meisner vill vara.
