http://santagatando.files.wordpress.com/2009/10/preti20pedofili.jpg

Jörgen Thorhard har skickat oss

4:e Fastesöndagen

Här siktar kollektbönen in sig på Stora fastans huvudmål, att vi skall vara rätt förberedda att hålla Påsk med Jesus Kristus. Och att göra den förberedelsen kräver att vi koncentrerar oss. Och det är kanske det allra svåraste idag i en värld fylld långt över brädden med distraktioner.  TV:n som står på från morgon till kväll och matar oss med en aldrig sinande ström snuttar: bullret från gatan bildar en ständig ljudridå tillsammans med datorfläkten: e-mailprogrammet piper och mobilen spelar tre trudeluttar…. och mentalt stressas vi av kalenderns krav på åtkomlighet, närvaro, verksamhet. Kort sagt, när skall vi hinna förbereda mötet med den Uppståndne när livspusslet redan har för många bitar som inte passar ihop.

Livspusslet är förresten ett mycket passande uttryck. Liv som sågats sönder i små konstiga bitar som vi sedan förtvivlat försöker få ihop till ett helt liv igen.

I vår fasta blir därför ett väsentligt inslag att söka tämja distraktionerna. Att försöka skaffa en ostörd tid ¼, ½, en hel timma var dag då vi stänger dem ute i den mån vi råder över dem. Tar tag i ett ord eller en scen i Evangeliet och klamrar oss fast. Jagar bort distraktionerna genom att med en åsnas envishet återvända när vi blir störda. Och distraktionen kan synas så from, så from. Felet är att det inte är det jag skall syssla med just nu. Men om du somnar är det Guds sätt att genom din kropp tala om för dig att det här borde du göra oftare. Och du kan lita på att att dina fridfulla snarkningar blir en del av Kyrkans lovsång inför tronen.

Jörgen Thorhard

Merete Mazzarella skriver en alldeles strålande anmälan i SvD av en avhandling

som belyser  moralfilofin genom viss litteratur:

Moralfilosofins litterära vändning

Publicerad: 13 mars 2010, 11.27

Utveckling Skönlitteratur används ofta som redskap för ­moralisk reflexion. En ny doktorsavhandling belyser bland andra filosoferna Martha Nussbaums och Iris ­Murdochs syn på litteraturens roll för moralfilosofin.

/Krister Janzon

Vänner,

nyss blev jag påmind av en vän om en formulering i Svenska kyrkans nattvardsritual. Där katolska präster säger: ”Detta är …” säger Svenska kyrkans präster: ”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp”.

Som hinder för nattvardsgemenskap med Svenska kyrkan brukar från katolsk håll framhållas att vi inte är eniga om vad nattvarden/kommunionen är.

Men kan man vara delaktig av något som inte är?

 Gert Gelotte

”Hemlig plan” i Vatikanen att undersöka möjligheten att avskaffa obligatoriskt prästcelibat.

”Hemligt uppdrag ” under ”hemlig ledning” av kardinal  Claudio Hummes.

Rykten i dagens La Repubblica.

http://religion.orf.at/projekt03/news/1003/ne100312_repubblica_fr.htm

// Irène

Katolska kyrkan på Filippinerna motarbetar hälsoministeriets propaganda för kondomanvänding i Hiv /Aidsbekämpning med hjälp av artister och filmskådespelare.

“The Catholic bishops of the Philippines urged movie stars and artists not to endorse condoms, asking that they remain good examples who safeguard “the morality of the people.”

Archbishop Angel Lagdameo of Iloilo, who is the former President of the Catholic Bishops Conference of the Philippines (CBCP), told Radio Veritas that the Church disagrees with the use of artists to promote condoms.

“That is why we are appealing to them not to allow themselves to be used by the Department of Health because as artists, they have a public image that is emulated by people,” he said, according to the Philippine Daily Inquirer.

“As public figures, they have an obligation to society to safeguard morality, especially that of the youth who admire them.” “

Ärkebiskopen Lagdameo kallar  offentligt  hälsoministern och läkaren Esperanza Cabral “stubborn woman… leading the innocents to hell.”

http://www.catholicnewsagency.com/news/celebrities_should_not_undermine_morals_by_endorsing_condoms_philippines_bishops_say/

Esperanza Cabral uttalar sig också angående sk naturlig familjeplanering

”While natural family planning can reduce the rate of unwanted pregnancies, she correctly points out that “it is not the best method” and that there are other, better methods for a couple to manage the number of their children and that they must have informed choice on what method suits them best.”

“Cabral stressed the need for the country to fulfill its commitments as embodied in the government’s Medium-Term Development Plan and the UN Millennium Development Goal – and these are very much related to the reduction of infant and maternal death as well as the control of widespread chronic diseases like TB, malaria and HIV/AIDS”

http://www.philstar.com/Article.aspx?articleId=554668&publicationSubCategoryId=66

// Irène

PS  Celibatära män i form av katolska biskopar har mage att motarbeta hälsoministeriets rekommendation om kondomanvändning i ett land som beräknas ha 1,5 miljoner gatubarn som lever sämre än hundar gör i Sverige.

”Samhället måste skydda moralen”. ”Särskilt ungdomens ” säger en katolsk biskop i vars hemland det lär finnas 1,5 miljoner gatubarn utsatta för inte bara hunger, sjukdomar och fattigdom utan också prostitution, droger och sexuella övergrepp.

Men som sagt.  Ingen reklam för kondomer. ”Samhället måste skydda moralen ”.

Esperanza Cabral ”leder oskyldiga till helvetet” påstår  präktige ärkebiskopen Lagdameo

http://en.wikipedia.org/wiki/Street_children_in_the_Philippines

Vänner,

nyligen debatterades den pågående pedofilskandalen i kyrkan i Tyskland i tysk TV. Mot slutet av debatten vidgades perspektivet. En ung präst som lämnat prästuppgiften, gift sig och fått barn intervjuades. Därefter visades ett kort inslag där ersättaren, en nyanländ präst från Indien, förgäves försökte göra sig förstådd på tyska i söndagsmässan. Församlingsborna i bänkarna tittade förbryllat på varandra.

En självklar fråga ställdes aldrig. Hur har det blivit viktigare i kyrkan att prästen lever i celibat än att han kan göra sig förstådd? Och är detta rimligt, rationellt och nödvändigt?

Jag tycker frågan och svaret är så påträngande att någon biskop ganska snart måste bli den förste som vaknar en morgon med insikten att hans lojalitet mot stiftsborna måste väga tyngre än lojaliteten mot en på många sätt havererad tradition.

Gert Gelotte

Vatikanens representant i FN ärkebiskop Celestino Migliore förkunnar

“Some United Nations’ programs dedicated to advancing gender equality are becoming “increasingly ideologically driven” and a hindrance to women’s genuine advancement, says Archbishop Celestino Migliore, the apostolic nuncio leading the Holy See’s permanent observer mission to the United Nations.

In a Monday speech at the U.N. in New York City, the archbishop lamented that in recent official U.N. documents there have been interpretations of gender that “dissolve every specificity and complementarity between men and women.”

“These theories will not change the nature of things but certainly are already blurring and hindering any serious and timely advancement on the recognition of the inherent dignity and rights of women,” he warned.

Archbishop Migliore lamented that almost no document or resolution of international conferences and committees “fails to attempt to link the achievement of personal, social, economic and political rights to a notion of sexual and reproductive health and rights which is violent to unborn human life and is detrimental to the integral needs of women and men within society.”

http://www.catholicnewsagency.com/news/vatican_representative_to_un_warns_programs_for_women_becoming_more_ideological/

// Irène

PS  Det hörs lång väg att nu talar en riktig kvinnokännare.

Varifrån om inte utifrån Vatikanens samlade sakkunskap om kvinnor  ska världens kvinnor  få lära sig om ”genuine advancement”

Jag blir så oerhört nyfiken på vad ärkebiskopen menar.  Det vore  jättespännande att få höra en mer detaljerad beskrivning på vad som döljer sig bakom dessa ord från Celestino Migliore från Vatikanen.

Ty finns det någon plats på jorden där erfarenheten av  kvinnors liv och leverne är större än just i Vatikanen ?

Nej inte vad jag kan komma på i alla fall.  Och just därför vill man  inte gå miste om visdomsorden därifrån.

“Satsa på flickor och kvinnor för att utrota fattigdomen!

Så länge kvinnor förtrycks består fattigdomen. Inom ActionAid är vi övertygade om att om man satsar på flickor och kvinnor är det en stor del i att lösa fattigdomsproblematiken i världen. ”
 

http://www.actionaid.se/engagera_dig/girlfriend/

// Irène

 Jörgen Thorhard har skickat oss

FASTEMEDITATION      3:e Fastesöndagen

Botens, bönens och barmhärtighetens väg.

Boten kommer först. ”Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.” (Matt 5:23-26)Det kvittar om denne din broder är biskopen eller fyllot som pissar i din trappuppgång, för Gud är båda lika mycket värda. Det kvittar om du själv är benediktinabbedissa eller heroinhora, kravet gäller för alla efter förmåga. Bot, försoning, att laga, hela, göra helt det som brustit. Se’n kan vi offra. Boten är inte detsamma som att vi ger upp olikheter i åsikter men att vi helar vad vi brustit i respekt för motparts värdighet och ärliga vilja att göra, tala och tänka rätt.

Efter boten följer bönen. I fastan ofta den betraktande bönen. Vi mediterar över Herrens liv, död och Uppståndelse. Glöm inte det, hans Uppståndelse. För det är en totalt sammanhängande enhet. Vi kan inte begrunda Jesu fem sår utan att höra aposteln Thomas ord: ”Min Herre och min Gud.” Vi ägnar inte 40 da’r åt hans lidande, 1 åt hans Uppståndelse och 69 åt det som kom därefter utan 110 da’r åt det sammanhängande skeendet.

Boten som helat oss och bönen som gör oss till ett med Herren öppnar barmhärtighetens portar i vårt sinne. Barmhärtighet är inte goda gärningar som görs trots och för att tukta vår onda natur. Barmhärtigheten blomstrar ur vår delaktighet av gudomlig natur. Barmhärtigheten är Kristus som gör sina gärningar i och genom oss när vi är förenade med honom. Då är barmhärtigheten inget vi tänker på. ”Herre, när gav vi dig att äta eller dricka eller när gav vi dig kläder?”  Omedveten, naturlig barmhärtighet. Just naturlig, ty den hör den återupprättade, gudslika mänskliga naturen till.

Herre Jesus Kristus
låt oss bli helade i boten
för att kunna betrakta dig så i bönen
att din barmhärtighet blir vår.
Du som med Fadern och den helighe Ande
lever och råder
från evighet till evighet. Amen.

//Jörgen Thorhard