6 januari Epifania De tre vise männen

”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ’Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”

” …..och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem,  tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.”  — Matt 2 kapitlet

Theofania eller Epifania 6 januari var i den urkristna kyrkan  den ursprungliga dagen som firades som åminnelse av Kristi födelse och Kristi dop av Johannes Döparen i Jordanfloden.

Epiphania, gr. epi’faneia, ”synligblivande uppenbarelse”

Så småningom  började man i Rom i början på 300 talet  fira Kristi födelse separat den 25 december för att konkurrera ut den hedniska festen med Sol invictus / Den obesegrade solen som firades just denna dag. Kristendomen konkurrerade under sin första tid i Rom också  med Mithraskulten som hade nära samband med Den obesegrade solens fest.

Inom hela romarriket spreds sedan firandet av Jesu födelse till den 25 december. Men kyrkor som låg utanför romarriket tex armenierna firar fortfarande både födelsen och dopet den 6 januari.

Bland de ortodoxa har Theofanin (som inte har den västliga benämningen ”Trettondagen”) ingen som helst koppling till ”de vise männen”. Högtiden handlar uteslutande om Kristi dop.

Den första avbildningen man känner till av de ”tre vise männen”  finns i Roms katakomber från 200-talet. Matteus preciserar inte antalet ”magoi ”  – mager –   men traditionen har så småningom fastnat för 3. Kanske utifrån att antalet gåvor var 3. Guld, rökelse och myrra  som enligt vissa tolkningar står för rikedom, för gudomligt och för död.

En känd  mosaik i Sant Appollinaire Nuovo in Classe i Ravenna uppförd av kejsar Justinianus under 500- talet visar de 3 vise männen – mager – i kläder som ”persiska stjärntydare.”

http://www.katolik.nu/html/liturgi_viseman.htm

Syftar Matteus på att männen han berättar om  kan ha varit zoroastriska präster / stjärntydare från Babylon? Zoroatrism är världens äldsta monoteistiska religion  och i en apokryfisk skrift  ”The Arabic Gospel of the Infancy of the Saviour” nämns att Zarahustra förutspår Jesu födelse.

Betlehemsstjärnan  har under tidernas lopp också tolkats på en mängd olika sätt. Olika stjärnkonstellationers betydelse, supernovor, kometer mm har beskrivits.
Den senaste ? tolkningen härrör från astromen Michael Molnar som på ett antikt mynt fann en bild med en stjärna och en vädur och skrev boken ”The star of Betlehem : The legacy of the Magi.”

http://www.eclipse.net/~molnar/#intro

Astronomi och astrologi var gemensam vetenskap fram till medeltiden.

Katolska kyrkan har bestämt tagit avstånd från astrologi.

Därför intressant hur BOKSTAVSTROENDE  katoliker förhåller sig till berättelsen om  vise män som tycks ha varit stjärntolkare dvs inte bara astronomer utan också astrologer och som enligt Matteus kunde FÖRUTSPÅ födelsen av ”judarnas nye kung”.

Är denna  berättelse BOKSTAVLIGEN sann?

Ska man tolka allt som står i bibeln som bokstavligen sant?  Om så är fallet hur kan kyrkan då SAMTIDIGT  ta avstånd från astrologi ?

Och om man inte ska  tolka allt som står i bibeln som BOKSTAVLIGT  sant ?  På vilka grunder avgörs vad som är vad ?

Vad kan /ska man tolka som SYMBOLISKT ? Sant i Andens bemärkelse ?

Och vem avgör vad som är vad ?

// Irène

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

”Klerikalismens elakartade inflytande”

Vänner,

Den brittiska katolska tidskriften The Tablet skriver i en ledare att den den verkliga orsaken till pedofilskandalerna i kyrkan är den klerikala kulturen.

http://www.thetablet.co.uk/article/14097

Gert Gelotte

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

”Om du vill bygga fred – skydda skapelsen ”

Sedan 1967  firar katolska kyrkan 1 januari varje år Världsböndag för freden.

I årets budskap  ”manade  påven till miljömedvetenhet för freden”.

”Om du vill bygga fred – skydda skapelsen ”

”Fred börjar med en respektfylld blick på den andre – som i den känner igen en medmänniska –  oavsett hudfärg, nationalitet, språk eller religion. ”

”Den medmänskliga respekten står  i direkt förbund med respekten för naturen ty ”där människan förfaller där förfaller också hennes livsrum.” ”

Påven beskriver hur det i den pågående miljökrisen finns ett ypperligt  ”historiskt tillfälle” att utarbeta ett gemensamt svar på den globala krisen som kräver större respekt för skapelsen och kärleken till nästan.

http://religion.orf.at/projekt03/news/0912/ne100101_papst2_fr.htm

”Det är inte en slump att påven i år har valt att tillägna fredsbudskapets tema åt ekologi. I år är det 30 sedan den Helige Franciskus av Assisi, utnämndes till beskyddare av ekologins odlare. I San Franciskus ”Cantico delle creature” – ger han oss en vittnesbörd även i dagens komplexa situation. Om vi lär oss att älska skapelsen med andlighet, kan det leda människan till gemenskap med sin nästa och förening med Gud.”

http://www.radiovaticana.org/sv1/Articolo.asp?c=346348

Påvens budskap översatt till svenska av sr Madeleine Fredell OP

http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/2/P%C3%A5ven_Benedikt%20XVIs_V%C3%A4rldsb%C3%B6ndagen%20_f%C3%B6r_fred.pdf

Och visst är det viktigt med fredsbudskap. Påven Johannes Paulus II hann med 26 stycken. Alla med oklanderliga rubriker och motton.

http://www.vatican.va/holy_father/john_paul_ii/messages/peace/index.htm

// Irène

PS Men hur kommer det sig då att FREDEN  känns alltmer avlägsen på vår jord ?

Trots alla goda föresatser.

Kanske har det något att göra med begreppet RESPEKT som påven nu så betonar,  tänker jag

Kanske har det något att göra med att det är så lätt att förespråka respekt så länge man inte problematiserar och definierar begreppet.

Ty så fort man gör det så inser man omedelbart vidden av dess betydelse  och dess i första vändan oanade konsekvenser.

Begreppet ”respekt ” kommer från latinets  respicere ”att se på igen, att se tillbaka på, att se på oavlåtligt. ”

Respekt tänker jag är något både  relationellt, något mellanmänskligt och samtidigt något opersonligt, då respekt är något som står över ens egen personliga tycke och smak,  ens egen förkärlek för saker och ting,  ens egna önskningar, intressen och behov. Respekt har att göra med att tillerkänna den andre samma  rättigheter och skyldigheter som man vill tillerkänna sig själv.

Även juridiskt.

Av detta följer att det är lätt att ha respekt för den andre så länge den andre har samma värderingar, uppfattningar och prioriteringar som man själv.

Med andra ord. Lätt att ha respekt så länge inga intressekonflikter finns. Så länge inga klass -eller könskonflikter stör ordningen. Så länge inga kulturkrockar uppkommer. Men allt sådant uppkommer ju ständigt och jämt. Och hur går det då med respekten för den andre ?

Då tänker jag infinner sig alltid problemet med tolkningsföreträde. Och samtidigt därmed  uppkommer genast frågan om makt och kontroll och helt plötsligt blir frågan om RESPEKT på något mystiskt sätt inte så central längre.

Detta fenomen verkar vara globalt och allmänmänskligt. Dvs det inkluderar även ledargestalter och regenter.

Dvs även påvar.

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Julevangeliet ”Att finna en väg mellan fundamentalism och rationalism”

”Den tyske jesuiten och professorn i Nya testamentets exegetik Ansgar Wucherpfennig i Frankfurt am Main svarar på några av de vanligaste frågorna kring Nya testamentets texter om Jesu födelse.”

”W: Det gäller här att finna en väg mellan fundamentalism och rationalism.  Fundamentalism innebär att man betraktar bibeltexten som ett förhörsprotokoll, och att det kommer an på att varje detalj i barndomsberättelserna motsvarar exakt vad som faktiskt historiskt skedde. Rationalism, å andra sidan, innebär att man helt bortser från sådana historiska antaganden om texterna. ”

”TP: Men hur skiljer man då mellan symboliska uttryck och historiska fakta? Var går gränsen mellan dem på detaljnivå?”

Läs intervjun på Signumbloggen

http://signumbloggen.wordpress.com/2009/12/26/jesu-fodelse-och-evangeliernas-forestallningsvarld/

//Irène

Publicerat i Uncategorized | 12 kommentarer

Kristus är född!

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

God Jul!

Från oss alla till er alla

EN RIKTIGT GOD JUL!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Julmeditation

Julen är inte gullig.

Herdarna och deras får. Rensa skallen från alla pastorala idyller med lummiga parklandskap och ulliga, kritvita lamm som skuttande leker med den väna herdinnan medan herden spelar på sin flöjt.

Tänk först ett nästan halvökenområde med klippig, otillgänglig terräng försänkt i djupaste nattmörker. Tänk sedan en liten eld, inte en stor som kostar en massa ved. Runt de fyra till åtta män i grova yllekläder. En eller två är vakna och har vakten. Lyssnar efter ljud son inte hör natten eller fåren till. Det finns säkert varg i trakten, han river får, skingrar hjorden men är ofarlig för människor, Och lejon, de är farliga för både få och  folk. Ett skadat lejon är en av de svåraste motståndare som finns. Idag rekommenderas en bössa i kaliber .400 eller grövre. Och så hotades herdarna av rövare, värst av allt, Det var desperata män som bara hade döden att se fram emot. I strid om de hade tur,  korsfästa ifall de hade otur.

Låt oss så ta en titt på herdarna. Grova yllekläder och skägg. Varierande ålder och ett informellt, funktionellt ledarskap där den som har mest kunskap och erfarenhet erkänns som stundens ledare när en så’n behövs. De har inte mycket prylar med sig, det har man inte när man följer en fårskock till fots i bergsterräng. En stav, mycket användbar som stöd, ramför allt om det bär utför i stenskravel och bäckel;används för att fösa får i önskad riktning; ett mycket bra vapen som blir ännu effektivare med en spets i ena ändan så att staven blir ett spjut. Var sin kniv, man är prisgiven i markerna utan den; slungor och kanske några pilbågar. Det är i vart fall nga veklingar som vaktar får om natten i Judéens bergsbygd, då skulle de förlorat både djuren och livet.

Fåre själva år förmodligen grå, seniga djur. Inte det minsta dumma men varska och beredda att fly så fort faran anas. Härdiga djur som kan klara sig i ett torrt och kargt land. Vill du se får idag som liknar NT:s skall du söka upp en flock gutefår eller norsk villsau. Det är väl värt besväret, för det är vackra djur. Och den som har en skock gutefår bufflande runt benen har gjort en tidsresa upp till 11.000 år tillbaka i tiden. Till herdenomadismens första tid.

Nästgårds våra herdar är det dags för en ung flicka att föda. Hon har tvingats ut på vägarna, höggravid, av kejsarens påbud om skattskrivning, för hennes trolovade är av Davids hus och då måste de skrivas på Davids stad, Betlehem, stamhemmanet på svensk bondska. De kommer till härbärget men där är der knökfullt av folk i dessa dagar då kejsarens guldtörst drivit ut folk på vägarna, gästgivarna tjänar storkovan. Det var staten och kapitalet redan då. Till sist får de en plats i stallet och Maria kan föda.

Fröjda dig, Guds Moder
ty genom dig går glädjen upp över världen.

Och en ängel, ”Han gör eldslågor till sina sändebud ” kommer för att proklamera att Messias, Herren, är född i Davids stad. Men denne ängel lämnar inte sitt bud i kung Herodes palats, inte hos översteprästen  eller till Stora Rådet utan till herdarna som vaktar får om natten, till Gudsfolket. Till dem som ingenting är i maktens ögon. Till herdar i grova kläder med vapen till skydd får hjorden och sig själva kom Herrens ängel med budet att Messias var född, att folkets längtan var slut, att den gryning som stundade var den första att gå upp över det slutliga, eviga jubelåret, att profetiornas tid var till ända och uppfyllelsens tid hade börjat. Så medan de mäktiga sov eller festade och hängav sig åt dulgadåd lyste Guds den Högstes härlighet över herdarna, folket och ord ur den himmelska liturgin hördes på en undanskymd plats i Judéens bergsbygd.

Barnet som föddes den natten kan ses genom en av hans egna liknelser, den om senapskornet, Liten, skrynklig och hjälplös men han växte upp och blev dödens besegrare . I den natten blev Gud människa för vår gudomliggörelses skull. Gud och människa återförenas i detta nyfödda barn och som sann människa måste han födas av en kvinna. Maria, Guds Moder, Gudaföderskan.

                      Fröjda dig, du som rymmer honom
som himlarnas himmel ej kan rymma.
Fröjda dig, du port till den Treeniges mysterium.

Att Gud blev människa är ett mysterium, på en gång totalt obegripligt och otroligt enkelt. ”Ty för Gud är ingenting omöjligt.” är ängelns raka och okomplicerade förklaring till att den ofruktsamma Elisabet blivit havande och att Maria själv skall föda en son utan att ha legat med en man. Och Marias svar är lika enkelt rakt på sak: ”Må det ske med mig som du har sagt.” Fast tösabiten borde var’t vettskrämd., Trolovad med Josef och på smällen, men inte med honom. Ändå visar hon ett lugn och ett mod som överglänser hennes fader Davids vid mötet med Goliat. Vapenlös, skyddslös sveper hon sig i Herren Sebaot, härskarornas Gud som i en mantel och svarar: ”Må det ske med mig som du har sagt.”

Marias möte med Gabriel är en av dessa förunderliga stunder då historien byter riktning. Då Gud satsar allt på ett kort och tar hem spelet. För Maria hade kunnat säga NEJ.

                      Fröjda dig, ty skapelsen förnyas
och Herren, han som skapat allt
har utvalt dig och gjort dig till sin brud.

Men det gjorde hon inte och vi vet hur det gick. Hon sade, frivilligt och medvetet JA  till Gud och därför prisar vi henne salig. (Här i Tito Collianders praktfulla översättning).

Härförerska i strid för oss
dig Gudamoder bringar vi
ditt från ofärd frälsta folk
tacksamma segersånger.

Jörgen Thorhard, Stöllet

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kön och könstillhörighet

Häromveckan arrangerade Brottsoffermyndigheten i Umeå en temadag om hatbrott mot HBT-personer. En av föreläsarna var Svante Norrhem, professor vid Umeå universitets institution för idé- och samhällsstudier, föreläste.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att lyssna, men enligt Västerbottens Folkblad gav Norrhem flera exempel på att synen på kön och könstillhörighet har varierat genom historien:

I Nordamerika fanns en tid då ”tvåsjälade” människor, dvs transpersoner, hade hög status och ansågs ha styrkor som inte bara
individen utan även samhället hade stor nytta av.

I Kanada ansågs nyfödda barn ärva den senast döda personens egenskaper, oavsett vilket kön den nyfödde och den nyss döde hade.

I Afrika betraktades alltid det först födda barnet som en flicka, en ”gammjänta” som skulle ta hand om sina föräldrar.

I Sibirien har funnits folkslag som laborerat med sju könstillhörigheter i stället för två.

– Det här är bra att tänka på när man hör människor säga ”jamen, biologin kan man inte kompromissa med”, sade Svante Norrhem

Lärare i publiken undrade hur skolan bör hantera homfobi/homohat. Svante Norrhems förslag var att jobba med jämställdhetsfrågor. Enligt Norrhem visar undersökningar att unga män som är särskilt fientligt inställda till HBT-personer också är starka motståndare till jämställdhetsarbete.

Berit Bylund i Umeå

Publicerat i Uncategorized | 19 kommentarer

Smygöppning för kvinnliga diakoner i nytt Motu proprio ?

Små förändringar i kanoniska lagen med kanske stora konsekvenser  ?

I de nya formuleringarna i kanoniska lagen  betonas att endast präster och biskopar verkar ”in persona Christi”. Dvs endast präster och biskopar verkar fortsättningsvis i  Gudsmannen Jesu ställe.

När det gäller diakoner betonas andra aspekter. Tex att  tjäna Gudsfolket men tydligen bara utifrån sin egen person. Det lämnar ju fältet fritt………..

“The current Code of Canon Law, promulgated by Pope John Paul II in 1984, spoke of three grades of the sacrament of orders — the episcopate, the presbyterate and the diaconate — by which ministers fulfill ”the functions of teaching, sanctifying and governing,” each according to his grade.

The new wording introduced by Pope Benedict mirrors the explanation of the roles of the church’s ordained ministers presented in the Catechism of the Catholic Church, which says that the task of governing on behalf of Christ, the head of the church, is proper only to bishops and priests.

The new version adds the phrase: ”Those who are constituted in the order of the episcopate or the presbyterate receive the mission and faculty to act in the person of Christ the head, while deacons are enabled to serve the people of God in the diaconate of the liturgy, the word and charity.”

http://ncronline.org/news/vatican/canon-law-changes-deacons-some-marriages

http://212.77.1.245/news_services/press/vis/dinamiche/b2_en.htm

// Irène

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Dödsstraff för homosexuella

Vänner,

Den katolska kyrkan i Uganda stöder införandet av dödsstraff för homosexuella handlingar. I NCR förklarar John L Allen varför http://ncronline.org/blogs/future-church/why-catholics-arent-speaking-uganda-about-anti-gay-bill

Det skulle alltså röra sig om en protest mot västerländsk inblandning. Som förklaring kanske det duger, men verkligen inte som ursäkt. Förtryck uppstår aldrig ur tomma intet. Och även om Vatikanen i försiktiga ordalag tar avstånd från utvecklingen i Uganda. så bidrar man också till den genom att förespråka mildare diskriminering av homosexuella.

Allt annat än mycket högljudda och kraftfulla protester från kyrkans ledning kan tyvärr uppfattas som ett tyst medgivande. Av att det finns andra intressen som är viktigare för Rom att bevaka än några homosexuella afrikaners liv.

 Gert Gelotte

Publicerat i Uncategorized | 15 kommentarer