Bengt Malmgren har haft vänligheten att lägga upp hela svaret på Cloynerapporten med länk i en kommentar, stort tack! Ämnet är dock värt ett eget inlägg.
”Vatikanskan” är lite svår att tyda, men som väntat beklagar Vatikanen det inträffade och det lidande som orsakats. Något annat hade varit omöjligt, så om det är en hjärtats eller läpparnas bekännelse går förstås inte att säga.
Vid en snabb genomläsning tycker jag att man slarvar över just det lidande som orsakats och den ovilja att samarbeta för att reda ut brotten som Cloynerapporten pekar på. I stället tar författarna fasta på de eventuella oklarheter som funnits när det gäller skyldigheten att anmäla brott och ifrågasätter tolkningarna av innehållet i brevet från 1997 som en möjlighet för biskoparna att strunta i att anmäla sexuella övergrepp.
Jag skulle har föredragit att Vatikanen ägnat mer utrymme att förklara hur man ska att komma till rätta med att präster begått och begår sexuella övergrepp och inte bara nämnt det i förbigående. Att man tagit upp vad man tänker göra för de direkt och indirekt drabbade och hur man vill öka förtroendet för Katolska kyrkan.
Som det nu är tror jag att de irländska katolikernas och sekulära ledarnas vaksamhet, inte Katolska kyrkans åtgärder, är det bästa skyddet för de katolska barnen och ungdomarna på Irland.
http://press.catholica.va/news_services/bulletin/news/27974.php?index=27974&lang=en
Anneli Magnusson
”Jag skulle har föredragit att Vatikanen ägnat mer utrymme att förklara hur man ska att komma till rätta med att präster begått och begår sexuella övergrepp och inte bara nämnt det i förbigående.”
Nu var ju det inte ämnet, utan det var ett svar till Irlands regering på specifikt ställda frågor.
(Fast du har rätt att det andra du nämner också är mycket mycket viktigt)
Vatikanens svar till Irlands regering tar sin tid att tränga igenom, tycker jag.
Jag börjar med den sammanfattning som finns i slutet av svaret,
understött av David Quinns kolumn, som Bengt nämner.
Krister
Det är ju faktiskt Cloynerapporten Vatikanen kommenterar och inte bara det irländska parlamentets frågor. Men de väljer att göra ett stort nummer av den fråga där skulden inte är klockren. Rent taktiskt är det ”rätt”, men det finns ingen som helst anledning för omvärlden att köpa den versionen.
The Irish Times rapporterar lite mer objektivt, än David Quinn som utifrån citatet Bengt Malmgren lagt ut skriver precis det Vatikanen önskar.
Det finns även länkar till fler artiklar i ämnet i The Irish Times.
http://www.irishtimes.com/newspaper/breaking/2011/0903/breaking5.html
/Anneli
Anneli! Irish Times nyhetsartikel tycker jag också var bra och objektivt skriven.
I slutklämmen sägs:
”The Vatican’s statement focuses on the Government’s response to the Cloyne report, rather than on the findings of the report itself. The Holy See said this is because it does not want to encroach on matters where the civil authorities are considering possible criminal or civil prosecutions.”
Alltså Irish Times konstaterar samma sak som jag konstaterade i min tidigare kommentar.
Bengt,
Om Vatikanen inte velat påverka brottsutredningarna hade det bästa varit att svara premiärministern att man ber att få återkomma efter eventuella rättegångar. Även detta svar kan ha inverkan på utgången.
Stackars irländare, religionen har sannerligen varit en prövning för dem! Föreställningen att man kan tro mer rätt än andra har splittrat landet och fått grannar att misshandla och döda varandra.
Vad har de slagits för? En kyrka vars ledare misshandlar och förgriper sig på barn. En kyrkan som påverkat regeringen så att människor, katoliker som icke-katoliker långt fram i tiden inte haft tillgång till preventivmedel. Ett mindre problem, ja men som påverkat många.
De katolska prästerna har tillåtit sig själva att leva ut en sjuk sexualitet, men försökt hindra vanliga människors fullständigt normala sexualitet.
Det och inget annat är dödens kultur och jag blir illamående vid tanken!
/Anneli
Anneli!
Det är illa nog som det är, men de jämförelser du gör är djupt tendensiösa. Det är naturligtvis inte samma präster som med berått mod och beräkning å ena sidan står för kyrkans sexualmoral (”hindra vanliga människors fullständigt normala sexuealitet”, enl din beskrivning) och å andra sidan misshandlar och förgriper sig på barn. Situationen är mer komplex än så, vilket jag tror du självklart också förstår och som utredningarna visar, liksom Vatikanens svar och kloka kommentarer i media i ett skede då den ursprungliga rättmätiga upprördeheten har gått över i eftertanke.
Men det är klart, jag kan inte hindra dig att tänka att kyrkans präster, särskilt de i ledande ställning är totalt korrumperade och endast gör saker under galgen för att det skall framstå som bra, men i själva verket struntar i om människor far illa. Men det stämmer inte med min bild.
Bengt,
Du menar alltså att det är en grupp präster som begår övergrepp och mörklägger dessa och en helt annan grupp som inte känner till dessa övergrepp som står för Katolska kyrkans morallära?
Tillåt mig att tvivla på den saken. Tror du att prästerna som begått övergrepp och kollegorna biskoparna som skyddat dem skulle kunna lära ut eller predika något annat än övriga utan att någon reagerade?
Nej vi får nog utgå från att det är samma präster som sagt åt vanliga människor att leva i avhållsamhet, som själva ägnat sig åt perversa sexuella aktiviteter.
/Anneli
Även Signumbloggen tar upp de sexuella övergreppen på Irland och väljer att fokusera på tystnadsplikten i samband med bikten. Man skriver bl.a. om ett lagförslag från Irlands justitieminister Alan Shatter. ”Enligt detta förslag måste varje präst i framtiden meddela polisen om varje misstänkt övergrepp på barn, också när han fått veta det under bikt. Om han inte gör detta riskerar han upp till fem års fängelse.”
Detta upprör Katolska företrädare och Signumbloggen, men några konstruktiva förslag på hur man ska lösa problemet ges inte, därför har jag några förslag:
Börja med att uttrycka förståelse för att irländarna befinner sig i ett chocktillstånd efter beskeden om hur omfattande de sexuella övergreppen mot barn och ungdomar varit. Det är också lämpligt att visa förståelse för att människor kräver radikala åtgärder för att förhindra att övergrepp begås i framtiden.
Bikthemligheten är helig för kyrkan, men det är inte enda sättet att få kunskap om olämpligt beteende från präster. Förutom att det oftast finns uppgifter från annat håll, kan man agera utifrån det som sagts i bikten utan att avslöja vad som sagts. Försöka prata med offret eller föräldrarna t.ex. eller helt enkelt vara uppmärksam på vad prästen i fråga gör.
Det handlar om god vilja och problemlösning, så svårt är det inte.
http://signumbloggen.wordpress.com/
/Anneli
David Quinn i Independent: Mediabild och verklighet. Vatikanen och Irländska regeringen tonar ner oenighet, fortsätter att bygga normala relationer.
http://www.independent.ie/opinion/analysis/david-quinn-an-uneasy-peace-follows-states-war-with-vatican-2871825.html
Bengt,
David Quinn är inte ”oberoende” i sina kommentarer, men han har rätt i att det bästa är att läsa direkt i Cloynerapporten, så jag länkar till den.
Vatikanen har på senare tid generellt sett försökt hävda att merparten av de sexuella övergreppen skett under 1960-70-talen. Förmodligen för att kunna skylla på den sexuella frigörelsen i samhället.
Det äldsta övergreppet som redovisas i Cloynerapporten skedde på 1930-talet. Tyvärr går det inte att kopiera ur pdf-en, men detta står att läsa redan på s 3.
På sidan 6-7 kan den intresserade läsa om 15 anmälningar mellan åren 1996-2005 som inte rapporterats. Författarna påpekar att det är särskilt allvarligt då det i två fall rör offer som när anmälan gjorts var minderåriga.
Rapporten omfattar 30 namngivna och en icke namngiven präster som varit verksamma i Cloynes stift mellan 1996-2009 och som alltså är misstänkta för sexuella övergrepp på barn.
På s. 130 i rapporten börjar fallbeskrivningarna för den som orkar läsa dem. Jag har skummat igenom dem och det är rätt stor spridning på när övergreppen skett, så vitt jag kan se.
http://www.justice.ie/en/JELR/Cloyne_Rpt.pdf/Files/Cloyne_Rpt.pdf
Anneli