”Biskop Anders skriver brev till alla katoliker i Sverige om sexövergreppen.”
http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/102/1/?item=art_art-s1/279&group=art_art_grp-s1/1
”Vi är alla kallade till mer bön och botgöring.”
Biskop Anders,
det kan förvisso vara sant, men det känns magert som enda åtgärdsförslag i nuvarande läge. Det krävs också kompletterande åtgärder i form av mer jordiska / juridiska och handfasta förändringar i allas vår katolska kyrka i synen på barn, kvinnor och homosexuella.
1989 antog FN:s generalförsamling konventionen om barnets rättigheter – även kallad barnkonventionen.
Så här lyder artikel 34 Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra
(a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling;
(b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet;
(c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.
Det har gått drygt 20 år sedan dess. Men ännu har inte något motsvarande EXPLICIT uttryck synts till vare sig i katekesen eller i någon encyklika, trots den stora pedofilskandalen 1995 då kardinal Groër i Österrike fick avgå pga pedofili. Enligt Wikipedia hade han då gjort sig skyldig till sexuella övergrepp på 2000 barn.
http://en.wikipedia.org/wiki/Hans_Hermann_Gro%C3%ABr
Biskop Anders, det är 15 år sedan och situationen idag är väl bevis nog att ”bön och botgöring” inte har varit tillräckliga åtgärder inom vår kyrka. I kölvattnet på kardinal Groërs sexuella övergrepp på barn lämnade många katoliker kyrkan, men då bildades också Wir sind Kirche som kardinal Groërs efterträdare kardinal Schönborn verkar ha en postiv inställning till.
Något att tänka på kanske.
Liksom dagens DN debattartikel av katoliken Marcus Birro, en sensus fidelium röst.
Vänliga hälsningar
Irène Nordgren
Iréne,
Gud hör våra böner, att be är det kraftfullaste vi som människor kan göra, så långt håller jag helt med biskop Anders.
Men jag skulle säga att vi framförallt ska be för att Katolska kyrkan går den väg Gud vill och verkligen följer Kristus så som det är tänkt.
Svaret på den bönen blir troligtvis inte riktigt vad någon av oss tror, men det blir den rätta vägen.
Jag tror för min det att det kommer att innebära stora förändringar för kyrkan, just ett reningsbad, nya strukturer, en sundare människosyn m.m.
Sedan är det ju så att Gud behöver oss, vårt agerande, för att kunna genomföra sina planer, att vi t.ex. som du gör påpekar vad FN:s barnkonvention står för och som även Katolska kyrkan borde omfatta.
/Anneli
Anneli
Det jag antyder är att jag tror att Wir sind Kirche är ett bönesvar från Gud som kardinal Schönborn i Österrike är bland de första att förstå. I motsats till den enkelspåriga form av minoritetskatolicism som syns till i den offentliga debatten i Sverige så finns inom den universella katolska kyrkan mycket mer varierande former som inte syns här då censuren släpper igenom endast en form. Katolskt Magasin har vägrat Katolsk Vision att tex sätta in en betalannons och bojkottat Gert Gelotte och mig att skriva där. Obs OAVSETT TEMA. Och när Signum skrev en ledare om Katolsk Vision förra året så var det i ytterst nedlåtande ton.
Katolicismen på kontinenten är oerhört dynamisk jämfört med katolicismen i Sverige som präglas av konservatism och traditionalism. Biskop Anders är omgiven av nästan enbart representanter för sådana yttringar.
På kontinenten finns naturligtvis också starka sådana varianter men de balanseras bättre där av också reformvänlig katolicism typ Wir sind Kirche som inom svensk katolicism av den inhemska Trospolisen närmast beskrivs som en EXTREMISTRÖRELSE.
Marcus Birro är också ett bönesvar från Gud tror jag. Skulle han vilja ansluta sig till oss så får Trospolisen det hett om öronen. Och då Anneli blir det andra bullar här i Sverige också.
// Irène
Bengt Malmgren
Du beskriver på din blogg pedofilskandalen ur ett ”krisperspektiv”
” Människor i kris genomgår olika faser (jag använder mig av Johan Cullbergs modell): Chock – Reaktion – Bearbetning – Nyorientering. ”
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2010/04/10/krisens-olika-faser.aspx
Jag har en fråga till dig angående ”chockfasen” som du beskriver
Tror du det är möjligt att stanna i en förlamande chockfas i 15 år ? Jag tänker på den stora pedofilskandalen som hände runt kardinal Groër 1995.
”Det som blir förvirrande i debatten är att människor befinner sig i så olika faser i krisens process.”
Det låter på dig Bengt som om alla katoliker först måste vara i samma ”krisfas” för att reformer ska kunna genomföras .
Om jag får gissa så tror jag att Marcus Birro tycker att du snackar bort problemet.
Du kör ofta med ”Kurze Einführung in 18 Bänden ” utan att komma till skott.
// Irène
Vänner,
Biskop Anders skriver ett traditionellt herdabrev. Inget större fel i det. Men han skjuter de svåra frågorna ifrån sig. Det saknas konkretion.
Jag skulle vilja veta hur Anders analyserar situationen. Vad som är fel och vad han anser måste göras.
För när så många präster begår samma brott och så många biskopar reagerar på dessa brott på samma kriminella sätt måste vi tala om ett systemfel.
Vad anser biskop Anders om detta?
Gert Gelotte
Gert,
Det var ungefär det jag menade, fast jag svävade nog ut lite för mycket…
Biskop Anders tog med många kategorier i sina böner, jag saknade en som jag lade till för min egen del, alla som litat på Katolska kyrkans ledare och nu känner sig grundlurade.
Iréne,
En gång till, jag var uppenbarligen mer än lovligt luddig i min kommentar. Jag tycker det är upprörande hur KV och i synnerhet du och Gert har behandlats av bl.a. KM.
Att bunta ihop KV med t.ex. SSPX är också upprörande, det är som att påstå att demokrati och diktatur är jämförbara.
Samtalsklimatet i Katolska kyrkan här i landet måste helt enkelt bli öppnare och mer tillåtande och jag hoppas att den här stora krisen öppnar för det och i alla fall för något gott med sig.
De andra bullarna ligger nog redan på fatet, det är bara att ta för sig.
/Anneli 🙂
Iréne,
Jag läste Bengts text om reaktionen och tyckte, till skillnad från dig, att det var en bra och pedagogisk förklaring, vilket jag också skrev till honom.
Det kan säkert stämma att olika faser av krisreaktioner existerar samtidigt, vilket förklarar allt från de märkliga försöken att bortförklara pedofilövergreppen till att dem som tycker att kyrkan har ältat det länge nog och borde gå vidare.
För en amatör låter det som att alla på något sätt måste få bearbeta chocken i sin takt, men som du skriver kan man ju inte vänta med förändringar tills alla är klara.
Vad jag, som vid det här laget inte litar på någon katolsk ledare, undrar är om inte frågan kompliceras ytterligare av att vi kanske inte är i kris av samma orsaker. Ledningen och kanske också en del ”vanliga” katoliker verkar ha varit mest bekymrade över Katolska kyrkans anseende. Kanske är det deras kris, snarare än chock över vad som skett som ändå är vad de flesta reagerat på.
/Anneli