-
Länkar
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Charlotte Åkerlind om Öppet brev till biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Öppet brev till biskop Anders
- Gunnar Eriksson om Sr Madeleine Fredell OP – Att fråga varför
- Irene Nordgren om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
- Anna om Fy skam igen diakon Göran Fäldt och fy skam igen Katolsk Horisont
Bloggrulle
Meta
Dagsarkiv: april 18, 2012
SSPX närmare Rom
Vänner. Den vanligen mycket välinformerade vatikanisten John L Allen bekräftar i NCR närmandet mellan Rom och SSPX. http://ncronline.org/blogs/ncr-today/lefebvrite-schism-may-be-nearing-end Gert Gelotte
Publicerat i Uncategorized
3 kommentarer
Vaddå encyklikor om RÄTTVISA och LIDANDE ?
Som min förra bloggrubrik ( Påven skiljer på folk och fä ) antyder så är det ORÄTTVISAN i att påven bara bryr sig om att tala med Bernard Fellay och co men inte med Helmut Schüller och co och inte … Fortsätt läsa
Publicerat i Uncategorized
15 kommentarer
15 svar till ”Vaddå encyklikor om RÄTTVISA och LIDANDE ?”
Jag ger dig ett bibelord som svar på det du säger idag – det är Guds Ord till oss alla och för vår glädje och kärlek – ur Efesierbrevet… – detta kanske kan hjälpa dig att förstå vad Kyrkan säger och ber oss rätta oss efter.
51 Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. 2Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 3Otukt och annan orenhet eller själviskhet får det inte ens vara tal om bland er, det anstår inte de heliga. 4Inte heller oanständigt och tanklöst eller lättsinnigt tal – sådant passar sig inte – utan bara tacksägelse till Gud. 5Ni vet ju mycket väl att ingen kan få del i Kristi och Guds rike om han är otuktig eller oren eller självisk, alltså avgudadyrkare. 6Låt ingen lura er med tomma ord, det är sådant som drar Guds vrede över olydnadens människor. 7Ha därför ingenting med dem att göra.
Ljusets barn
8En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. 9Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning – 10och tänk på vad Herren vill ha. 11Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så, avslöja dem – 12vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. 13Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt, 14för överallt där något blir synligt finns ljus. Därför heter det: ”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.”
15Se alltså noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. 16Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda. 17Var därför aldrig oförståndiga, utan sök förstå vad som är Herrens vilja. 18Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten, utan låt er uppfyllas av ande 19och tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta, 20och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn.
Den kristna familjen
21Underordna er varandra i vördnad för Kristus. 22Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. 23Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud – han som också är frälsare för denna sin kropp. 24Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män.
25Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den 26för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet. 27Ty han ville själv låta kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla; helig och felfri skulle den vara. 28På samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, 29ty ingen har någonsin avskytt sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyrkan – 30vi är ju delarna som bildar hans kropp. 31Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett. 32Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan. 33Men dessutom skall var och en av er älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa respekt för sin man.
61Ni barn, lyd era föräldrar för Herrens skull, det är er skyldighet. 2Visa aktning för din far och din mor; det är det första bud som följs av ett löfte: 3så att det går dig väl och du får leva länge på jorden. 4Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja.
5Ni slavar, lyd era jordiska herrar ärligt och uppriktigt och med respekt och fruktan så som ni lyder Kristus. 6Var inte inställsamma ögontjänare, utan var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja. 7Tjäna villigt och glatt, det gäller ju Herren och inte människor. 8Ni vet att var och en som gör något gott får sin lön för det av Herren, vare sig han är slav eller fri. 9Och ni som har slavar, handla på samma sätt mot dem och använd inga hårda ord. Ni vet ju att de och ni har samme herre i himlen, och han tar inte hänsyn till person.
Guds rustning
10Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. 11Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. 12Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. 13Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. 14Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar 15och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. 16Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, 17och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 18Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga. 19Be också för mig att orden läggs i min mun och att jag talar frimodigt när jag bär fram hemligheten i evangeliet, 20vars sändebud jag är i min fångenskap. Be att jag förkunnar det så frimodigt som jag bör.
Slutönskan
21För att ni skall veta hur det står till här och hur jag har det kommer Tychikos, min käre broder och trogne medhjälpare i Herren, att berätta allt för er. 22Jag sänder honom till er just för att ni skall få veta hur det är med oss och få uppmuntran av honom.
23Frid och den kärlek som hör tron till åt er, bröder, från Gud fadern och herren Jesus Kristus. 24Nåd åt alla som älskar vår herre Jesus Kristus i hans oförgänglighet.
Anna
Och det är allt och inget du har att komma med ?
// Irène
Iréne,
Apostlagärningarna och de efterföljande breven visar ju på att urkyrkan var jämförelsevis jämlik. Församlingsmedlemmarna delade på det man hade och det finns många exempel på kvinnor i framskjutna positioner.
Det är först med helleniseringen som kyrkan på allvar blir hierarkisk och kvinnorna knuffas undan.
Så Anna är inte så fel ute tycker jag.
Anneli
Anna.
I ditt långa Pauluscitat finns dessa kärnfulla ord: ”Kristus är kyrkans huvud”. Det får konsekvenser.
Jag gillar skarpt att du citerar Paulus, men nu när debatten handlar om sakfrågor ställer jag helhjärtat upp på den linje Irène anför mot påvens maktmissbruk. Hennes vrede mot orättvisor är en i mina ögon helig vrede eftersom påven bedriver en orättfärdig maktutövning mot majoriteten troende.
Det är orättfärdigt att som kristen makthavare kräva lydnad av oss som myndigförklarats av Herren själv. Står det inte att man måste lyda Gud mer än människor? Har vi inte alla ett upplyst samvete? Vem har givit Ratzinger rätt att härska över oss? Gud? Nej, kardinaler, som påvar i sin tur valt!
Se Jesu egna ord till de troende:
”Till de judar som trodde på honom sade Jesus: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33De sade: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?” 34Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden.35Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. 36Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria.” Joh.8.
Och genom Petrus säger Herren: ”Var fria människor, men missbruka inte er frihet till att göra det onda, utan var tjänare åt Gud.” 1Pet.2:16.
Vi är inte påvens tjänare utan hans bröder och systrar, fria suveräna subjekt inför Gud. Och därför kräver vi respekt från påvens sida, att han stiger ned från sina höga hästar, bemöter oss i ögonhöjd och omsätter det kategoriska kärleksbudet i praktiken så att alla medlemmar i Kyrkan får upprättelse.
Det är vad Irène och vi alla kämpar för.
Samuel.
Samuel
På vilket sätt har du blivit bemött respektlöst av påven? Baserat på din ovanstående kommentar är det snarare du som behandlar honom respektlöst.
Jag tror inte att någon har tvingat varken mig eller dig att lyda påven och se honom som Guds tjänare, utan vi alla har nog fri vilja. Jag tror inte skon klämmer i att påven, enligt dig, inte visar någon kärlek till sina medmänniskor utan att du har svårt att förstå varför du ska ödmjuka dig och lyda någon annan.
Helene
Kära Samuel, jag kan överhuvudtaget inte ens känna igen mig i det du säger varken om kyrkan eller att påven skulle vara någon som styr mitt liv i detalj eller att jag måste det ena eller andra… jag har själv valt detta då jag följt Herren!
Jag har haft en så kallad personlig guds upplevelse och hade ingen som helst kontakt med den Romerska kyrkan dit den ”osynliga Guden” jag följde (jag var sekulär och inte uppväxt med tro och svenskfödd och protestantiskt döpt) valde föra mig.
Jag valde den Romerska kyrkan utan att känna henne och där har jag under de år som gått sedan min omvändelse lärt känna Kristus – varande just den Osynlig Gud jag följt och har varit med sedan dess… i Kristus vet jag att det som kyrkan lär och säger till 100% överensstämmer med vad som står Skrivet också – vad vi som troende ska göra och hur vi ska leva.
Att påven säger det som jag redan vet och lever i Herren Kristus är för mig bara en verifiering på att det jag gör och lever är rätt och riktigt. Det som för dig känns som ett ok och överhöghet är för mig Frihet och glädje.
Jag lever, andas och finns i den Sanning som också kyrkan proklamerar och försvarar och denna Sanning har gjort mig till en fri kvinna där jag förr var en helt annan kvinna och bar ok av allt det som jag fått av både arv och samhälle samt en syn på vad och vem jag var och hur jag skulle vara.
Jag är outsägligt lycklig med den ordning jag anammat och mitt hjärta funnit i den Romerska kyrkan och det är för mig därmed inte helt greppbart det du säger – det är snarare en verklighet jag inte känner till eller förstår ens.
Valet har varit helt mitt att välja vara katolik och leva som en sådan helt och fullt som kyrkan ber oss göra och uppmanar oss göra för att vi ska kunna bli helgade.
Jag tackar Gud genom Jesus Kristus varje dag att Han gett mig denna oerhörda nådegåva och när jag läser det ni säger önskar jag det samma för er – att ni kunde få uppleva den glädje, den frihet och den skönhet som det bor i att kunna bara få vara den man föddes till och den man egentligen är – i Kristus.
Vilket kyrkan ger oss möjlighet till!
Den chansen tog jag —- och önskar alla ville göra det!
Sakramenten är de som ger Liv i Herren och de är stora nådegåvor som i tacksamhet tas emot med stor vördnad och glädje.
Så jag ber om detta för er också…. så att också er glädje kan bli fullkomlig.
I Kristus
Anna
Ja, Helene,
du har helt rätt i att jag har ”svårt att förstå” varför jag eller andra katoliker ska lyda någon annan än Herren och ett av Guds ord upplyst samvete. Det är ju Kristus som ska vara Kyrkans huvud. Men den befattningen har en viss Joseph usurperat.
Påven uppträder som om Gud själv hade utnämnt honom till sin jordiske ställföreträdare, sin Vicarius Christi, sin Pontifex Maximus, sin romerske ståthållare med diktators fullmakt att styra och ställa med såväl vårt andliga väl och ve – exkommunikationsmakten, de olika förbuden av prästvgining – som våra privatliv; underlivsfrågorna har ju tagit center stage till förfång för det som är Kyrkans reella uppdrag: evangelium.
Att reproducera och införliva ett för människan ovärdigt klassamhälle och ge det gudomlig status genom att uppgradera sig själv och en liten patriarkal klick till huvud för Kyrkan och degradera spirituella systrar och bröder till ”temporala lekmän” är verkligen respektlöst mot oss alla.
Samuel.
Samuel, jag förstår inte hur du kan se det som respektlöst att Gud valt att ha olika roller för oss i Kyrkan och att det ska finnas en ordning där på vem som gör vad och varför?
Det du säger om påven – att han egenmäktigt har gripit makten och själ utnämnt sig till överhuvud genom en statskupp som vore han en diktator och med våld gripit sin roll är ju inte ens sant. Det är, Samuel kort, sagt en lögn.
Kyrkan är inte en reflex av samhället- och får inte vara för att då förlorar hon sin förmåga att kunna OMVÄNDA människor från samhällets syn på vad som är politiskt korrekt och hur vi lever i samhället som är tidsbundet och i en specifik kontext till att övergå till ett Evigt Liv i Herren. Därmed är det viktigt att kyrkan alltid utgör en motpol och mycket starkt försvarar trons innehåll från alla personliga och privata ”tyckande och tolkningar” hur en troende ska leva i Herren och med Herren samt genom Honom.
En katolsk präst är en man som ger sitt liv för lammen. Han offrar sig för dem och deras helighet och helgelse. De som helgas därigenom i Herren offrar sig i sin tur för de som Herren utvalt att leda dem. Detta finns beskrivet i Pauli brev och även i Petri brev för den som kan se detta och vill läsa om det själv när man ännu inte levt det i sin Väg med Kristus. (Ef 4:11-16,5:1-33, Rom 12:1-3, bland annat).
Herren själv lärde sig att underordna sig genom att lyda att bli en förebild för den troende, likaså hans mor. Herren Moder Maria som var en kvinna som var hemmafru och gick till brunnen varje dag och serverade mat och tjänade alla i hemmet och kring hemmet trots att hon – i särklass – var den mest utvalda kvinna som någonsin funnits på denna jord av Gud själv – likaså hennes man Josef. Dessa människor är våra förebilder för våra liv!
Enkla människor som tjänade sin nästa och levde ”osynliga liv” – vilket inte är applicerbart på Herrens apostlar som måste ha och hade framträdande roller.
En man som blivit utvald att vara apostel och även tackat ja till den rollen i Herren är en man som du kan se i berättelserna om apostlarna och även Pauli brev – män som reste över hela världen och förkunnade inför alla Sanningen och de förde redan på den tiden mycket fräna och starka (det syns framförallt i Johannes första brev, samt i Petri brev och Judasbrevet) motangrepp mot dem som försökte förvanska, förleda och införa en tro som stred mot den apostoliska tron som de själva tagit emot av Herren.
Kyrkan är fortfarande likadan och måste vara det – de ska svara inför Herren för oss och de lamm som genom hennes ledare eller andra blivit vilseförda i sin tro.
Jag hoppas detta kan hjälpa dig att förstå varför kyrkan är sträng och måste vara det i frågor som rör vårt liv – hur man som kristen ska och bör leva – samt varför hon är ännu strängare mot de präster och andra som går emot den Sanna läran om hur en troende bör förstå sin tro och leva den.
Det vi inte kan förstå kan vi naturligtvis inte omsätta i handlingar och förstår vi fel och har andra ideal hur vi ska leva som kommer ur olika politiska idéers ”tankesmedjor” så handlar det inte längre om kristen tro – utan om världsliga synsätt som man försöker anpassa till kristendom.
I Kristus
Anna
Anna
Jag betraktar dig som en typ av infiltratör vars enda syfte är att sabotera alla diskussioner som har med reformarbete att göra.
Dina kilometerlånga citat från bibeln och från encyklikor – oavsett bloggtemat – lägger du som en våt filt över alla argument FÖR REFORMER.
Du är ju MOT allt vad reformer heter och därför vill du inte att argument FÖR reformer ska få stå oemotsagda inför KV bloggs läsare.
Du känns som en gammal grammofon som hakat upp sig och spelar samma – samma – samma – samma – samma – samma – samma – samma låt om och om igen – om och om igen
om och om igen – om och om igen-om och om igen – om och om igen………
På det sättet illustrerar ditt tjatande evigheten – något som aldrig tar slut.
// Irène
Irène,
Tycker du att det är värdigt och korrekt att bemöta en person som kommentarar
på KV Blogg på det sätt du här gör? Du må ha dina fantasier och tolkningar för dig själv,
är det månne så att dina egna argument tryter? Vi är fyra huvudskribenter på denna blogg,
jag skäms över det bemötande mot person som flera av vara fåtaliga kommenterare ofta utsätts för! Så rimligt att vi inte får höra fler röster, när vi behandlar oliktänkande – förment eller verkligt – på det här sättet. Personerna i KV blir medansvariga, åtminstone genom ”guilt by association”. Ja, jag är ganska förbannad på vår blogg om vi inte bättrar oss! Våra eventuella interna bykar får vi just sköta internt. Sidor med personliga utbrott hör inte hemma under en gemensam blogg, tycker
Krister
Krister
”Våra eventuella interna bykar får vi just sköta internt.”
Lev som du lär !
// Irène
Irène, alla
Visst tycker jag också att våra kommenterare skall ha självkritik och inte lägga ut mattor
av långa kommentar, även om det finns något innehåll i dem.
Vår lösning kanske får vi bli att vi avskaffar anonyma kommenterer, och inför
strikt moderering i förhand. Men vi har hittills inte velat ha en sådan moderator,
utan påbjudit viss klippning av kommentarer efter omdöme av ”inläggsägande skribent”,
vilket tyvärr leder till en grad av godtycke. Vår bloggs konstruktion är ju tyvärr sådan att allt skrivet sjunker i ”glömskans hav” ganska fort – på ont och på gott.
Krister
Irène,
Riskvarning! Nu ser det ut att bli pajkastning! Jag vill inte vara med om det.
Min kommentar var inte en personlig, privat eller intern byk, utan rörde KV Bogg och hur vi skriver.
Krister
Anna.
Jag förstår inte kritiken mot dig som debattör. Bloggen är ett debattforum och det borde stå envar fritt att argumentera för sin sak på det sätt man finner bäst. Att vi är oense ligger i sakens natur.
Dessa ord:
”att kyrkan alltid utgör en motpol och mycket starkt försvarar trons innehåll från alla personliga och privata ”tyckande och tolkningar”
kunde varit mina egna bortsett från ”alla”. Vissa privata tolkningar kan vara mycket fruktbara, så länge de är förenliga med den nytestamentliga trosskatten.
Jag har inte använt orden självutnämnd eller våldsam statskupp om påven, men jag inser att det går att tolka mig så.
Jag håller med dig om att det måste finnas olika roller i en kyrka som präglas av ordning, men att ämbetena skulle vara reserverade för celibatära män framgår inte av NT. Petrus exv var ju gift. Och kvinnor hade ledande poster i lokala församlingar – Junias kallas apostel av Paulus. Och han skriver ju att i Kristus saknar kön betydelse (Gal.3:28).
För att du ska förstå min kritik av påvedömet bättre bifogar jag en debattartikel (som jag gissar att du inte läst). Kom ihåg att orättmätig makt korrumperar och att vi sett otaliga exempel på det inom Kyrkan. Vi måste ta lärdom av urkyrkan och inse att ingen apostel kom med idèn om ett centralt och ofelbart läroämbete.
—-
Vi är alla katoliker
Det är dags för oss katoliker – alla kristna – att bilda en global union och göra en oblodig revolution genom att etablera oss som autonoma församlingar, där samtliga medlemmar ges rösträtt i val av ett kollektivt ledarskap av båda könen och så rasera den patriarkala och pyramidala hierarki, som utan legitimitet regerar vår universella Kyrka.
Vi Jesustroende är katoliker i minst tre bemärkelser.
1. Vår tro är grundad på en katolsk skriftsamling kallad Nya Testamentet. Skrifterna samlades av urkyrkans församlingar och redan vid den siste aposteln Johannes död runt år 100 var man i stort sett överens om vilka skrifter som ägde apostolisk auktoritet. 300 år senare fastställdes NT:s omfång i ett formellt beslut, kallad kanonisering, men redan vid texternas tillkomst gav man dem sitt erkännande som apostolisk förkunnelse. Apostlarna var vittnen till Jesu liv och lära och upplysta av Anden kodifierade man den gudomliga uppenbarelsen i skrift. Vi som tror så är alltså andliga arvtagare till urkyrkan, de första kristna, de ortodoxa katolikerna i Romarriket. Vi är därmed katolska kristna, mer eller mindre ortodoxa.
2. Vi sammanfattar vår tro i den apostoliska trosbekännelsen som så gott som alla kristna stämmer in i. Denna samstämmighet gäller även de mer utvecklade versionerna av bekännelsen från de två första koncilierna i Nicaea och Konstantinopel på 300-talet. Resultatet kallas den Nicenska trosbekännelsen. Vår bekännelse är alltså ortodoxt katolsk.
3. Det finns bara en Kristi kropp vars lemmar vi tillsammans utgör. Vi är alla medlemmar i den två miljarder personer stora kroppen och Kristus är vårt huvud. Denna kropp, den universella Kyrkan, är en andlig verklighet, som väntar på att manifesteras synligt i en union av alla troende.
Att vara kristen är att vara katolik.
Emellertid, nytestamentligt medvetna kristna underkänner samtidigt påvedömet som despotisk monarki; vi är antipapister; vi erkänner inte påven som vårt överhuvud på några som helst villkor – endast Kristus erkänner vi som vårt andliga huvud. Med aposteln Tomas böjer vi oss inför den uppståndne Messias och bekänner ”min Herre och min Gud”.
Att böja vårt huvud för en vanlig dödlig är lika otänkbart i vår tid som det var för urkyrkans medlemmar att knäfalla inför den romerske kejsaren. De pliktade hellre med livet. Vi blir hellre exkommunicerade, förvägrade att ta emot den heliga kommunionen, trots att den är det enda gedigna guld som finns kvar i den nu så korrupta och skandaliserade Kyrkan.
All makt korrumperar, ”absolut makt korrumperar absolut” som en viss klarsynt katolik, Lord Acton, noterade efter första Vatikankonciliet då påven krävde att ”ofelbarhet” skulle bli ett dogmatiskt attribut till hans läroämbete. Vilket det också blev. Samme påve, Pius IX, fällde de ryktbara orden ”det är jag som är Kyrkan”. Värre hädisk hybris har knappast uppvisats av en kristen sedan Urban II förklarade krig, korstågskrigen, med orden ”Gud vill det”. Jesus manar oss att älska våra fiender, inte döda dem. Att döda muslimer och kättare är att åter korsfästa Kristus. Att våldta barn finns inte ord för annat än Jesu tunga domsord: ”… för denne vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.”
Påvedömet har gjort moralisk konkurs och förlorat sin forna andliga auktoritet, trots de senaste påvarnas många böner om förlåtelse för historiska synder. De många barnvåldtäkterna med tusentals präster, biskopar, kardinaler och påvar som kollaboratörer har effektivt spikat igen kistan.
Påvedömet har alltid varit mer romerskt än kristet och har nu förlorat så mycket legitimitet i medlemmarnas ögon att en global reformrörelse som kallar sig ”We Are Church” attraherar hundratusentals, troligen miljoner katoliker i ett 50-tal länder i opposition mot påvens despoti och Kyrkans många obibliska dogmer. I Sverige är Romersk-Katolska Kyrkan inte så stor, men även här finns ett antal stridbara reformvänner under namnet Katolsk Vision.
Uppdelningen av Kyrkan i två klasser, den maktägande patriarkala hierarkin och de maktlösa ”lekmännen” dito ”lekfolket” – dessa infantiliserande beteckningar – är ingen kristen inrättning, utan en hednisk/judisk kvarleva. Jesus utnämnde inga präster enär han själv agerade överstepräst när han gick in i det allra heligaste och en gång för alla gav det fullkomliga offer som renar alla människor från all synd (se Hebr. kap. 7-9) Att därefter agera ”in persona Christi” är främmande för NT. Jesus kallade apostlarna till att vara goda herdar, dvs själavårdande ledare, inte att låtsas kunna upprepa det fullkomliga sakramentet.
Det är dags för oss katoliker – alla kristna – att bilda en global union och göra en oblodig revolution genom att etablera oss som autonoma församlingar, där samtliga medlemmar ges rösträtt i val av ett kollektivt ledarskap av båda könen och så rasera den patriarkala och pyramidala hierarki, som utan legitimitet regerar vår universella Kyrka. Vi kräver att påven abdikerar från alla titlar utom biskop av Rom och utlyser ett koncilium dit demokratiskt valda representanter för gudsfolket – män och kvinnor ur alla kristna samfund – har tillträde och utgör beslutsfattande majoritet.
Bara så kan vi manifestera den enhet Kristus Jesus uttryckligen bad om. Bara så kan vi och Herren återge Kyrkan dess trovärdighet.
Samuel Johansson, evangelisk dissident inom RKK.
Irene, jag känner inte mig manad att kommentera det du säger mellan alla personangrepp du utsatt mig för sedan jag kommenterat – då det inte verkar vara så att du tål någon som helst kommentar som inte är medhåll till det du säger – samt du verkar i mina ögon en person som dömer människor utan att ens veta vem de är och när de – som jag gjort – talar om vem och vilken avsikt de har (mina sista inlägg) kallar du mig indirekt för att ljuga.
Det är grovt….
Samuel och Krister… tack båda för att kunna hålla en slags dialog utan att förfalla i direkta personangrepp för att man inte delar ert synsätt på kyrkan – det känner en smula betryggande för annars hade jag nog trott ni vore ute bara för att skända, baktala och förnedra Kyrkan… med ren skär illvillighet som enda avsikt.
Samuel, jag förstår inte alls ditt sätt att se kyrkan… då det är fråga om att även Hon är på en ”livspilgrimsresa” sett som Kristi Kropp och att hon ändras och förändras i Herren är naturligt då hon idag är oerhört större än hon var när hon började… vilket innebär att även hennes strukturer har förändrats – Hon är ett levande ”väsen”.
Och med det hat om finns mot kristna och även Kyrkan hade hon inte överlevt en sekund mot de som rest sig mot henne – där både Stalin och Hitler var de mest ”moderna” som försökte krossa henne – OM Hon inte också hade varit en maktfaktor i världen.
Jag ser det tvärtom så att det just är Hennes hierarki som gör att hon är Stark och överlever och kan komma till rätta med allt hon måste kunna då hon är global och ändå EN ENDA KYRKA… om än många.
Avseende de som begår fel eller är ute efter egen makt eller härlighet i Kyrkan och ägnar sig åt annat som är förkastligt – så överlåter jag den domen till Herren … som för oss alla och detta gäller oss alla… ingen undantagen.
Det ger mig ro och det ger mig också en glädje för att vi ofta tar fel på människor – vi tror oss veta vem som finns i någon eller deras hjärtan – men vad där bor är inte helt synligt för oss. Men det är det för Kristus!
Jag överlät mitt liv och mitt varande och mitt Vandrande till Honom och det har gett så glädjerika frukter för mitt liv och som Paulus säger – döm inte eftersom med samma dom som vi dömer kommer vi att själva bli dömda.
För mig har kyrkan trovärdighet just i det faktum att hon förkunnar Sanningen om vår Tro och det är den Sanning som grundar sig på Herrens förkunnelse.
Jag hoppas verkligen att du finner den och att du når Frid i Herren.
I Kristus