Katolsk Vision

Läs Barbro Matzols intervju med professor Staffan Bergström i  Kyrkans Tidning.

”Tusentals födande kvinnor dör på grund av Vatikanens kondomförbud. Det hävdar Staffan Bergström, professor i internationell hälsa.

På söndag är det Mors dag. Snyggt inslagna paket, blombuketter och tårtor väntar många svenska mammor. På andra håll i världen är det mindre idylliskt att bli och vara mamma. Varje dag, året runt, dör nämligen 1 500 kvinnor till följd av komplikationer i samband med graviditet, förlossning och osäkra aborter. Det blir närmare en halv miljon kvinnor varje år.”

http://www.kyrkanstidning.se/kyrkanstidning/nyheter/mors_baste_van_ser_alltfor_manga_do_i_onodan_0_13867.news.aspx

// Irène

Bengt Malmgren  skriver på sin blogg igår 24 maj att han  träffade pastor Stefan Swärd på Jesusmanifestationen och tydligen kom de i  samspråk om sex och samlevnad och ”den heterosexuella normen för äktenskapet.”

Båda  tycks  vara rörande överens om att sex endast får försiggå inom ett äktenskap  och att äktenskapet endast är till för man och kvinna.  Underförstått katolska homosexuella får inte ha sex.

De döms underförstått till obligatoriskt livslångt celibat.

”Men jag påpekade för Stefan att det också inom Katolska kyrkan finns en ”liberal” opinion som hellre vill anpassa Kyrkan till gängse modern livsstil än att bevara Bibelns och Kyrkans tradition på detta område ” skriver Bengt Malmgren.

http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2010/05/24/en-del-kyrkor-har-m-229-lat-in-sig-i-ett-h-246-rn-i-228-ktenskapsfr-229-gan.aspx

Vad vissa pastorer har för uppfattning i sin yrkesutövning angående homosexualitet lämnar jag för stunden åt sidan.

Men att en yrkesutövande psykiatriker inom Stockholms Läns Landsting hellre hänvisar till bibeln och pekar finger åt ”liberal opinion” som stödjer sig  på  gängse internationella psykiatriska diagnossystem typ DSM- 4 eller (WHO diagnossystem)  ICD -10 tvingar  mig som yrkesutövande psykoterapeut att starkt reagera.

I  Läkartidningen nr 7 /2009.  säger  psykiatrikern Åsa Nilsonne i en artikel

”Djuren i par mot Noaks ark – var de alla heterosexuella? ”

”Klassificeringen av homosexualitet som en sjukdom höll sig kvar länge i de moderna psykiatriska diagnossystemen. I den första upplagan av det amerikanska diagnossystemet DSM, från 1952, klassades homosexualitet som en sexuell avvikelse, jämsides med bland annat pedofili och sexualsadism. Klassningen fanns kvar i kommande upplagor, ända tills styrelsen för American Psychiatric Association 1973 beslöt att ta bort homosexualitet som sjukdomsdiagnos ur DSM – ett beslut som, med en ovanlig åtgärd, ratificerades i en medlemsomröstning året därpå.

I Världshälsoorganisationen WHOs diagnossystem ICD försvann homosexualitet som egen diagnos först i och med ICD-10, som publicerades 1992.

– Inom psykiatrin har många länge sett homosexualitet som onaturlig, säger Åsa Nilsonne. Man har hittat på olika slags behandlingar för att få folk att ändra sin sexuella orientering, vilket förstås varit traumatiserande för de som drabbats. Det är nästan så jag skäms för min profession när jag tänker på det! ”

http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/11349/LKT0907s453_455.pdf

I Sverige  avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp  1979.

När det gäller homosexualitet så dömer  först  katolska kyrkans katekes  homosexuella till att leva i   livslångt  tvångscelibat men under denna tid  ska homosexuella  SAMTIDIGT visas ”respekt, medlidande och finkänslighet” .

Om något är SJUKT så är det detta.

// Irène

Why The Church Neither Can Nor Wants to Abolish the Law of Celibacy

The surge of cases of pedophile priests in almost every Catholic country persists, revealing the magnitude of this crime that causes so much damage to its victims. It is not enough to say that pedophilia shames the Church, or to ask for forgiveness and to pray. It is worse than that.  It is impossible to pay the debt to the children who were abused in the shadows of the credibility and trust that the priestly function embodies.

The central thesis of the Pope Ratzinger, which I tired of hearing in his conferences and classes, is completely invalid. To him, the size of the Church is not what matters. It is enough that the Church be a ”small flock,” comprised of highly spiritual persons. It is a small ”reconciled world” that represents the others and the whole of humanity. But within this small flock there are criminal sinners, and it is anything but a ”reconciled  world.”  One must humbly accept what tradition used to say: The Church is saint and sinner, a ”chaste harlot,” as some ancient Fathers put it. It is not enough that it be the Church; it has to go through, as everyone else, the path of good, and integrate the pangs of sexuality –that have a thousand million years of biologic memory, into expressions of tenderness and love, and not of obsession and violence against minors.

The pedophilia scandal is a sign of the present times. We learn from Vatican II  (1962-1965) that we must glean from such signs the interpellation that God is transmitting to us. It appears to me that the interpellation goes along this line: it is time the Roman Catholic Church does what every other Church has already done: abolish celibacy imposed by ecclesiastic law, and free it for those who see meaning in it and can live it without obsession and with a profound sense of spirituality. But this lesson is not being accepted by the Roman authorities.  To the contrary, in spite of the scandals, they reaffirm celibacy with greater insistence.  

We know how insufficient for integrating sexuality is the education in the process of formation of priests. It is conducted away from normal contact with women, which produces a certain atrophy in the construction of identity. Psychological sciences have made it clear that the male only matures under the gaze of the female, and the female only under the gaze of the male. Man and woman are reciprocal and complimentary. The cellular-genetics of sex has shown that the difference between a man and a woman, in terms of chromosomes, is reduced to just one chromosome. A woman possesses two X chromosomes and a man has one X and one Y chromosome. It follows that the sex-base is the feminine (XX), the masculine (XY) being a differentiation from it. There is not, then, an absolute sex, only a dominant one. In every human being, man or woman, there exists ”a second sex.”  In the integration of the ?animus? and ?anima?, this is, of the two dimensions of the feminine and the masculine present in every human being, sexual maturity gestates.

This integration is hindered by the absence of one of the parts, the woman, for which is substituted imagination and phantoms, which, if they are not disciplined, can create distortions.  The teachings in the seminaries was not devoid of wisdom: who controls the imagination, controls sexuality.  To a large degree, this is true. 

But sexuality possesses a volcanic vigor. Paul Ricoeur, who reflected a great deal philosophically about Freud’s psychoanalytic theory, recognizes that sexuality is not controlled by reason, moral norms, or the law. Sexuality lives between the law of the day, where rules and established behavior prevail, and the law of the night, the realm of impulses, the force of spontaneous vitality. Only an ethical and humanistic project of life (what we want to be) can give direction to sexuality and transform it into a force of humanization and fertile relations.

Celibacy is not excluded from this process.  Is one of the possible options, which I defend. But celibacy cannot be born of an absence of love. To the contrary, it must derive from an over abundance of love for God, that overflows towards everyone around.

Why does the Roman Catholic Church not take a step forward, and abolish the law of celibacy? Because it is contradictory to her structure. It is a complete institution, authoritarian, patriarchal, highly hierarchical, and one of the last bastions of conservatism in the world. It takes the person from birth to death. To one with a minimum of civic consciousness the power given to the Pope is simply despotic. Canon 331 is clear: it is about a power ?ordinary, supreme, plain, immediate and universal?. If we replace the word ?Pope? with ?God,? it functions equally. For that reason it was said: ?the Pope is the minor god on earth,”as many canonists have affirmed.

A Church that puts power at its core, closes its doors and windows to love, tenderness and compassion. The celibate person is functional to this type of Church, because that Church denies the celibate priest that which would make him more profoundly human; love, tenderness, the effective encounter with other persons, which could be more propitious if the priests could be married. They become totally disposable to the institution, that can send them to Paris or to South Korea.

Celibacy implies total co-optation of the priest, not into the service of humanity, but of this type of Church. That priest must love only the Church. When he discovers that she is not only ”the holy mother Church” but that she can also be a step-mother who uses her ministers for the logic of power, the priest is disappointed, leaves the ministry with its forced celibacy; and gets married.

As long as this logic of absolutist and centralizing power prevails, we will not see the law of celibacy abolished, no matter how many scandals occur.  Celibacy is too comfortable and useful to the ecclesiastic institution.

What then becomes of Jesus’ dream of a fraternal and equalitarian community? That is another problem, perhaps the primary one.  There, the question of celibacy, and of the style of Church, would be put differently, in a manner that would better befit His liberating message.

                                                                                Leonardo Boff

                                                                                                                                 4-6-2010

Läs på  Dominikansystrarnas hemsida

”På förekommen anledning …

Dominikansystrarna i Stockholm och Fruängen har inget att göra med det upprop som Sr Veronica OP har startat på nätet. Vi ställer oss bakom biskop Anders Arborelius artikel i SvD 5 maj där han skriver ”Vi måste ödmjukt rannsaka oss när det gäller den kritik som framförts mot kyrkan på en rad punkter”. De övergrepp som skett i kyrkan mot minderåriga skulle aldrig ha kommit till allmänhetens kännedom om inte massmedia påtalat det.”

2010-05-19

http://www.dominikansystrarna.se/viewNavMenu.do?menuID=3

// Irène

PS Jag ställer mig bakom Dominikansystrarna i Stockholm och Fruängen,  predikarsystrarna vars röster och budskap jag oerhört  gärna vill höra mer av i Stockholms Katolska Stift.

Uppropet

http://upprop.nu/APZS

Vänner,

Webbsajten Furture Church har utkommit med ett nyhetsbrev proppfullt med intressanta länkar.

http://sn101w.snt101.mail.live.com/default.aspx?wa=wsignin1.0

Gert Gelotte

Vänner,

Abort är sällan en enkel fråga.  Men det händer. Och då får det rent bisarra konsekvenser när biskopar hanterar moral som vore det matematik. Som i fallet med nunnan som exkommunicerades när hon bidrog till att rädda en kvinnas liv.

http://ncronline.org/news/justice/nun-excommunicated-allowing-abortion

Gert Gelotte

 I år var vi åtminstone 3 000 som gick från Operan till Götaplatsen för att markera vårt stöd för alla människors lika värde och samma rätt till vanlig mänsklig kärlek. Hur många kristna som gick i demonstrationen vet jag inte. Men några några motdemonstranter i Guds namn skymtade också. 

I en krönika i GP kommenterar Cecilia Dalman Eek klokt:

 ”Antingen formar man kyrkan efter en konservativ längtan tillbaka till ett inrutat, välkänt och oföränderligt samhälle där kartan gäller trots att den inte stämmer med verkligheten. Eller så växer man med samhällsförändringarna och lever och inspirerar till en tro som klarar samtidens snabba förändringar.”

 Kommentaren träffar långt ifrån bara kristet motiverat förtryck av homosexuella.

 http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.371768-cecilia-dalman-eek-prideflaggor-och-bokbal

 Den politiska utvikningen i slutet av krönikan förklaras av att Cecilia är socialdemokratisk politiker och är det valrörelse så är det.

 Gert Gelotte

Bortsett från att biskop Anders tyvärr inte differentierar mellan obligatoriskt och frivilligt celibat så har väl sällen enigheten varit så stor i Stockholms Stift som inför biskop Anders utmärkta artikel

”Nu måste vi i kyrkan rannsaka oss” på Brännpunkt SvD 5 maj i år.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nu-maste-vi-i-kyrkan-rannsaka-oss_4666991.svd

Varför måste då sr Veronica OP förta effekten av den artikeln genom sitt helt ONÖDIGA

”Upprop för katolska kyrkan i pingsttiden 2010”.

http://upprop.nu/APZS

Dålig timing av sr Veronica att just i dessa dagar beklaga sig över att ”Ett normalt katolskt liv skildras däremot sällan” med tanke på att mörkläggning av pedofilbrott begångna av katolska präster ända fram tills för mycket kort tid sedan hörde till ”ett normalt katolskt liv”.

Det sekulära samhället som redan 1989 antog FN barnkonvention* har på ett mönstergillt sätt fått framstå som ett föredöme för Vatikanen och katolska biskopar runt om i världen. Det är det sekulära samhället och dess fria ord i massmedia som nu EVANGELISERAT den katolska kyrkan när det gäller att ställa sig på BARNENS sida mot våld och övergrepp och värna om BARNENS rättigheter här i världen även om det gäller att ställa katolska präster och biskopar till svars.
Med tanke på detta och att det fortfarande råder bristande yttrandefrihet av oliktänkande i Stiftet hade det varit mer klädsamt att inte för dagen börja jämra sig och åter skylla ifrån sig.

Jag tar personligen avstånd från sr Veronica och hennes namnlista som på ett lömskt sätt värvar katoliker att skriva sina namn under fräcka anklagelser som ”medievakningen tycks göra katolska kyrkan huvudansvarig och huvudsaklig hemvist för pedofili och liknande övergrepp. Det vore naivt att tro att denna sjukdom inte förekommer i alla miljöer.”

Detta bör jämföras med den ton biskop Anders anför i sin artikel och som jag gärna skriver under på.

”Vi måste ödmjukt rannsaka oss när det gäller den kritik som framförts mot kyrkan på en rad punkter”

// Irène

* FN barnkonvention

Artikel 34

Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra
(a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling;
(b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet;
(c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.

PS Läs debatt på

http://www.katolskvision.se/blog/2010/05/05/biskop-anders-i-svd-nu-maste-vi-i-kyrkan-rannsaka-oss/

Läs Dagen
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=212340

”En regel bedöms på hur den tål ett undantag”
(Hans Sachs i Wagners opera Mästersångarna.)

Gert Gelotte
(som rekommenderar Göteborgsoperans uppsättning.)

Läs dagens KT

“Maria Hasselgren, pressansvarig för Stockholms katolska stift, har försökt få biskop Eva Brunne att ingripa mot en av Kyrkans Tidnings krönikörer. Men biskop Brunne har inte för avsikt att lägga munkavle på krönikören.
Det nummer av Kyrkans Tidning som utkommer den 15 april innehåller en krönika av Annika Borg. Där tar hon upp den debatt som överskuggar det mesta av medierapporteringen den senaste tid¬en: de sexuella övergreppen inom den romersk-katolska kyrkan.
Det får Maria Hasselgren, press¬ansvarig för Stockholms katolska stift, att gå i taket.”

http://www.kyrkanstidning.com/nyheter/ville_tysta_kyrkans_tidnings__kronikor_0_13659.news.aspx

“Brunne vägrar lägga munkavle”

“Eva Brunne, biskop i Stockholms stift säger att brevet från Maria Hasselgren, som är ett officiellt brev som diarieförts och är offentligt, kan uppfattas som ett försök att censurera och lägga munkavle på en fri debattör.”

http://www.kyrkanstidning.com/nyheter/brunne_vagrar_lagga_munkavle_0_13660.news.aspx

// Irène

PS Maria Hasselgren säger

”Jag förstår inte varför detta är en så stor grej. Jag har inget intresse av att lägga munkavle på Annika Borg. Absolut inte. Hade jag velat det hade jag väl vänt mig till chefredaktören och det var inte aktuellt. Jag tyckte inte att det var en publiceringsfråga på det sättet. Ni får ju publicera precis vad ni vill. Det lägger jag mig inte i.”

Det säger allt om pressansvariga på Katolska GRÖNKÖPINGSÄMBETET.