Teologi som befrielse eller dogm ?

Samuel

I samband med biskop Santos  och hans  engagement i  sociala orättvisor i Honduras  nämner  du begreppet ”befrielseteologi”  och skriver

”Jag vet inte om Ratzinger anser att det är att svära i hans kyrka att nämna det ordet, men faktum är att biskop Santos praxis av evangelium är långt trognare det evangeliska originalet än påvens retorik.”

Jo att nämna ”befrielseteologi” är som att svära i ”Ratzingers kyrka. ”

Du pekar på att  LÄSA och LEVA EVANGELIET inte  per automatik sammanfaller. 

Jag håller med dig.

Att TEOLOGI hör ihop med BEFRIELSE förknippas särskilt med Leonardo Boff .  Hans sätt att tänka – tycker jag – sammanfaller med biskop Santos.

Samma  fattiga och förtryckta i tredje världen som biskop Santos brinner för kallar Leonardo Boff  ”de korsfästa Kristusarna ”. 

“Among the many functions of theology today two are most urgent: how theology collaborates in the liberation of the oppressed, who are today’s “crucified Christs,” and how theology helps to preserve the memory of God so that we do not lose the sentiment and sacredness of human life which is threatened by a culture of superficiality, consumption and entertainment. We should always unite faith with justice, where a perspective of liberation is born, keeping the flame of our sacred lamp burning so that it can feed the hope for a better future for the Earth and all humanity. “

http://www.leonardoboff.com/site-eng/lboff.htm

Påven Ratzinger  som levt hela sitt liv i först akademins och därefter Vatikanens skyddade verkstad  gav Leonardo Boff en  Notifikation  1985 i vilken han bla förfasar sig över att Boff anser att dogmer  har ett bäst- före- datum dvs ”according to him, (dvs Boff)  dogma in its formulation holds good only ”for a specific time and specific circumstances””

“The same relativizing logic is found again in the conception of doctrine and dogma expressed by L. Boff. The author criticizes in a very severe way the ”doctrinal” understanding of revelation (p. 42). It is true that L. Boff distinguishes between dogmatism and dogma (cf. p. 85), admitting the latter and rejecting the former. However, according to him, dogma in its formulation holds good only ”for a specific time and specific circumstances” (p. 76). ”In the later stages of the process, the text must be able to give way to a new text of faith proper to today’s world” (p. 77).”

http://www.ewtn.com/library/curia/cdfboff.htm

// Irène

PS Biskop  Santos kommer  med  all sannolikhet att behöva  avsäga sig sitt prästämbete för att kunna kandidera till president  i Honduras.  Det fick i alla fall dåvarande biskop Fernando Lugo göra innan han kunde bli president i Paraguy 2008.  Biskop Santos vill dock inte bli jämförd  med president Lugo .

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

1 svar på Teologi som befrielse eller dogm ?

  1. Samuel Johansson skriver:

    Irène.

    ”Du pekar på att LÄSA och LEVA EVANGELIET inte per automatik sammanfaller.” Nej, sannerligen inte per automatik. Evangeliet måste uppfattas som ett konstant moraliskt och universellt imperativ. Bara så kan det tusenåra fredens rike byggas.

    Precis som Mose kom Jesus med en befriande teologi, men till skillnad mot Mose var Jesus radikalpacifist och lät våldet drabba honom själv för att befria oss från just våldet, hatet, döden, lögnen, kort sagt syndens makt och dess många orättfärdiga följder.

    Att reproducera det strukturella våldet mot Jesu minsta bröder är, som Boff visar, att korsfästa Kristus.

    Men som aposteln Johannes framhåller visade Jesus på en ny väg, kärlekens väg som den gudomliga sanningens väg. Den ortopraxin är den sanna ortodoxin; där människor älskar sanning och frihet, där är Gud, ty Gud är kärlek.

    Om vi ska kunna älska våra fiender, även klassfienden, måste vi ta emot den messianska tidsålderns sanning, den sanning som är namnet på vår innersta identitet: vi är alla födda med den gudomliga urbilden inpräntad i vår mänsklighet oavsett social ställning.

    Biskop Santos tar konsekvenserna av denna insikt och väljer den praktik som bäst åstadkommer och upprätthåller alla människors värdighet: demokratins fredliga praktik. Den tillgodoser kraven på en oblodig revolution, som ger det förtryckta folkflertalet frihet och upprättelse som suveräna subjekt.

    Ratzinger borde ta lärdom av Santos, avveckla teokratin och införa den enda styresform som ger legitimitet i väntan på Messias återkomst: det allmänna och konungsliga prästadömet.

    Samuel.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *