Biskop Anders predikar vid invigningen av Enhetens kyrka 20 juli

http://www.enhetenskyrka.se/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=26&Itemid=83

http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/357/1/?item=art_art-s1/610

Bengt du skriver

”Länge har vi kristna som delar väsentligt samma teologiska syn på Eukaristin längtat efter nattvardsgemenskap och tänkt att tiden borde vara mogen för det. Vi har ju redan dopgemenskap mellan alla de kristna samfunden.”

Så sant

http://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/08/01/enhetens-kyrka-framtida-ekumeniskt-pilgrimscenter/

Så många olika hinder har utpekats på vägen.  Som född katolik är jag uppvuxen med eviga  trätor om vem som har och inte har apostolisk succession. Eller  bara de ortodoxa erkände påven så skulle allt bli bra.   Omöjligheten att ha sakramentsgemenskap  med kyrkor och samfund som har annan nattvardsteologi än romersk-katolska kyrkan  har också varit ett stående trätoämne så långt tillbaka jag kan minnas.

Frågan om kvinnliga ämbetsbärare började dock successivt  lösa  ALLA de ovanstående hindren.  För eller emot kvinnors likaberättigande till prästyrket  har sedan ett halvsekel varit  det nya trätoämnet som  sakta men säkert medfört   nya tvärkyrkliga förbindelser.

Och SIMSALABIM   –   frågan om homosexuellas likaberättigande har  som i ett trollslag  befäst  de nya tvärkyrkliga förbindelserna och skapat en helt ny tvärkyrklig ENHET som nu manifesteras i den nynvigda Enhetens kyrka.

Enhetens kyrka  är ett synligt tecken på vår tids nya kristna sprickbildning.

Borta är all diskussion om apostolisk succession och  inte ens ett nekande att erkänna  påven och Mariadogmer utgör hinder för romersk-katolske biskop Anders att samverka  med Livets Ord och Nordisk Katolska kyrkan  i etablerandet av Enhetens kyrka som i sin programförklaring på Antoniusdagen 2008 betonar att  ” Kloster och kommuniteter är ett allmänkyrkligt alternativ till sekterism och separatism.”

Jag upprepar vad jag skrivit i tidigare blogg

Men namnen på undertecknarna från  appellen Antoniusdagen 2008 talar sitt eget språk.  Sällan har jag i samtidens Sverige sett tydligare tecken på ”sekterism och separatism”  än när jag läser de 17 undertecknarnas namn.  Samtliga MÄN förutom Berit Simonsson,  som dock har självaste broder Caesarius (husfar på Östanbäck) som inspirerande ”handledare ”  i sin roll som ”inspiratör OAS – rörelsen.”

http://www.katolskvision.se/blog/?p=4936

Och som sagt ett av namnen är

Roald Flemestad, dr theol, biskop electus i Nordiska Katolska Kyrkan, Oslo

dvs  en ”katolsk”  biskop som inte erkänner påven och Mariadogmer blir lackmustestet  för att frågan om kvinnliga ämbetsbärare och homosexuellas likaberättigande är vår samtids kristna vattendelare.

Jag upprepar att det inte är jag som är nogräknad eller har behov av att alla som vill dela bröd och vin vid ett gemensamt nattvardsbord FÖRST  ska ha identisk syn  på allt mellan  himmel och jord .

Tvärtom – vilket framkommer i artikel som Gert Gelotte och jag skrev i DAGEN  2008.

Varför inte nattvard med alla kristna?

http://www.dagen.se/opinion/debatt/varfor-inte-nattvard-med-alla-kristna-/

Sprickbildningar och trätor inom kristenheten har funnits alltsedan kristendomens födelse.  Det är bara ämnena som skiftat karaktär alltifrån 300 och 400 talens strider om  sonen är skapad eller av samma väsen som Fadern och om hur relationen mellan Jesu gudomliga och mänskliga natur ska formuleras.

Trätoämnena avlöst varandra och medfört att under historiens lopp  nya kristna kyrkor och samfund bildats.

Romerk-katolska kyrkan befinner sig i Sverige i en kyrklig kontext där samtycke skett för kvinnors likaberättigande till prästyrket och homosexuellas likaberättigande till äktenskap.

Sålänge inte tillskyndarna för Enhetens kyrka lyckas införliva detta faktum i sina ekumeniska strävanden så länge befästs en ny  sprickbildning  inom kristenheten.

// Irène