Brudmystiken har sina rötter långt tillbaks i tiden. I mitt förträffliga symbollexikon (Biedermann) kan man under rubriken bröllop läsa att detta hos nästan alla folkslag uppfattats som en förening av motsatser. En komplettering som är mer än summan av delarna.
I de gamla kulturerna symboliserade det heliga bröllopet en förening mellan himmel och jord, manligt och kvinnligt, gud och gudinna. Det kunde rituellt ta formen av ett samlag mellan en kung som ofta sågs som en gud ibland representerande guden och en prästinna, som representerade en gudinna. Vilket förstås är en fruktbarhetsrit,som bl.a. förekom i Mesopotamien.
Jag lyckades hitta en artikel på wikipedia också, på sökordet Hieros gamos. Där det står ungefär samma saker som i mitt symbollexikon men lite utförligare. När det gäller kristendomen är det alltid värt att titta på Dionysus för att hitta influenser och här fann jag följande: ”The brief fertilizing mystical union engenders Dionysus, and doubled unions, of a god and of a mortal man on one night, result, through telegony, in the semi-divine nature of Greek heroes such as Theseus and Heracles among others.”
Den mystiska sammansmältningen mellan gud och människa finns också mellan Jahve och hans folk och Kristus och kyrkan.
http://en.wikipedia.org/wiki/Hieros_gamos
Brudmystiken blir populär under medeltiden och har då, vad vi i daguppfattar som, klara erotiska övertoner. Vi kan ta S:ta Katarina av Siena och S:ta Therese av Avila som exempel. Skildringen av den senares extas efter mötet med Kristus har varit ett populärt motiv i konsten. Hon beskriver det som:
”I saw in his hand a long spear of gold, and at the iron’s point there seemed to be a little fire. He appeared to me to be thrusting it at times into my heart, and to pierce my very entrails; when he drew it out, he seemed to draw them out also, and to leave me all on fire with a great love of God. The pain was so great, that it made me moan; and yet so surpassing was the sweetness of this excessive pain, that I could not wish to be rid of it…”
http://en.wikipedia.org/wiki/Mystic_marriage_of_Saint_Catherine
http://en.wikipedia.org/wiki/Teresa_of_%C3%81vila
Jag tror att brudmystiken, som alltså har sitt ursprung i ålderdomliga fruktbarhesriter behöver omtolkas för att fungera i vår tid. Kanske hör den rent av till det som ska betraktas som historia?
Anneli Magnusson
Höga Visan ska förstås nämnas i sammanhanget och även där finns liknande texter i andra samtida religioner.
”Scholars have noted that Song of Songs shows similarities of various kinds with other Ancient Near Eastern love poetry in general,[20] but particularly some Sumerian erotic passages,[21] and the Ramesside Egyptian love poetry.[22] Discussion of similarities with Tamil love poetry was also of interest in scholastic discussion in the late 20th century.”
http://en.wikipedia.org/wiki/Song_of_Songs
Jag föredrar de engelska artiklarna på wikipedia eftersom de i allmänhet är mer utförliga, men jag länkar till den svenska också som är helt okej, kort och koncis och där man bl.a. kan läsa:
”Det råder ingen enighet kring bokens ursprung. Den kultisk-mytologiska teorin betonar likheterna mellan Höga Visan och sumerisk-ackadiska texter som hör ihop med hieros gamos, det heliga bröllopet mellan växtlighetsguden Tammuz och gudinnan Ishtar. Dessa likheter skulle då visa att texterna har sina rötter i kanaaneisk fruktbarhetskult. Att Tammuz-kulten fanns representerad i Israel framgår av Hesekiel 8:14.”
http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6ga_Visan
Anneli,
Hur ser du på temat Brud och Brudgum i RKK?
Om du jämför med hundrats myter världen över som alla beskriver samma sak förening mellan en gud och gudinna och att detta ögonblick är alfa o omega för livets och jordens fortbestånd?
I indiansk mytologi, i nordisk mytolologi, i egyptisk, i många många ….. i en eller annan tappning. Sexuellt och andligen förenas moder jord och fader himmel för att uttrycka det enkelt. Nå, nu är ju inte RKK i en sexuell förening med brudgummen …
ELLER?
Även anti-sexualitet är sexualitet. Ligger det en hund begraven här?
Det gör väl inget om vi trevar lite… ämnet är ju svårt…så bra då om är tillåtande.
Agneta
Agneta,
Jag försöker som du ser följa brudmystiken bakåt i tiden och sätta in den i sitt historiska sammanhang.
Under medeltiden verkar den ha omvandlats till ett hängivet, i våra ögon närmast erotiskt, möte med Jesus.
Men vad denna tradition med rötter i uråldriga fruktbarhetsriter kan tillföra dagens Katolska kyrka är jag osäker på.
Kanske skulle det fungera om man mer strikt använder metaforen brudgum och brud om Gud kontra människan, utan att blanda in några ställföreträdande präster? Med epidemin av sexuella övergrepp som härjat/härjar i Katolska kyrkan är det kanske det bästa. Eller så passar den helt enkelt inte längre.
Vad tycker du själv och övriga?
Anneli
Anneli, Agneta.
”Kanske skulle det fungera om man mer strikt använder metaforen brudgum och brud om Gud kontra människan, utan att blanda in några ställföreträdande präster?”
Just så, Anneli. Som Agneta visar är denna metafor universell, frukten av en mytisk universal med andra ord.
På det sätt Bibeln turnerar myternas – och världslitteraturens – främsta av genomgående teman, kärleken och döden, får de sin lösning i ett crescendo som förberetts sedan kulturernas gryning: passionshistorien.
I Jesu passion kommer de mest allmängiltiga av mänskliga villkor till uttryck och får sitt ultimata svar: kärleken segrar över döden. Det finns knappast någon människa som inte känner igen sig i det dramat och tar emot det som ett evangelium om det nakna mötet mellan Gud och människa.
När organiserad religion degenererar till att profitera på människans djupaste behov, istället för att tillfredsställa det ex gratia, har den förlorat sitt existensberättigande och måste renoveras från grunden för att återfå sin relevans, sin legitimitet.
Upp 22:17
Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.
Samuel.
Samuel,
Ja visst en förening mellan det gudomliga och mänskliga är uppenbarligen en allmänmänsklig erfarenhet/önskan.
Frågan är om metaforen fungerar bättre under vissa epoker än under andra? Medeltidens mycket hängivna och passionerade förhållningssätt till Gud och tron har jag nämnt, sedan borde även 1600-och 1800-talen med liknande inställning till tillvaron tilltalats av brudmystiken. Men det senare är bara en aning, som måste beläggas av mig eller kanske någon annan som känner till det.
Kanske är du inne på liknande tankebanor när du skriver att den organiserade religion kan vara ett hinder? De olika religiösa uttrycken kräver lämplig jordmån och vård för att blomma ut. Och jag har svårt att tänka mig att t.ex.en Bernadette av Lourdes om hon levt nu skulle få plats i den dagens intellektuella Katolska kyrka.
Anneli