Katolsk Vision

Vänner,

Påven har hållit ett vackert formulerat tal om vårt ansvar för livet:

http://www.catholicculture.org/culture/library/view.cfm?recnum=10324

Vad jag förstår tar han bestämt och absolut avstånd från abort i varje situation och under alla omständigheter. Det kan man göra om man nöjer sig med ett logiskt resonemang. Och det gör påven, även om han sympatiskt nog använder formuleringen ”livets kultur” i stället för företrädarens ”dödens kultur”.

Men jag saknar något väsentligt i påvens tal – en tanke som börjar sin resa i verkligheten och inte i ideologin. Aborter finns, vare sig de är lagliga eller olagliga, medicinskt säkra eller livsfarliga. Hur hanterar vi den verkligheten – från våldtagna tolvåringar till kvinnor som helt enkelt inte vill och som, oavsett hur man ser på abort, har rätt till liv och självbestämmande. Alltså hur hanterar vi abortproblematiken i praktiken. Att göra det i teorin är väldigt enkelt. Det är bara att välja en utgångspunkt och sedan dra slutsatser. Men så ser livet inte ut.

I påvens tal saknar jag också en reflektion över varför kvinnor (och män) beslutar sig för abort. Det kanske vanligaste skälet genom historien och runtom i världen är skam över att bryta en social norm och rädsla för att bli utstött ur familj och samhälle. För detta har kyrkan ett mycket stort ansvar. Hur hanterar vi det?  Vad gör vi för att ingen skall behöva välja abort för att inte bli utstött och försatt i en omöjlig social och ekonomisk situation?

Ingen blir gravid för nöjet att få genomgå abort. Vad kan vi som kyrka göra för att minska anledningarna till att kvinnor (och män) ändå väljer abort i stället för glädjen att bli föräldrar? Och vad kan vi, bör vi, göra när ett beslut om abort ändå är ett faktum?

Vad säger ni? Vore det inte intressant höra eller läsa hur påven resonerar om abort utifrån andra utgångspunkter än de allra enklaste?

Gert Gelotte

Under rubrik  ”Franciskus reformerar Vatikanen”

skriver idag Ulf Jonsson SJ en understreckare i SVD

http://www.svd.se/kultur/understrecket/franciskus-reformerar-vatikanen_8539864.svd

// Irène

PS  Ulf Jonsson SJ skriver

”Vad de flesta inte visste den där regniga kvällen i mars var att Bergoglio, alias Franciskus, hade fått ett starkt mandat att driva igenom en reform av Vatikanen och kyrkans ledning, kurian.”

Ja det har otvetydigt funnits många MODIGA jesuiter som redan INNAN  det var LEGALT att tala för reformer OFFENTLIGT  gjort sig till förepråkare för sådana.

Dit hör dock inte Ulf Jonsson som 2009 skrev denna ledare i Signum  ”I men inte av världen” där han ger sin syn på reformförespråkare  som han passar på att beskriva  samtidigt med SSPX.

”Katolsk vision, som förstår sig som en del av det som på andra håll kallas Kirche von unten, och prästbrödraskapet Sankt Pius X – ofta kallat SSPX – utgör exempel på varsin ytterflank i denna dragkamp. I Sverige har båda dessa rörelser samlat ytterst få anhängare. Båda har dessutom från kyrkans ledning fått signaler om att man befinner sig i en kyrklig gråzon, i vissa avseenden snarare utanför än innanför den katolska gemenskapen. ”

”Katolsk vision å andra sidan kan ibland ge intryck av att kyrkan inte har något eget att tillföra världen. Somliga av rörelsens önskemål faller helt klart inom ramen för vad som kan vara både önskvärt och teologiskt genomförbart, såsom en ökad regionalisering som motvikt till alltför mycket romersk detaljstyrning av lokalkyrkorna. Men i långa stycken låter manifestet från Katolsk vision som önskelistan från en grupp övervintrande gamla 68:or. Man förespråkar homoäktenskap, möjlighet till skilsmässa och omgifte, och öppet nattvardsbord för alla oberoende av religiös tillhörighet. Att de samfund som redan valt att följa dessa recept knappast hör till de mest levande delarna av kristenheten tycks man inte oroas av.”

http://www.signum.se/archive/read.php?id=3975

Bland de mest kända och MODIGA jesuiterna är kanske kardinal Martini.  Även jesuiterna James Martin och Thomas Reese är här viktiga att nämna.

http://www.katolskvision.se/blog/?p=7447

http://www.katolskvision.se/blog/?p=10485

http://www.katolskvision.se/blog/?p=10485

Min krönika i Dagens Seglora

Ska ”svarte påven” ge Vatikanen en Extreme makeover?

Vänner,

För er som inte läser relativt komplicerad engelsk text har jag gjort utdrag ur La Civiltà Cattolicas stora intervju med påven. Intervjun är gjort på italienska men jag översätter till svenska från tidskriften Americas översättning till engelska. Det finns alltså flera felkällor än min bristfälliga engelska. Jag hoppas ändå att ni skall ha glädje av översättningen. Det påven säger är på många sätt revolutionärt – i varje fall som ansatser. Det är en viktig text som kommer att vara utgångspunkt för alla kommande diskussioner om kyrkans framtid.

Gert Gelotte

Påven om att använda omdöme:

Omdöme tar tid. Exempelvis tror många att förändringar och reformer kan genomföras snabbt. Jag tror att vi alltid behöver tid för att lägga grunden till verklig förändring.

Om ultrakonservatism:

Mitt auktoritära och snabba sätt att fatta beslut ledde till att jag fick allvarliga problem och anklagades för att vara ultrakonservativ … Jag har har aldrig tillhört högerflygeln. Det var mitt auktoritära sätt att fatta beslut som skapade problem.

Om ofelbarhet:

Att tänka med kyrkan är mitt sätt att vara en del av detta folk. Alla de troende, sedda som helhet, är ofelbara i trosfrågor … därför skall vi inte ens tänka tanken att tänka med kyrkan endast betyder att tänka med kyrkans hierarki.

Om kyrkan:

Kyrkan, som vi skall tänka med, är allas hem, inte ett litet kapell som endast rymmer en liten grupp utvalda människor.

Om vad kyrkan behöver:

Det som kyrkan behöver mest i dag är förmågan att hela sår och värma de troendes hjärtan … Jag ser på kyrkan som ett fältsjukhus efter ett slag. Det är meningslöst att fråga svårt sårade personer om de har högt kolesterol eller problem med blodsockret. Du måste hela hans sår. Därefter kan vi tala om allt det andra.

Om kyrkans reformbehov:

Den första reformen måste vara kyrkans tilltal

Biskoparna, i synnerhet, måste kunna stödja stiftsmedlemmar som vill följa Gud (the movements of God) så att ingen lämnas efter. Men de måste också klara av att följa med dem som har smak för att finna nya vägar.

Om abort, homosexualitet och preventivmedel:

Vi kan inte enbart betona frågor om abort, homosexuellas äktenskap och preventivmetoder. Det är inte möjligt. Jag har inte talat mycket om dessa ting och det har jag blivit kritiserad för. Men när vi talar om dessa frågor måste vi tala om dem i ett konkret sammanhang. Kyrkans undervisning är tydlig och jag är en kyrkans son, men det är inte nödvändigt att tala om dessa frågor hela tiden.

En person frågade mig en gång , på ett provokativt sätt, om jag godkänner homosexualitet. Jag svarade med en annan fråga: Säg mig, när Gud ser på en homosexuell person, omfattar han den personen med kärlek eller avvisar och fördömer? Vi måste alltid se till personen … Det är nödvändigt att visa barmhärtighet.

Om ekumenik.

Den gemensamma reflektionen, när vi betraktar hur kyrkan styrdes under de första århundradena före splittringen mellan öst och väst, kommer så småningom att bära frukt. I ekumeniska möten är det viktigt att inte bara lära känna varandra bättre utan också att se vad Anden har försett de andra med som en gåva till oss.

Vi måste gå eniga med våra skillnader, det finns ingen annan väg till enhet. Detta är Jesu väg.

Om kvinnan i kyrkan:

Vi måste arbeta hårdare för att utforma en gedigen teologi om kvinnan. Bara så blir det möjligt att bättre reflektera över deras roll i kyrkan. Den feminina kallelsen behövs överallt där vi fattar viktiga beslut. Utmaningen idag är att fundera över kvinnans bestämda plats överallt där kyrkans auktoritet utövas.

Om tridentinska mässan:

Jag anser att påven Bendikt beslut att tillåta ett bredare användande av den tridentinska mässan var på sin plats och motiverat av en önska att hjälpa människor som har detta behov. Det oroande är emellertid risken för ideologisering och exploatering.

Om tvärsäker tro:

Om någon har svar på alla frågor, så är det ett bevis på att Gud inte är med honom. Det betyder att han är en falsk profet som använder religion för egna syften. De stora ledarna för Guds folk, som Moses, hade alltid utrymme för tvivel. Du måste lämna utrymme för Herren, inte för tvärsäkerhet. Vi måste vara ödmjuka. Osäkerhet finns i varje gott omdöme …

Om den kristne är en återställare, en legalist, om han vill ha allt klart och säkert, så kommer han inte att finna någonting. Tradition och minnet av det förflutna måste hjälpa oss att finna modet att öppna nya områden för Gud. De som idag alltid söker efter disciplinära lösningar, de som längtar efter doktrinär säkerhet, de som istadigt försöker återvinna ett förflutet som inte längre existerar har en statisk och inåtvänd syn. Då blir tron en ideologi bland andra ideologier.

Om förändring i kyrkan:

Tänk på när slaveriet accepterades och dödsstraffet var tillåtet … Efter hand växte vår förståelse av sanningen. Exegeter och teologer hjälpte kyrkan att mogna … Även utvecklingen i andra vetenskaper hjälper kyrkan att växa i självförståelse. Det finns kyrkliga regler som tidigare fungerade, men som har förlorat värde och mening. Synen på kyrkans undervisning som en monolit som måste försvaras utan nyanser och utan olika tolkningar är felaktig.

”Intervjun som publicerades idag i America ägde rum vid 3 tillfällen i augusti 2013 i Rom och är gjord av Antonio Spadaro SJ Chefredaktör för  italienska jesuittidningen La Civiltà Cattolica . Intervjun är gjord på uppdrag av La Civiltà Cattolica, och America mfl andra jesuittidningar vars redaktioner skickat frågor till fader Spadaro som sammanställt dem. ”

Intervjun kommer med säkerhet att analyseras in i minsta detalj framöver. Det är endast tillåtet med korta citat.

”So I ask: “How can we reconcile in harmony Petrine primacy and collegiality? Which roads are feasible also from an ecumenical perspective?”

The pope responds, “We must walk together: the people, the bishops and the pope. Synodality should be lived at various levels. Maybe it is time to change the methods of the Synod of Bishops, because it seems to me that the current method is not dynamic. This will also have ecumenical value, especially with our Orthodox brethren. From them we can learn more about the meaning of episcopal collegiality and the tradition of synodality.”

”The feminine genius is needed wherever we make important decisions. The challenge today is this: to think about the specific place of women also in those places where the authority of the church is exercised for various areas of the church.”

“The dogmatic and moral teachings of the church are not all equivalent. The church’s pastoral ministry cannot be obsessed with the transmission of a disjointed multitude of doctrines to be imposed insistently. ”

”We have to find a new balance; otherwise even the moral edifice of the church is likely to fall like a house of cards, losing the freshness and fragrance of the Gospel.”

Läs hela intervjun här

http://americamagazine.org/pope-interview

http://www.svt.se/nyheter/paven-vill-oppna-kyrkan

// Irène

PS   Lyssna på bakgrundshistorien till intervjun som betraktas som ett paradigmskifte i en påves kommunikation med omvärlden.

http://americamagazine.org/media/podcasts/interviewing-pope

Kristian Gidlund slutar sitt  sommarprogram söndag 30 juni  ”En dag kommer jag att gå. Jag vet ännu  inte när. Jag kan redan känna fukten…………….”

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/209304?programid=2071

Kristian Gidlund har gått……igår tisdagen 17 september gick han……..

http://www.svd.se/kultur/kristian-gidlund-har-avlidit_8528340.svd

Kristian Gidlunds blogg  ”I kroppen min ”

http://ikroppenmin.blogspot.se/search?updated-min=2013-01-01T00:00:00%2B01:00&updated-max=2014-01-01T00:00:00%2B01:00&max-results=50

// Irène

R I P

Franciskus om homosexuella präster ?  ”Vem är jag att döma ?”     Kommande statsminister Parolin  om gifta präster ?   ”Obligatoriskt celibat ingen dogm utan en ordningsfråga och kan därför diskuteras ”

Idag  har Franciskus i ett möte med präster i sitt stift Rom uttalat sig om frånskilda och omgifta ”Frågan får inte reduceras till en fråga om man får gå till kommunion eller inte.  Den som närmar sig temat på så sätt förstår inte vad problemet handlar om. ”  Franciskus  menar att kyrkan har ett stort ansvar gentemot splittrade men  nya familjer.

Franciskus bekräftade  att  frågan  om frånskilda och omgifta kommer att bli  ett tema  som kommer att underställas kardinalskommissionen som sammanträder i början på oktober och även bli en fråga  för nästa världsbiskopssynod.

”Jag tror att tiden är inne för barmhärtighet ” sade påven på väg hem från världsungdomsdagen i Rio.

http://religion.orf.at/stories/2604145/

// Irène

PS   Jag noterar att  bäst-före-datum tycks ha gått ut för  JP 2 och B16 omtyckta begrepp  ”dödens kultur”  och B16 favvouttryck ”relativismens diktatur ”.   Kanske  en ny barmhärtighetens vind håller på att blåsa in över den katolska kontineneten ………?

I så fall gäller för många som är angelägna att  alltid vara kosher att snabbt kallibrera sin teologi för att behålla medvind….….

Thomas Merton
Rowan Williams                      

”När Williams läser Merton så verkar det som om de två talar med varandra : en dialog i tystnad. Den amerikanske trappistmunken Thomas Merton som avled 1968 och Rowan Williams  fd ärkebiskopen av Canterbury  möttes aldrig.  Men i boken “A Silent Action: Engagements with Thomas Merton” uppstår en stor vänskap.

”Particularly after he embraced monastic life, Merton’s life was to a large extent a life of dialogue with people who were either far way of dead (many of them saints and writers of centuries past). Williams takes a close look at two of these dialogues: firstly the one with Orthodox theologian Paul Evdoki­mov and then with Karl Barth, a reformed theologian who happened to die on the same day as the Trappist monk. Williams reveals the impact Hannah Arendt, Fedor Dostoevskij, Vladimir Lossky, Olivier Cliflment, Die­trich Bonhoeffer, Boris Paster­nak and Giovanni della Croce had on Merton’s reflections.”

http://vaticaninsider.lastampa.it/en/inquiries-and-interviews/detail/articolo/anglicani-anglicanos-anglicans-williams-27845/

// Irène

PS

Merton’s famous revelation in downtown Louisville is described this way in Conjectures of a Guilty Bystander:

“In Louisville, at the corner of Fourth and Walnut, in the center of the shopping district, I was suddenly overwhelmed with the realization that I loved all those people, that they were mine and I theirs, that we could not be alien to one another even though we were total strangers. It was like waking from a dream of separateness, of spurious self-isolation in a special world, the world of renunciation and supposed holiness… This sense of liberation from an illusory difference was such a relief and such a joy to me that I almost laughed out loud… I have the immense joy of being man, a member of a race in which God Himself became incarnate. As if the sorrows and stupidities of the human condition could overwhelm me, now I realize what we all are. And if only everybody could realize this! But it cannot be explained. There is no way of telling people that they are all walking around shining like the sun.”

Justitia et Pax, Kommissionen för Rättvisa och Fred i Stockholms Katolska Stift, startar en kommentarsida!

Första bidraget av

Sr Madeleine Fredell OP
Generalsekreterare
Justitia et Pax

”Påven Franciskus på den världspolitiska arenan”

”Sedan Franciskus valdes till påve i mars har världen imponerats av hans symbolhandlingar samtidigt som vi också lite otåligt väntat på konkreta förändringar. De tycks nu komma både snabbt och effektivt. Utnämningen av ärkebiskop Pietro Parolin till ny statssekreterare, ”premiärminister”, och nummer två i den kyrkliga hierarkin, pekar på att vi kommer att få se mer av den katolska kyrkan på den världspolitiska arenan.”

http://www.justitiaetpax.se/viewNavMenu.do?menuID=56

// Irène

I maj  fanns i The Tablet en artikel under rubrik  ”Thinking the unthinkable” dvs att låta kvinnor bli kardinaler och inta ledarskapspositioner inom katolska kyrkan.

http://www.thetablet.co.uk/article/164128

http://www.katolskvision.se/blog/?p=10444

Temat följs nu upp  i tidskrifterna  Aufbruch (Schweiz) och Publik-Forum (Tyskland) och roligt att nu också  försiktiga   Signum  dristar sig till att  tänka det otänkbara och referar

”Bland undertecknarna finns den schweiziska teologiprofessorn Helen Schüngel-Straumann, professorn i Osnabrück Margit Eckholt, den schweiziske kapucinpatern Anton Rotzetter, den i USA verksamma feministteologen Elisabeth Schüssler Fiorenza, liksom ordföranden i Schweiz katolska kvinnoförbund.

Undertecknarna åberopar sig på uttalanden av påven Franciskus, enligt vilka kvinnorna skall erhålla en starkare ställning i katolska kyrkan. Genom en sådan åtgärd skulle påven kunna sörja för att kvinnorna, den större delen av kyrkans medlemmar, blir aktiva deltagare i nästa påveval. Särskilt betonar uppropet, att det inte handlar om en ytterligare klerikalisering av kyrkan, utan om att kvinnor aktivt skall ta del i centrala beslut.”

http://signum.se/appell-till-paven-utnamn-kvinnor-till-kardinaler/

// Irène

PS  Elisabeth Schüssler Fiorenza var senast i Sverige i juni i år och berättade då för mig att hon aldrig tidigare hade träffat någon svensk katolik………

Professorn i religionsfilosofi vid Uppsala Universitet Ulf Zackrisson bekräftade att han heller aldrig sett till någon katolik i samband med universitetsbesök av Elisabeth Schüssler Fiorenza.

Men det var innan Signum och Newmaninstitutet  i Uppsala vågade tänka det otänkbara ………..

http://www.katolskvision.se/blog/?p=9683

Vatikanens kommande nye statssekreterare ärkebiskop Parolin säger i en intervju i tidningen El Universal i Venezuela att ”traditionen med prästcelibat inte är en dogm eller av gudomligt ursprung och därför är öppet för diskussion. ”

” He went on to note that while the church is not a democratic institution, it needs to ”reflect the democratic spirit of the times and adopt a collegial way of governing.”

Canon 277 of the Vatican legal code states, ”Clerics are obliged to observe perfect and perpetual continence for the sake of the kingdom of heaven and therefore are bound to celibacy which is a special gift of God by which sacred ministers can adhere more easily to Christ with an undivided heart and are able to dedicate themselves more freely to the service of God and humanity.”

http://ncronline.org/blogs/ncr-today/parolin-celibacy-democracy

// Irène

PS  Förstår jag saken rätt att Gud ångrat sig och  funderar på att ta tillbaka sin unika gåva med  obligatoriskt celibat till sina speciellt utvalda  präster inom katolska kyrkan …………?

Kan resultatet bli att katolska präster i framtiden kommer att TVINGAS  till FRIVILLIGT celibat……..?