Det är svårt att inte skriva satir, sade den romerske satirikern Juvenalis, död 130 efter Kristus. Hade han levt i dag och intresserat sig för de splittrade kristna, då hade han fått mycket att driva med. Många skulle känna sig orättvist träffade. En satir känns definitionsmässigt orättvis av den drabbade. Men satir är nödvändig antibiotika och förekommer rikligt i Bibeln och kyrkohistorien, långt mer frätande än Charlie Hebdo.
Juvenalis skulle gissla katolikerna för deras självtillräcklighet, deras svar på alla frågor från havsrätt till rätt sätt på sängkanten och att en biktfar kan ge omedelbar absolution till en ångerfull massmördare men inte till en frånskild omgift som tar ansvar för sina bonusbarn.
Han kunde skärskåda Svenska kyrkans frestelse att bli företag, eventarrangör och förkunnare av allt utom Jesus, synd och försoning. Han skulle gyckla med väckelsekristendomens absurda beroende av karismatiska ledare och kulten av ytligheten. Allt djupt orättvist!
Men satirens medicin duger inte som brödföda. Allas vår frestelse är att jämföra det bästa i vår egen tradition med det värsta hos syskonen. Inga konflikter kan vara värre än syskonfejder. Vi skilsmässobarn är arvtagare till en djup och varaktig söndring, med många sår som fortfarande varar.
År 2017 uppmärksammas årsdagen av en händelse som likt skotten i Sarajevo skulle utlösa enorma krafter, vilka snabbt hamnade utanför aktörernas kontroll. Ingen ville ha det krig som startade. Alla kloka ville ha en reform av kyrkan, och kyrkoledningen hade försuttit många dyrbara tillfällen till nydaning, men den reformation som nu utbröt blev en revolution som slet sönder Europa och exporterades till övriga världen.
När augustinmunken Martin Luther publicerade sina 95 teser om avlaten (hammarslagen är en myt, tanken att man kunde köpa syndaförlåtelse är en myt) utlöste det en splittring av kristenheten, inte i två halvor utan i tusentals fragment.
Luther hade vunnit en dyrbar äkta insikt i vad lagen och nåden är. Han förstod till fullo Guds ords verkande kraft och att evangeliets glädje egentligen bara kan tas emot av den djupt förtvivlade. Han var ett språkligt och musikaliskt geni. Han utlöste en tsunami av ekonomiska och politiska krafter och fann sig snabbt i rollen som chefsideolog, som enbart år 1520 producerade 900 trycksidor.
Han delade renässanshumanisternas naiva tro att texter talar för sig själva. Men principen ”Skriften allena” ledde paradoxalt till att antalet kommentarer, förord, efterord och tillrättalägganden växte explosionsartat. De skriftlärdes auktoritet ersatte kyrkans och liturgins förståelsehorisont (enligt Thomas Götselius, Själens medium, Glänta 2010). Den katolska kyrkoledningen svarade med skräck, censur och betoning av allt som reformatorerna ifrågasatte. Konfessionernas fyrahundraåriga skyttegravskrig hade börjat.
Vi som lever nu bär konsekvenserna av detta. Vi kan inte springa ifrån vår bakgrund, lika lite som vi kan förneka vårt genetiska arv. Men det vore välgörande om vi inte vid reformationsjubileet på något håll tanklöst och insiktslöst upprepar inlärda konfessionella fraser om ljusets seger över mörkret – alternativt mörkrets triumf.
Reformationen i Sverige drabbade en blomstrande andlig kultur. Om denna kan man läsa i Alf Härdelins Världen som yta och fönster (Artos 2005). Man hade predikat på svenska och sjungit i kyrkor och gillen hela medeltiden igenom. (Luthersk församlingssång blev allmänt förekommande först ett gott stycke in på 1600-talet.)
Det är nu dags att skriva en splittringens historia som alla parter kunde enas om. Vi skilsmässobarn har glidit ifrån varandra och vet föga om hur syskonen resonerar, om deras självklara referensramar och vilka associationer de knyter till samma ord.
Receptet för helande och bot heter vänskap och kunskap. Vänskap: att man tillsammans söker sanningen utan att vilja omvända den andre. Kunskap: seriös ansträngning att lära känna den andres bakgrund och sätt att tänka och reagera, i respekt för att hen inte tänker och reagerar som man själv.
Här finns inga snabba lösningar. Med tiden lär man sig att leva med faktum att inte alla problem har omedelbara lösningar – här som i varje familjekonflikt. Alla ska dock känna förpliktelsen till ökad vänskap och kunskap, i respekt för Kristi yttersta vilja.
Nu är tid att öva helig syskonavund. Mot katolikerna för att liturgin och folkfromheten bevarar kyrkan från beroende av prästerskapets kvalitet. Mot Svenska kyrkan för dess vilja att gestalta kristen tro på begripligt sätt för nya människor, och för dess diakoni. Mot frikyrkan för dess trosvisshet och sociala ansvarstagande, dess förvissning att det inte existerar hopplösa fall.”
Vänner,
jag tycker Anders Piltz artikel är mycket bra. Metaforen om Sveriges kristna som skilsmässobarn träffar huvudet på spiken, även om en del kommenterar i Kyrkans tidning visar hur svårt det är att argumentera med metaforer. Det finns alltid läsare som söker metaforens exakta mening. Den som inte finns. Metaforen är inte en exakt upplysning utan en inbjudan till att tänka efter.
Kommentarerna finns via den här länken:
http://www.kyrkanstidning.se/search/node/piltz
Sedan kan jag inte låta bli att än en gång påminna om den danske atomfysikern Niels Bohrs kloka formulering:
”Motsatsen till en sann utsaga är en falsk utsaga. Men motsatsen till en djup sanning kan vara en annan djup sanning”.
Jag tror inte Bohr syftade på tro och teologi, men formuleringen är en ekumenisk nyckel. Vi kommer upp ur reformationens och motreformationens skyttegravar först när vi inser att vår egen sanning inte utesluter någon annans sanning.
För att ta ett exempel så går det utmärkt att leva med såväl sju som två sakrament eftersom antalet är godtyckligt.
Gert
Agneta och Gert
Jag har inte lika lätt att sälla mig till hyllningskören.
Omvändelse under galgen kräver i mitt tycke mycket mer än en artikel i Kyrkans Tidning.
En offentlig ursäkt och en bön om förlåtelse till svenska kyrkan och dess företrädare för det oerhört fula uppropet i DAGEN som Anders Piltz var initiativtagare till måste enligt min mening till om jag ska tro på att Anders Piltz menar allvar.
http://www.dagen.se/debatt/svenska-kyrkan-f%C3%B6rs%C3%B6ker-ta-monopol-p%C3%A5-historien-1.92453
Av kommentarer att döma inom svenska kyrkan har Anders Piltz sårat så många av sina ”halvsyskon” där att det förpliktigar att han tar ett mer påtagligt ansvar för den smärta han tillfogat dem och för den fördjupning av familjesplittringen han därigenom blev orsak till.
// Irène
Irene
Ja. Tror du man kan se artikeln som en bön om förlåtelse? Även jag har hört att kristna har känt sig förnedrade och visst ger jag dig rätt: snyggast vore en tydlig ursäkt. Det hade varit större, det är sant. Själv har jag minimalt med tillit och litar knappt på något katolskt efter att ha hört för många lögner o sett för många snaskigheter. Det mesta syns mig vara ytlig kosmetika för salongshungriga(klostervurm) där fotfolket beundrar de som svänger sig i romantiska ordensdräkter i ett katolskt catwalkeri. Ofta fromt högdragna mannekänger. Tjusigt för nykonverterade och icke-katoliker men med tiden ett obehagligt särskiljande av NI och Vi.
AP skrev som ett ”Vi”. Det var nytt och gott. Jag menar att vi bör respektera allt levande på denna jord som ett ”Vi”. Visste du att myror hjälper vissa plantor att jaga bort fienden från deras blad….i gengäld får myrorna godis i form av nektar från bladen?
Vi vet ingenting om Någonting. De som säger sig veta är de första vi ska ifrågasätta!
Katoliker-pingstvänner-lutheraner…är inte de enda syskonen på jorden …hela attacken mot svenska kyrkan talar om ….petitesser …utifrån ett större perspektiv. Hans artikel var ett steg i rätt riktning när det gäller respekt för hela Skapelsen. Det handlar om kärlek till G-d.
Och nu i skrivandets stund känner jag tröttheten komma krypande som en bergvägg emot mig. Vad å andra sidan predikar jag själv om … till vilken nytta? Omtagelser. Känner mig som en myra som jagar bort fiendemaskar från Skapelsens blad. Alla dessa elefanter till gubbar inom kyrkor och moskéer som skiter ut regler o lagar som maskar på de heliga bladen allt medan bladen serverar G-ds nektar in i evinnerligheten.
Vi får lita på G-d, kära Irene.
Agneta
Vänner,
Det som, enligt min mening, brister i Anders Piltz med flera artikel i Dagen är inte kritiken av Svenska kyrkans jubileumsfirande. Den är korrekt och varför Piltz skulle be om ursäkt för så självklara upplysningar förstår jag inte.
Det som brister är något annat, nämligen insikten att dagens katolska kyrka i Sverige inte heller har någon obruten tradition till medeltidens katolska kyrka, Ansgar och ärkebiskop Stefan av Alvastra.
Därför tycker jag så mycket om Anders Piltz metafor skilsmässobarn.
Försoning mellan Svenska kyrkan och Katolska kyrkan menar jag förutsätter två förhållningssätt.
1. Beslutsamhet att tala och tåla klarspråk. Svenska kyrkan bygger på medeltidens katolska kyrka, men är inte identisk med denna. Svenska kyrkans historia är inte 1000 år utan 500 år. Men Svenska kyrkan har också del i en gemensam svensk kristen tradition som är 1000 år och förmodligen äldre än så. Om detta sårar några svenskkyrkliga kan jag trösta med upplysningen att katolska kyrkans i Sverige historia efter reformationen är 224 år, räknat från Gustav III:s toleransedikt 1781.
2. Envis vilja att sluta älta gammalt groll. Ingenting kan förstöra framtiden så snabbt och så grundligt som att gräva upp gamla oförrätter, verkliga och inbillade, kräva ursäkter och tolkningsföreträde. Som om det gick att ändra det förflutna.
Protestanter och katoliker i Sverige är som skilsmässobarn. Vi har ett gemensamt men brustet förflutet. Det måste vi förlika oss med. Gör vi det kan vi bygga en gemensammare framtid. Med god vilja i stället för gammalt groll är allt möjligt.
Gert
Nja Gert,
Fakta knastrar och kan användas som en kulspruta och mjuk är huden och förmågan till tro.
Du själv tyckte att debatten var märklig se ”Upproret i den svensk katolska ankdammen” o din kommentar.
Hårdförd fakta och en lista av prominenta namn är inte kärleksfullt. En lista av namn kan vara en förband av elitsoldater. För det kan man be om ursäkt. Vad vinsten är…är en ytterligt relevant fråga. Vad är segern? Kristus?
Detta var vad Irene skrev om i sitt inlägg o och jag frågade i en kommentar hur man kunde förhålla sig så till sina fäders tro. Så mycket roligare då att läsa denna artikel av AP. Jag tackar honom här å kristenhetens vägnar…för den.
Tonen, Gert….tonen.
Jag ger Irene rätt att vilja en ursäkt men ser artikeln som AP skriver som ett svar på vår undran….säkerligen inte… menat till oss två.
Egentligen tycker jag att det är självklart rätt av Irene.
Agneta
Gert
”Det som, enligt min mening, brister i Anders Piltz med flera artikel i Dagen är inte kritiken av Svenska kyrkans jubileumsfirande.”
Enligt min mening är det exakt ”kritiken av Svenska kyrkans jubileumsfirande” som illustrerar en 100 % ekumenisk tondövhet hos Anders Piltz som medför att jag i detta fall har en radikalt motsatt uppfattning än du.
Vill Antje Jackelen som ärkebiskop fira 850 års jubileum i Uppsala ärkestift och Åke Bonnier i Skara Stift fira 1000 årsjubileum så ser jag detta som ett firande av kristendomens långa hemmahörande i Sverige och Anders Piltz och co gnällande som ”för att tala klarspråk” ogint, snålt, ogeneröst och oekumeniskt.
Har Anders Piltz eventuellt ångrat sig och vill framstå som trovärdig så får han – enligt min mening – bjuda till ordentligt……och be om ursäkt.
// Irène
Irène,
ett tusenårsfirande av ”kristendomens långa hemmahörande i Sverige” vore helt korrekt. Ett firande av kyrkans tusenåriga hemmahörande i Sverige vore också helt korrekt, liksom att det funnits ett ärkestift i 850 år och ett Skara stift i tusen år.
Men skall vi vara noga med fakta, så är det inte historiskt korrekt att fira Svenska kyrkans åttahundrafemtionårs- eller tusenårsjubileum. Detta konstaterande handlar inte om att ”pinka revir” eller att vilja förolämpa eller såra någon. Det handlar om att i Rankes anda söka efter wie es eigentlich gewesen ist – alltså om historieskrivning.
Katolska kyrkan var Sveriges kyrka under de första dryga fem hundra åren av kristen närvaro i Sverige. Reformationen har ägt rum. Den var inte betydelselös parentes, varken till organisatorisk form eller teologiskt innehåll.
Gert
Gert
Du talar om ”korrekt historiebeskriving”…….
Problemet är att en och samma historiska händelse – reformationen- och dess konsekvenser upplevs och därför beskrivs olika av reformationens nu efterlevande. En och samma händelse har tolkats olika och tolkas FORTFARANDE olika av nu levande aktörer. Vem har då mandat att tilldöma någon av dessa olika aktörer tolkningsföreträde dvs peka ut 1 aktörs historiebeskrivning och stämpla den ”KORREKT”.
Det är detta F A K T U M som borde ha varit vägledande -enligt min mening – för Anders Piltz innan han mobiliserade den ”katolska eliten” (mitt uttryck) att gå till attack mot svenska kyrkans jubileumsfiranden.
Inget vackert ekumeniskt preludium precis…… med tanke på 2017 års jubileet -enligt min mening…….
Anders Piltz anklagar svenska kyrkan för att ”försöka ta monopol över historien”…..
Det klirrar ordentligt av trasigt glas i glashuset -där Anders Piltz sitter – när Anders Piltz kastar sin sten ……
Tala om Romersk-katolska kyrkans monopolanspråk på historien redan vid den stora schismen 1054!
Romersk-katolska lekmän, präster och biskopar och romersk-katolska kyrkans påve säger alltsedan dess ”KYRKAN säger……” som vore romersk-katolska kyrkan den enda sanna kyrkan.
Det är hög tid att börja tagga ned inför jubileet 2017….enligt min mening….
// Irène
PS Som Marc Levengood sagt ” Om stenkastning vore en olympisk gren så skulle kristna ha stor chans till medalj…..”
Jag brukar tillägga ……och katoliker skulle utgöra ett särskilt vinnande lag…..
……..och särskilt med Anders Piltz som lagledare !
Irène,
du har rätt i att det är hög tid att tagga ner. Du har också rätt i att man kan tolka reformationen på olika sätt. Detta görs inte minst inom Svenska kyrkan.
Men även med ett brett tolkningsutrymme tror jag man måste medge vissa historiska fakta som hör till reformationstiden i Sverige. Med fakta menar jag sådant som har hänt och som kan kontrolleras i källmaterialet.
Katolska kyrkan förbjöds och medlemskap belades med dödsstraff. Ett antal dödsdomar verkställdes.
Församlingskyrkorna plundrades
Folkliga protester och uppror (exempelvis Dackefejden) slogs ner med stor brutalitet.
500 års katolsk kultur utplånades systematiskt. Än i dag gläds vi när vi finner spillror av den, som arkeologiska fynd eller som omslagspapper till kungliga räkenskaper.
Kristendomen i Sverige organiserades om med ny teologi (den lutherska ortodoxin) och med kungen som överhuvud.
Vi kan dra olika slutsatser av dessa fakta. Men vill vi ägna oss åt historieskrivning kan vi inte förneka fakta därför att de är obehagliga och inte tjänar våra syften.
Sedan vill jag för tydlighetens skull understryka att jag inte ställer upp på att använda historien som tillhygge för att förstöra framtiden. Men historieforskningens uppgift är att så långt det är möjligt i Leopold von Rankes anda undersöka wie es eigentlich gewesen ist. Inte, vilket var vad von Ranke opponerade mot, för att konstruera ett önskat förflutet.
Gert
Gert
Ursprungskonflikten handlade om vem som har mandat att avgöra hur gammal svenska kyrkan är.
500 eller 1000 år ? Det övergår mitt förstånd att vilja dividera om detta. Likaså övergår det mitt förstånd att inte lärda katoliker tycker det är positivt att svenska kyrkan spontant räknar sina anor till den odelade kyrkans begynnelsetid i Sverige.
Hur räknas romersk-katolska kyrkans ålder ? Är hon 1000 eller 2000 år ?
// Irène
Irène,
det är alldeles utmärkt att ”Svenska kyrkan spontant räknar sina anor till den odelade kyrkans begynnelsetid i Sverige”. Det är dessutom sant och oomstritt. Varken jag eller Anders Piltz bestrider dessa anor.
Men att glädjas över dessa anor och att ignorera drygt fem hundra års svensk katolsk historia är två olika förhållningssätt.
Beträffande den katolska kyrkans ålder torde det rimliga svaret vara, lika gammal som den ortodoxa kyrkan. Men det är svårt att dra en tidsgräns när Jesusrörelsen inom judendomen övergår till den kristen kyrka. Det är en gradvis process under de första två århundradena.
Gert
Gert
”Varken jag eller Anders Piltz bestrider dessa anor.”
Det övergår mitt förstånd att du inte bekräftar företrädare för svenska kyrkan DERAS upplevelse av att Anders Piltz visst bestrider dessa anor när han bla skriver
”Frågan inställer sig oundvikligen: Vilka är dessa ”vi” som säger ”vår” om munken Stefan som vigdes till katolsk ärkebiskop 1164? Katolikerna i Sverige? Medlemmarna i Svenska kyrkan? Alla som bor i Sverige, även om de tillhör en annan kyrka eller en annan religion? Här visar sig i blixtbelysning problemet med den lutherska folkkyrkans monopoliserande tankereflexer som leder till ett osynliggörande av de andra trossamfunden och deras historia.”
http://www.dagen.se/debatt/svenska-kyrkan-f%C3%B6rs%C3%B6ker-ta-monopol-p%C3%A5-historien-1.92453
”Beträffande den katolska kyrkans ålder torde det rimliga svaret vara, lika gammal som den ortodoxa kyrkan.”
Jag undrade över R O M E R S K -katolska kyrkans ålder i relation till den odelade kyrkans ålder underförstått att den senare härrör från år 0.
// Irène
Irène,
mina invändningar gäller inte vad olika människor upplever. Mina invändningar gäller historieskrivning – som går att granska utifrån befintligt källmaterial.
Beteckningen ”romersk katolska kyrkan” används slarvigt. Det finns som du väl vet andra riter inom den katolska kyrkan. Att datera den romersk katolska riten övergår mina kunskaper och egentligen vid sidan av vår diskussion, som håller på att spåra ut.
Den ursprungliga frågan var ju om Svenska kyrkan är en direkt fortsättning av med medeltida kyrkan i Sverige eller inte. Jag anser att historiska fakta motsäger ett sådant direkt samband. Vilket inte hindrar att Svenska kyrkan naturligtvis bygger på och utgår från den medeltida kyrkan.
För att du inte skall få hjärinfarkt vill jag påminna dig om att jag flera gånger skrivit att inte heller dagens katolska kyrka i Sverige kan göra anspråk på något direkt samband med den medeltida kyrkan.
Därför tycker jag att Anders Piltz formulering om Sveriges kristna som skilsmässobarn är en utmärkt metafor. Den kan hjälpa oss att komma vidare.
Gert
Vänner, som du Gert brukar säga….
Ursäkta men nu sliter det sig igen o jag blir lite predikande….stå ut!
Kan inte låta bli att citera inledningen av Niklas Olaison till Spinoza’s traktat.
”Spinozas traktat har sagts vara nydanande, revolutionär, liberal, demokratisk, vågad, och ett misskänt mästerverk. Vad, i en avhandling rörande vad som enligt Spinoza kännetecknar en fri republik – nämligen värnandet om medborgarnas intellektuella och fysiska frihet, på det att själva staten ska kunna fredlig och beständig – KAN HA FÖRANLETT SÅ VITT SKILDA OMDÖMEN?
Jesus … den älskade o älskande juden…var revolutionerande! Who care’s today?
Vi befinner oss i ett land där människor alltmer börjar tror på G-d men inte den G-d som vare sig RKK eller den lutherska kyrkan predikar om. Svensken struntar i tjafset kring firandet och enligt min mening är det förståeligt.
AP skrev bra och har fått tillräckligt med kredit för det här, tycker jag. Inte mer än en bra text. Det är viktigt att vi lyfte fram det texten för den lilla klick i Sverige som intresserar sig. Det finns många bra texter här dvs på bloggen, i samma anda.
Vi har människor som aldrig hört talas om utdrivna munkar från Vadstena kloster och många av dem tigger på våra gator eller drunknar i tusentals i europeiska vatten. Dom vet knappt vem juden Jesus var men de ber till G-d när de dör i flykt.
Må vi aldrig glömma att framtiden är vårt andliga ansvar att gestalta.
G-d använder oss alla och kan vända oss som fiender mot varandra i värsta och bästa fall. G-d råder och myror fortsätter att jaga fiender bort från blommans blad. Vi är alla nektar om vi vill. Gert, Anders, Irene o jag o alla andra givetvis.
Hoppas att vi dragit lärdom….
och….. ps Gert Irene har rätt….o får ej hjärtinfarkt.
systerlig kram till alla från den avprogrammerade Agneta
Gert
”Den ursprungliga frågan var ju om Svenska kyrkan är en direkt fortsättning av med medeltida kyrkan i Sverige eller inte.”
Den ursprungliga frågan var och ÄR mer än så – enligt tex Mikael Mogren.
850-års jubileet ”Från Stefan till Antje” förra året utlyste från katolskt håll med Anders Piltz i spetsen ett ramaskri i media vilket blev orsak till att olika aktörer ”från båda håll” inkom med sina ”vittnesmål”.
Jag gav mig också in i debatten
http://www.katolskvision.se/blog/?p=15648
och undrade över Anders Piltz och co SYFTE att hålla en magistral HISTORIELEKTION som var ENSIDIGT KATOLSKT VINKLAD.
Anders Piltz timing, innehåll och ton gav till och med i katolska kretsar dålig eftersmak för att inte tala om svenska kyrkan som tolkade att AP använde SIN katolska historiebok som ett oekumeniskt TILLHYGGE att klubba ned den Andre med.
Du skriver
”Därför tycker jag att Anders Piltz formulering om Sveriges kristna som skilsmässobarn är en utmärkt metafor.”
Jag hävdar
Hade AP från början skrivit om ”skilsmässobarn” ISTÄLLET för att som en magister MÄSTRA svenska kyrkan från sin mediala kateder hade inte det ekumeniska läget behövt få sig den törn som det nu fick.
Mikael Mogren är den som sätter fingret på den ömma punkten……
”Som svenskkyrkliga sitter vi i samma båt som danskkyrkliga, norskkyrkliga, anglikaner, och alla andra kyrkor som efter reformationen inte längre står under påven i Rom. Ekumeniskt kan man ha ett rikt och givande utbyte med romerska katoliker, men ska nattvardsgemenskapen accepteras av Vatikanen måste en kyrka som brutit med Rom först åter inordna sig under påven.”
http://www.kyrkanstidning.se/ledare/svenska-kyrkan-ar-aldre-reformationen
Det är också den springande punkten framöver ! Antje Jackelen har gjort klart att hon anser att den kyrkojuridiska aspekten inte ska vara avgörande för nattvardsgemenskap vilket ju
Anderssönerna Arborelius och Piltz förfäktar ……..med undantag i vissa lägen då Enhetens Vänner träffas i kvinnoprästmotståndarnas mobila lustgårdar där Anderssönerna turas om att vara överstepräster
http://www.katolskvision.se/blog/?p=84
// Irène
PS
Du skriver
”Det finns som du väl vet andra riter inom den katolska kyrkan.”
Med romersk-katolska kyrkan menar jag under Rom lydande katoliker OAVSETT rit.
Den ODELADE KYRKAN från pingstdagen på 30-talet blev inte långvarig. Sprickbildningar började långt före den stora schismen 1054. Redan på 400-talet. Min bild är att inomkristna exkluderingar med nya kyrkobildningar som följd började när kristendomen blev en statsreligion. Dessförinnan hade kristna varit offer …….alltsedan dess har kristna varit såväl FÖRÖVARE som offer.
Apropå den odelade kyrkan……på många sätt står ärkebiskop Antjes kyrka närmare det första århundradets odelade kyrka än Anderssönernas romersk katolska kyrka -enligt min mening…..
http://www.katolskvision.se/blog/?p=9431
Lite recycling från Dagens Seglora
http://dagensseglora.se/2014/09/16/se-hur-de-alskar-varandra/
http://dagensseglora.se/2013/10/17/den-rena-laran-ar-en-historia-om-blodspillan/
// Irène
Agneta
Som född katolik är jag som barn och ungdom av präster och nunnor uppfostrad att tro att Jesus instiftade romersk-katolska kyrkan.
Som vuxen är jag allergisk mot alla sådana fortgående marknadsföringar som i olika indirekta ordalag framförs lite här och lite där….
Du skriver mycket bra
”Vi har människor som aldrig hört talas om utdrivna munkar från Vadstena kloster och många av dem tigger på våra gator eller drunknar i tusentals i europeiska vatten. Dom vet knappt vem juden Jesus var men de ber till G-d när de dör i flykt. ”
Exakt.
// Irène
Irène,
jag har sagt vad jag har att säga om historieskrivning.
Gert