Katolsk Vision

Franciskus tog  bricka och bestick och ställde sig i lunchmatkön i Vatikanens personalmatsal för att äta dagens rätt pasta med torsk……

”Today Pope Francis surprised everyone by lunching with Holy See staff in the Vatican refectory. Jorge Mario  Bergoglio “turned up, took a tray and some cutlery, joined the queue and we served him,” the refectory’s head cook , Franco Paini, told Vatican radio.”

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/news/detail/articolo/francesco-francis-francisco-35435/

http://www.washingtonpost.com/blogs/worldviews/wp/2014/07/25/todays-lunch-special-in-the-vatican-cafeteria-pope-francis/

// Irène

Ordföranden för ”Påvliga rådet för tolkning av lagtexter” Francesco Coccopalmerio låter meddela att Vatikanen vill se över kyrkorätten och vidta åtgärder för att förkorta handläggningstiden  för anullerande av äktenskap.

http://religion.orf.at/stories/2659671/

Samtidigt låter den självgode prefekten för Troskongregtionen kardinal Müller i en intervju i den italienska tidningen ”Avvenire” meddela att ”katolsk lära inte har något spelutrymme när det gäller ändringar  vad beträffar skilda och omgifta.”  ”Att låta denna grupp få gå till kommunion är inte möjligt då det strider mot dogmen om äktenskapets oupplöslighet.”

http://religion.orf.at/stories/2659491/

// Irène

PS  Man tar sig för pannan när man gång på gång konfronteras med katolska kyrkans praxis att celibatära män ska ha tolkningsföreträde och  ensamrätt att besluta och uttala sig i kyrkans namn när det gäller äktenskap, preventivmedel och skilsmässa.   Likaså tar man sig för pannan när det gäller katolska kyrkans INTEGRITETSKRÄNKANDE  ”uppfinning” att   annullera ”OGILTIGA  äktenskap”  som enda förutsättning  att få ingå ett nytt äktenskap.

En OFÖRSKÄMD  praxis det är vad det är frågan om. Inte undra på att katolska par vägrar ställa upp på vilka IDIOTIER som helst …….

Den kommande familjesynoden kommer förhoppningsvis att ge svar på var Franciskus står när allt kommer till kritan…..

Anne Ramberg generalsekreterare Advokatsamfundet skriver i DN om Israel – Palestinakonflikten

”Frågan om Israel och Palestina är minerad mark. Debatten förs med mycket speciella förtecken. En iakttagelse är att kritiska synpunkter på den israeliska regeringens agerande medför att kritikern blir uthängd som antisemit. Och det vill ingen. Detta retoriska skamgrepp är oacceptabelt. Vi måste, när mänskliga rättigheter kränks, kunna föra en saklig diskussion utan sådana övertoner. De obeskrivligt vidriga och statssanktionerade brott som begicks mot judar och romer under Andra världskriget är av världshistoriska dimensioner. Om detta är alla ense. Men, denna tragik får inte legitimera dagens övergrepp på den palestinska befolkningen.”

http://www.dn.se/debatt/skydd-av-palestinierna-en-plikt-vid-skapandet-av-israel/

// Irène

PS  Jag fäster mig särskilt vid följande

”Det handlar inte bara om våldsanvändning. Det handlar lika mycket om den dagliga diskriminering som palestinierna sedan mycket lång tid utsatts för och som utgör grogrunden för deras närmast vanmäktiga, om än oacceptabla, försök att med hjälp av primitiva raketer beskjuta Israel.”

Vatican Insider

“Francis wants to achieve unity also by reforming the papacy”

Franciskus har utnämnt Enzo Bianchi – prior och grundare av kommuniteten i Bose – till rådgivare för  ”Påvliga rådet för främjande av kristen enhet”

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/inquiries-and-interviews/detail/articolo/ecumenismo-ecumenism-ecumenismo-35400/

// Irène

PS

Bose – ekumenik utan prål och åthävor

Bland Jesu vänner i Bose – Monastero della bouna volontà

Gott nytt år

I  Bose ( och Taizé) har man tagit fasta på Jesu ord  i Johannesevangeliet  ”Jag kallar er vänner” Dessa ord   representeras i ”Vänskapens ikon”  föreställande Jesus som håller armen om abba Menas, avbildad på en  koptisk ikon från  ca 600 – talet.En kopia av denna ikon finns i Taizé och i Bose säljs miniatyrer  som  dess ”logotype”. Den helige Menas (285- 309) är en av den koptiska kyrkans mest kända och älskade helgon.

Taizé och Bose ekumeniska kloster som tidens tecken

För den som i dessa dagar – då regeringen Netanyahu  inför världens ögon använder ett brutalt övervåld mot INSTÄNGDA PALESTINIER  i Gaza  – går  in på hemsidan för Israels ambassad i Sverige möts på dess förstasida av  videoklippet

”Sunshine across Israel”

https://www.youtube.com/watch?v=bivYs8oacnA

http://embassies.gov.il/stockholm/Pages/default.aspx

På ambassadens blogg  ägnas stort utrymme åt artikeln i Svd ”Hamas är problemet -inte Israel ”

”Ordförande i Samfundet Sverige-Israel Ulf Öfverberg skriver i Svenska Dagbladet att det är Hamas som är problemet inte Israel.”

Jag kommenterar den artikeln här

Hamas, Irgun och Sternligan

REGERINGEN NETANYAHUS man i Sverige är  Isaac Bachman.  Som jag tidigare skrivit

Jag delar den judiske fredsaktivisten Uri Avnerys inställning att ”det inte är regeringen som styr bosättarna utan det är bosättarna som styr regeringen ”. Och allstå i förlängningen dess ambassadörer.

I högsta grad inklusive ambassdör Isaac Bachman som fn  har bråda dagar att bla genom videoklippet ”Sunshine across Israel” på ambassadens hemsida försöka AVLEDA uppmärksamheten  från  vad hans regering är skyldig till ………

Förra året gav Bachman omvärlden sin  mycket ensidiga syn på läget i mellersta östern….

”Stoppa demoniseringen av judar ”

http://www.dagen.se/opinion/debatt/stoppa-demoniseringen-av-judar/

http://www.dagen.se/opinion/asikt/ambassadoren-spar-pa-polariseringen/

Mångfald och enfald i synen på Israel – Palestinakonflikten

// Irène

PS Den som sett hur det går till på beachen i Israel kan med fördel också titta på vad som i dagarna händer på beachen i Gaza där palestinska barn mördats av ambassadör Bachmans regering Netanyahu

http://www.expressen.se/nyheter/de-som-dodar-barn-ar-inte-soldater/

http://www.youtube.com/watch?v=Xyx_wX___Y4

**********************************************************************************************************

Jag ställer mig helt bakom den utmärkta artikeln

”Israel håller en rasistisk kurs”

i dagens DAGEN av

Bo Forsberg, generalsekreterare för Diakonia

Naim Ateek, präst och ledare för Sabeel

”Världens mäktigaste nationer bidrog till att skapa konflikten och de måste nu bistå med att lösa den.

”Israels regering tror att de kan vrida till– baka historiens gång och skapa ett Israel baserat på religiös och etnisk identitet.”

http://www.dagen.se/opinion/debatt/israel-haller-en-rasistisk-kurs/

Vänner,

när Martha och Gert Heizer exkommunicerades skickade jag en protest till den för exkommuniceringen ansvarige, biskop Dr. Manfred Scheuer i Innsbruck. Jag räknade inte med att få svar. Men i går kom det – ett utförligt svar. Det är ett standardsvar som säkert har skickats till alla som protesterat, men det gör ingenting. Det är ett svar! Jag blev oerhört förvånad, men också glad. Här finns det alltså en biskop som tar protester på allvar, som bemöter argument med argument och som behandlar lekmän med respekt!

Biskop Scheuers svar är mycket klerikalt och ämbetskyrkligt. Han missar, menar jag, att det finns fler än ett sätt att problematisera exkommuniceringen av makarna Heizer.

Scheuer hävdar att makarna Heizers mässfirande utan präst var fel eftersom det ägde rum utanför kyrkans tradition och gemenskap.

Men han undviker den för honom betydligt känsligare frågan om exkommuniceringen var en rimlig reaktion.

Makarna Heizer har gjort det som var standard under fornkyrkan. Jag har svårt att se det som ett brott  mot kyrkan. Men jag kan förstå att frågan inte är enkel, givet det kyrkan är idag. Däremot är det väldigt svårt att inte se exkommuniceringen som ett övergrepp. Den var och är ingen rimlig reaktion. Dessutom kommer den att visa sig kontraproduktiv.

Gert Gelotte

Läs och bedöm själva. Här är biskopens svar på min och mångas protest:

Sehr geehrter Herr Gelotte!

Ihr Schreiben, das die Exkommunikation von Frau Dr. Martha Heizer und Mag. Gert Heizer betrifft, habe ich bekommen.
In Erinnerung rufen möchte ich zunächst den Anlass für dieses Verfahren, das niemand in der Diözese gesucht oder sich gewünscht hatte. In einer Sendung im ORF haben im September 2011 Dr. Martha und Mag. Gert Heizer öffentlich ausdrücklich und nachhaltig bekannt gemacht, dass sie ihre Feiern im privaten Kreis mit allem Nachdruck als katholische Eucharistiefeiern, ja Messfeiern ansehen. Zudem haben sie unmissverständlich den Unterschied zwischen gemeinsamem Priestertum aller Glaubenden und dem Priestertum des Dienstes zurückgewiesen. Damit sind Untersuchungs- und Klärungsverfahren notwendig geworden. Als Bischof blieb mir keine andere Wahl.
Nach einem langen und mit entsprechender Sorgfalt durchgeführten Verfahren habe ich am 21. Mai 2014 dem Ehepaar das Dekret überreicht, das eine 10-tägige Besinnungszeit beinhaltete. Am gleichen Abend haben sie die Presse informiert und von Exkommunikation gesprochen. Um ja keine Hindernisse für eine mögliche Besinnung aufzurichten, die durch die Eigenlogik der Medien und öffentlichen Diskussionen auch unbeabsichtigt entstehen können, habe ich mich sehr zurückgehalten und zunächst eine kurze Stellungnahme veröffentlicht.
Neben Schreiben, die das Feststellen der Exkommunikation für richtig und notwendig halten, gibt es auch Schreiben mit der Bitte um Aufhebung derselben, mit den Verweisen auf das Matthäusevangelium, den Missbrauch seitens kirchlicher Verantwortlicher oder die „Unbarmherzigkeit“ des kirchlichen Rechtes.
Es steht außer Zweifel, dass dort wo „zwei oder drei in meinem (Jesu) Namen versammelt sind“ Jesus mitten unter ihnen ist (Mt 18, 20). Sexueller Missbrauch sowie Formen physischer und psychischer Gewalt seitens kirchlicher Verantwortlicher hat die Kirche schwer getroffen und tief erschüttert. Die Weltkirche hat mit einer Verschärfung des kanonischen Rechtes und seiner Verfahren darauf reagiert, damit künftig der Opferschutz immer an erster Stelle steht. Recht steht immer im Dienst jener Güter, die unser Leben erst ermöglichen und gut werden lassen. Die Forderung nach der Zurücknahme der Exkommunikation mit dem gleichzeitigen Verweis auf den Missbrauch, wird gerade den Leiden der Betroffenen Opfer nicht gerecht.
Auch kann keine Rede davon sein, dass das Kirchenrecht über die Bibel gestellt wird. Vielmehr dienen Dogmatik und Recht als verbindliche und für alle transparente Regelung der Lebensvorgänge in der Kirche der Wahrung jener Gabe, die uns durch Gott in Jesus Christus anvertraut worden ist. Sie sind aus Konflikten entstanden und müssen immer neu überprüft und ihrer Dienstfunktion gemäß erneuert werden.
Ich habe nie gesagt, dass das Kirchenrecht über dem Gewissen steht. Gesagt und geschrieben habe ich, dass die Gültigkeit der sakramentalen Ordnung nicht abhängig gemacht werden kann von der jeweiligen Zustimmung einzelner. Die Gewissensfreiheit macht den/die Einzelne(n) nicht zum Souverän der Eucharistie. Niemand kann hier beliebig oder willkürlich handeln. Niemand, auch kein Papst und kein Bischof, kann selbstmächtig Eucharistie nach eigenem Belieben feiern, oder tun und lassen, was sie gerade wollen. Wir sind und bleiben frei gebunden an die apostolische Überlieferung, die apostolische Vor-Gabe.
Man kann nicht durch den Bruch des Rechts und der sakramentalen Ordnung diese verändern wollen. Es geht um die Integrität der Eucharistie und um die Wahrung der unvergleichlichen Gabe, die uns Jesus Christus in seinem Sakrament anvertraut hat. Deshalb kann Eucharistie nur in Gemeinschaft mit der und in Befähigung und/oder Beauftragung durch die Kirche gefeiert werden. Weil diese Gabe aber Gabe bleiben soll, kann niemand aus eigener Vollmacht oder rein privat Eucharistie feiern. Die Anerkennung der Gewissensfreiheit beinhaltet meinerseits daher auch die Pflicht, sie anderen zuzumuten und die Konsequenzen zu tragen. Wer selbstmächtig Eucharistie feiern will, gründet eine neue Form von Kirche und christlicher Tradition.
Ich bin überzeugt, dass es in diesem Fall nicht um eine Randfrage, sondern um eine essentielle Frage der kirchlichen Identität geht? Die Frage lautet:  „Dienst oder Selbstermächtigung“. Niemand kann aus eigener Vollmacht oder rein privat Eucharistie feiern. Eucharistie wird immer mit und im Auftrag der oder Befähigung durch die Kirche gefeiert, deren sichtbare konkrete Gestalt nach Auffassung der katholischen Kirche und einem wachsenden ökumenischen Konsens das Amt oder der Dienst des Bischofs darstellt. Denn die Eucharistie ist Geschenk, Gabe Gottes an die ganze Gemeinschaft der Kirche. Daher können nicht Einzelne nach eigenem Belieben darüber verfügen und sich selbst ermächtigen, nicht einmal der Bischof. Da Eucharistie von ihrem Wesen her eine Feier der ganzen Kirche ist, kann es so etwas wie eine „private Eucharistiefeier“ gar nicht geben. Kriterien für die Eucharistiefeier können nicht nur der subjektive Wille der Betroffenen und deren Befindlichkeit sein. Die Kirche hielt immer daran fest, dass bei der Eucharistiefeier in der Person des Priesters aufgrund der Weihe auch die Kirche anwesend bleibt.
Eine Exkommunikation ist nicht, wie öfters gesagt wird, das Ende der Kommunikation, sondern soll Gespräche in einer höchst bedeutsamen Angelegenheit mit höchstem Ernst ermöglichen. So habe ich erklärt, dass ich mir ein Gespräch vorstellen kann, aber keinesfalls losgelöst von der sakramentalen Ordnung der Kirche, dem das Kirchenrecht und das Bischofsamt dient. Da mit dem Schritt in die Öffentlichkeit eine neue Situation geschaffen worden und nach der 10 Tage-Frist die Exkommunikation mit dem 2. Juni rechtskräftig geworden ist, kann ein Gespräch nicht mehr beim Punk 0 beginnen. Sie haben in der genannten Frist weder das Verfahren beeinsprucht noch im das vertraute Gespräch gesucht oder ein Zeichen des Umdenkens oder der Umkehr gesetzt. Jetzt bedarf es, „eines klaren und öffentlichen Zeichens von Martha und Gert Heizer, d.h. glaubhafte Reue und künftige Unterlassung.“
Um nicht persönlich befangen zu sein, habe ich die Voruntersuchung und das Verfahren in allen Phasen delegiert. Das Vorgehen von Martha und Gert Heizer bedarf einer rechtlichen und theologischen Klärung. Ich kann die Eucharistie und die sakramentale Ordnung nicht zur Verhandlungsmasse eines persönlichen Gesprächs unter vier bzw. sechs Augen machen, wenn zudem Martha Heizer medial immer wieder vorweg Fakten setzt und Bedingungen vorgibt. Bei einem Gespräch, bei dem meinerseits ein Theologe und ein Kirchenrechtler dabei sein müssten, kann es in der jetzigen Phase nur mehr darum gehen, wie die Selbstexkommunikation rasch ehest möglich aufgehoben werden kann. Noch einmal: Eine Exkommunikation ist nie endgültig und bedeutet auch nicht den Abbruch der Kommunikation.
So bleibt die Hoffnung, dass die für die „privaten Eucharistiefeiern“ verantwortlichen Personen ihr Tun und auch den Schaden, den sie der Kirche antun, einsehen und umkehren. Nie ist die Tür zu, aber ernsthafte Gespräche jenseits von Strategie und öffentlicher Taktik bedürfen wichtiger Bedingungen, wenn sie den Schaden beheben und nicht vermehren wollen.
Ich wünsche erholsame Tage im Sommer, mit Segenswünschen

Dr. Manfred Scheuer, Bischof von Innsbruck

Vänner,

Wir sind Kirche i Österike har publicerat en mycket läsvärd intervju med Martha och Gert Heizer ur tidskriften ECHO. I intervjun diskuteras bland annat motsättningar inom Wir sind Kirche om vad reformer innebär och hur långt man bör gå:

http://www.wir-sind-kirche.at/artikel/wer-wenn-nicht-wir

Här är ett kort citat i min ganska trevande översättning:

ECHO: På vilket vis ändrar exkommuniceringen ert arbete som ordförande för ”Wir sind Kirche”?

Martha Heizer: För ögonblicket är det den fråga som sysselsätter mig mest. Det finns människor inom ”Wir sind Kirche”som anser att reformer bara kan genomföras inom kyrkan. Men jag är en del av kyrkan, det ändras inte av exkommuniceringen. Men en ”Reform light” som inte gör ont i någon åstadkommer ingenting.

Den Kurs vi hittills har hållit har inte ändrat mycket. Det som ändras nu är att ämnet (prästämbetet och mässan) gjorts aktuellt. Jag tycker det är synd att några medlemmar distanserar sig. I diskussionen om ordförandeskapet fick jag förnyat förtroende. Vi kommer också att föra en inriktningsdiskussion som får visa om det blir den radikalare eller den försiktigare grupperingen som skall bestämma. Blir det den försiktigare träder jag naturligtvis tillbaka. Men gjorde jag det nu skulle det bara bekräfta exkommuniceringen.

ECHO: Vad är det för mening med en försiktigare gruppering i en reformrörelse?

Martha Heizer: Vi talar om kyrkan. I den finns det många människor med ett stort behov av harmoni – det är definitivt något kristet. Det förstår jag, men vi är trots allt en reformrörelse

Gert Heizer: Vi har en lysande förebild, nämligen Jesus. Det han gjorde mot ledningen och överheten var inte snällt. Han hade sina skäl. Inte heller vi handlar av  övermod eller för att förverkliga oss själva.

Gert Gelotte

Vänner,

Det israeliska angreppet på Gaza trappas upp. Svenska politiker och kommentatorer beklagar det israeliska övervåldet men tilläger som regel att israeler har rätt till självförsvar. Märkligt nog ger ingen palestinierna samma rätt. I varje fall har jag inte hört någon säga att palestinierna har rätt att försvara sig. Just detta, att det inte mäts med samma mått åt palestinier som åt israeler är en av grundorsakerna till att Israel kan fortsätta sitt koloniserings- och fördrivningsprojekt i Palestina.

Gert Gelotte

Vänner,

läs och begrunda: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/orimlig-onskan-varfor-ska-palestinierna-foga-sig/

Gert

”The US bishops’ battle for religious freedom”

Under stridsropet att försvara RELIGIONFRIHET gör nu åter  USA biskopskonferens bort sig  å det grövsta.

Vatican Insider rapporterar idag att kardinal Sean O’Malley (bilden) och ärkebiskop Lori har anbefallt senatorer att rösta mot ett lagförslag som handlar om att ekonomiskt subventionera kvinnors reproduktiva  och sexuella hälsa och som går under namnet

“Protect Women’s Health From Corporate Interference Act of 2014”

”President Obama’s health care legislation includes provisions that facilitate abortion and various contraceptive methods, essentially forcing employers to cover the above and many organisations,”

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/world-news/detail/articolo/stati-uniti-estados-unidos-united-states-35306/

// Irène

PS  I klartext.  USA biskopar har inget emot att vidmakthålla  USA klassklyftor.  Ja USA biskopar har inte ens något emot att driva religionsfrihet till döds …… Hjälp att  ekonomiskt ha råd med säkra aborter, hjälp att ha råd med preventivmedel dvs FÖDELSEKONTROLL vill USA biskopar inte att ekonomiskt underprivilegierade kvinnor ska få tillgång till. Ty det är  dessa kvinnor som är beroende av subventioner och som drabbas om USA biskopar får bestämma.  Ekonomiskt privilegierade kvinnor berörs inte av USA celibatära och klerikala   mäns ENFALD.

Jag hoppas att alla KV läsare ser  det  pedagogiskt föredömliga videoklippet

”Liberty and justice for all ” som på tre och en halv minut klargör begreppet ”religionsfrihet.”

http://vimeo.com/99036119

Om Franciskus menar allvar med att han vill bekämpa FATTIGDOMEN  i världen då har han en mission att se till att hans MANNAR  inte tillåts att ödelägga fattiga kvinnors liv.  Det är alltid fattiga ofrivilligt gravida kvinnor som alltid drabbas hårdast…… Det är dessa kvinnor som riskerar att fastna i livslång fattigdom och i värsta fall få  betala med sina liv  för att påvens MANNAR inte unnar dem det som president Obama anser som en självklarhet ……födelsekontroll som mänsklig rättighet ……

Åke Bonnier Svar till Marcus Birro

”Bäste Marcus,

Tack för Ditt svar (http://blogg.varldenidag.se/birros-blogg/oppet-svar-till-ake-bonnier/ )! Min erfarenhet av bloggandet som jag sysslat med sedan 2008 är att man alltid blir påhoppad av de som ”vet bättre”. Och de som ”vet bättre” talar gärna om att den de angriper är en urusel teolog, förkunnare, etc, etc”

”För olikheterna finns ju där och det har de alltid gjort. Dialog om olika tolkningar har funnits i den kristna traditionen sedan Paulus och Petrus tid. Måste man vara omskuren för att bli kristen? Ja, sa Petrus. Nej, sa Paulus. Man kan nästan säga att diskussionerna och debatterna började omedelbart efter Jesu uppståndelse. Jesus visste nog detta när han bad sin översteprästerliga förbön om att vi alla må vara ett. (Joh 17:21) Men hur lever vi denna utmanande förbön? Och vad betyder det att vara ett? Jag tror inte att det betyder att vi alla tillhör en och samma kyrka oavsett om den är evangelisk luthersk eller romersk katolsk. Jag tror att det handlar om en enhet i mångfald, en enhet där vi får vara olika, en enhet där vi får ha lite olika bibeltolkning, olika syn på olika viktiga frågor men där vi får känna att vi hör samman i en ömsesidig kärlek – ja där inget kan skilja oss åt därför att vi lever den ömsesidiga kärleken där vi har Jesus själv mitt ibland oss. Då blir det den ”kör” jag talade om i mitt förra inlägg och dirigenten själv är just Jesus – den inkarnerade, korsfäste och  uppståndne.”

”Marcus, du är inte ensam ute och talar om kristen tro och om dess betydelse. Vi är många från många olika håll. Åter igen; vi talar på olika sätt och utifrån olika perspektiv, men vi är många.”

”Marcus, risken är att den som tar till svärd förgås genom svärd.”

”Marcus, Du har valt att påbörja konverteringsprocessen. Så får det vara. Risken är stor att Du kommer in i en kyrka där paradiset inte är fullbordat.”

Läs svaret i sin helhet här

http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2014/07/15/svar-till-marcus-birro/

// Irène

PS Om det är något jag tycker Marcus Birro ska ta med sig från Åke Bonniers svar  in i Stockholms katolska Stift  – dotterbolag till Vatikanens Troskongregation – så är det följande

”Jag tror att det handlar om en enhet i mångfald, en enhet där vi får vara olika, en enhet där vi får ha lite olika bibeltolkning, olika syn på olika viktiga frågor men där vi får känna att vi hör samman i en ömsesidig kärlek – ja där inget kan skilja oss åt därför att vi lever den ömsesidiga kärleken där vi har Jesus själv mitt ibland oss.”